1När David hade gått framåt ett litet stycke från bergstoppen, då mötte honom Siba, Mefibosets tjänare, med ett par lastade åsnor, som buro två hundra bröd, ett hundra russinkakor, ett hundra fruktkakor och en vinlägel.
1Huan, David in tangvum kah khiakna a khen zek nung in, ngai in, Mephiboseth sikha Ziba in a na dawn a, sabengtung nih a van a, tanghou beu zanih leh grep phoukeu bawk za leh nipi thei za leh uain thawl khat a posak a.
2Då sade konungen till Siba: »Vad vill du med detta?» Siba svarade: »Åsnorna skola vara för konungens husfolk till att rida på, brödet och fruktkakorna skola tjänarna hava att äta, och vinet skola de törstande hava att dricka i öknen.»
2Huan, kumpipa'n Ziba kiang ah, Hiaite bangchidan ahia? a chi a. Huan, Ziba in, Sabengtungte kumpipa inkuanpihte tuanna ding ahi dia; huan, tanghou leh nipi theite tangvalte nek ding ahi dia, huan, uain bel gamdai a bah peuhmahte dawn ding ahi ding, a chi a.
3Konungen sade: »Men var är din herres son?» Siba svarade konungen: »Han är kvar i Jerusalem; ty han tänkte: 'Nu skall Israels hus giva mig tillbaka min faders rike.'»
3Huan, kumpipa'n, Ahihleh na pu tapa koi ah? A chi a. Huan, Ziba in kumpipa kiang ah, Ngai in, Jerusalem ah a om: Tuni in Israelte'n ka pa gam a hon pe nawn sin uh, a chi a.
4Då sade konungen till Siba: »Se, allt vad Mefiboset äger skall vara ditt.» Siba svarade: »Jag faller ned för dig; låt mig finna nåd för dina ögon, min herre konung.»
4Huan, kumpipa'n Ziba kiang ah, Ngai in, Mephiboseth thil neih tengteng nang a vek ahita, a chi a. Huan, Ziba in, Chibai ka hon buk petmah ahi; toupa ka pu aw, na mittun zel ka tum ding, a chi a.
5När sedan konung David hade kommit till Bahurim, då trädde därifrån ut en man som var besläktad med Sauls hus och hette Simei, Geras son; han trädde fram och for ut i förbannelser.
5Huan, kumpipa David Bahurim a tun in ngai in, Saula inkote lak a mi Ger tapa a min Simei a hong pawt khia a; hamselou kawmkawm in a hongpaitou a.
6Och han kastade stenar på David och på alla konung Davids tjänare, fastän allt folket och alla hjältarna omgåvo denne, både till höger och till vänster.
6David suang in a deng a, kumpipa David sikhate tengteng leng: huan, mipi tengteng leh sepaih hangsan tengteng a taklam ah leh a veilam ah a om uh.
7Och Simeis ord, när han förbannade honom, voro dessa: »Bort, bort, du blodsman, du ogärningsman!
7Huan, Simei in a hamsiat sung in hichi in a chi a, Pai mang vengveng in, pai mang vengveng in, nang sisansuah hat leh Belial mipa:
8HERREN låter nu allt Sauls hus' blod komma tillbaka över dig, du som har blivit konung i hans ställe; HERREN giver nu konungadömet åt din son Absalom. Se, nu har du kommit i den olycka du förtjänade, ty en blodsman är du.»
8A vaihawm sik na hawmzohsa Saula inkote sisan TOUPA'N na tungah a hon kik sak nawnta a; huan, TOUPA'N gam na tapa Absalom a na pekhinta; huan, ngai in, sisan suah hatmi na hih ziak in nangmah siatna na kibawl ahi, a chi a.
9Då sade Abisai, Serujas son, till konungen: »Varför skall den döda hunden där få förbanna min herre konungen? Låt mig gå dit och hugga huvudet av honom.»
9Huchi in Zerui tapa Abisai in kumpipa kiang ah, Bangdia hiai ui sisa in toupa ka pu hamsiat mawkmawk ahia? a lu ka tansak mai deh? A chi a.
10Men konungen svarade: »Vad haven I med mig att göra, I Serujas söner? Om han förbannar, och om det är HERREN som har bjudit honom att förbanna David, vem törs då fråga: 'Varför gör du så?'
10Huan, kumpipa'n, Nou Zerui tapate aw, noute honna theih sak ding bang a om a? TOUPA'N a kiang a, David hamsiat in, a chih ngal leh a hamsiat ahi mai ke, Bangdia huchibang a hih? kuan a chi mahmah dia? A chi a.
11Och David sade ytterligare till Abisai och till alla sina tjänare: »Min son, han som har utgått från mitt eget liv, står mig ju efter livet; med huru mycket mer skäl då denne benjaminit! Låten honom vara, må han förbanna; ty HERREN har befallt honom det.
11Huan, David in Abisai leh a sikhate tengteng kiang ah, Ngai un, ka tapa, ka gil a gah mahmah in hon thah a tum a: hiai Benjamin mi in nak tup sem nan chia! Bangmah chihkei unla, hamsia a hihleh loh hen; TOUPA hihsak ahi ngal a.
12Kanhända skall HERREN se till den orätt mig sker, så att HERREN åter giver mig lycka, till gengäld för den förbannelse som i dag uttalas över mig.»
12TOUPA'N ka haksatna a hon mu ding a, TOUPA'N tuni a hon hamsiat a hoih lam in a hon thuk nawn kha maithei hi, a chi a.
13Och David gick med sina män vägen fram, under det att Simei gick längs utmed berget, jämsides med honom, och for ut i förbannelser och kastade stenar och grus, där han gick jämsides med honom.
13Huchi in David leh a mite lampi ah a pai zel ua: huan, Simei bel a gal tang pang uah a pai zel a, a paikawm in a hamsiat zel a, suang khawng in a deng a, leivui bang in a theh a. Huan, kumpipa leh a kiang a mi om tengteng Aiphim a tung ua;
14När så konungen, med allt folket som följde honom, hade kommit till Ajefim, rastade han där.
14Huchi in huailai ah a khawl tawldam uhi.
15Men Absalom hade med allt sitt folk, Israels män, kommit till Jerusalem; han hade då också Ahitofel med sig.
15Huan, Absalom leh mipi tengteng, Israel mite Jerusalem ah a hoh ua, huan, a kiang ah Ahithophel leng a tel a.
16När nu arkiten Husai, Davids vän, kom till Absalom, ropade Husai till Absalom: »Leve konungen! Leve konungen!»
16Huan, hichi ahi a, Ark mi Husai, David lawm in Absalom kiang a tun in Husai in Absalom kiang ah, Pathian in kumpipa humbit hen, Pathian in kumpipa humbit hen, a chi a.
17Absalom sade till Husai: »Är det så du visar din kärlek mot din vän? Varför har du icke följt med din vän?»
17Huan, Absalom in Husai kiang ah, Hichibang ahi maw na lawm na hehpihna dan? Bangdia na lawm kiang a hohlou? A chi a.
18Husai svarade Absalom: »Nej, den som HERREN och detta folk och alla Israels män hava utvalt, honom vill jag tillhöra, och hos honom vill jag stanna.
18Huan, Husai in Absalom kiang ah, Ka hohkei ding; TOUPA leh hiai mipite leh Israel mi tengteng in a telpa uh thuthu in ka om ding a, a kiang ah ka om zo ding.
19Och dessutom, vilken bör jag tjäna? Bör jag icke tjäna inför hans son? Jo, såsom jag har tjänat inför din fader, så vill jag ock göra det inför dig.»
19Huan, kua na ka sem dia? A tapa ma ah na ka sem ding ahikei maw? na pa ma a ka sep bang in nangmah a ka sem ding, a chi a.
20Och Absalom sade till Ahitofel: »Given nu ett råd om vad vi skola göra.»
20Huchi in Absalom in Ahitophel kiang ah, Bang chin i hih de aw, na ngaihdan gen dih ve, a chi a.
21Ahitofel sade till Absalom: »Gå in till din faders bihustrur, som han har lämnat kvar för att vakta huset. Då får hela Israel höra att du har gjort dig förhatlig för din fader, och så styrkes modet hos alla dem som hålla med dig.
21Huan, Ahithophel in Absalom kiang ah, Na pa mei, in ngak a akoihte kiang ah valut in; huan, Israel mi tengteng in na pan nang hoh mudah chih a na za ding ua; huchi in nanglam a pangte tengteng khut a hat ding, a chi a.
22Därefter slog man upp ett tält åt Absalom ovanpå taket, och så gick Absalom in till sin faders bihustrur inför hela Israels ögon.
22Huchi in Absalom a ding in in tungah puan in a kai ua; huchi in Israel mi tengteng mitmuh in pa meite kiang ah a lut a.Huailai a a lemtheih, Ahithophel lemtheihte, mi Pathian thu zong bang ahi a; huchi mahbang in Ahithophel in David leh Absalom a lemtheih pih tengteng ngaih ahi hi.
23Den tiden gällde nämligen ett råd som Ahitofel gav lika mycket som om man hade frågat Gud till råds; så mycket gällde vart råd av Ahitofel både för David och för Absalom.
23Huailai a a lemtheih, Ahithophel lemtheihte, mi Pathian thu zong bang ahi a; huchi mahbang in Ahithophel in David leh Absalom a lemtheih pih tengteng ngaih ahi hi.