¹Och David mönstrade sitt folk och satte över- och underhövitsmän över dem.

¹Huan, David in a kiang a mi omte a sim a, sepaih sang tung a heutute, za tung a heutute a bawl a.

²Därefter lät David folket tåga åstad: en tredjedel under Joabs befäl, en tredjedel under Abisais, Serujas sons, Joabs broders, befäl, och en tredjedel under gatiten Ittais befäl. Och konungen sade till folket: »Jag vill ock själv draga ut med eder.»

²Huan, David in mite a sawl khia a, mun thum a khen a mun khat Joab in a heu a, huan, mun thum a khen mun khat Joab unaupa Zerui tapa, Abisai in a heu a, huan, mun thum a khen mun khat Git mi Itai in a heu. Huan, kumpipa'n mipite kiang ah, Kei mahmah na kiang uah ka kuan ngeingei ding, a chi a.

³Men folket svarade: »Du får icke draga ut; ty om vi måste fly, aktar ingen på oss, och om hälften av oss bliver dödad, aktar man icke heller på oss, men du är nu så god som tio tusen av oss. Därför är det nu bättre att du står redo att komma oss till hjälp från staden.

³Himahleh mipite'n, Kuanlou e; koute zaw natai mang hita le ung leng, khawk a sakei ding ua; huan, a kimkhat hiam vasi le ung leng khawk a sakei lai ding uh: nang bel koute sing zah in na manpha ngal a; huaiziak in khopi a kipan a hon panpih ding a nana om a hoihzaw hi, a chi ua.

⁴Då sade konungen till dem: »Vad I ansen vara bäst vill jag göra.» Och konungen ställde sig vid sidan av porten, under det att allt folket drog ut i avdelningar på hundra och tusen.

⁴Huan, kumpipa'n a kiang uah, Hoih na sak bangbang un ka hih ding, a chi a. Huchi in kumpipa kulh kongpi bul ah a ding a, huan, mipi tengteng a za za in leh a sang sang in a pai khe zungzung mai uhi.

⁵Men konungen bjöd Joab, Abisai och Ittai och sade: »Faren nu varligt med den unge mannen Absalom.» Och allt folket hörde huru konungen så bjöd alla hövitsmännen angående Absalom.

⁵Huan, kumpipa'n Joab leh Abisai leh Itai te, Kei ziak in tangval Absalom tungah nemtakin hih un, chiin thu a pia hi. Mipi tengtengin Absolom tungtang thua kumpipan sepaih heutute tengteng thu a piaklai a za uhi.

⁶Så drog då folket ut på fältet mot Israel, och striden stod i Efraims skog.

⁶Huchi in mipite Israel mite dou ding in kidouna mun lam ah a hohta ua: huan, a kidouna uh Ephraim gammang ahi.

⁷Där blev Israels folk slaget av Davids tjänare, och många stupade där på den dagen: tjugu tusen man.

⁷Huan, huailai ah David mite ma ah Israel mite a vuallel ua, huan, huailai ah huai ni in sepaih singnih tak a that uh.

⁸Och striden utbredde sig över hela den trakten; och skogen förgjorde mer folk, än svärdet förgjorde på den dagen.

⁸A kidouna un huailai gam tengteng a uap vek mai ngal a; huai ni in namsau sang in leng gammang in a valh tam zaw hi.

⁹Och Absalom kom i Davids tjänares väg. Absalom red då på sin mulåsna; och när mulåsnan kom under en stor terebint med täta grenar, fastnade hans huvud i terebinten, så att han blev hängande mellan himmel och jord, ty mulåsnan som han satt på sprang sin väg.

⁹Huan, Absalom in David mite a bing tuah guih a. Huan, Absalom bel a sabengtung tung a tuang ahi a, huan, sabengtung tosaw sing hiang bawkpha tak nuai ah a lut a, a lu tosaw sing ah a awkta a, lei phalou, van phalou in a luai nilouh mawk a; huan, sabengtung pen a tai zel a.

¹⁰Och en man fick se det och berättade för Joab och sade: »Jag såg där borta Absalom hänga i en terebint.»

¹⁰Huan, kuahiam in a mu a, Joab a hilh a, Ngai in, tosaw sing ah Absalom kikhai thek ka mu, a chi a.

¹¹Då sade Joab till mannen som berättade detta för honom: »Om du såg det, varför slog du honom då icke strax till jorden? Jag skulle då gärna hava givit dig tio siklar silver och ett bälte.»

¹¹Huan, Joab in a hilhpa kiang ah, Ngai in, huai lah na mu ngal a, bang dia hihlum a lei a kesak pah ngallou? Huchibang a hih hile chin dangka sawm leh kawnggak hon pe pah ding hi veng in, a chi a.

¹²Men mannen svarade Joab: »Om jag ock finge väga upp tusen siklar silver i mina händer, skulle jag dock icke vilja uträcka min hand mot konungens son, ty konungen bjöd ju dig och Abisai och Ittai, så att vi hörde det: 'Tagen vara, I alla, på den unge mannen Absalom.'

¹²Huan, huai min Joab kiang ah, Dangka sang mu ding hi leng leng kumpipa tapa tungah ka khut ka khakei himhim ding; i bil ua i zak mahmah in kumpipa'n nang leh Abisai leh Itai kiang ah, Tangval Absalom kuamah in khoih hetkei heh, chi in thu a hon pe ngal a.

¹³Dessutom, om jag lömskt hade förgripit mig på hans liv, så hade du säkerligen lämnat mig i sticket, eftersom intet kan förbliva dolt för konungen.»

¹³Gin om huailou tak in na that mawk leng leng (kumpipa lak ah lah bangmah sel theih ahi ngalkei a) nang lah na kihul sak nawn mai mah tuak ngal a, a chi a.

¹⁴Joab sade: »Jag vill icke på detta sätt förhala tiden med dig.» Därefter tog han tre spjut i sin hand och stötte dem i Absaloms bröst, medan denne ännu var vid liv, där han hängde under terebinten.

¹⁴Huchi in Joab in, Hichibang in na kiang ah ka om nilouh thei hetkei, a chi a, teipi thum a tawi a, tosaw sing lak a na hinglai Absalom tuapbom tak ah a sun a.

¹⁵Sedan kommo tio unga män, Joabs vapendragare, ditfram, och av dem blev Absalom till fullo dödad.

¹⁵Huan, Joab galvan tawi tangval sawm in a hon um ua, Absalom a sun ua, a that uh.

¹⁶Och Joab lät stöta i basunen, och folket upphörde att förfölja Israel, ty Joab ville skona folket.

¹⁶Huan, Joab in pengkul a mut a. Israelte delh mipite a hong kik ua: Joab in mite a nanang bikbek a.

¹⁷Och de togo Absalom och kastade honom i en stor grop i skogen och staplade upp ett mycket stort stenröse över honom. Men hela Israel flydde, var och en till sin hydda.

¹⁷Huan, Absalom luang a la ua, gammang ah leikohawm thukpi ah a pai ua, a tungah suang a se venvon uh; huan, Israel mi tengteng amau puan in chiat ah a taikek uhi.

¹⁸Och Absalom hade, medan han ännu levde, låtit resa åt sig en stod som står i Konungsdalen; ty han tänkte: »Jag har ingen son som kan bevara mitt namns åminnelse. Den stoden hade han uppkallat efter sitt namn, och den heter ännu i dag Absaloms minnesvård.

¹⁸Absalom in a damlai in kumpipa guam ah suangsiat a na se khin vek a; Ka min a daihlouhna ding in tapa lah ka nei ngalkei a, a chi a. Huai suang siat min amah min a tam sak hi; tutan in Absalom theihgigena chih ahi.

¹⁹Och Ahimaas, Sadoks son, sade: »Låt mig skynda åstad och förkunna för konungen glädjebudskapet att HERREN har dömt honom fri ifrån hans fienders hand.»

¹⁹Huchi in Zadok tapa Ahimaaz in, Ka vatai dia, TOUPA'N a melma phu a laksakdan tanchin kumpipa ka va hilh ding, a chi a.

²⁰Men Joab svarade honom: »I dag bliver du ingen glädjebudbärare; en annan dag må du förkunna glädjebudskap, men denna dag förkunnar du icke något glädjebudskap, eftersom nu konungens son är död.»

²⁰Huan, Joab in a kiang ah, Tuni in zaw tanchin va hilh nai ken, nidang chiang in tanchin va hilh nani teh, kumpipa tapa a sih ziak in, tuni in zaw tanchin bangmah va hilh dah in, a chi a.

²¹Därefter sade Joab till en etiopier: »Gå och berätta för konungen vad du har sett.» Då föll etiopiern ned för Joab och skyndade därpå åstad.

²¹Huchi in Joab in Kusmi kiang ah, Kuan inla, na thil muh kumpipa va hilh dih ve leh, a chi a. Huan, Kus mi in Joab kun in chibai a buk a, a tai ta.

²²Men Ahimaas, Sadoks son; sade ännu en gång till Joab: »Låt också mig, vad än må ske, få skynda åstad, efter etiopiern.» Joab sade: »Varför vill du skynda åstad, min son, då detta ju icke kan vara ett glädjebudskap som skaffar dig någon lön?»

²²Huchi in Zadok tapa Ahimaaz in Joab kiang ah, akoi a bang hileh, Kus mipa ka va delh ding, a chi nawn a. Huan, Joab in, Ka tapa aw, tanchin hilh man lah na mu sinkei a, bangdia tai ding? A chi a.

²³Han svarade: »Vad än må ske vill jag skynda åstad.» Då sade han till honom: »Så skynda då.» Och Ahimaas skyndade åstad och tog vägen över Jordanslätten och hann om etiopiern.

²³Himahleh aman a koi a bang hileh ka tai ding, a chi a. Huan, aman a kiang ah, Tai mai ve leh, a chi a. Huchi in Ahimaaz Phaizang lam lampi ah a tai a, Kus mipa a makhelh.

²⁴Under tiden satt David inne i porten. Och väktaren gick upp på porttaket invid muren; när han där lyfte upp sina ögon, fick han se en man komma ensam springande.

²⁴Huchi in, David kulh kongpi chial kikalah a na tua: huan, galvilpa kulh kongpi ponung zopen tunglam ah a paitou a, a nga vialvial a, huan, ngai in, mi khat amah kia in a hongtai a.

²⁵Väktaren ropade och förkunnade det för konungen. Då sade konungen: »Är han ensam, så har han ett glädjebudskap att kungöra.» Och han kom allt närmare.

²⁵Huan, galvilpa a sam a, kumpipa a hilh a. Huan, kumpipa'n, Mi khat kia a hihleh tanchin hong gen ding a nei ahi ding, a chi a. Huan a hongpai mengmeng a, a hong nai hiaihiai a.

²⁶Därefter fick väktaren se en annan man komma springande; då ropade väktaren till portvaktaren och sade: »Nu ser jag åter en man komma ensam springande.» Konungen sade: »Denne är ock en glädjebudbärare.»

²⁶Huan, galvilpa'n midang hongtai a mu nawn a; huan, galvilpa'n kongkhak vilpa a sam a, Ngai in mi dang amah kia in hong tai nawn, a chi a. Huan, kumpipa'n, Aman leng tanchin hontun tei sin ei ve, a chi a.

²⁷Och väktaren sade: »Efter sitt sätt att springa tyckes mig den förste vara Ahimaas, Sadoks son.» Då sade konungen: »Det är en god man; han kommer säkerligen med ett gott glädjebudskap.»

²⁷Huan, galvilpa'n, A masa pen taidan Zadok tapa Ahimaaz taidan bang mahmah in ka thei, a chi a. Huan, kumpipa'n, Amah hi mi hoih mahmah ahi, tanchin hoih a hon tun sin ahi ding, a chi a.

²⁸Och Ahimaas ropade och sade till konungen: »Allt väl!» Därefter föll han ned till Jorden på sitt ansikte inför konungen och sade: »Lovad vare HERREN, din Gud, som har prisgivit de människor som hade upplyft sin hand mot min herre konungen!»

²⁸Huan, Ahimaaz in a sam a, kumpipa kiang ah, A hoih e, a chi a. Huan, a mai a lei si in kumpipa ma ah chibai buk in a kun a, Toupa, ka pu sual tum a khut khak tummite daltanpa TOUPA na Pathian phat in om hen, a chi a.

²⁹Då frågade konungen: »Står det väl till med den unge mannen Absalom?» Ahimaas svarade: »Jag såg en stor hop folk, när Joab avsände konungens andre tjänare och mig, din tjänare; men jag vet icke vad det var.»

²⁹Huan, kumpipa'n Tangval Absalom a dam na maw? a chi a. Huan, Ahimaaz in a dawng a, Joab in kumpipa sikha, kei na sikha mahmah a hon sawl khiak lai in a buai nuanua uh ka mu a, himahleh bang ahia chih ka theikei, a chi a.

³⁰Konungen sade: »Gå åt sidan och ställ dig där.» Då gick han åt sidan och blev stående där

³⁰Huan, kumpipa'n, Ka pamah hong dingta dih in, a chi a. Huan, a pamah a na ding a.

³¹Just då kom etiopiern. Och etiopiern sade: »Mottag, min herre konung, det glädjebudskapet att HERREN i dag har dömt dig fri ifrån alla de mäns hand, som hava rest sig upp mot dig.»

³¹Huan, ngai in, Kus mi a hongtung a; huan, Kus mi in, TOUPA ka pu a ding in tanchin ka hontun hi; na tung a helte tengteng phu tuni in TOUPA'N a hon laksak hi, a chi a.

³²Konungen frågade etiopiern: »Står det väl till med den unge mannen Absalom?» Etiopiern svarade: »Må det så gå med min herre konungens fiender och med alla som resa sig upp mot dig för att göra dig ont, såsom det har gått med den unge mannen.

³²Huan, kumpipa'n Kus mi kiang ah, Tangval Absalom a dam na maw? a chi a. Huan, Kus mi in a dawng a, TOUPA ka pu melmate leh na siatna zongmite tengteng huai tangval bang in om vek uheh, a chi a.Huchi in kumpipa a lungdongta mahmah a, kulh kongpi tung a dantan ah a hohtou a a va kap a: huan, a paitouh kawm in, Aw, ka tapa Absalom, ka tapa Absalom, na sih sik in sizo mai leng maw, aw Absalom, ka tapa, ka tapa, a chi a.

³³Då blev konungen häftigt upprörd och gick upp i salen över porten och grät. Och under det att han gick, ropade han så: »Min son Absalom, min son, min son Absalom! Ack, att jag hade fått dö i ditt ställe! Absalom, min son, min son!»

³³Huchi in kumpipa a lungdongta mahmah a, kulh kongpi tung a dantan ah a hohtou a a va kap a: huan, a paitouh kawm in, Aw, ka tapa Absalom, ka tapa Absalom, na sih sik in sizo mai leng maw, aw Absalom, ka tapa, ka tapa, a chi a.