¹Medan Apollos var i Korint, kom Paulus, sedan han hade farit genom de övre delarna av landet, ned till Efesus. Där träffade han några lärjungar.

¹Huan, Paulain kho sak uk a tawnsuak masa a, Korinth khua Apollo a om kalin Ephesa khua a tunga, nungjui khute hiam a mu a.

²Och han frågade dessa: »Undfingen I helig ande, när I kommen till tro?» De svarade honom: »Nej, vi hava icke ens hört att helig ande är given.»

²Huan, aman a kiang uah, na gintak tung lai un Kha Siangthou na tang u hia? a chi a. Huan, amau, a kiangah, tang lou, Kha Siangthou a om chih himhim jak leng ka za kei uh, a chi ua.

³Han frågade: »Vilken döpelse bleven I då döpta med?» De svarade: »Vi döptes med Johannes' döpelse»

³Huan, aman, bang baptisma ah ahia na tan uh? a chi a. Amau, Johan baptisma ah, a chi uh.

⁴Då sade Paulus: »Johannes' döpelse var en döpelse till bättring; och han sade därvid till folket, att det var på den som skulle komma efter honom, det är på Jesus, som de skulle tro.»

⁴Huan, Paulain, Johanin jaw a nunga hongpaipa -huai tuh Jesu ahi- gingta dinga mite hilhin kisikna baptismain a baptis jel ahi, a chi a.

⁵Sedan de hade hört detta, läto de döpa sig i Herren Jesu namn.

⁵Huan, huai thu a jak tak un Toupa Jesu minin baptisma a tangta uh.

⁶Och när Paulus lade händerna på dem, kom den helige Ande över dem, och de talade tungomål och profeterade.

⁶Huan, Paulain a tunguah a khut a koiha, kha siangthou a tunguah a hongtungta a; huchiin pau theihlouhin thu a gen ua; Pathian thu leng a hilhta uhi.

⁷Och tillsammans voro de vid pass tolv män.

⁷A vek un, piching sawm leh nih khawng ahi uh.

⁸Därefter gick han in i synagogan; och under tre månader samtalade han där, frimodigt och övertygande, med dem om Guds rike.

⁸Huan, Paula tuh kikhopna in ah a lut jela, kha thum phial hangtakin thu a gena, Pathian gamlam thu ah a sela, mi a thuzoh jel hi.

⁹Men när några av dem förhärdade sig och voro ohörsamma och inför menigheten talade illa om »den vägen», vände han sig ifrån dem och avskilde lärjungarna och samtalade sedan dagligen med dessa i Tyrannus' lärosal.

⁹Himahleh, a khen a chihmoh ua, a gingta nuam kei ua, mipi maa Lam tuh a gensiat tak un, aman amaute a paisana, nungjuite a pituama, nitengin Tairanna thuhilhna in ah a sel jel hi.

¹⁰Så fortgick det i två år, och alla provinsen Asiens inbyggare, både judar och greker, fingo på detta sätt höra Herrens ord.

¹⁰Huchibang ngenin kum nih phial a hiha; huchiin Asia gama om tengteng, Judate leh Grikten leng, Toupa thu a zata uhi.

¹¹Och Gud gjorde genom Paulus kraftgärningar av icke vanligt slag.

¹¹Huan, Pathianin Paula khutin thillamdang taktak a hihsaka;

¹²Man till och med tog handkläden och förkläden, som hade varit i beröring med hans kropp, och lade dem på de sjuka; och sjukdomarna veko då ifrån dem, och de onda andarna foro ut.

¹²huchiin a sa akipan kinulna puan khawng hiam, tenthuah khawng hiam damloute kiangah a hontawi ua, a natnate uh a bei jel hi, a sung ua kipan dawite leng a pawt jel uhi.

¹³Men också några kringvandrande judiska besvärjare företogo sig nu att över dem som voro besatta av onda andar nämna Herren Jesu namn; de sade: »Jag besvär eder vid den Jesus som Paulus predikar.

¹³Huan, Juda vakvai dawithuthei kuatehiam, Paulain a thu a tangkoupih jel Jesu minin kon vau ahi, chiin, dawi paite tungah Toupa Jesu min a lou vial nak ua.

¹⁴Bland dem som så gjorde voro sju söner av en viss Skevas, en judisk överstepräst.

¹⁴Huan, Judami, siampu lian khat, Skevain huchibang hih sam tapa sagih a neia.

¹⁵Men den onde anden svarade då och sade till dem: »Jesus känner jag, Paulus är mig ock väl bekant men vilka ären I?»

¹⁵Himahleh, dawiin, a kiang uah, Jesu ka gingta hi, Paula leng ka thei hi, nou jaw kua na hi ua? a chi a, a donga.

¹⁶Och mannen som var besatt av den onde anden störtade sig på dem och övermannade både den ene och den andre; han betedde sig så våldsamt mot dem, att de måste fly ut ur huset, nakna och sargade.

¹⁶Huan, dawi pain a honboh a, a nih un a zou a, a nuaisiahta hi, huchiin huai mipa in akipan vuaktang leh liamin a taikheta uhi.

¹⁷Och detta blev bekant för alla Efesus' invånare, både judar och greker, och fruktan föll över dem alla, och Herren Jesu namn blev storligen prisat.

¹⁷Huchiin, Ephesa khua a om tengteng, Judate leh Grikte kiangah leng, huai mi thu a thangta a; huan, a vek un a lau ua, Toupa Jesu min a lianta hi.

¹⁸Och många av dem som hade kommit till tro trädde fram och bekände sin synd och omtalade vad de hade gjort.

¹⁸Huan, a gingtate leng a khen tampi a hong ua, a thilhihte uh thupha a tawi ua, a kipulak uh.

¹⁹Och ganska många av dem som hade övat vidskepliga konster samlade ihop sina böcker och brände upp dem i allas åsyn. Och när man räknade tillsammans vad böckerna voro värda, fann man att värdet uppgick till femtio tusen silverpenningar.

¹⁹Mitkhialdawi hihmi akhen tampiin leng a laibute uh a hontawi khawm ua, mi tengteng mitmuhin a halta uh; huan, a man a sut ua, dangka sing nga hiin a thei uhi.

²⁰På detta sätt hade Herrens ord mäktig framgång och visade sin kraft.

²⁰Huchi lawmlawma thupiin Toupa thu a dalh a, a zou jel hi.

²¹Efter allt detta bestämde sig Paulus genom Andens tillskyndelse, att över Macedonien och Akaja fara till Jerusalem. Och han sade: »Sedan jag har varit där, måste jag ock se Rom.»

²¹Huan, huai khitin, Paulain, Masidonia gam leh Akaia gam totsuak takdih a, Jerusalem khua a hoh a tuma. Huaia, ka hoh khit chiangin Rome khua ka sik sam ding ahi, a chi a.

²²Han sände då två av sina medhjälpare, Timoteus och Erastus, åstad till Macedonien, men själv stannade han ännu någon tid i provinsen Asien.

²²Huchiin, amah nasepsakte nih Timothi leh Erasta tuh, Masidonia gamah a paisak phota, amah bel Asia gamah a om tadih hi.

²³Vid den tiden uppstod ganska mycket oväsen angående »den vägen».

²³Huan, huai lai khawngin Lam jiakin mi buai petmahin a buaita ua.

²⁴Där fanns nämligen en guldsmed, vid namn Demetrius, som förfärdigade Dianatempel av silver och därmed skaffade hantverkarna en ganska stor inkomst.

²⁴Mikhat a min Demitria, dangkachi-a Diana lim bawlpan, a khutsiamte kiangah kilohna tampi a pe jel a.

²⁵Han kallade tillhopa dessa, jämte andra som hade liknande arbete, och sade: »I man, I veten att det är detta arbete som giver oss vår goda bärgning;

²⁵Huai miin amaute a sam khawma, a nasep bang uh semte toh; huan, a kiang uah, Pute aw, hiai nasepna i hauhna uh ahi chih na thei uhi.

²⁶men nu sen och hören I att denne Paulus icke allenast i Efesus, utan i nästan hela provinsen Asien genom sitt tal har förlett ganska mycket folk, i det han säger att de gudar som göras med människohänder icke äro gudar.

²⁶Hiai Ephesa khua kia hilouin, Asia gam kho kim tengteng phial ah leng, hiai Paulain, khuta bawl pathiante Pathian ahi kei uh, chiin, mi tampi a thuzoh a, a kiheisak khinta ahi chih, noumau ngeiin leng na mu un na ja ua. 2

²⁷Och det är fara värt, icke allenast att denna vår hantering kommer i missaktning, utan ock att den stora gudinnan Dianas helgedom bliver räknad för intet, och att jämväl denna gudinna, som hela provinsen Asien, ja, hela världen dyrkar, kommer att lida avbräck i sitt stora anseende.»

²⁷Huachiin i nasep uh a suan ding chih a lauhuai kia hilouin, pathiannu thupitak Diana biakin leng a honngaineu ding uh. Asia gama mi tengteng leh khovela min a biak jel uh, a thupipi toh, a neu ding chih a lauhuai ahi, a chi a.

²⁸När de hörde detta, blevo de fulla av vrede och skriade: »Stor är efesiernas Diana!»

²⁸Huan, huai thu a jak tak un, a heh mahmah ua, Ephesa khua a Diana thupitak ahi, chiin, a kikou uhi.

²⁹Och hela staden kom i rörelse, och alla stormade på en gång till skådebanan och släpade med sig Gajus och Aristarkus, två macedonier som voro Paulus' följeslagare

²⁹Huchiin a khuain a buai vekta ua, Gaia leh Aristarkha, Masidonia gama mi, Paula nungjuite, a man ua, kituaktakin etnop in ah a taipih kheukhou uhi.

³⁰Paulus ville då gå in bland folket men lärjungarna tillstadde honom det icke.

³⁰Huan, Paulain mi laka lut a tup leh nungjuiten a phal kei ua.

³¹Också några asiarker, som voro hans vänner, sände bud till honom och bådo honom att han icke skulle giva sig in på skådebanan.

³¹Huan, Asia gama heutu pente laka khenkhat kuatehiam Paula lawmte ahi ua, a kiangah mi a sawl ua, etnop in ah lut teitei lou dingin a kunkun uhi.

³²Och de skriade, den ene så och den andre så; ty menigheten var upprörd, och de flesta visste icke varför de hade kommit tillsammans.

³²Huan, omkhawmte a nuai ua, mi tamjawin a kikhop san uh leng a theikei uh, khenkhat thu khatin a kikou ua, khenkhat thu dangin a kikou uhi.

³³Då drog man ur folkhopen fram Alexander, som judarna sköto framför sig. Och Alexander gav tecken med handen att han ville hålla ett försvarstal inför folket.

³³Huan, mipi laka mi khenkhatin Aleksandar a siamna thu gendan ding a hilhta ua, Judaten amah mi malam ah a sawn phei ua. Huan, Aleksandarin a khutin a jap a, mi tengteng kiangah a siamna thu gen a tum a.

³⁴Men när de märkte att han var jude, begynte de ropa, alla med en mun, och skriade under ett par timmars tid: »Stor är efesiernas Diana!»

³⁴Himahleh, amah Juda mi ahi chih a theihtak un, dakkal nih khawng, aw kituak takin, Ephesa khua a Diana thupitak ahi, chi ngenin a kikoukou uh.

³⁵Men stadens kansler lugnade folket och sade: »Efesier, finnes då någon människa som icke vet, att efesiernas stad är vårdare av den stora Dianas tempel och den bild av henne, som har fallit ned från himmelen?

³⁵Huan, kho laigelhpan mipi a sukdaih khitin, Ephesa khua a mite aw, Diana Thupitak biakin leh van akipana milim kia, Ephesa khuate vengmi na hi uh chih, kua ahia theilou om?

³⁶Eftersom ju ingen kan bestrida detta, bören I hålla eder lugna och icke företaga eder något förhastat.

³⁶Huchiin hiai thu sel vual ahih louh nungin, na dai dide ding uh ahi, thu nungveng louin bangmah na hih ding uh ahi kei hi.

³⁷Emellertid haven I dragit fram dessa män, som icke äro helgerånare, ej heller smäda vår gudinna,

³⁷Hiai mi hiaia non pite uh, biakin lokmi ahi kei ua, i pathiannu gensete leng ahi kei uh.

³⁸Om nu Demetrius och de hantverkare som hålla ihop med honom hava sak mot någon, så finnas ju domstolssammanträden och landshövdingar. Må de alltså göra upp saken med varandra inför rätta.

³⁸Huchiin, Demotria leh a lawm khutsiamten leng kua lakah leng thubuai a neih uleh, thubuai genna inte honsain a om ve le, gam ukpate leng a om uhi; kihek uheh.

³⁹Och haven I något att andraga som går därutöver, så må sådant avgöras i den lagliga folkförsamlingen.

³⁹Thil dang buaina nei him na hih uleh, kikhopna ngeina ah a lem ding uh.

⁴⁰På grund av det som i dag har skett löpa vi ju till och med fara att bliva anklagade för upplopp, fastän vi icke hava gjort något ont; och någon giltig anledning till denna folkskockning kunna vi icke heller uppgiva.» Med dessa ord fick han menigheten att skiljas åt.

⁴⁰Tunia buaina jiakin salh lauhuaiin i omta uhi, a bul om ngellouin; huchi ahi ngala, hiai kikhopna san bangmah gen theilou ding i kei uhiam, a chi a.Huan, huchibang thu a gen khitin omkhawm heutute a kikhenjak sakta hi.

⁴¹Huan, huchibang thu a gen khitin omkhawm heutute a kikhenjak sakta hi.