1På den tiden skall Mikael träda upp, den store fursten som står såsom försvarare för dina landsmän; och då kommer en tid av nöd, vars like icke har funnits, allt ifrån den dag då människor blevo till och ända till den tiden. Men på den tiden skola av ditt folk alla de varda frälsta, som finnas skrivna i boken.
1Huchiin huai hun chiangin Mikael, lal thupi na mite tapa adia pangpa, a ding khe ding hi; huan buai hun, nam a om kipan huai hun mah tan hiala leng huchibang om ngei lou, a om ding, huai hun chiangin na mite hutkhiakin a om ding ua, laibu sunga gelha oma amuh khiak ding mi chiteng.
2Och många av dem som sova i mullen skola uppvakna, somliga till evigt liv, och somliga till smälek och evig blygd.
2Huan a lak ua mi tampi leia leivuia ihmute a khanglou ding ua, a khen tangtawn hinna tang dingin, a khen zumna leh tangtawna simmohna tang dingin.
3De förståndiga skola då lysa, såsom fästet lyser, och de som hava fört de många till rättfärdighet såsom stjärnor, alltid och evinnerligen.
3Huan a pilte vansin vakna bangin a tang ding ua; huan mi tampi diktatna lama heite tangtawn tangtawn in akisite bangin.
4Men du, Daniel, må gömma dessa ord och försegla denna skrift intill ändens tid; många komma att rannsaka den, och insikten skall så växa till.»
4Himahleh nang, Aw Danial, thute khakkhum bikbek inla, tawp hun tan ading ngeiin, laibu tuh bilhin; mi tampi a vial tai ding ua, theihna a pung ding hi.
5När nu jag, Daniel, såg till, fick jag se två andra stå där, en på flodens ena strand, och en på dess andra strand.
5Huailaiin kei Danialin ka ena, huan ngaiin, mi nih dang, khat lui gei hiai lam pangah, huan khat lui gei hua lam pang ah a ding ua.
6Och en av dem sade till mannen som var klädd i linnekläder, och som stod ovanför flodens vatten: »Huru länge dröjer det, innan änden kommer med dessa förunderliga ting?»
6Huan khatin puan malngat a silha, lui tuite tunga ompa kiangah, Hiai thillamdangte tawpna ding bangchi sawt ahi ding? a chi a.
7Och jag hörde på mannen som var klädd i linnekläder, och som stod ovanför flodens vatten, och han lyfte sin högra hand och sin vänstra hand upp mot himmelen och svor vid honom som lever evinnerligen att efter en tid, och tider, och en halv tid, och när det heliga folkets makt hade blivit krossad i grund, då skulle allt detta varda fullbordat.
7Huan puanmalngat silha, lui tuite tunga dingpan van lama a khut taklam leh a khut veilam zan toua, hun khat, hunte leh hun kimkhat ahi ding chia amah khantawna hingpaa a kichiam ka zataa; huan mi siangthoute thilhihtheihna a suk nen dimdem khit chiang un, hiai thil tengteng zoh ahi ding hi, chiin.
8Och jag hörde detta, men förstod det icke; och jag frågade: »Min herre, vad bliver slutet på allt detta?»
8Huan ka jaa, himahleh ka theisiamn keia; huan ken, Aw ka TOUPA, hiai thilte tawp bang ahi ding? ka chi a.
9Då sade han: »Gå, Daniel, ty dessa ord skola förbliva gömda och förseglade intill ändens tid.
9Huan aman, Pai in, Danial: thute lah khakkhum bikbek ahi ua tap hun matana bilh bikbek ahi ngala.
10Många skola varda renade och tvagna och luttrade, men de ogudaktiga skola öva sin ogudaktighet, och ingen ogudaktig skall förstå detta; men de förståndiga skola förstå det.
10Mi tampi a kihihsiang ding ua, a kingousak ding ua, a kibawlhoih ding uh; himahleh gilouten giloutakin a hih ding ua; huan giloute laka kuamahin a theisiam kei ding uh; himahleh a pilten a theisiam ding uhi.
11Och från den tid då det dagliga offret bliver avskaffat och förödelsens styggelse uppställd skola ett tusen två hundra nittio dagar förgå.
11Huchiin halmang thillat gige lak manga oma, hihgawptu kihhuai tun khiaka hong om ding hun akipan, ni sang khat zanih leh sawmkua a om ding hi.
12Säll är den som förbidar och hinner fram till ett tusen tre hundra trettiofem dagar.
12Ni sangkhat za thum leh sawmthum leh nga ngaka, huai a hong-a paiten nuam a sa uhi.Himahleh a tawp matan nang jaw pai in; na khawl dinga, nang adia piak na muh ah nite beina ah ding ding na hi ngala.
13Men gå du åstad mot ändens tid; sedan du har vilat, skall du uppstå till din del, vid dagarnas ände.»
13Himahleh a tawp matan nang jaw pai in; na khawl dinga, nang adia piak na muh ah nite beina ah ding ding na hi ngala.