¹Dessa äro förbundets ord, det förbunds som HERREN bjöd Mose att sluta med Israels barn i Moabs land, ett annat förbund än det som han hade slutit med dem på Horeb.

¹Horeb tanga a kiang ua thu a khun sim loua TOUPAN Moab gama Israel suante kianga Mosi thu a khun sak, a thukhun thute hiaite ahi.

²Och Mose sammankallade hela Israel och sade till dem: I haven sett allt vad HERREN har gjort inför edra ögon i Egyptens land, med Farao och alla hans tjänare och hela hans land,

²Huchiin Mosiin Israel mi tengteng a sama, a kiang uah, Aigupta gama Pharo tung, a mite tengteng tung, a gam tengteng tunga na mit muh ngei ua TOUPAN thil a hih tengteng na mu ua:

³de stora hemsökelser som du med egna ögon såg, de stora tecknen och undren.

³Zeetna thupi mahmahte, chiamtehnate, thillamdangte na mit mahmah ua na muh uh:

⁴Men HERREN har ännu intill denna dag icke givit eder hjärtan att förstå med, ögon att se med och öron att höra med.

⁴Himahleh TOUPAN tuni tanin theihsiamna lungtang te, muh theihna mit te, jak theihna bil te a honpiak nai louh na hi uhi.

⁵Och jag lät eder vandra i öknen i fyrtio år; edra kläder blevo icke utslitna på eder, och din sko blev icke utsliten på din fot.

⁵Gamdai ah kum sawmli ka honpi a; na puansilhte uh na silh tul kei ua, na kehdap te uh leng na bun tul kei lai uh.

⁶Bröd fingen I icke att äta, icke vin eller starka drycker att dricka, på det att I skullen veta att jag är HERREN, eder Gud.

⁶Kei TOUPA na Pathian uh ka hi chih na theih theihna ding un tanghou na ne kei ua, uain leng, zu khauh leng na dawn kei uh.

⁷Och när I kommen till dessa trakter, drogo Sihon, konungen i Hesbon, och Og, konungen i Basan, ut till strid mot oss, men vi slogo dem.

⁷Huan, hiai mun na hongtun un Hesbon kumpipa Sihon leh Basan kumpipa Og hondou dingin a hongkuana, amau i na zou a;

⁸Och vi intogo deras land och gåvo det till arvedel åt rubeniterna, gaditerna och ena hälften av Manasse stam.

⁸Huan, a gam uh i la ua, Reuben te, Gad te, Manase nam kimkhat te luah dingin i pia hi.

⁹Så hållen nu detta förbunds ord och gören efter dem, för att I mån hava framgång i allt vad I gören.

⁹Huchiin na thil hih tengteng ua na lamzan jel theihna ding un hiai thukhun thute pom unla, jui un.

¹⁰I stån i dag allasammans inför HERREN, eder Gud: edra huvudmän, edra stammar, edra äldste och edra tillsyningsmän, var man i Israel,

¹⁰Tuniin na vek un, na lupente uh, na namte uh, na upate uh, na heutute uh, Israel mite tengteng, TOUPA na Pathian uh maah na ding ua,

¹¹så ock edra barn och hustrur, och främlingen som är hos dig i ditt läger, din vedhuggare såväl som din vattenbärare,

¹¹Na ta neu chikchik te uh, na jite uh, na omna ua gam dang mi na ompih uh, na singphukmi uh leh na tuitawi mite uh nangawnin:

¹²för att du må inträda i HERRENS, din Guds, förbund, det edsförbund som HERREN, din Gud, i dag vill sluta med dig.

¹²TOUPA na Pathian uh kichiamna leh a thukhun tunia nou toh a bawla na lut theihna ding un:

¹³Ty han vill i dag upphöja dig, så att du skall vara hans folk och han din Gud, såsom han har sagt dig, och såsom han med ed har lovat dina fäder, Abraham, Isak och Jakob.

¹³Na pipu te uh Abraham te, Isaak te, Jakob te kianga a na kichiam bang leh na kiang ua a nagensa banga a mite adinga tunia a honhihkip theihna ding leh na Pathian uh a hih theihna ding in.

¹⁴Och det är icke med eder allenast som jag i dag sluter detta förbund, detta edsförbund,

¹⁴Hiai kichiamna leh thukhun thu na kiang kia ua khung kahi keia;

¹⁵utan jag gör det både med dem som i dag stå här med oss inför HERREN, vår Gud, och med dem som icke äro här med oss i dag.

¹⁵Tunia TOUPA i Pathian uh maa dingte leh tua i kiang ua om loute kiangah leng ahi.

¹⁶I veten ju själva huru vi bodde i Egyptens land, och huru vi drogo mitt igenom de folks land, som I nu haven lämnat

¹⁶(Aigupta gama i om dan bang, nam dangte pal paisuaka i pai dan bang uh na thei ua;

¹⁷Och I sågen deras styggelser och eländiga avgudar, de gudar av trä och sten, silver och guld, som funnos hos dem.

¹⁷A lak ua a thil kihhuaite uh leh a milim uh, sing leh suangte, dangka chi leh dangkaeng te leng na mu ua: )

¹⁸Så må då bland eder icke finnas någon man eller kvinna, någon släkt eller stam vars hjärta i dag vänder sig bort ifrån HERREN, vår Gud, för att gå åstad och tjäna dessa folks gudar; bland eder må icke finnas någon rot varifrån gift och malört växer upp,

¹⁸Huchilouinjaw na lak ua pasal hiam, numei hiam, inkuan hiam, nam hiam, huai pathiante be dingin a lungtang un tuin TOUPA i Pathian uh kiheisanin, na lakuah thil kha leh gamsai sel khiakna bul te na hongom kha ding uh;

¹⁹så att någon som hör detta edsförbunds ord välsignar sig i sitt hjärta och tänker att det skall gå honom väl, där han vandrar i sitt hjärtas hårdhet. Ty då skall hela landet, både vått och torrt, förgås.

¹⁹Huan, huchi a hih lejaw hiai kichiam thu a jakin, Thil keua thil nom hihlup tum chih bangin, lungtang paupengin om mah lehang, lungmuanna i nei himhim, chiin a lungtangin a kivualjawl tawm behlap ding:

²⁰HERREN skall icke vilja förlåta honom; nej, Herrens vrede och nitälskan skall då vara såsom en rykande eld mot de männen, och all den förbannelse som är uppskriven i denna bok skall komma att vila på honom, och Herren skall så utplåna hans namn, att det icke mer skall finnas under himmelen.

²⁰TOUPAN lah a ngaidam sin hetkeia, TOUPA hehna leh a mullitnain huai mi a khut dinga, hiai laibua hamse tuang tengteng a tungah a om dinga, TOUPAN van nuaia kipan a min a thai mang zo ding.

²¹Och HERREN skall avskilja honom från alla Israels stammar till att drabbas av olycka, efter alla de förbannelser som äro fästa vid det förbund som är uppskrivet i denna lagbok.

²¹Hiai dan bua tuang hamse thukhun tengteng bangin Israel nam tengteng laka kipan hihtuamin thil hoih lou lamah TOUPAN a pangsak ding.

²²Och ett kommande släkte, edra barn som uppstå efter eder, och främlingen, som kommer ifrån fjärran land, de skola säga, när de se de plågor och sjukdomar som HERREN har skickat över detta land,

²²Huan, khangthak hongom ding, na nung ua na tate uh hongom ding leh, gam gamla pia kipana hongpai dingten, huai gama hi leh TOUPAN natna a veisakte;

²³när de se huru all jord där är förbränd och förvandlad till svavel och salt, så att den icke kan besås eller framalstra växter, och så att inga örter där kunna komma upp -- såsom det blev, när Sodom och Gomorra, Adma och Seboim omstörtades, då HERREN i sin vrede och harm omstörtade dem --

²³A gam pumpi kat leh chi kanghawm, bangmah chin louhna, bangmah dawnkhia, louhna, loupate leng dawnkhiak louhna Sodom leh Gomora leh Adam leh Zeboiim hihsiat, TOUPAN thangpai leh heha a hihsiat banga hih siat ahi chih a muh hun chiang un, nam chihin.

²⁴ja, alla folk skola då säga: »Varför har Herren gjort så mot detta land? Varför brinner hans vrede så starkt?»

²⁴Bangjiakin ahia hiai gam hichi banga TOUPAN a bawl? Hiai thangpaihna am thupi bang chi dan ahia? a chi ding uh.

²⁵Och man skall svara: »Därför att de övergåvo HERRENS, sina fäders Guds, förbund, det som han slöt med dem, när han förde dem ut ur Egyptens land,

²⁵Huchiin, min Aigupta gam akipan a pi khiaklaia TOUPA, a pipute uh Pathian thukhun amau toh a khun a mang ngilh jiak un, a chi ding uh;

²⁶och därför att de gingo åstad och tjänade andra gudar och tillbådo dem, gudar som de icke kände, och som han icke hade givit dem till deras del,

²⁶Pathian dangte, a theih ngei louh uh pathiante, aman a sehsak ahi loute na sep ua, a biak jiakun ahi:

²⁷därför upptändes HERRENS vrede mot detta land, så att han lät komma över det all den förbannelse som är uppskriven i denna bok.

²⁷Huaijiakin hiai laibuaa tuang hamsia tengteng tung sak dingin hiai gam tungah TOUPA a heh ahi;

²⁸Ja, därför ryckte HERREN dem upp ur deras land, med vrede och harm och stor förtörnelse, och kastade dem bort till ett annat land, såsom nu har skett.»

²⁸Huan, thangpai leh heh leh thangpai mahmahin a gam ua kipan a kai khe veka, gam dangah a sawn luta, tua a omdan bang uh, a chi ding uh.Thil kiselte TOUPA i Pathiana ahi, thil hihlatte bel hiai dan thu tengteng i zop theihna dinga eite leh i suantea ahi ngit nget ding hi.

²⁹Vad som ännu är fördolt hör HERREN, vår Gud, till; men vad som är uppenbarat, det gäller för oss och våra barn till evig tid, för att vi skola göra efter alla denna lags ord.

²⁹Thil kiselte TOUPA i Pathiana ahi, thil hihlatte bel hiai dan thu tengteng i zop theihna dinga eite leh i suantea ahi ngit nget ding hi.