¹Och Mose gick åstad och talade följande till hela Israel;

¹Huan, Mosiin, Israel mi tengteng kiangah hiai thu a gena.

²han sade till dem: »Jag är nu ett hundra tjugu år gammal; jag kan icke mer vara ledare och anförare, och HERREN har sagt till mig: 'Du skall icke komma över denna Jordan.'

²A kiang uah, Tuin kum ja leh sawmnih ka nahitaa; ka vialvak thei nawnta keia; huan TOUPAN, Hiai Jordan lui na kan kei ding, a honchi a.

³Men HERREN, din Gud, går framför dig; han skall förgöra dessa folk för dig, och du skall fördriva dem, och Josua skall anföra dig, såsom HERREN har sagt.

³TOUPA na Pathian un na ma uh a pi dinga, hiai namte a honhihmangsak dinga, a gam uh na luah ding uh; huan, TOUPAN a nagensa bangin Joshuain na ma uh a pi ding hi.

⁴Och HERREN skall göra med dem såsom han gjorde med Sihon och Og, amoréernas konungar. vilka han lät förgås, och såsom han gjorde med deras land.

⁴Huan, TOUPAN Amorte kumpipa, Sihon leh Og leh a gam tung ua ahih bangin a tunguah a hih ding; amaute a hihmang ding hi.

⁵HERREN skall giva dem i edert våld, och I skolen göra med dem alldeles såsom jag har bjudit eder.

⁵TOUPAN amau a honpe dinga, thu ka honpiak thupiak tengteng a tunguah na hih ding uhi.

⁶Varen frimodiga och oförfärade, frukten icke och varen icke förskräckta för dem; ty HERREN, din Gud, går själv med dig; han skall icke lämna dig eller övergiva dig.»

⁶Kuhkal tak leh hang takin om unla, lau kei unla amau kihta kei un: na kiang ua piapa TOUPA na Pathian uh lah ahi ngala; a honvuallel sak kei dinga, pai leng a honpai san kei hial ding hi, a chi a.

⁷Och Mose kallade Josua till sig och sade till honom inför hela Israel: »Var frimodig och oförfärad; ty du skall med detta folk gå in i det land som HERREN med ed har lovat deras fäder att giva dem; och du skall utskifta det åt dem såsom arv.

⁷Huan, Mosiin Joshua a sama, Israel mite tengteng mitmuhin a kiangah, Hat tak leh hang takin omin, hiai mite kiangah a pi uh leh pute uh TOUPAN kichiama piak a nachiamsa gamah na hoh ding ahi, amaute na luah sak ding ahi.

⁸Och HERREN är den som går framför dig, han skall vara med dig, han skall icke lämna dig eller övergiva dig; du må icke frukta och icke vara förfärad.»

⁸Huan, na ma pipa TOUPA ahi dinga, na kiangah a om jeljel dinga, a honvuallel sak kei dinga, pai leng a honpai san kei hial ding hi; lau kenla, lunglel sam ken, a chi hi.

⁹Och Mose skrev upp denna lag och gav den åt prästerna, Levi söner, som buro HERRENS förbundsark, och åt alla de äldste i Israel.

⁹Huan, Mosiin dan a gelha, TOUPA thukhun bawm jawng Levi tapa siampute leh Israel upate tengteng a pia.

¹⁰Och Mose bjöd dem och sade: »Vid slutet av vart sjunde år, när friåret är inne, vid lövhyddohögtiden,

¹⁰Huchiin, Mosiin, amaute thu a piaa, Kum sagih kum, ngaihdam kum tenga bawkta ankuangluinaa,

¹¹då hela Israel kommer för att träda fram inför HERRENS, din Guds, ansikte, på den plats som han utväljer, då skall du läsa upp denna lag inför hela Israel, så att de höra den.

¹¹Mun a seh dinga Israel mi tengteng TOUPA na Pathian uh maa a hongkilat hun chiang un hiai dan Israel tengteng jakin na sim ding ahi.

¹²Församla då folket, män, kvinnor och barn, och främlingarna som äro hos dig inom dina portar, på det att de må höra och lära, och på det att de må frukta HERREN, eder Gud, och hålla och göra efter alla denna lags ord;

¹²Mipite numei pasal, na taneu chikchikte uh, na ompih uh gam dang mite, amau a ngaihkhiak ua, a kisin ua, TOUPA na Pathian uh laudan a siam ua, hiai dan thu tengteng pilvang taka a zuih theihna ding uh leh;

¹³och på det att deras barn, som då ännu icke känna den, må höra den och lära den, så att de frukta HERREN, eder Gud. Detta skolen I göra, så länge I leven i det land dit I nu dragen över Jordan, för att taga det i besittning.

¹³A tate uh a thei nai louten leng a jak ua, Jordan lui kana na valuah ding uh gama na om sung tengteng ua TOUPA na Pathian uh laudansiam a kisin theihna ding un sam khawm un, chiin.

¹⁴Och HERREN sade till Mose: »Se, tiden närmar sig att du skall dö. Kalla till dig Josua, och inställen eder därefter i uppenbarelsetältet, så vill jag insätta honom i hans ämbete.» Och Mose gick åstad med Josua, och de inställde sig i uppenbarelsetältet.

¹⁴Huan, TOUPAN Mosi kiangah, Ngaiin, na sih hun a hongnai ta; Joshua sam inla, kihoupihna puaninah vakihilin, amau thu ka pe sin hi, a chi a. Huan, Mosi leh Joshua a hoh ua, kihoupihna puaninah a vakihil ua.

¹⁵Då visade sig HERREN i tältet i en molnstod, och molnstoden blev stående vid ingången till tältet.

¹⁵Huan, TOUPA puanin ah meipi dingin a kilaka; huan, meipi ding Puanin kongpi lu tungah a ding hi.

¹⁶Och HERREN sade till Mose: »Se, när du vilar hos dina fäder, skall detta folk stå upp och i trolös avfällighet löpa efter främmande gudar, som dyrkas i det land dit de nu komma, och de skola övergiva mig och bryta det förbund som jag har slutit med dem.

¹⁶Huan, TOUPAN Mosi kiangah, Ngaiin, na pi leh pute kiangah na ihmu sinta hi, hiai mite a thou ding ua a vaomna dingte uh lakah huai gam pathiante lakah ang a kawm ding ua, honlehngatsan ding ua, ka thukhun a kiang ua ka khun a bohse ding uh.

¹⁷Och min vrede skall då upptändas mot dem, och jag skall övergiva dem och fördölja mitt ansikte för dem, och de skola förgöras, och mycken olycka och nöd skall träffa dem; och då skola de säga: 'Förvisso är det därför att vår Gud icke är ibland oss som dessa olyckor hava träffat oss.'

¹⁷Huchiin, hiai hun chiangin a tunguah ka heh dinga, ka lehngatsan dinga, ka buk mangsan dinga, amang ding ua, thil hoihlou leh mangbatna tampi a tunguah a tung ding; huchiin huai ni chiangin, I Pathian uh i lak ua a om louh jiakin hiai thil hoih lou i tunguah a hongtung ahi kei maw? a chi ding uh.

¹⁸Men jag skall på den tiden alldeles fördölja mitt ansikte, för allt det ondas skull som de hava gjort, i det att de hava vänt sig till andra gudar.

¹⁸Pathian dangte lam ngaa thil hoih lou a hohhih ding tengteng uh jiakin huai niin ka bu ngeingei ding hi.

¹⁹Så tecknen nu upp åt eder följande sång. Och du skall lära Israels barn den och lägga den i deras mun. Och så skall denna sång vara mig ett vittne mot Israels barn.

¹⁹Huaijiakin hichibang la nang dinga phuah, Israel suante kisin sakin; Israel suante tungtang thuah hiai la kei dinga hontheihpihtu a hih theihna dingin vom sakin.

²⁰Ty jag skall låta dem komma in i det land som jag med ed har lovat åt deras fäder, ett land som flyter av mjölk och honung, och de skola äta och bliva mätta och feta; men de skola då vända sig till andra gudar och tjäna dem och förakta mig och bryta mitt förbund.

²⁰A pi leh pute uh kianga kichiama ka chiam, nawitui leh khuaiju luang gamah ka pia, ne leh taa a om ua, a tai ua, a hongthau hial uleh pathian dangte lam a nga ding ua, a nate a sem ding ua, kei a hon simmoh ding ua, ka thukhunte a bohseding uhi.

²¹Och när då mycken olycka och nöd träffar dem, skall denna sång avlägga sitt vittnesbörd inför dem; ty den skall icke förgätas och försvinna ur deras avkomlingars mun. Jag vet ju med vilka tankar de umgås redan nu, innan jag har låtit dem komma in i det land som jag med ed lovade dem.»

²¹Huan, hichi ahi dinga, thil hoihlou leh mangbatna tampi a tung ua a hongtun hun chiangin hiai la a theikhesaktu ahi ding; a suante uh kama kipanin mangngilh theih lah ahi sin keia; tuin ka kichiam gama li pima himin leng a lunggel kawikawi dan uh ka theikhin pah hi, a chi a.

²²Så tecknade då Mose upp sången på den dagen och lät Israels barn lära den.

²²Huchiin Mosiin, huai la, huai ni mahmahin a phuaka, Israel suante a kisin sak hi.

²³Och han insatte Josua, Nuns son, i hans ämbete och sade: »Var frimodig och oförfärad; ty du skall föra Israels barn in i det land som jag med ed har lovat åt dem, och jag skall vara med dig.»

²³Huan, Nun tapa Joshua a hasuana, Kuhkal tak leh hang takin omin; Israel suante a kiang ua kichiama ka chiam gamah na pi lut sin ahi; huan, na kiangah ka om jel ding, a chi a.

²⁴Då nu Mose hade fullständigt tecknat upp denna lags ord i en bok,

²⁴Huan, hichi ahia, Mosiin hiai dan thute laibua a gelh khita mansaa a om vek nungin,

²⁵bjöd han leviterna som buro HERRENS förbundsark och sade:

²⁵TOUPA thukhun bawm jawng Levite Mosiin thu a piaa,

²⁶»Tagen denna lagbok och läggen den vid sidan av HERRENS, eder Guds, förbundsark, så att den ligger där till ett vittne mot dig.

²⁶Hiai dan bu la unla, na tungtang thu ua theihpihtu dingin TOUPA na Pathian uh thukhun bawm sikah koih un.

²⁷Ty jag känner din gensträvighet och hårdnackenhet. Se, ännu medan jag har levat kvar bland eder, haven I varit gensträviga mot HERREN; huru mycket mer skolen I ej då bliva det efter min död!

²⁷Na helhat dan uh leh na paupendan uh ka thei hi; ngai un, tua ka hondam pih lai abawn TOUPA tunga hel naknak na hi ua; ka sih nung ngialin houh bangchiphetin a thupi de aw?

²⁸Församlen nu till mig alla de äldste i edra stammar, så ock edra tillsyningsmän, för att jag må inför dem tala dessa ord och taga himmel och jord till vittnen mot dem.

²⁸A bil ua jaka hiai thu ka gena, a tungtang thu ua theihpihtu dia lei leh van ka sap theihna dingin na nam ia intekpen tengteng, na heutute uh honsap khawm sak un.

²⁹Ty jag vet att I efter min död skolen taga eder till, vad fördärvligt är, och vika av ifrån den väg som jag har bjudit eder gå; därför skall olycka träffa eder i kommande dagar, när I gören vad ont är i HERRENS ögon, så att I förtörnen honom genom edra händers verk.»

²⁹Ka sih nung chiangin nakpi takin na kihihse ding ua, ka honthupiak lampi akipan na pial ding uh chih ka thei kilkel ahi; huan, a tawp chiang ngialin houh thil hoih louin a honbuak khum dinga; na khut thil hih ua hihheh dingin TOUPA mitmuhin thil hoih lou na hih sin jiak un, chiin.Huchiin, Mosiin, Israel kikhawm khawm tengteng bila jakin hiai la thu a tawp phain a gen veka.

³⁰Och Mose föredrog inför Israels hela församling följande sång från början till slutet.

³⁰Huchiin, Mosiin, Israel kikhawm khawm tengteng bila jakin hiai la thu a tawp phain a gen veka.