¹Och detta är den välsignelse gudsmannen Mose gav Israels barn före sin död;

¹Hiai vualjawlnain ahi, Pathian mi Mosiin a sih maa Israel suante vual a jawl.

²han sade: »HERREN kom från Sinai, och från Seir gick hans sken upp för dem; man kom fram i glans från berget Paran, ut ur hopen av mångtusen heliga; på hans högra sida brann i eld en lag för dem.

²Sinai akipanin TOUPA a honga, Seir akipanin a kiang uah a thou khiaa, mi siangthou sang sawm laka kipanin a hongpai; a khut taklamah amau adingin dan kuang thei a om.

³Ja, han vårdar sig om folken; folkets heliga äro alla under din hand. De ligga vid din fot, de hämta upp av dina ord.

³A hi, chi chihte a ita, mi siangthou tengteng nakhutah a om uh; a khebulah a tu ua; na thu a pom chiat ding uh.

⁴Mose gav åt oss en lag, en arvedel for Jakobs menighet.

⁴Mosiin dan honpia, Jakob mipite dingin gouluah ding.

⁵Och Jesurun fick en konung, när folkets hövdingar församlades, Israels stammar allasammans.»

⁵Jesurunah kumpipa ahia, mipite intekpen a kikhawm khawm ua; Israel chi tengteng a om khawm uh.

⁶»Må Ruben leva och icke dö; dock blive hans män en ringa hop.

⁶Reuben dam gige leh, silouin, a mite a hihleh tawm zo le uh, a chi a.

⁷Och detta sade han om Juda: »Hör, o HERRE, Judas röst, och låt honom komma till sitt folk. Med sina händer utförde han dess sak; bliv du honom en hjälp mot hans ovänner.»

⁷Huan, hiai Judate a vualjawlna ahi; TOUPA, Juda aw ngaikhia inla, a mite kiangah pi lutin; a khut amah adingin kiching henla, a melmate sualpihpa honghiin, chih.

⁸Och om Levi sade han: »Dina tummim och dina urim, de tillhöra din frommes skara, dem du frestade i Massa, dem du tvistade med vid Meribas vatten,

⁸Huan, Levite tungthu ah bel, Na Thumin leh na Urim na mi siangthou kiangah a om, Masa ah na zeeta, Meribe tui ahte na sual hi;

⁹dem som sade om fader och moder: 'Jag ser dem icke', och som icke ville kännas vid sina bröder, ej heller veta av sina barn. Ty de aktade på ditt tal, och ditt förbund höllo de.

⁹Ka nu leh ka pa ka theikei, chiin; a unaute leng a thei sam kei hi, amah tate ngei leng a thei tuan kei; na thu a pom ua, na thukhun a jui uhi.

¹⁰De lära Jakob dina rätter och Israel din lag, de bära fram rökverk för din näsa och heloffer på ditt altare.

¹⁰Jakobte na vaihawmte a sin sak ding ua, Israelte, na dan; na maah gimlim a koih ding ua, na maitam ah pumhal thillat.

¹¹Välsigna, HERRE, hans kraft, och låt hans händers verk behaga dig. Krossa länderna på hans motståndare, på hans fiender, så att de icke kunna resa sig.»

¹¹Vualjawlin, TOUPA, sum a pai, a khut nasepte nana pom inla; amah sualte kawng sat inla, amah hote kawng toh, a tat nawn louhna ding un, a chi a.

¹²Om Benjamin sade han: »HERRENS vän är han, han skall bo i trygghet hos honom, hos honom som överskygger honom alltid, och som har sin boning mellan hans höjder.»

¹²Huan, Benjaminte tungthu ah jaw, TOUPA deihtak jaw a kiangah bitin a om ding; nitumin a opkhum dinga, a po jel ding, a chi a.

¹³Och om Josef sade han: »Välsignat av HERREN vare hans land med himmelens ädlaste gåvor, med dagg, med gåvor från djupet som utbreder sig därnere,

¹³Huan, Josephte tung thu ah jaw, A gam TOUPA vualjawlin om hen, van thil mantam daituitein, tui thuk mahmah nuai lama tuitein.

¹⁴med solens ädlaste alster och månvarvens ädlaste frukter,

¹⁴Ni gah suah thil mantam tein, khaten thil mantama suah tein.

¹⁵med de uråldriga bergens yppersta skatter och de eviga höjdernas ädlaste frukt,

¹⁵Nidanglai tang tea thil deihhuai pentein, khantawn tanga thil mantamtein.

¹⁶med jordens ädlaste frukt och allt vad hon bär, och med nåd från honom som bodde i busken. Detta komme över Josefs huvud, över hans hjässa, furstens bland bröder.

¹⁶Lei leh a tunga thil mantam tein, loubuka ompa deihsakna in; vualjawlna Josephte lu tungah hongom hen, a unaute akipana hihtuama ompa sipah.

¹⁷Härlig är den förstfödde bland hans tjurar, såsom en vildoxes äro hans horn; med dem stångar han ned alla folk, ja ock dem som bo vid jordens ändar. Sådana äro Efraims tiotusenden. sådana Manasses tusenden.»

¹⁷A thupina a bawngtal piang masa thupina bang ahi a, a ki gam bawngtal ki bang ahi; huaiin nam chih a si ding, kawlmong tanin; Ephraimte sangsawm ahi ua, Manaserte sang ahi uhi, a chi a.

¹⁸Och om Sebulon sade han: »Gläd dig, Sebulon, när du drager ut, och du, Isaskar, i dina tält.

¹⁸Huan, Zebulunte tung thu ah bel, Kipakin, Zebulun, na vak khiaknate ah, huan, Isakar, na puaninte ah.

¹⁹Folk inbjuda de till sitt berg; där offra de rätta offer. Ty havens rikedom få de suga, och de skatter som sanden döljer.»

¹⁹Tangah chi chih a sam ding ua, huaiah diktatna kithoihnate a lan ding uh; tuipi buchinna a ne sin ngal ua, piaunela gou kiselte toh, a chi a.

²⁰Och om Gad sade han: »Lovad vare han som gav så rymligt land åt Gad! Lik en lejoninna har han lägrat sig, han krossar både arm och hjässa.

²⁰Gadte tungthu ah bel, Gadte hihzapa phatin om hen, humpinelkai bangin a tenga, ban a ham keka, ahi, lujang leng.

²¹Han utsåg åt sig förstlingslandet, ty där var hans härskarlott förvarad. Dock drog han med bland folkets hövdingar; HERRENS rätt utförde han och hans domar, tillsammans med det övriga Israel.»

²¹Amah adingin a hoihna pen a tela, vaihawmpa tantuan lah guanbehin a om ngala, Intekpente kiangah a hoha, TOUPA vaihawmna dik a juia; Israelte kianga vaihawmnate, a chi a.

²²Och om Dan sade han: »Dan är ett ungt lejon, som rusar ned från Basan.»

²²Dante tungthu ah bel, Dan bel humpinelkai nou ahi a, Basan akipana hongtawm khia, a chi a.

²³Och om Naftali sade han: »Naftali har fått riklig nåd och välsignelse till fyllest av HERREN. Västern och södern tage du i besittning.»

²³Naphtalite tungthu ah bel, Naphtali aw, deihsaknaa lungkim, TOUPA vualjawlnaa tai, sim leh tum luahin, a chi a.

²⁴Och om Aser sade han: »Välsignad bland söner vare Aser! Han blive älskad av sina bröder, och han doppe sin fot i olja.

²⁴Aserte tungthuah bel, Aser bel tatea vualjawlin om henla, a unaute lakah tuitum henla; thau ah a kha diah heh.

²⁵Av järn och koppar vare dina riglar; och så länge du lever, må din kraft bestå.»

²⁵Na painate sik leh dal ahi ding, na damsung ni bangin na hatna leng a om ding, a chi a.

²⁶»Ingen är lik Gud, o Jesurun; till din hjälp far han fram på himmelen och i sin höghet på skyarna.

²⁶Pathian bang kuamahmah a om kei uh, Jesurun aw, nang honpahpih dinga van a tuang, thupi taka vana tuang, thupi taka van a tuang.

²⁷En tillflykt är han, urtidens Gud, och härnere råda hans eviga armar. Han förjagade fienderna för dig, han sade: Förgör dem.

²⁷Khantawn Pathian na omna ahi a, nuailamah khantawn ban a om, melmate lah a honsat mang saka, Hih mangin, a chi.

²⁸Så fick Israel bo i trygghet, Jakobs källa vara i ro, i ett land med säd och vin, under en himmel som dryper av dagg.

²⁸Huan, Israel bel galmuang takin a oma, Jakob tuileh a pumut; buh leh uain gamah, ahi, a vanten daitui chim a tang sak.A hampha hi, aw, Israel, nang bang mahmah kua a oma, TOUPA hotdam mite? Nang hon honpanpihpa phaw, na thupina namsau a hi! Na melmate na kiangah a hongkipe ding ua, a mun sangte uh na chil ding hi, a chi a.

²⁹Säll är du, Israel; ja, vem är dig lik? Du är ett folk som får seger genom HERREN, genom honom som är din skyddande sköld, honom som är ditt ärorika svärd. Ja, dina fiender skola visa dig underdånighet, och du skall gå fram över deras höjder.»

²⁹A hampha hi, aw, Israel, nang bang mahmah kua a oma, TOUPA hotdam mite? Nang hon honpanpihpa phaw, na thupina namsau a hi! Na melmate na kiangah a hongkipe ding ua, a mun sangte uh na chil ding hi, a chi a.