¹Och HERREN talade till Mose och sade:

¹Huchiin TOUPAN Mosi kiangah thu a gena,

²»Säg till Israels barn att de skola vända om och lägra sig framför Pi-Hahirot, mellan Migdol och havet; mitt framför Baal-Sefon skolen I lägra eder vid havet.

²Israel suante kiangah thugen inla, kihei uhenla Pi-hahiroth maah, Migdol leh tuipi kalah, Baal-Zephon jawn takah giak uhen: a maah tuipi kiangah na giak ding uhi.

³Men Farao skall tänka att Israels barn hava farit vilse i landet och blivit instängda i öknen.

³Pharo lah Israel suante tungtang thu, Gam sung ah a tang uh, gamdaiin a umsuak, chi ding ahi ngala.

⁴Och jag skall förstocka Faraos hjärta, så att han förföljer dem; och jag skall förhärliga mig på Farao och hela hans här, på det att egyptierna må förnimma att jag är HERREN.» Och de gjorde så.

⁴Huchiin amaute nungjui dingin Pharo lungtang ka khauhsak ding; Pharo tung leh, a sepaihte tungah zahtakin ka om ding; huchia Aiguptaten TOUPA ka hihdan a theihna ding un, Huan, huchibangin a hihta uhi.

⁵Då man nu berättade för konungen i Egypten att folket hade flytt, förvandlades Faraos och hans tjänares hjärtan mot folket, och de sade: »Huru illa gjorde vi icke, när vi släppte Israel, så att de nu icke mer skola tjäna oss!»

⁵Huchiin mite a lalta uh chih Aigupta kumpipa a hilh ua: huan Pharo lungtang leh sikhate lungtang mite siatna dingin heiin a oma, Eite na a sepna ua kipana Israel i paisak uh, bangdia hiai hih i hi ua! a chi uh.

⁶Och han lät spänna för sina vagnar och tog sitt folk med sig;

⁶Huchiin a kangtalai mansaka, a mite a tonpihta hi:

⁷han tog sex hundra utvalda vagnar, och alla vagnar som eljest funnos i Egypten, och kämpar på dem alla.

⁷Huan kangtalai deihdeih za guk a kenga, Aigupta gama kangtalai tengteng leh, huaite chiata heutute toh.

⁸Ty HERREN förstockade Faraos, den egyptiske konungens, hjärta, så att han förföljde Israels barn, när de nu drogo ut med upplyft hand.

⁸Huan TOUPAN Aigupta kumpipa Pharo lungtang a khauhsaka, huchiin Israel suante a nungdelhta hi: huan Israel suante khuttungtawiin a pai kheta uhi.

⁹Och egyptierna, alla Faraos hästar, vagnar och ryttare och hela hans här, förföljde dem och hunno upp dem, där de voro lägrade vid havet, vid Pi-Hahirot, framför Baal-Sefon.

⁹Himahleh Aiguptaten a nung uah a delh ua, Pharo sakol tengteng leh kangtalai tengteng, a sakol tungtuangmite leh a sepaih pawlte Baazephon maa, Pi-hahiroth pama tuipi kianga a giahna uah a phata uh.

¹⁰När så Farao var helt nära, lyfte Israels barn upp sina ögon och fingo se att egyptierna kommo tågande efter dem. Då blevo Israels barn mycket förskräckta och ropade till HERREN.

¹⁰Huchia Pharoin a honnaih laiin, Israel suante a dak tou ua, huan, ngaiin, Aiguptaten amau a hondelhta uhi: huchiin a lau mahmah uh: huan Israel suante TOUPA kiangah a kap kheta uhi.

¹¹Och de sade till Mose: »Funnos då inga gravar i Egypten, eftersom du har fört oss hit till att dö i öknen? Huru illa gjorde du icke mot oss, när du förde oss ut ur Egypten!

¹¹Huan, Mosi kiangah, Aigupta gama han a om louh jiaka gamdaia si dinga honpi khia na hi maw! Bangachia hichibanga honbawl dinga Aigupta gama kipana honpikhia na hia!

¹²Var det icke det vi sade till dig i Egypten? Vi sade ju: 'Låt oss vara, så att vi få tjäna egyptierna.' Ty det vore oss bättre att tjäna egyptierna än att dö i öknen.»

¹²Aigupta gama kon hilh uh hiai huai thu ahi kei maw, om maimai ni, Aiguptate na i sep theihna dingin, chiin! Gamdaia ka sih sang ua, kou adia Aigupta tate nasep a hoihjawk ding jiakin, a chi ua.

¹³Då svarade Mose folket: »Frukten icke; stån fasta, så skolen I se vilken frälsning HERREN i dag skall bereda eder; ty aldrig någonsin skolen I mer få se egyptierna så, som I sen dem i dag.

¹³Huan Mosiin mite kiangah, Lau kei unla, ding dinden un, TOUPA hotdamna tunia nou a honet sak ding, en un: thunia Aiguptate na muh uh khantawna mu nawnlou ding na hih jiak un.

¹⁴HERREN skall strida för eder, och I skolen vara stilla därvid.»

¹⁴TOUPAN nou din a hondou sak dinga, na pau kei ding uh, a chi a.

¹⁵Och HERREN sade till Mose: »Varför ropar du till mig? Säg till Israels barn att de draga vidare.

¹⁵Huan TOUPAN Mosi kiangah, Bangachia ka kianga kap na hia! malama a pai na ding un, Israel suante kiangah thugenin.

¹⁶Men lyft du upp din stav, och räck ut din hand över havet, och klyv det itu, så att Israels barn kunna gå mitt igenom havet på torr mark.

¹⁶Huan na chiang lik inla, tuipi tungah na khut zan khia inla, satin: huchiin Israel suante tuipi laizang ah lei hul tungah a pai suak ding uh.

¹⁷Och se, jag skall förstocka egyptiernas hjärtan, så att de följa efter dem; och jag skall förhärliga mig på Farao och hela hans här, på hans vagnar och ryttare.

¹⁷Huan, ken, ngaiin, ken Aiguptate lungtang ka khauhsak ding, huan amau amau te a delh jui ding ua: huchiin Pharo tung, a kangtalaite tungah leh a sakol tungtuangmite tungah zahtakna ka kimuh ding hi.

¹⁸Och egyptierna skola förnimma att jag är HERREN, när jag förhärligar mig på Farao, på hans vagnar och ryttare.»

¹⁸Huchiin Aiguptaten Pharo tung, a kangtalaite tung leh a sakol tungtuangmite tungah zahtakna ka kimuh chiangin, TOUPA ka hih dan a thei ding uh, a chi a.

¹⁹Och Guds ängel, som hade gått framför Israels här, flyttade sig nu och gick bakom dem; molnstoden, som hade gått framför dem, flyttade sig och tog plats bakom dem.

¹⁹Huan, Israelte giahbuk maa pai, Pathian angel a kisuana, a nunglam uah a paia; huan meipi ding a mai lam ua kipan a kisuana, a nunglam uah a dingta hi:

²⁰Den kom så emellan egyptiernas här och Israels här; och molnet var där med mörker, men tillika upplyste det natten. Så kunde den ena hären icke komma inpå den andra under hela natten.

²⁰Huchiin, Aiguptate giahbuk leh Israelte giahbuk kikalah a hongomtaa; huan meipi ahi a, amau adingin khomial ahi, himahleh janin hiaite adingin vakna a piaa: huchiin khat jankhuain a dang kiang naihin a hongpai kei hi.

²¹Och Mose räckte ut sin hand över havet; då drev HERREN undan havet genom en stark östanvind som blåste hela natten, och han gjorde så havet till torrt land; och vattnet klövs itu.

²¹Huan Mosiin tuipi tungah a khut a zan khiaa; huchiin TOUPAN jankhuain suahlam huih hatin tuipi a pai kik saka, tuipi gam hulin a bawla, tuite a kikhenta hi.

²²Och Israels barn gingo mitt igenom havet på torr mark, under det att vattnet stod såsom en mur till höger och till vänster om dem.

²²Huchiin tuipi laka lei hul tungah Israel suante a pai ua: huan a khut taklam uah leh a khut veilam uah amau adingin tuite bang a honghita hi.

²³Och egyptierna, alla Faraos hästar, vagnar och ryttare, förföljde dem och kommo efter dem ut till mitten av havet.

²³Huan Aiguptaten a delh ua, tuipi lakah amau nungah a pai lut ua, Pharo sakol tengteng, a kangtalai tengteng, leh a sakoltungtuang mite tengteng nangawn.

²⁴Men när morgonväkten var inne, blickade HERREN på egyptiernas här ur eldstoden och molnskyn och sände förvirring i egyptiernas här;

²⁴Huan hichi ahia, jingsang venhunin TOUPAN mei ding leh meipi ding kawmah Aigupta sepaihte lam a ena, Aigupta sepaihte a hihbuaita.

²⁵och han lät hjulen falla ifrån deras vagnar, så att det blev dem svårt att komma framåt. Då sade egyptierna: »Låt oss fly för Israel, ty HERREN strider för dem mot egyptierna.»

²⁵A kangtalai khete uh a lakkhiak saka, huchiin haksa piin a hawl ua; huchiin Aiguptaten, Israelte maa kipanin taikek ni; amaute adingin TOUPAN lah Aiguptate siatna dingin a dou sak ngala, a chi uh.

²⁶Men HERREN sade till Mose: »Räck ut din hand över havet, så att vattnet vänder tillbaka och kommer över egyptierna, över deras vagnar och ryttare.»

²⁶Huan, TOUPAN Mosi kiangah, Aiguptate tung leh, a kangtalaite tung leh, a sakol tungtuangmite tunga tuite a hongpai nawn theihna ding, tuipi tungah na khut zankhiain, a chi a.

²⁷Då räckte Mose ut sin hand över havet, och mot morgonen vände havet tillbaka till sin vanliga plats, och egyptierna som flydde möttes därav; och HERREN kringströdde egyptierna mitt i havet.

²⁷Huan, Mosiin tuipi tungah a khut a zan khiaa, jingsang a honghihin tuipi a hatnaah a hongkiknawna; huchiin Aiguptate a lakah a taikek ua; huan tuipi lak ah TOUPAN Aiguptate a thal paihta hi.

²⁸Och vattnet som vände tillbaka övertäckte vagnarna och ryttarna, hela Faraos här, som hade kommit efter dem ut i havet; icke en enda av dem kom undan.

²⁸Huan tuite a hong kik ua, kangtalaite, sakoltungtuangmite leh Pharo sepaih a nung ua tuipi honglutte tengteng a khuhta hi; a lak ua khat lel leng om a omta kei uhi.

²⁹Men Israels barn gingo på torr mark mitt igenom havet, och vattnet stod såsom en mur till höger och till vänster om dem.

²⁹Ahihhangin tuipi lakah gam hul tungah Israel suante a pai ua; huchiin a khut taklam uleh, a vei lam uah tute amau adingin bang a hita hi.

³⁰Så frälste HERREN på den dagen Israel från egyptiernas hand, och Israel såg egyptierna ligga döda på havsstranden.

³⁰Huchibangin TOUPAN huai niin Aiguptate khuta kipanin Israelte a hondamta hi; huan tuipi piaua Aiguptate si Israelten a mu uh.Huan TOUPAN Aiguptate tunga a hih thil hih thupi Israelten a mu ua, TOUPA leh a sikha Mosi a gingta ta uhi.

³¹Och när Israel såg huru HERREN hade bevisat sin stora makt på egyptierna, fruktade folket HERREN; och de trodde på HERREN och på hans tjänare Mose.

³¹Huan TOUPAN Aiguptate tunga a hih thil hih thupi Israelten a mu ua, TOUPA leh a sikha Mosi a gingta ta uhi.