1Därefter bröt Israels barns hela menighet upp från Elim och kom till öknen Sin, mellan Elim och Sinai, på femtonde dagen i andra månaden efter sitt uttåg ur Egyptens land.
1Huan Elim akipanin a zin jel ua, Israel suante honpi Aigupta gama kipan a pawtkhiak nung uh a kha nihna a nisawm leh nga niin Israel suante honpi Sin gamdai a tung ua, huai bel Elim leh Sinai kikala om ahi.
2Och Israels barns hela menighet knorrade emot Mose och Aron i öknen;
2Huan gamdai ah Israel suante omkhawm Mosi leh Aron demin a phun uh:
3Israels barn sade till dem: »Ack att vi hade fått dö för HERRENS hand i Egyptens land, där vi sutto vid köttgrytorna och hade mat nog att äta! Men I haven fört oss hitut i öknen för att låta hela denna hop dö av hunger.»
3Huchiin Israel suanten a kiang uah, Sa bel bultea i tut laiin, khamtaka tanghou i nek lai un, Aigupta gamah TOUPA khutin na si zomai lehang; hiaia omkhawm tengteng kiala honthat dingin, hiai gamdai ah na honpi khiak tak jiak un, chiin.
4Då sade HERREN till Mose: »Se, jag vill låta bröd från himmelen regna åt eder. Och folket skall gå ut och samla för var dag så mycket som behöves. Så skall jag sätta dem på prov, för att se om de vilja vandra efter min lag eller icke.
4Huailaiin TOUPAN Mosi kiangah, Ngaiin, nou adingin van akipan tanghou ka honzu sak ding; huchiin mite a pai khe ding ua, ni tengin a biin bangzahzah hiam a lakhawm ding ua, ka danah a om uhiam om lou, amaute ka etchian theihna dingin.
5Och när de på den sjätte dagen tillreda vad de hava fört hem, skall det vara dubbelt mot vad de eljest för var dag samla in.»
5Huan a ni guk niin, hichi ahi dinga, a honlakte uh a bawl ding ua; ni tenga a lakkhawm uh mun niha tam ahi ding, a chi.
6Och Mose och Aron sade till alla Israels barn: »I afton skolen I förnimma att det är HERREN som har fört eder ut ur Egyptens land,
6Huchiin Mosi leh Aronin Israel suante tengteng kiangah, Nitaklamin huai hun chiangin TOUPAN Aigupta gama kipan a honla khia chih na thei ding uh:
7och i morgon skolen I se HERRENS härlighet, HERREN har nämligen hört huru I knorren mot honom. Ty vad äro vi, att I knorren mot oss?»
7Huan jingsangin, huai hun chiangin TOUPA thupina na mu ding ua; TOUPA dema na phunnate ulah a za ngala: ahi a, bang ka hi ua, kou hondema na phun uh! a chi ua.
8Och Mose sade ytterligare: »Detta skall ske därigenom att HERREN i afton giver eder kött att äta, och i morgon bröd att mätta eder med då nu HERREN har hört huru I knorren mot honom. Ty vad äro vi? Det är icke mot oss I knorren, utan mot HERREN.»
8Huan Mosiin, nitaklam chiang a TOUPAN nek ding sa a honpiak chiangin hichi ahi ding, jingsanga kham ding tanghou a hongpiak chiangin; amah tunga na phun uh na phunnate uh TOUPAN a jak jiakin: ahia, bang ka hi ua! na phunnate uh kou demna ahi keia, TOUPA demna ahi jaw uh, a chi a.
9Och Mose sade till Aron: »Säg till Israels barns hela menighet Träden fram inför HERREN, ty han har hört huru I knorren.»
9Huchiin Mosiin Aron kiangah thu a gena, Israel suante omkhawm tengteng kiangah TOUPA maah hongpai nai un; na phunnate ulah a zata ngala, chiin, a chi a.
10När sedan Aron talade till Israels barns hela menighet, vände de sig mot öknen, och se, då visade sig HERRENS härlighet i molnskyn.
10Huan hichi ahi a, Aronin Israel suante omkhawm tengteng kianga thu a gen laiin, gamdai lam a et uleh, ngaiin, meipi ah TOUPA thupina a hongdawka.
11Och HERREN talade till Mose och sade:
11Huchiin TOUPAN Mosi kiangah thu a gena.
12»Jag har hört huru Israels barn knorra. Tala till dem och säg: Vid aftontiden skolen I få kött att äta och i morgon skolen I få bröd att mätta eder med; så skolen I förnimma att jag är HERREN, eder Gud.»
12Israel suante phunna ka ja: a kiang uah thu genin, nitaklam chiangin, sa na ne ding ua, jingsang lam chiangin tanghou na kham ding uh; huchiin TOUPA na Pathian uh ka hi chih na thei ding uh, a chi a.
13Och om aftonen kommo vaktlar och övertäckte lägret, och följande morgon låg dagg fallen runt omkring lägret.
13Huan hichi ahia, nitaklamin vengkeng a hongkuan tou ua, giahphual a hong tuam dim ua; jingsangin giahphual kimvelah daitui a kia hi.
14Och när daggen som hade fallit gick bort, se, då låg över öknen på jorden något fint, såsom fjäll, något fint, likt rimfrost.
14Daitui kia om nawn louh takin, ngaiin, gamdai pumpi ah thil bem neu, leitunga jingdai tui khal ngou chiaa neu, a oma.
15När Israels barn sågo detta, frågade de varandra: »Vad är det?» Ty de visste icke vad det var. Men Mose sade till dem: »Detta är brödet som HERREN har givit eder till föda.
15Huan, Israel suanten a muh un, Bang a hi? a kichi tuah chiat ua, bang ahia chih lah a thei ngal kei ua. Huchiin Mosiin a kiang uah, Hiai TOUPAN a honpiak na nek ding uh tanghou ahi.
16Och så har HERREN bjudit: Samlen därav, var och en så mycket han behöver till mat; en gomer på var person skolen I taga, efter antalet av edert husfolk, var och en åt så många som han har i sitt tält.»
16Hiai TOUPAN, mi chihin a kham hun ding bangin la hen, na mite uh zah dungjuiin, mi chih adin omer khat, la un chia TOUPAN thu a piak thil ahi; mi chihin a puanina om adingin la un, a chi a.
17Och Israels barn gjorde så, och den ene samlade mer, den andre mindre.
17Huchiin Israel suanten huchibangin ahih ua, a la ua, a khenin tam deuh, a khenin tawm deuh.
18Men när de mätte upp det med gomer-mått, hade den som hade samlat mycket intet till överlopps, och de som hade samlat litet, honom fattades intet; var och en hade så mycket samlat, som han behövde till mat.
18Huchia omera a teh uleh a tam lain bangmah a nei val keia, huan a tawm lain bangmah a tasam kei; mi chihin a kham ding bang jelin a la uhi.
19Och Mose sade till dem: »Ingen må behålla något kvar härav till i morgon.
19Huan, Mosiin, Kuamahin jingsang phain nutsiat neikei hen, a chi a.
20Men de lydde icke Mose, utan somliga behöllo något därav kvar till följande morgon. Då växte maskar däri, och det blev illaluktande. Och Mose blev förtörnad på dem.
20Hinapiin Mosi a ngaikhe kei ua; a lak ua khenkhatten jingchiang tanin a nusia ua, a thana, a uih: huchiin Mosi a tunguah a hehta hi.
21Så samlade de därav var morgon, var och en så mycket han behövde till mat. Men när solhettan kom smälte det bort.
21Huan jingsang tengin, mi chih in a kham ding bang jelin a la ua: ni a hongsat chiangin a zul.
22På den sjätte dagen hade de samlat dubbelt så mycket av brödet, två gomer för var och en. Och menighetens hövdingar kommo alla och omtalade detta för Mose.
22A ni guk niin hichi ahia, tanghou a mun niha tam a la ua, mi khat adingin omer nih: huan khawmpite heutute tengteng a hong ua Mosi a hilh uhi.
23Då sade han till dem: »Detta är efter HERRENS ord; i morgon är sabbatsvila, en HERRENS heliga sabbat. Baken nu vad I viljen baka, och koken vad I viljen koka, men allt som är till överlopps skolen I ställa i förvar hos eder till i morgon.»
23Huan aman a kiang uah, Hiai TOUPA chihsa ahi, jingchiang TOUPA adia khawlni siangthou khawlna ahi na kan ding uh tuniin kang un, na huan ding uh huan un: huan a valte jingchiang tana kep ding in kikoih un, a chi a.
24Och de ställde det i förvar till följande morgon, såsom Mose hade bjudit; och nu blev det icke illaluktande, ej heller kom mask däri.
24Huan a jingchiang tanin a koih ua, Mosi sawl bangin: a uih kei, huaiah than leng a om kei hi.
25Och Mose sade: »Äten det i dag, ty i dag är HERRENS sabbat; i dag skolen I intet finna på marken.
25Huan Mosiin, Tuniin huai ne un; tuni lah TOUPA adingin khawlni ahi ngala: tunin gamlakah tanghou na mu kei ding uh.
26I sex dagar skolen I samla därav, men på sjunde dagen är sabbat; då skall intet vara att finna.»
26Ni guk na la khawm ding ua; ahihhangin a ni sagih niin, huai khawlni ahi, huaiah bangmah a om kei ding, a chi a.
27Likväl gingo några av folket på den sjunde dagen ut för att samla, men de funno intet.
27Huan hichi ahi, mite laka khenkhat a pai khia ua a ni sagih niin lakhawm dingin, bangmah a mu kei uh.
28Då sade HERREN till Mose: »Huru länge viljen I vara motsträviga och icke hålla mina bud och lagar?
28Huan TOUPAN Mosi kiangah, Bangtan ka thupiakte leh ka dante jui dah ding na hi ua!
29Se, HERREN har givit eder sabbaten; därför giver han eder på den sjätte dagen bröd för två dagar. Så stannen då hemma, var och en hos sig; ingen må gå hemifrån på den sjunde dagen.»
29Enin, TOUPAN khawlni a honpiak ngal leh, huaijiakin a ni gukniin ni nih ading tanghou a honpia a; mi chih a mun ah om hen, a ni sagih niin a mun akipan kuamah pai khe kei hen, a chi a.
30Alltså höll folket sabbat på den sjunde dagen.
30Huchiin mite ni sagih niin a khawlta uhi.
31Och Israels barn kallade det manna. Och det liknade korianderfrö, det var vitt, och det smakade såsom semla med honung.
31Huan Israel inkuanin a min Manna a chi uh: sing namtui chi bang ahi, a ngou; i chep leh tanghou pei khuaiju sawh a bang.
32Och Mose sade: »Så har HERREN bjudit: En gomer härav skall förvaras åt edra efterkommande, för att de må se det bröd som jag gav eder att äta i öknen, när jag förde eder ut ur Egyptens land.
32Huan Mosiin, Hiai thil jaw TOUPA thupiak ahi, na khang na khang ua dingin omer khat thun dim un; Aigupta gama kipana ka honpi khiak laia, gamdaia ka honvakna tanghou a muh theihna ding un, a chi a.
33Och Mose sade till Aron: »Tag ett kärl och lägg däri en gomer manna, och ställ det inför HERREN till att förvaras åt edra efterkommande.»
33Huan, Mosiin Aron kiangah, Bel la inla, huaiah omer khat manna dim koih inla, TOUPA maah lui khiain, na khang na khang ua, zuih dingin, a chi a.
34Då gjorde man såsom HERREN hade bjudit Mose, och Aron ställde det framför vittnesbördet till att förvaras.
34TOUPAN Mosi thu a piak bangin, huchibangin Aronin Thukhun maah, zuih dingin a lui touta hi.
35Och Israels barn åto manna i fyrtio år, till dess de kommo till bebott land; de åto manna, till dess de kommo till gränsen av Kanaans land. --
35Huan gam kiluah a hongtun masiah uh, Israel suanten kum sawmli manna a ne ngei uhi; Kanan gamgi a hongtun masiah uh, manna a ne ngei uhi.Huchiin omer khat ephah khata a mun sawmna ahi.
36En gomer är tiondedelen av en efa.
36Huchiin omer khat ephah khata a mun sawmna ahi.