1Därefter kommo Mose och Aron och sade till Farao: »Så säger HERREN, Israels Gud: Släpp mitt folk, så att de kunna hålla högtid åt mig i öknen.»
1Huan, huai nungin Mosi leh Aron a lut ua, hichibangin Israelte Toupa Pathian in achi, gamdai a kei dia ankuang luina a bawl theih na ding un, ka mite paisakin, chiin, Pharo a hilh ua.
2Men Farao svarade: »Vem är HERREN, eftersom jag på hans befallning skulle släppa Israel? Jag vet icke av HERREN och vill ej heller släppa Israel.»
2Huan, Pharo in Israel te paisak dinga a aw ka man ding, Toupa kua ahia? Tua toupa ka theikei, Israel te leng ka paisak kei ding, achia.
3Då sade de: »Hebréernas Gud har visat sig för oss. Så låt oss nu gå tre dagsresor in i öknen och offra åt HERREN, vår Gud, för att han icke må komma över oss med pest eller med svärd.»
3Huchiin amau, Hebru te Pathian in hon kimuhpih a: gamdai ah ni thum lamah, hon paisak in, ka hon ngen uhi, Toupa ka Pathian kianguah hin kithoihsak in; hi hiam, namsau hiam in a hon gawt kha ding hi, achi ua.
4Men konungen i Egypten svarade dem: »Mose och Aron, varför dragen I folket ifrån dess arbete? Gån bort till edra dagsverken.
4Huan, Aigupta kumpipan a kianguah, bang dinga, Mosi leh Aron, a nasepte ua mite khawlsak na hia? Na puakgik te uh pua un, achi hi.
5Ytterligare sade Farao: »Folket är ju redan alltför talrikt i landet, och likväl viljen I skaffa dem frihet ifrån deras dagsverken!»
5Huan, Pharo in, ngai un, gama mite tuin a tam ua, a puakgik ua kipan in na khawlsak uh, achia.
6Därefter bjöd Farao samma dag fogdarna och tillsyningsmännen över folket och sade:
6Huchiin, Pharo in huai ni mah in mite nasem heutute leh upate thu a pia a,
7»I skolen icke vidare såsom förut giva folket halm till att göra tegel. Låten dem själva gå och skaffa sig halm.
7Tuma siah a bangin teklei bawl na dingin mite pawl na pe nawn kei ding uh: kuan uhenla, pawl va kilak uhen.
8Men samma antal tegel som de förut hava gjort skolen I ändå ålägga dem, utan något avdrag; ty de äro lata, därför ropa de och säga: 'Låt oss gå och offra åt vår Gud.'
8Tumasiah a a teklei bawlsa te tengteng uh, a tunguah na koih ding ua; huai a kipan in bangmah na kiamsak kei ding uh: a tha uh a dah kha dinga; huchiin kapin, ka Pathian kianguah hon paisak in hon va kithoihsak in, a chi kha ding uh.
9Man måste lägga tungt arbete på dessa människor, så att de därigenom få något att göra och icke akta på lögnaktigt tal.»
9Na tam sem a tunguah guan unla, huaia a sepgim theih na ding un; huan thu ginalou limsak kei un, chiin.
10Då gingo fogdarna och tillsyningsmännen över folket ut och sade till folket: »Så säger Farao: Jag vill icke längre giva eder halm.
10Huchiin, mite nasem heutute a pai khia ua, a upate u toh, mite kiangah thu a gen ua, hichibang Pharo in, pawl ka honpe kei ding, a chi hi.
11Gån själva och skaffen eder halm, var I kunnen finna sådan; men i edert arbete skall intet avdrag göras.»
11Nou kuan unla, na muh theih theihna uah pawl kilak uh: himahleh na nasep uah bangmah a kikiamsak kei ding, a chi ua.
12Då spridde sig folket över hela Egyptens land och samlade strå för att bruka det såsom halm.
12Huchiin mite pawl hi jawlou in buhbul lakhawm ding in Aigupta gam tengteng ah a vak jakta uhi.
13Och fogdarna drevo på dem och sade: »Fullgören edert arbete, var dag det för den dagen bestämda, likasom när man gav eder halm.»
13Huan, nasem heututen amau a noh ua, na nasep uh zou un, na niteng sepdingte uh pawl a omlai ngalin, chiin.
14Och Israels barns tillsyningsmän, de som Faraos fogdar hade satt över dem, fingo uppbära hugg och slag, och man sade till dem: »Varför haven I icke såsom förut fullgjort edert förelagda dagsverke i tegel, varken i går eller i dag?»
14Huchiin, Israel suante upate, Pharo nasem heututen a tung ua a koihte uh, a vua ua, bangdia tumasiah a banga janleh tuni a na teklei bawl uh zoulou na hi ua? Chiin, a hap uh.
15Då kommo Israels barns tillsyningsmän och ropade till Farao och sade: »Varför gör du så mot dina tjänare?
15Huaitakin Israel suante upate a hong ua, Pharo kiangah a kap ua, bangdia na sikhate hichi bawl tel na hia?
16Ingen halm giver man åt dina tjänare, och likväl säger man till oss: 'Skaffen fram tegel.' Och se, dina tjänare få nu uppbära hugg och slag, fastän skulden ligger hos ditt eget folk.»
16Na sikha ten lah pawl honpe lou ua, amau lah ka kiang uah, teklei bawl un, achi ua: ngaiin, na sikhaten honvua uh; ahia, mohna na mite ngei ah a om hi, chiin.
17Men han svarade: »I ären lata, ja lata ären I. Därför sägen I: 'Låt oss gå och offra åt HERREN.'
17Ahihhangin aman, thadah na hi uh, thadah na hi uh: huaijiakin, honpaisak inla, Toupa kiangah hon va kithoihsak un, na chi uh.
18Nej, gån i stället till edert arbete. Halm skall man icke giva eder, men det bestämda antalet tegel måsten I ändå lämna.»
18Huaijiakin kuan unla; na va sem un; pawl hong kipe kei ding, a hihhangin teklei bikhiahzah na piak khiak ding uh ahi, achi hi.
19Då märkte Israels barns tillsyningsmän att det var illa ställt för dem, eftersom de hade fått det svaret att de icke skulle få något avdrag i det antal tegel, som de skulle lämna för var dag.
19Huchiin, na niteng nasep ua na teklei te ua kipan bangmah na kiamsak ding uh ahi kei, a kichih nungin, Israel suante upaten thu a sia a a omdan uh a theita uhi.
20Och när de kommo ut ifrån Farao, träffade de Mose och Aron, som stodo där för att möta dem;
20Huan, Pharo a kipan a hongpai khia a, lampia ding, Mosi leh Aron a kituahpih ua:
21och de sade till dem: »Må HERREN hemsöka eder och döma eder, eftersom I haven gjort oss förhatliga för Farao och hans tjänare och satt dem svärdet i hand till att dräpa oss.
21A kianguah, Toupan nou hon ena, vai a hawm; Pharo mit leh a sikhate mita ka gimnam uh kih huaia na bawl ua, kou hon that dinga a khut ua namsau na koihtak jiak un, achia ua.
22Då vände sig Mose åter till HERREN och sade: »Herre, varför har du gjort så illa mot detta folk? Varför har du sänt mig?
22Huchiin, Toupa kiangah Mosi a kik nawna, Toupa, bang dinga hiai mite hichibang gilou suaksak na hia? Bangdia kei honsawl na hia?Na mina thugen kia Pharo kianga ka vahoh nungsiah lah, aman hiai mite kiangah gilou a bawlta ngala: na mite leh na pi khe het kei hi, achia.
23Allt ifrån den tid då jag gick till Farao för att tala i ditt namn har han ju gjort illa mot detta folk, och du har ingalunda räddat ditt folk.
23Na mina thugen kia Pharo kianga ka vahoh nungsiah lah, aman hiai mite kiangah gilou a bawlta ngala: na mite leh na pi khe het kei hi, achia.