¹Och några av de äldste i Israel kommo till mig och satte sig ned hos mig.

¹Huchiin Israel upa khenkhatte ka kiangah a hongpai ua, ka maah a tu ua.

²Då kom HERRENS ord till mig; han sade:

²Huan TOUPA thu ka kiangah a hongtungta, ka kiangah

³Du människobarn, dessa män hava låtit sina eländiga avgudar få insteg i sina hjärtan och hava ställt upp framför sig vad som är dem en stötesten till missgärning. Skulle jag väl låta fråga mig av sådana?

³Mihing tapa, hiai miten a milimte uh a lungtang uah a la lut ua, a ma uah a thulimlouhna pukna uh a koih uhi; kei hondong ding uh ahi peuhmah ua hia?

⁴Nej; tala därför med dem och säg till dem: Så säger Herren, HERREN: Var och en av Israels hus, som låter sina eländiga avgudar få insteg i sitt hjärta och ställer upp framför sig vad som är honom en stötesten till missgärning, och så kommer till profeten, honom skall jag, HERREN, giva svar såsom han har förtjänat genom sina många eländiga avgudar.

⁴Huaijiakin, amau houpih inla, TOUPA PATHIANIN hichiin a chi ahi: Israel inkuana mi chih a lungtang ua milim la luta, a ma ua a thulimlouhna pukna koiha, jawlnei kianga hongpai peuhmah kei TOUPAN a milim uh tamdan bang jelin ka dawng ding;

⁵Så skall jag gripa Israels barn i hjärtat, därför att de allasammans hava vikit bort ifrån mig genom sina eländiga avgudar.

⁵Israel innkote a milim uh jiaka honna omtuam san jiak ua a lungtang ua ka mat thehna dingin.

⁶Säg därför till Israels hus: Så säger Herren, HERREN: Vänden om, ja, vänden eder bort ifrån edra eländiga avgudar, vänden edra ansikten bort ifrån alla edra styggelser.

⁶Huaijiakin Israel inkote kiangah TOUPA PATHIANIN hichiin a chi ahi: Hong kik unla, na milimte ua kipanin hong kik unla, na kihhuaina tengteng uh lehngatsan un.

⁷Ty om någon av Israels hus, eller av främlingarna som bo i Israel, viker bort ifrån mig, och låter sina eländiga avgudar få insteg i sitt hjärta och ställer upp framför sig vad som är honom en stötesten till missgärning, och så kommer till profeten, för att denne skall fråga mig för honom, så vill jag, HERREN, själv giva honom svar:

⁷Israel innko laka mi kuapeuh hiam, mikhual Israel gama teng tei hiam, keia kipana kihihtuam, a lungtang ua milim la luta, a ma ua thulimlouhna pukna koih kawma, a tung tang ua hondong dinga jawlnei kianga hoh kei TOUPA ngeiin ka dawng mai ding.

⁸jag skall vända mitt ansikte mot den mannen och göra honom till ett tecken och till ett ordspråk, och utrota honom ur mitt folk; och I skolen förnimma att jag är HERREN.

⁸Huai mi ka masuan dinga, mi lamdanga sak dingin khantawn khantawn gen dingin ka mit elaka kipan ka hih mang ding; huchiin kei TOUPAN jawlnei ka khem ahi a, a tungah ka khut ka lik dinga, ka mi Israelte laka kipan ka hihmang ding.

⁹Men om profeten låter förföra sig och talar något ord, så har jag, HERREN, låtit den profeten bliva förförd; och jag skall uträcka min hand mot honom och förgöra honom ur mitt folk Israel.

⁹Huan jawlnei khema omin thu gen henla, kei TOUPAN jawlnei ka khem ahi a, a tungah ka khut ka lik dinga, ka mi Israelte laka kipan ka hihmang ding.

¹⁰Och de skola båda bära på sin missgärning: profetens missgärning skall räknas lika med den frågandes missgärning --

¹⁰Huan a thulimlouhna uh a po ding ua: jawlnei thulimlouhna amah dongmite thulimlouhna bang mai ahi ding.

¹¹på det att Israels barn icke mer må gå bort ifrån mig och fara vilse, ej heller mer orena sig med alla sina överträdelser, utan vara mitt folk, såsom jag skall vara deras Gud, säger Herren, HERREN.

¹¹Israel inkote keia kipa a man nawn louh ua, a tatleknate tengteng ua a kihihnit nawn sam louhna ding un, ka mite a hih jawk tak ua a Pathian uh ka hih theihna dingin, TOUPA PATHIANIN a chi ahi, chiin gen in, a chi a.

¹²Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

¹²TOUPA thu ka kiangah a hontunga.

¹³Du människobarn, om ett land syndade mot mig och beginge otrohet, så att jag måste uträcka min hand mot det och fördärva dess livsuppehälle och sända hungersnöd över det och utrota därur både människor och djur,

¹³Mihing tapa, gam miten tatlekna thil hiha, ka tunga thil hihkhiala, ken ka khut ka lika, a en uh, hinna bul ka hihsiata, a tung ua kial ka tunsaka, mi leh sa te ka honhihman leh hiai mi thum,

¹⁴och om då därinne funnes dessa tre män: Noa, Daniel och Job, så skulle de genom sin rättfärdighet rädda allenast sina egna liv, säger Herren, HERREN.

¹⁴Noa, Daniel leh Job te hial leng hongomta bang hileh, a diktatna un amau hinna kia a humbit ding ahi, chih TOUPA PATHIAN thu pawt ahi.

¹⁵Om jag läte vilddjur draga fram genom landet och göra det folktomt, så att det bleve så öde att ingen vågade draga där fram för djuren skull,

¹⁵Gam sahangte a gam uh ka tuan suak saka, gam a hihsiat ua, a hongkigawpa, gam sa jiaka kuamah pai suak ding a om kei uleh

¹⁶då skulle, så sant jag lever, säger Herren, HERREN, dessa tre män, om de vore därinne, icke kunna rädda vare sig söner eller döttrar; allenast de själva skulle räddas, men landet måste bliva öde.

¹⁶Hiai mi thumte om le uh, a hina ka hin laiteng, chih TOUPA PATHIAN thu pawt ahi, a tanute uh, a tapate uh a humbit tuan kei ding uh: amau kia hotdamin a om ding ua, gam a se gawp ding.

¹⁷Eller om jag läte svärd komma över det landet, i det att jag sade: »Svärdet fare fram genom landet!», och jag så utrotade därur både människor och djur,

¹⁷A hihleh huai gamah namsau ka lik dia, Namsau, gamtang in, chileng mi leh sa ka gawi mang ahi dinga;

¹⁸och om då dessa tre män vore därinne, så skulle de, så sant jag lever, säger Herren, HERREN, icke kunna rädda söner eller döttrar; allenast de själva skulle räddas.

¹⁸Hiai mi thumte om le uh; a hina ka hin laiteng, chih TOUPA PATHIAN thu pawt ahi a, a tanute uh, a tapate uh a humbit tuan kei ding ua, amau hinna kia humbitin a om ding.

¹⁹Eller om jag sände pest i det landet och utgöte min vrede däröver i blod, för att utrota därur både människor och djur,

¹⁹Ahihleh, huai gamah, hipi ka honlen suaha ka hehna huai gam tunga ka honsun leh:

²⁰och om då Noa, Daniel och Job vore därinne, så skulle de, så sant jag lever, säger Herren, HERREN, icke kunna rädda vare sig son eller dotter; de skulle genom sin rättfärdighet rädda allenast sina egna liv.

²⁰Noa, Daniel leh Job te hial leng na om le uh, a hina ka hin sung teng, chih TOUPA PATHIAN thu pawt ahi, a tanu uhiam, a tapa uhiam a humbit kei ding ua, a diktatna un amau hinna ngei a humbit lel ding.

²¹Och så säger Herren, HERREN: Men huru mycket värre bliver det icke, när jag på en gång sänder mina fyra svåra straffdomar: svärd, hungersnöd, vilddjur och pest, över Jerusalem, för att utrota därur både människor och djur!

²¹TOUPA PATHIANIN hichiin a chi ngala: Jerusalem tunga ka vaihawmna na mahmah li, namsaute, kialte, gam sahangte, hipi te, mi leh s agawimang vek dinga ka hontun kim hun chiangin bangchia thupi ahi de aw?

²²Likväl skola några räddade bliva kvar där, några söner och döttrar, som skola föras bort. Och se, dessa skola draga bort till eder; och när I fån se deras vandel och deras gärningar, då skolen I trösta eder för den olycka som jag har låtit komma över Jerusalem, ja, för allt som jag har låtit komma över det.

²²Himahleh ngai in, huai laia om sun pi khiak dingte nutsiatin a om ding ua, tanute leh tapate leng: ngai un, a kianguah a hongpawt khe ding ua, a omdan uh a thilhihte na mu ding uh, huan Jerusalem tunga thil hoih lou ka hontut thu ah lungmuanin na om ding ua, a tunga ka hontut tengteng thu ah leng.A omdan u leh a thilhihte uh n amuh hun chiang un a honlungmuan ding uh; a tunga ka thilhih tengteng hih san neilouin ka hih kei chih na thei ding uh chih TOUPA PATHIAN thu pawt ahi, chiin.

²³De skola vara eder till tröst, när I sen deras vandel och deras gärningar; I skolen då förstå att jag icke utan sak har gjort allt vad jag har gjort mot det, säger Herren, HERREN.

²³A omdan u leh a thilhihte uh n amuh hun chiang un a honlungmuan ding uh; a tunga ka thilhih tengteng hih san neilouin ka hih kei chih na thei ding uh chih TOUPA PATHIAN thu pawt ahi, chiin.