¹Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

¹Huan, TOUPA thu ka kiangah a hongtunga, ka kiangah,

²Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Jerusalem och predika mot helgedomarna, ja, profetera mot Israels land.

²Mihing tapa, Jerusalem maituah inla, a mun tante lam ngain na thu khah inla, Israel gam tungah thu gen in;

³Och säg till Israels land: Så säger HERREN: Se, jag skall vända mig mot dig och draga ut mitt svärd ur skidan och utrota ur dig både rättfärdiga och ogudaktiga.

³Israel gam kiangah, hichiin TOUPAN a chi ahi: Ngaiin, ka hondou ahi, ka namsau a pai akipan ka phawi dinga, na lak ua mi diktat leh diktatlou kibangsapin ka phuk ding.

⁴Ja, eftersom jag skall utrota ur dig både rättfärdiga och ogudaktiga, därför skall mitt svärd fara ut ur skidan och vända sig mot allt kött mellan söder och norr;

⁴Huchiin na lak ua mi diktat leh diktatlou ka phuk ding jiakin ka namsau a pai akipan a pawt dinga, sim lam akipan mal lam phain mihing tengteng a phuk ding hi.

⁵och allt kött skall förnimma att jag, HERREN, har dragit ut mitt svärd ur skidan; det skall icke mer stickas in igen.

⁵Huan, mi tengtengin, kei TOUPAN ka namsau a pai akipan ka phawi ahi chih a thei ding uh, a kikhum ngei nawnta kei ding hi.

⁶Men du, människobarn, må sucka, ja, du må sucka inför deras ögon, som om dina länder skulle brista sönder i din bittra smärta.

⁶Huaijiakin nang mihing tapa, thum huthut inla khase takin a mit muh un thum in.

⁷Och när de fråga dig: »Varför suckar du?», då skall du svara: »För ett olycksbud, som när det kommer, skall göra att alla hjärtan förfäras och alla händer sjunka ned och alla sinnen omtöcknas och alla knän bliva såsom vatten. Se, det kommer, ja, det fullbordas! säger Herren, HERREN.»

⁷Huan, Bang dia thum na hia? a honchih uleh, Thu thang jiakin ahi, a hontung sin ngala, huaihunin lungtang chiteng a jul dinga, khut tengteng a zo dinga, lungsim chiteng a bah dinga, khuk tengteng tui bangin a zo ding; ngaiin, a hongtung hi, a tangtun ding, chih TOUPA PATHIAN thu pawt ahi; chi in, a chi a.

⁸Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

⁸Huan TOUPA thu ka kiangah a hongtunga, ka kianga

⁹Du människobarn, profetera och säg: Så säger HERREN: Säg: Ett svärd, ja, ett svärd har blivit vässt och har blivit fejat.

⁹Mihing tapa, thu gen inla, hichiin TOUPAN a chi ahi:

¹⁰Det har blivit vässt, för att det skall anställa ett slaktande; det har blivit fejat, för att det skall blixtra. Eller skola vi få fröjd därav? Fröjd av det som bliver ett tuktoris för min son, ett för vilket intet trä kan bestå!

¹⁰Namsau, namsau tat-hiam ahita, tetsak ahi ta, mi satna dinga tat-hiam a hita, tetsak ahi, khophia bangin! I namsau lailai ding maw? ka tapa, chiang na simmoha, singa bawl peuhmah toh.

¹¹Nej, han har lämnat det till att fejas, för att det skall fattas i handen; svärdet har blivit vässt och fejat för att sättas i en dråpares hand.

¹¹Tetsak ahi, leh dingin, ahi namsau tathiam tetsak ahi, thatmi khuta tuang ding in.

¹²Ropa och jämra dig, du människobarn, ty det drabbar mitt folk, det drabbar alla Israels hövdingar. De äro med mitt folk hemfallna åt svärdet; därför må du slå dig på länden.

¹²Mihing tapa, kikou inla; sehalham inla, ka mite tungahi ngala; Israel mi lian tengtengte tung mahmah: piak ahi ua, ka mite toh, namsau nuaiah; huaijiak in kikou inla, na pheipi beng in.

¹³Ty rannsakning har redan skett; huru skulle det då vara möjligt att riset icke drabbade, det ris för vilket intet kan bestå? säger Herren, HERREN.

¹³Hiai namsau midang tunga chiamtehsa ahi ngala, na ngaihsak kei hita leh bang suak ding-chih TOUPA PATHIAN thu pawt ahi hi.

¹⁴Men du, människobarn, profetera och slå händerna tillsammans; må svärdet fördubblas, ja, bliva såsom tre, må det bliva ett mordsvärd, ett mordsvärd jämväl för den störste, svärdet som drabbar dem från alla håll.

¹⁴Huaijiakin nang, mihing tapa, khut beng hialin thu gen in; thaha om dingtea ding namsau nihvei liksukin om hen, ahi, thumvei; tampi thah nading namsau ahi hi:

¹⁵Ja, för att deras hjärtan må försmälta av ångest, och för att många må falla, skall jag sända det blänkande svärdet mot alla deras portar. Ack, det är gjort likt en blixt, det är draget för att slakta!

¹⁵Lungtang zul, a pukna uh a pun nadingin, namsau te kong biang tengah ka giaksak hi; a! khopia bangin a te zolzol, sihna namsau.

¹⁶Hugg lös med all makt åt höger, måtta åt vänster, varthelst din egg kan bliva riktad.

¹⁶Nakpiin gamtangin, tak lamah, gamtangin vei lam ah leng van jel inla, na majawn peuhmah ah leng.

¹⁷Också jag skall slå mina händer tillsammans och släcka min vrede. Jag, HERREN, har talat.

¹⁷Ken leng khut ka beng dinga, ka tangtun ngei ding, ka hehna, kei TOUPA hiai ka gent hi, a chi, chi in, a chi a.

¹⁸Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

¹⁸Huan TOUPA thu ka kiangah a hongtung nawna, ka kiangah,

¹⁹Du människobarn, märk ut åt dig två vägar på vilka den babyloniske konungens svärd kan gå fram; låt båda gå ut från ett och samma land. Skär så ut en vägvisare, skär ut den för den plats där stadsvägarna skilja sig.

¹⁹Mihing tapa, Babulon kumpipa namsau hongtun theihna dingin lampi nih nabawl in; huai lampi nihte gam khat akipanin a hongpawt khe ding uh ahi: lampi kawkmuhna bawl inla, khopi lutna khomual ah bawlin.

²⁰Märk ut såsom det håll dit svärdet kan gå dels Rabba i Ammons barns land, dels Juda med det befästa Jerusalem.

²⁰Lampi Ammon mite khua Rabbaha namsau hongtunna dingin sep inla, Juda gam lai Jerusalem kulh ah leng.

²¹Ty konungen i Babel står redan vid vägskälet där de båda vägarna begynna; han vill låta spå åt sig, han skakar pilarna, han rådfrågar sina husgudar, han ser på levern.

²¹Aisan dingin Babulon kumpipa lampi ka ah a dinga, lampi nih kigawmna takah; thalte a sing loloka terephim a donga, sa sin a en a.

²²I sin högra hand får han då ut lotten »Jerusalem», för att han där skall sätta upp murbräckor, öppna sin mun till krigsrop, upphäva sin röst till härskri, för att han där skall sätta upp murbräckor mot portarna, kasta upp en vall och bygga en belägringsmur. --

²²A aisanna a h a khut tak lamah Jerusalem a natuangta a, kulhsutsiatnate gal sual awng juajuate, kongpi jawa kulhsutsiatna te, mual pawng sunte, kulh bawlte toh.

²³Detta synes dem vara en falsk spådom: de hava ju heliga eder. Men han uppväcker minnet av deras missgärning, och så ryckas de bort.

²³Aisan vuaksuak lel bang ahi a, himahleh mata a omna ding ua a thulimlouhna uh theih khiakna lel ding ahi.

²⁴Därför säger Herren, HERREN så: Eftersom I haven uppväckt minnet av eder missgärning i det att edra överträdelser hava blivit uppenbara, så att eder syndfullhet visar sig i allt vad I gören, ja, eftersom minnet av eder har blivit uppväckt, därför skolen I komma att med makt ryckas bort.

²⁴Huaijiakin TOUPA PATHIANIN hichiin achi ahi: na thulimlouhna uh theih gigena dia na bawl jiak un na tatleknate uh a hongkilang, na thilhih tengteng uah na khelhnate uh a kimu kilkela, theihkhiak na honghih tak jiak un khuta mat na honghi ding uhi.

²⁵Och du, dödsdömde, ogudaktige furste över Israel, du vilkens dag kommer, när din missgärning har nått sin gräns,

²⁵Huan, nang, Israel heutu, mi gilou si dinga liampa, na gitlouhna gawtna tawp ni a hongtung e;

²⁶så säger Herren, HERREN: Tag av dig huvudbindeln, lyft av dig kronan. Det som nu är skall icke förbliva vad det är; vad lågt är skall upphöjas, och vad högt är skall förödmjukas.

²⁶TOUPA PATHIANIN hichiin a chi: Heutu lukhu pahihsak unla, lallukhu suhsak un, hiai a ngeiin a om kei ding: mi vuallelte tawi sang unla, mi liante vuallel sak un:

²⁷Omstörtas, omstörtas, omstörtas skall detta av mig; också detta skall vara utan bestånd, till dess han kommer, som har rätt därtill, den som jag har givit det åt.

²⁷Ka lumlet ding, ka lumlet ding, ka lumlet ding; hiai leng a ngeiin a om kei ding, a neimi tak ding a hongpai mateng amah ka pe ding.

²⁸Och du, människobarn, profetera Och såg: Så säger Herren, HERREN om Ammons barn och om deras smädelser: Säg: Ett svärd, ja, ett svärd är draget, det är fejat för att slakta för att varda mättat och för att blixtra,

²⁸Huan nang mihing tapa, thu gen inla, hichiin chi in: TOUPA PATHIANIN Ammon tate tungtangah leh a gensiatna thu uah hichiin a chi ahi: Namsau, namsau phawi a hita, mi thahna ding leh hihmanna ding khophia banga tetsak a hita.

²⁹mitt under det att man skådar åt dig falska profetsyner och spår åt dig lögnaktiga spådomar om att du skall sättas på de dödsdömda ogudaktigas hals, vilkas dag kommer, när missgärningen har nått sin gräns.

²⁹Kilakna taklou nang a honmu sak ua, juauin ai a honsan sak ua, Namsau bel mi gilou si dinga liam, a gitlouhna ni uh tawp hongtung dingte ngawng ah na golh sin, a honchih un a juau uh ahi.

³⁰Må det stickas i skidan igen. I den trakt där du är skapad, i det land varifrån du stammar, där skall jag döma dig.

³⁰A pai ah thun in, Na pianna siama na omna gam ngeiah na thu ka ngaihtuah ding.

³¹Jag skall Utgjuta min vrede över dig, jag skall mot dig blåsa upp min förgrymmelses eld; och jag skall giva dig till pris åt vilda människor, åt män som äro mästare i att fördärva.

³¹Na tungah ka hehna ka sung dia, ka thangpaihna mei na tungah ka toh ding, mi nun se tak, hihman siam tak khutah ka honman sak ding.Meia sisan a bo ding, theih mahmah na hita kei ding, kei TOUPAN ka genta ngala, a chi, chi in, a chi a.

³²Du skall bliva till mat åt elden, ditt blod skall flyta i landet; ingen skall mer tänka på dig. Ty jag, HERREN, har talat.

³²Meia sisan a bo ding, theih mahmah na hita kei ding, kei TOUPAN ka genta ngala, a chi, chi in, a chi a.