¹Sedan allt detta hade skett, trädde några av furstarna fram till mig och sade: »Varken folket i Israel eller prästerna och leviterna hava hållit sig avskilda från de främmande folken, såsom tillbörligt hade varit för de styggelsers skull som hava bedrivits av dem, av kananéerna, hetiterna, perisséerna, jebuséerna, ammoniterna, moabiterna, egyptierna och amoréerna.

¹Huchia hiai thilte hihkhita a omlaiin, lalte ka kiangah a hongpai nai ua, Israel mite leh, siampute leh Levi mite, gamtea mite a kipan amauleh amau a kikoihtuam kei ua, amaute kihhuainate, Kanan mite, Hit mite, Periz mite, Jebus mite, Amon mite, Moab mite, Aigupta mite leh Amor mite, dungjuiin a om uh, chiin.

²Ty av deras döttrar hava de tagit hustrur åt sig och åt sina söner, och så har det heliga släktet blandat sig med de främmande folken; och furstarna och föreståndarna hava varit de första att begå sådan otrohet.»

²Amau ading leh a tapate uh adingin a tanute uh lakah a lata ngal ua; huchiin chi siangthou gamte mite toh amau leh amau a kihelkhawmta hi: ahi, hiai tatlekna ah lalte khut leh vaihawmmite a pipen ahi uhi.

³När jag nu hörde detta, rev jag sönder min livrock och min kåpa och ryckte av mig huvudhår och skägg och blev sittande i djup sorg.

³Huchia hiai thil ka jakin, ka puansilh leh ka puannak ka botkeka, ka khamula ka bot khiaa, lam dang sain ka tu suk maimah hi.

⁴Och alla de som fruktade för vad Israels Gud hade talat mot sådan otrohet som den de återkomna fångarna hade begått, de församlade sig till mig, under det att jag förblev sittande i min djupa sorg ända till tiden för aftonoffret.

⁴Huchihlaiin saltannaa amaute tatlekna jiaka, Israelte Pathian thute jiaka laua ling michih ka kiangah a hong kikhawm ua; nitaklam kithoih hun masiah lamdang sain ka tuta hi.

⁵Men vid tiden för aftonoffret stod jag upp från min bedrövelse och rev sönder min livrock och min kåpa; därefter föll jag ned på mina knän och uträckte mina händer till HERREN, min Gud,

⁵Huan nitaklam kithoih hun laiin ka zahlakna akipan ka thoua, ka puansilh leh ka puannak bohkeksa toh; huan ka khukdintaa, TOUPA ka Pathian lamah ka khutte ka jak khiaa;

⁶och sade: »Min Gud, jag skämmes och blyges för att upplyfta mitt ansikte till dig, min Gud, ty våra missgärningar hava växt oss över huvudet, och vår skuld är stor allt upp till himmelen.

⁶Aw ka Pathian, na kianga dak tou dingin ka zumin ka zakta hi, ka Pathian: ka thulimlouhnate uh ka lu tunglam uah a pung deuhdeuha, ka mohna un vante a sunta hi.

⁷Från våra fäders dagar ända till denna dag hava vi varit i stor skuld, och genom våra missgärningar hava vi, med våra konungar och präster, blivit givna i främmande konungars hand, och hava drabbats av svärd, fångenskap, plundring och skam, såsom det går oss ännu i dag.

⁷Ka pipute uh damlai hun akipan tu ni phain nakpiin ka namohta ua; huchiin ka thulimlouhnate uh jiakin kou, ka kumpipate uh leh, ka siampute uh, gamte kumpipate khut ah, namsau ah, saltanna ah leh, lohna ah leh, mai zumna ah, hiai ni bangin piak khiakin ka naomta uhi.

⁸Men nu har ett litet ögonblick nåd vederfarits oss från HERREN, vår Gud, så att han har låtit en räddad skara bliva kvar av oss, och givit oss fotfäste på sin heliga plats, för att han, vår Gud, så skulle låta ljus gå upp för våra ögon och giva oss något litet andrum i vår träldom.

⁸Huan tuin sawtlou sung adin TOUPA ka Pathian ua kipanin hehpihna honglanga, suakta dinga omlai dia nutsiat dingin leh, a mun siangthoua omkipna honpe dingin, huchia ka Pathian un ka mitte uh a honsuk vak saka, ka tanna ua halhna neukha a honpiak theihna dingin.

⁹Ty trälar äro vi, men i vår träldom har vår Gud icke övergivit oss, utan han har låtit oss finna nåd inför Persiens konungar, så att de hava givit oss andrum till att upprätta vår Guds hus och bygga upp dess ruiner och bereda oss en hägnad plats i Juda och Jerusalem.

⁹Sikha lah ka hi ngal ua; huchipiin leng sikha ka hihna uah ka Pathian un a hon mangngilh keia, himahleh Persia kumpipate mitmuhin chitna a honpiaa, halhna honpe ding, ka Pathian uh in ding sak ding leh, huaia a siatna bawlpha ding leh, Juda leh Jerusalema kulhbang honpe dingin.

¹⁰Och vad skola vi nu säga, o vår Gud, efter allt detta? Vi hava ju övergivit dina bud,

¹⁰Huan tuin, Aw ka Pathian uh, hiai zohin bang ka chi ding ua? Na thupiakte lah ka lehngatsanta ngal ua,

¹¹dem som du gav genom dina tjänare profeterna, i det du sade: 'Det land dit I nu kommen, för att taga det i besittning, är ett besmittat land, genom de främmande folkens besmittelse, och genom de styggelser med vilka de i sin orenhet hava uppfyllt det från den ena ändan till den andra.

¹¹Na sikha jawlneite zanga, Tang dinga na paina uh, huai gam, gamtea mite nitna jiaka gam nin ahi, a kihhuainate uh, huaiin a kihhuainate uh tohkhatlam tawp akipan khatlam tawp tana hidimna jiakin.

¹²Så given nu icke edra döttrar åt deras söner, och tagen icke deras döttrar till hustrur åt edra söner. Ja, I skolen aldrig fråga efter deras välfärd och lycka -- detta på det att I mån bliva starka, så att I fån äta av landets goda och lämna det till besittning åt edra barn för evärdlig tid.'

¹²Huaijiakin na tanute uh a tapate uh kiangah pe kei unla, a tanute uh leng na tapate uh adingin lasam kei un, a muanna uhiam a hauhsakna uhiam leng khantawnin zong sam kei uh: huchia na hat ua, gama a hoih na nek ua, khantawna na tate uh adia gouluah dia na nutsiat theihna ding un.

¹³Skulle vi väl nu, efter allt vad som har kommit över oss genom våra onda gärningar och genom den stora skuld vi hava ådragit oss, och sedan du, vår Gud, har skonat oss mer än våra missgärningar förtjänade, och låtit en skara av oss, sådan som denna, bliva räddad --

¹³Huchia ka tat giloute uh jiaka leh ka mohna thupi mahmah jiak ua, ka tung ua hongtung tengteng zohin, nang ka Pathian un ka thulimlouhnate uh gunzah sanga hon gawt tawmjawa, hichi bang omlai non piak bang muin,

¹⁴skulle vi väl nu på nytt bryta mot dina bud och befrynda oss med folk som bedriva sådana styggelser? Skulle du då icke vredgas på oss, ända därhän att du förgjorde oss, så att intet mer vore kvar och ingen räddning funnes?

¹⁴Na thupiakte bohse nawnin, hiai kihhuaite hih mite toh kituak in ka zom ding uam? Omlai ding om lou khopa, suakta ding himhim leng omlou khopa na bawlgawp matan ka tunguah na heh sin kei dia hia?Aw TOUPA Israel Pathian, nang na diktata; a suakta omlaite na honnutsiat jiakin, hiai ni bang: ngaiin, ka mohna un na maah ka om uhi; hiai jiakin lah kuamah na maah a ding thei sin ngal kei ua.

¹⁵HERRE, Israels Gud, du är rättfärdig, ty av oss har allenast blivit kvar en räddad skara, såsom i dag nogsamt synes. Och se, nu ligga vi här i vår skuld inför dig, ty vid sådant kan ingen bestå inför dig.»

¹⁵Aw TOUPA Israel Pathian, nang na diktata; a suakta omlaite na honnutsiat jiakin, hiai ni bang: ngaiin, ka mohna un na maah ka om uhi; hiai jiakin lah kuamah na maah a ding thei sin ngal kei ua.