¹Och HERREN sade till Abram: »Gå ut ur ditt land och från din släkt och från din faders hus, bort till det land som jag skall visa dig.

¹Huan, Toupan, Abram kiangah, na kha lama kipan leh na tanaute laka kipan leh na pa in akipan pawt inla, gam ka honetsak ding lamah pain:

²Så skall jag göra dig till ett stort folk; jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bliva en välsignelse.

²Huchiin, chi thupi mahmahin ka honbawl dinga, vual ka hon jawl dinga, na min ka hih thupi ding; huan, nang vualjawlna hiin:

³Och jag skall välsigna dem som välsigna dig, och den som förbannar dig skall jag förbanna, och i dig skola alla släkter på jorden varda välsignade.»

³Huan, nang hon vualjawl peuhmah ka vualjawla dinga, hon hamsiat peuhmah ka hamsiat ding: nangah leia nam chih a nuamsa ding uh, achia.

⁴Och Abram gick åstad, såsom HERREN hade tillsagt honom, och Lot gick med honom. Och Abram var sjuttiofem år gammal, när han drog ut från Haran.

⁴Huchiin Abram Toupan a kianga a gen bangin a kuantaa; Lota leng a kiangah a kuan sam hi: huan, Abram Haran khua akipan a pawt laiin kum sawm sagih leh kum nga a upa ahi.

⁵Och Abram tog sin hustru Sarai och sin brorson Lot och alla ägodelar som de hade förvärvat och tjänarna som de hade skaffat sig i Haran; och de drogo åstad på väg mot Kanaans land

⁵Huan, Abramin a ji Sarai leh, a nau tapa Lota leh, a sum kaihkhawm tengteng uh leh, Haran khua a a mi neihte tengteng uh a pi a; Kanan gam a hoh dingin a pawtta ua; huan, Kanan gam a tungta uhi.

⁶och kommo så till Kanaans land. Och Abram drog fram i landet ända till den heliga platsen vid Sikem, till Mores terebint. Och på den tiden bodde kananéerna där i landet.

⁶Huan, Abram huai gamah Sekem mun phain, Moreh tosaw tanin, a pai jela. Huailaiin, Kanante huai gamah a om uh.

⁷Men HERREN uppenbarade sig för Abram och sade: »Åt din säd skall jag giva detta land.» Då byggde han där ett altare åt HERREN, som hade uppenbarat sig för honom.

⁷Huan, Toupa Abram kiangah a kilaka, hiai gam na suante kiangah ka pe ding, achia: huchiin, huailaiah, a kianga kilak Toupa adingin, maitam a dohta hi.

⁸Sedan flyttade han därifrån till bergsbygden öster om Betel och slog där upp sitt tält, så att han hade Betel i väster och Ai i öster; och han byggde där ett altare åt HERREN och åkallade HERRENS namn.

⁸Huan, huai a kipanin Bethel suahlam a tang ah a kisuana, huai laiah a puanin a kaita a, a tumlamah Bethel a oma, a suahlamah Ai khua a om hi: huailaiah Toupa a dingin maitam a doh nawna. Toupa min a lou hi.

⁹Sedan bröt Abram upp därifrån och drog sig allt längre mot Sydlandet.

⁹Huan, Abram Sim gam lam juanin a kisuan lailai hi.

¹⁰Men hungersnöd uppstod i landet, och Abram drog ned till Egypten för att bo där någon tid, eftersom hungersnöden var så svår i landet.

¹⁰Huan, huai gamah kial a keta a: huan, huai gam a nak kial mahmah jiak un, Abram Aigupta gama om tadih dingin a paisukta.

¹¹Men när han nalkades Egypten sade han till sin hustru Sarai: »Jag vet ju att du är en skön kvinna.

¹¹Huan, hichi ahia, Aigupta gam a lut dinga a kisak laiun, a ji Sarai kiangah, ngaiin, numei melhoih tak na hi chih ka thei hi:

¹²Om nu egyptierna tänka, när de få se dig: 'Hon är hans hustru', så skola de dräpa mig, under det att de låta dig leva.

¹²Huchiin, hichi ahi ding Aiguptaten nang a honmuh ding un, hiai a ji eive, a chi ding ua: huan, kei a hon that mai ding uh, nang bel a honhawi ding uh.

¹³Säg därför att du är min syster, så att det går mig väl för din skull, och så att jag för din skull får leva.»

¹³Nang jiaka hoih taka ka om theihna dingin leh nang vanga ka hin theihna dingin, asanggamnu ka hi, hehpihtakin chi jelin a chi hi.

¹⁴Då nu Abram kom till Egypten, sågo egyptierna att hon var en mycket skön kvinna.

¹⁴Huan, hichi ahi a, Abram Aigupta gam alut leh, Aiguptaten numei a mu ua, a mel hoih a sa mahmah ua.

¹⁵Och när Faraos hövdingar fingo se henne, prisade de henne för Farao, och så blev kvinnan tagen in i Faraos hus.

¹⁵Pharo mi lianten leng a mu ua, Pharo kiangah a hoihdan a gen uh: huchiin, numei Pharo in ah a pi lutta uh.

¹⁶Och Abram blev av honom väl behandlad för hennes skull, så att han fick får, fäkreatur och åsnor, tjänare och tjänarinnor, åsninnor och kameler.

¹⁶Huan, aman Sarai jiakin Abram hoih takin a hiha: huchiin belamte, bawngte, sabengtungpate, sikhapate, sikhanute, sabengtungnute, sangawngsaute a neih lohta hi.

¹⁷Men HERREN hemsökte Farao och hans hus med stora plågor för Sarais, Abrams hustrus, skull.

¹⁷Huan, Toupan Abram ji Sarai jiakin Pharo leh a inkuante bawl namaiin a bawlta kei hi.

¹⁸Då kallade Farao Abram till sig och sade: »Vad har du gjort mot mig! Varför lät du mig icke veta att hon var din hustru?

¹⁸Huchiin, Pharoin Abram a sama, ka tunga na thilhih bangchidan a maia? Na ji ahi chih bang dia honhilh lou na hia? Ka sanggam nu ahi, bangdia chi na hia?

¹⁹Varför sade du: 'Hon är min syster' och vållade så, att jag tog henne till hustru åt mig? Se, här har du nu din hustru, tag henne och gå.»

¹⁹Huaijiakin akeimaw ka ji dinga ka naneih hial: ahihleh, tuin enin na ji, pi inla, pai mangin, achia.Huan Pharoin a tungthu ah mi kiangah thu a piaa, huchiin amah a vakhata ua, a ji toh, a neih tengteng toh.

²⁰Och Farao gav sina män befallning om honom, att de skulle ledsaga honom till vägs med hans hustru och allt vad han ägde.

²⁰Huan Pharoin a tungthu ah mi kiangah thu a piaa, huchiin amah a vakhata ua, a ji toh, a neih tengteng toh.