¹Och Abraham tog sig ännu en hustru, och hon hette Ketura.

¹Huan, Abrahamin ji dang a neia, amin Ketura ahi.

²Hon födde åt honom Simran, Joksan, Medan, Midjan, Jisbak och Sua.

²Huan, aman Joksante, Jedante, Midiante, Isbakte, Suahte a neihsaka.

³Och Joksan födde Saba och Dedan, och Dedans söner voro assuréerna, letuséerna och leumméerna.

³Huan, Joksan in tapa Sheba leh Dedan a neia. Huan, Dedan tapate tuh Assurim te, Letusim te ahi uh.

⁴Och Midjans söner voro Efa, Efer, Hanok, Abida och Eldaa. Alla dessa voro Keturas söner.

⁴Huan, Midian tapate Ephate, Epherte, Hanokte, Abidate, Eldate ahi uh. Huai tengteng Ketura tate ahi uhi.

⁵Och Abraham gav allt vad han ägde åt Isak.

⁵Huan, Abrahamin aneih tengteng Isaak kiangah a pia.

⁶Men åt sönerna till sina bihustrur gav Abraham skänker och skilde dem, medan han själv ännu levde, från sin son Isak och lät dem draga österut, bort till Österlandet.

⁶A mei tapate kiangah bel Abrahamin kipahmante a pia a; huan, amah a damlai in a tapa Isaak kianga kipan suahlam ah suahlam gamah, a pai mangsak hi.

⁷Och detta är antalet av Abrahams levnadsår: ett hundra sjuttiofem år;

⁷Huan, Abraham damsung kum za khat leh kum sawm sagih leh kum nga ahi.

⁸därefter gav Abraham upp andan och dog i en god ålder, gammal och mätt på livet, och blev samlad till sina fäder.

⁸Huan, Abrahamin a kha a khahta hi, lu a kelsam pou vekin putek pi, tekkuna damin a sia, a chipihte kiangah piin a om samta hi.

⁹Och hans söner Isak och Ismael begrovo honom i grottan i Makpela, på hetiten Efrons, Sohars sons, åker gent emot Mamre,

⁹Huan, a tapa Isaak leh Ismaelin Hit mi Zohar tapa Ephron loua, Mamre phak maa Makpel kokhuk ah a vuita ua;

¹⁰den åker som Abraham hade köpt av Hets barn; där blev Abraham begraven, såväl som hans hustru Sara.

¹⁰Huai lou Abrahamin Heth suante akipana a leisa ahi: huailaiah Abraham a vui ua, a zi Sara toh.

¹¹Och efter Abrahams död välsignade Gud hans son Isak. Och Isak bodde vid Beer-Lahai-Roi.

¹¹Huan, hichi ahia, Abraham sih nungin, Pathianin a tapa Isaak a vualzawla; huan, Isaak Beer-lahai-roi kiangah a om hi.

¹²Och detta är berättelsen om Ismaels släkt, Abrahams sons, som föddes åt Abraham av Hagar, Saras egyptiska tjänstekvinna.

¹²Huan, hiaite Abraham tapa Ismael, Sara sikhanu Aigupta mi Haharin Abraham a neihsak suante ahi uh:

¹³Dessa äro namnen på Ismaels söner, med deras namn, efter deras ättföljd: Nebajot, Ismaels förstfödde, vidare Kedar, Adbeel, Mibsam,

¹³Hiaite a min chiat uleh a suante uh bang jelin Ismael tapate min ahi uh: Ismael ta upapen Nabaioth ahia; a naute Kedarte, Adbeelte, Mibsamte.

¹⁴Misma, Duma och Massa,

¹⁴Mismate, Dumate, Massate ahi ua;

¹⁵Hadad och Tema, Jetur, Nafis och Kedma.

¹⁵Hadadate, Temate, Jeturte, Naphisate leh Kedemte leng ahi uh:

¹⁶Dessa voro Ismaels söner och dessa deras namn, i deras byar och tältläger, tolv hövdingar efter deras stammar.

¹⁶Tuate Ismael tapate ahi uh: huaite a khua uh bang leh a giahbuk uh bangjela a min uh gelh ahi; achi uh bangjelin kumpipa sawm leh nih ahi uh.

¹⁷Och detta är antalet av Ismaels levnadsår: ett hundra trettiosju år; därefter gav han upp andan och dog och blev samlad till sina fäder.

¹⁷Huan, Ismael damsung kum hiai zah ahi; kum ja leh kum sawm thum leh kum sagih; huan, a kha akhah a, a sia, a chipihte kiangah piin a om samta.

¹⁸Och de hade sina boningsplatser från Havila ända till Sur, som ligger gent emot Egypten, fram emot Assyrien. Han kom i strid med alla sina bröder.

¹⁸Huan, a tapate Havila gam akipanin Assuria gam lamsanga Aigupta gam phak maa Sur tanin a om ua: a unau tengteng kiang nai ah a om hi.

¹⁹Och detta är berättelsen om Isaks, Abrahams sons, släkt. Abraham födde Isak;

¹⁹Huan, hiaite Abraham tapa Isaak suante ahi uh: Abrahamin tapa Isaak a neia:

²⁰och Isak var fyrtio år gammal, när han till hustru åt sig tog Rebecka, som var dotter till araméen Betuel från Paddan-Aram och syster till araméen Laban.

²⁰Isaak in Paddan-aram gama Suria mi Bethuel tanu, Suria mi Laban sanggamnu Rebeka a ji dinga a neih laiin kum sawm li a upa ahi.

²¹Och Isak bad till HERREN för sin hustru Rebecka, ty hon var ofruktsam; och HERREN bönhörde honom, så att hans hustru Rebecka blev havande.

²¹Huan, a ji a chin jiakin Isaakin Toupa a ji adingin nget petmahin a ngetsak a: huan, Toupan a ngetna a ngaihkhiak saka, huchiin a ji Rebeka a gai.

²²Men barnen stötte varandra i hennes liv; då sade hon: »Om det skulle gå så, varför skulle jag då vara till?» Och hon gick bort för att fråga HERREN.

²²Huan, a nau paite a sungah a kisual ua; huan, aman, hichi bang ahih ngal leh, bangjiakin ahia ka hin leh? Achia. Huchiin Toupa dong dingin a kuantaa.

²³Och HERREN svarade henne: »Två folk finnas i ditt liv, två folkstammar skola ur ditt sköte söndras från varandra; den ena stammen skall vara den andra övermäktig, och den äldre skall tjäna den yngre.»

²³Huan, Toupan, a kiangah, Na sul ah chi nih a om uh, na gil sunga kipanin nam nih a kikhen ding uh: nam khat nam khat sangin ahatzaw dinga; huan, a upa jawin a naupangjaw na a sem ding achia.

²⁴När sedan tiden var inne att hon skulle föda, se, då funnos tvillingar i hennes liv.

²⁴Huan, a nau neih a hunin, ngaiin, a sul ah phik a hong omta ua.

²⁵Den som först kom fram var rödlätt och över hela kroppen såsom en hårmantel; och de gåvo honom namnet Esau.

²⁵Huan a masajaw a sana san seksawk, puan mulbanga mul thiapthuapin a hongpawta, huchiin amin dingin Esau a sa uh.

²⁶Därefter kom hans broder fram, och denne höll med sin hand i Esaus häl; och han fick namnet Jakob. Men Isak var sextio år gammal, när de föddes.

²⁶Huai nungin a nau a pawt nawna, a khut in Esau khetul a len gige a; huchiin amah min dingin Jakob a sa uh: huan, Rebekain amaute a neih laiin Isaak kum sawm guka upa ahi.

²⁷Och barnen växte upp, och Esau blev en skicklig jägare, som höll sig ute på marken; Jakob åter blev en fromsint man, som bodde i tält.

²⁷Huan, naupangte a hongkhangliana ua: huan, Esau sabet siam, gammi ahi a; Jakob bel mi mawl, puanin a teng mi ahi.

²⁸Och Isak hade Esau kärast, ty han hade smak för villebråd; men Rebecka hade Jakob kärast.

²⁸Huan, Isaakin, a sakhi sa a nek jel jiakin, Esau a ita; Rebekain bel Jakob a it jaw hi.

²⁹En gång, då Jakob höll på att koka något till soppa, kom Esau hem från marken, uppgiven av hunger.

²⁹Huan, Jakobin be a huana; huan, Esau gam kuan a hongtunga, a tawl mahmaha:

³⁰Och Esau sade till Jakob: »Låt mig få till livs av det röda, det röda du har där; ty jag är uppgiven av hunger.» Därav fick han namnet Edom.

³⁰Huan Esauin Jakob kiangah, hehpihtakin na be huan hon nesak in; ka bah mahmah mai, achia. Huaijiakin ahi, a min dia Edom a chih uh.

³¹Men Jakob sade: »Sälj då nu åt mig din förstfödslorätt.»

³¹Huan, Jakobin, na ta masa hihna honleisak phot lechin, achia.

³²Esau svarade: »Jag är ju döden nära; vartill gagnar mig då min förstfödslorätt?»

³²Huan, Esauin, Ngaiin, si dekdek ka hi ngala: ta masa hihna kia kei dingin bang a phatuam dia? A chia.

³³Jakob sade: »Så giv mig nu din ed därpå.» Och han gav honom sin ed och sålde så sin förstfödslorätt till Jakob.

³³Huan, Jakobin, Tuniin ka kiangah kichiam photin, achia; huan, a kiangah a kichiama: huchiin ata masa hihna Jakob kiangah a khawng maimah ta.Huan, Jakobin Esau tanghou leh a be huan a piaa; huchiin a ne a, a dawna, a thoua, a paita; Huchibangin Esauin a ta masa hihna a ngaineu hi.

³⁴Men Jakob gav Esau bröd och linssoppa; och han åt och drack och stod sedan upp och gick sin väg. Så ringa aktade Esau sin förstfödslorätt.

³⁴Huan, Jakobin Esau tanghou leh a be huan a piaa; huchiin a ne a, a dawna, a thoua, a paita; Huchibangin Esauin a ta masa hihna a ngaineu hi.