¹Då nu Rakel såg att hon icke födde barn åt Jakob, avundades hon sin syster och sade till Jakob: »Skaffa mig barn, eljest dör jag.»

¹Huan, Rakil in Jakob ta himhim a neihsak kei chih a kitheih in a sanggam nu a haja ta a; huan, Jakob kiangah, tate hon pia in, huchilouin jaw ka si ding, achia.

²Då upptändes Jakobs vrede mot Rakel, och han svarade: »Håller du då mig för Gud? Det är ju han som förmenar dig livsfrukt.»

²Huan, Rakil tungah Jakob a heh guih a: huchiin, na gila gah phallou Pathian sik a ka hi ahia? Achia.

³Hon sade: »Se, där är min tjänarinna Bilha; gå in till henne, för att hon må föda barn i mitt sköte, så att genom henne också jag får avkomma.»

³Huan, aman, enin, ka sikha nu Bilha, amah kithuahpih in; huchiin ken leng amah a kipan a tate ka neihsam theih na dingin ka phei tungah ta honnei ding ahi, achia.

⁴Så gav hon honom sin tjänstekvinna Bilha till hustru, och Jakob gick in till henne.

⁴Huchiin, a sikha nu Bilha a ji dingin a pia a: huan, Jakob in amah ana kithuahpih a.

⁵Och Bilha blev havande och födde åt Jakob en son.

⁵Huan, Bilha a gai a Jakob ta a neihsak ta.

⁶Då sade Rakel: »Gud har skaffat rätt åt mig; han har hört min röst och givit mig en son.» Därför gav hon honom namnet Dan.

⁶Huan, Rakil in, Pathian in a hon ngaihtuah a ka aw leng a ja a, tapa honpia ahi, achi: huaijaikin amin dingin Dan a sa a.

⁷Åter blev Bilha, Rakels tjänstekvinna, havande, och hon födde åt Jakob en andre son.

⁷Huan, Rakil sikha nu Bilha a gai nawna, Jakob tapa dang a neihsak nawn a.

⁸Då sade Rakel: »Strider om Gud har jag stritt med min syster och har vunnit seger.» Och hon gav honom namnet Naftali.

⁸Huan, Rakil in Pathian buan in ka sanggam nu ka buan a ka jouta, achia: huchiin a min dingin Napthtali a sa a.

⁹Då Lea nu såg att hon hade upphört att föda, tog hon sin tjänstekvinna Silpa och gav henne åt Jakob till hustru.

⁹Huan, Lea in ta dang anei nawn tadih kei lai chih a kitheih in, a sikha nu Zilpa a pia a ji dingin Jakob kiangah a pia hi.

¹⁰Och Silpa, Leas tjänstekvinna, födde åt Jakob en son.

¹⁰Huchiin, Lea sikha nu Zilpa in Jakob tapa a neihsak a.

¹¹Då sade Lea: »Till lycka!» Och hon gav honom namnet Gad.

¹¹Huan, Lea in vangphat huai mah ei achia: huchiin amin dingin Gad a sa a.

¹²Och Silpa, Leas tjänstekvinna, födde åt Jakob en andre son.

¹²Huan, Lea sikha nu Zilpa in Jakob tapa dang a neihsak nawn a.

¹³Då sade Lea: »Till sällhet för mig! Ja, jungfrur skola prisa mig säll.» Och hon gav honom namnet Aser.

¹³Huan, Lea in, hampha natel ing e! Numei ten hampha hon chiding uh eive, achia: huchiin amin dingin Aser a sa hi.

¹⁴Men Ruben gick ut en gång vid tiden för veteskörden och fann då kärleksäpplen på marken och bar dem till sin moder Lea. Då sade Rakel till Lea: »Giv mig några av din sons kärleksäpplen.»

¹⁴Huan, a buh lak laiin Reuben in jawl ai gamlak ah ava mu a; anu Lea kiangah hon tawi a. Huchiin, Rakil in Lea kiangah, hehpihtak in na tapa jawlai a khen honpe dih ve, achia.

¹⁵Men hon svarade henne: »Är det icke nog att du har tagit min man? Vill du ock taga min sons kärleksäpplen?» Rakel sade: »Må han då i natt ligga hos dig, om jag får din sons kärleksäpplen.»

¹⁵Huan, aman, ka kiangah, ka pasal non suh thil duai ahi hia? ka tapa jawl ai leng hon suh na tum nawn lai maw? Achia. Huan, Rakil in, ahihkeileh, n tapa jawl ai sikin tu jan in a hon lupih ding achia.

¹⁶När nu Jakob om aftonen kom hem från marken, gick Lea honom till mötes och sade: »Till mig skall du gå in; ty jag har givit min sons kärleksäpplen såsom lön för dig.» Så låg han hos henne den natten.

¹⁶Huan, nitaklam in Jakob gamlak a kipan hong tunga, huan Lea a dawn dingin a kuan a, non kithuahpih ding ahi; ka tapa jawl ai in kon khel ta ngal a achia. Huchiin, huai jan in a lupih ta hi.

¹⁷Och Gud hörde Lea, så att hon blev havande, och hon födde åt Jakob en femte son.

¹⁷Huan, Pathian in Lea thumna a ngaikhia a, huchiin a gaia, Jakob tapa ngana a neihsak nawna.

¹⁸Då sade Lea: »Gud har givit mig min lön, för det att jag gav min tjänstekvinna åt min man.» Och hon gav honom namnet Isaskar.

¹⁸Huan, Lea in, ka sikha nu ka pasal kianga ka piak jiakin Pathianin ka loh honpia eive, achia; huchiin a min dingin Essakar a sa hi.

¹⁹Åter blev Lea havande, och hon födde åt Jakob en sjätte son.

¹⁹Huan, Lea a gai nawna, Jakob tapa gukna a neihsak nawna.

²⁰Då sade Lea: »Gud har givit mig en god gåva. Nu skall min man förbliva boende hos mig, ty jag har fött honom sex söner.» Och hon gav honom namnet Sebulon.

²⁰Huan, Lea in, Pathianin van hoih tak a hon neisak a; tuin jaw ka pasal, tapa guk ka neihsak tak jiakin, ka kiangah a teng ta ding, achia: huchiin, amin dingin Zebulun a sa a.

²¹Därefter födde hon en dotter och gav henne namnet Dina.

²¹Huan, huai nungin tanu a nei nawna, amin dingin Dina a sa hi.

²²Men Gud tänkte på Rakel; Gud hörde henne och gjorde henne fruktsam.

²²Huan, Pathianin Rakil a theigige a, huchiin Pathianin a thumna a ngaikhia a, a sul a honsak hi.

²³Hon blev havande och födde en son. Då sade hon: »Gud har tagit bort min smälek.»

²³Huchiin a gaia, tapa a neia: Pathianin ka minsia a la mang, achia:

²⁴Och hon gav honom namnet Josef, i det hon sade: »HERREN give mig ännu en son.»

²⁴Huan, Toupan tapa dang honpiak beh hen, chiin, a min dingin Joseph a sa hi.

²⁵Då nu Rakel hade fött Josef, sade Jakob till Laban: »Låt mig fara; jag vill draga hem till min ort och till mitt land.

²⁵Huan, hichi ahia, Rakil in Joseph a neih nungin Jakob in, Laban kiangah, kei ka omna ngei ah, ka gam lam ua ka pai na dingin hon paisak ta in aw.

²⁶Giv mig mina hustrur och mina barn, som jag har tjänat dig för, och låt mig draga hem; du vet ju själv huru jag har tjänat dig.»

²⁶Na na ka sep san ka jite leh ka tate honpia inla, hon paisakin: na na kon sepsak dan leh na thei ngala, achia.

²⁷Laban svarade honom: »Låt mig finna nåd för dina ögon; jag vet genom hemliga tecken att HERREN för din skull har välsignat mig.»

²⁷Huan, Laban in, a kiangah, na honhehpih theih leh, om tadih lai ve: Toupan nang vangin a honvualjawl chih aisan in ka thei hi, achia.

²⁸Och han sade ytterligare: »Bestäm vad du vill hava i lön av mig, så skall jag giva dig det.»

²⁸Huan, amah mahin, na loh ding sep inla, honhilh dih, huchiin ka honpe ding hi, achia.

²⁹Han svarade honom: »Du vet själv huru jag har tjänat dig, och vad det har blivit av din boskap under min vård.

²⁹Huan, aman, a kiangah, bangchin na na ka sema, bangchin na gan ka kiangah a om ua na thei akei hiam.

³⁰Ty helt litet var det som du hade, förrän jag kom, men det har förökat sig och blivit mycket, ty HERREN har välsignat dig, varhelst jag har gått fram. Men när skall jag nu också få göra något för mitt eget hus?»

³⁰Ka hong main tawm chik kia na neia, tuin jaw tampi a hong phata uhi; ka kalsuanna lam peuh ah Toupan nang a honvualjawl jel hi: Ahihhangin chik chiangin ahia kei inkuante adia ka sep khiak sam ding? Achia.

³¹Han svarade: »Vad skall jag giva dig?» Och Jakob sade: »Du skall icke alls giva mig något. Om du vill göra mot mig såsom jag nu säger, så skall jag fortfara att vara herde för din hjord och vakta den.

³¹Huan, aman, bang ka hon pe dia? Achia. Huan, Jakobin, bangmah na honpiak ding ahi kei: Hiai thil na hon hihsak leh na gan hon ka khah dia ka ching nawn ding.

³²Jag vill i dag gå igenom hela din hjord och avskilja ur den alla spräckliga och brokiga såväl som alla svarta djur bland fåren, så ock vad som är brokigt och spräckligt bland getterna; sådant må sedan bliva min lön.

³²Tuniin na gan hon ka va enkhe vek dia, belam laka a vom gial petmah a gial leh a voma gial zekzek leh a vom peuhmah, kel laka a kanga gial petmah a gial leh a kanga gial zekzek te huaia kipan ka pi tuam jel dinga: huan, tuban huchibanga hong piang peuhmah ka loh ding ahi takei dia leh.

³³Och när du framdeles kommer för att med egna ögon se vad som har blivit min lön, då skall min rättfärdighet vara mitt vittne; alla getter hos mig, som icke äro spräckliga eller brokiga, och alla får hos mig, som icke äro svarta, de skola räknas såsom stulna.»

³³Huchiin, tuban, na mit muha khelha ka omna thuah na hongpai hun chiangin, ka diktatna in a hondawnsak mai ding: kel laka a kanga gial petmah a gial lou leh, a kanga gial zekzek lou leh, belam laka a vom lou ka kianga na muh peuhpeuh ka guk in na sep mai ding ahi, achia.

³⁴Då sade Laban: »Välan, blive det såsom du har sagt.»

³⁴Huan, Labanin, ngaiin, na gen bang tak hile ake, achia.

³⁵Och samma dag avskilde han de strimmiga och brokiga bockarna och alla spräckliga och brokiga getter -- alla djur som något vitt fanns på -- och alla svarta djur bland fåren; och detta lämnade han i sina söners vård.

³⁵Huchiin, huai nitak in kel tal a kanga gial tan leh a kanga gial zekzek teng leh, kelnu a kanga gial petmah a gial leh a kanga gial zekzek teng a kanna om peuhmah, belam, belam laka a vom tengteng toh a pi tuama, a tapate khut ah a pia a;

³⁶Och han lät ett avstånd av tre dagsresor vara mellan sig och Jakob. Och Jakob fick Labans övriga hjord att vakta.

³⁶Huan, amah leh Jakob kalah ni thum lam a om saka; huan, Jakobin Laban ganhon dang tengteng a khah nawnta.

³⁷Men Jakob tog sig friska käppar av poppel, mandelträd och lönn och skalade på dem vita ränder, i det han blottade det vita på käpparna.

³⁷Huan, Jakobin hiangjau sing leh makha sing leh sesing chiang hing a laa, a hawng a khok ngou chiata, chiangte ah a ngoute a kilangsaka.

³⁸Sedan lade han käpparna, som han hade skalat, i rännorna eller vattenhoarna dit hjordarna kommo för att dricka, så att djuren hade dem framför sig; och de hade just sin parningstid, när de nu kommo för att dricka.

³⁸Huan, achiang hawng khohte gan honten, a hong dawn jelna tuikuangte ah, tui luannate ah, gan honte ma jawn jelah a koihta; huan, tui dawn dinga a hongpai chiang ua a gaina ding un.

³⁹Och djuren parade sig vid käpparna, och så blev djurens avföda strimmig, spräcklig och brokig.

³⁹Huchiin, ganhonte chiang jawnah a gai panta ua, a gial tante, gial petmah a gialte, a gial zekzek te a honnei jel uh.

⁴⁰Därefter avskilde Jakob lammen och ordnade djuren så, att de vände huvudena mot det som var strimmigt och mot allt som var svart i Labans hjord; så skaffade han sig egna hjordar, som han icke lät komma ihop med Labans hjord.

⁴⁰Huan, Jakob in belamnou te khawng a koih tuma, huan, ganhonte Laban gan hon laka a gial tan leh a vom tengteng lam a ngasak jela; amah gan honte a koih tuam jela, Laban gan lakah a koih kei.

⁴¹Och så ofta de kraftigare djuren skulle para sig, lade Jakob käpparna framför djurens ögon i rännorna, så att de parade sig vid käpparna.

⁴¹Huan, hichi ahi a, gan hat deuhte a hong gai pat peuh chiang un chiang laka a gai pat theihna ding un, Jakob in tui luanna ah, gan mitmuhin, chiangte a koih jela;

⁴²Men när det var de svagare djuren, lade han icke dit dem. Härigenom tillföllo de svaga Laban och de kraftiga Jakob.

⁴²Ahihhangin gan a hat kei leh, a koih kei jel: huchiin a nou hat lou deuhte jaw Laban a ahi jela, a hat deuhta bel Jakob a ahi jel hi.Huchiin, Jakob nakpiin a hongpung a, ganhon hon thupi tak, sikhanute, sikhapate, sangawngsaute, sabengtungte a neita hi.

⁴³Så blev mannen övermåttan rik; han fick mycken småboskap, därtill ock tjänarinnor och tjänare, kameler och åsnor.

⁴³Huchiin, Jakob nakpiin a hongpung a, ganhon hon thupi tak, sikhanute, sikhapate, sangawngsaute, sabengtungte a neita hi.