¹Då tänkte Gud på Noa och på alla de vilda djur och alla de boskapsdjur som voro med honom i arken. Och Gud lät en vind gå fram över jorden, så att vattnet sjönk undan;

¹Huan, Pathianin, Noa leh longa a kianga thil hing chiteng leh gan tengteng omte a theigigea: huan, Pathianin leitung lamah huih a nungsak a, huchiin tui a hongdai panta hi.

²och djupets källor och himmelens fönster tillslötos, och regnet från himmelen upphörde.

²Tui thukpi nakte leh van tohlette leng a hongkikhakta a, van akipana vuah hongju leng theu sakin a hong omta a;

³Och vattnet vek bort ifrån jorden mer och mer; efter hundra femtio dagar begynte vattnet avtaga.

³Huchiin, tui lei apan a kiam giaigiai taa; huchiin, ni ja leh ni sawm nga a man nungin tui a hong tawm deuhta hi.

⁴Och i sjunde månaden, på sjuttonde dagen i månaden, stannade arken på Ararats berg.

⁴Huchiin, long a kha sagihna ni sawm leh ni sagih niin Ararat tangah a hong kingata hi.

⁵Och vattnet avtog mer och mer intill tionde månaden. I tionde månaden, på första dagen i månaden, blevo bergstopparna synliga.

⁵Huan, tui a kha sawmna tannin a kiam giaigiai jela; huan, kha sawmna ni khat niin mual vumte a hongkimuta hi.

⁶Och efter fyrtio dagar öppnade Noa fönstret som han hade gjort på arken,

⁶Huan, ni sawm li nungin hichi ahia, Noain a long tohlet bawl a hongta a;

⁷och lät en korp flyga ut; denne flög fram och åter, till dess vattnet hade torkat bort ifrån jorden.

⁷Huan, va ak khat a khah kheta a; huai a pawt kheta a, lei akipan tui a kan khit masiah a vial lenlen hi.

⁸Sedan lät han en duva flyga ut, för att få se om vattnet hade sjunkit undan från marken.

⁸Huan, leitungah tui a tawmta hia tawm nailou chih theihna dingin vakhu a khah khe nawna;

⁹Men duvan fann ingen plats där hon kunde vila sin fot, utan kom tillbaka till honom i arken, ty vatten betäckte hela jorden. Då räckte han ut sin hand och tog henne in till sig i arken.

⁹Himahleh vakhuin tukna ding him him a mu keia, a kiangah longah a kik nawna, tui lah leitung pumpiah a om lai ngala: huchiin, polamah a khut a golh khiaa, a man a long sungah a kiangah a la lut nawn hi.

¹⁰Sedan väntade han ännu ytterligare sju dagar och lät så duvan än en gång flyga ut ur arken.

¹⁰Huan, ni sagih dang a ngak nawn laia; huan, vakhu long akipanin a khah khe nawna;

¹¹Och duvan kom till honom mot aftonen, och se, då hade hon ett friskt olivlöv i sin näbb. Då förstod Noa att vattnet hade sjunkit undan från jorden.

¹¹Vakhu nitaklamin a kiangah a honglut nawna; huan, ngaiin, a mukin olive nah loh tung a hontuaha; huchiin, Noain leiah tui a tawmta chih a theita hi.

¹²Men han väntade ännu ytterligare sju dagar och lät så duvan åter flyga ut; då kom hon icke mer tillbaka till honom.

¹²Huan, ni sagih dang a ngak nawn jela; huan, vakhu a khah khe nawna; huan, a kiangah a hong kik nawn ta kei hi.

¹³I det sexhundraförsta året, i första månaden, på första dagen i månaden, hade vattnet sinat bort ifrån jorden. Då tog Noa av taket på arken och såg nu att marken var fri ifrån vatten.

¹³Huan, hichi ahia, a kum za guk leh kum khatnaah, a kha khatna ni khat niin, tui lei a kipan a kangta: huchiin, Noain, long khuhna a koihsuana, a ena; huan, ngaiin leitung a hulta hi.

¹⁴Och i andra månaden, på tjugusjunde dagen i månaden, var jorden alldeles torr.

¹⁴Huan, a kha nihna ni sawm nih leh ni sagih niin lei a hulta hi.

¹⁵Då talade Gud till Noa och sade:

¹⁵Huan, Pathianin Noa kiangah thu a genna,

¹⁶»Gå ut ur arken med din hustru och dina söner och dina söners hustrur.

¹⁶Long akipan pawtin, nang pawt inla, na ji leh na tapate leh na tapate jite leng na kiangah pawt uhen.

¹⁷Alla djur som du har hos dig, vad slags kött det vara må, både fåglar och fyrfotadjur och alla kräldjur som röra sig på jorden, skall du låta gå ut med dig, för att de må växa till på jorden och vara fruktsamma och föröka sig på jorden.»

¹⁷Sa tengteng laka thil hing chiteng na ompih te, vasate, gante, ganhing leitunga khupboha pai chiteng te toh na kiangah pikhiain, leitungah chi pha taka chi tampi suanga a hongpunna ding un, chiin.

¹⁸Så gick då Noa ut med sina söner och sin hustru och sina söners hustrur.

¹⁸Huchiin, Noa a pawta, a tapate leh a ji leh a tapate jite leng a kiangah a pawt uhi;

¹⁹Och alla fyrfotadjur, alla kräldjur och alla fåglar, alla slags djur som röra sig på jorden, gingo ut ur arken, efter sina släkten.

¹⁹Sa chitengte, ganhing chitengte, vasa chitengte, leitunga tangthei peuhmah te amau chi omdan bang chiatin long akipan a pawta uhi.

²⁰Och Noa byggde ett altare åt HERREN och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena fåglar och offrade brännoffer på altaret.

²⁰Huan, Noain Toupa dingin maitam a bawla; huan, sa siang chiteng laka leh vasa siang chiteng laka a laa, maitamah halmang pumpiaknate a lanta.

²¹När HERREN kände den välbehagliga lukten, sade han vid sig själv: »Jag skall härefter icke mer förbanna marken för människans skull, eftersom ju människans hjärtas uppsåt är ont allt ifrån ungdomen. Och jag skall härefter icke mer dräpa allt levande, såsom jag nu har gjort.

²¹Huan, Toupan tua namtui a jaa; huan, Toupan, a lungsimin, Mi jiakin leitung ka hamsiat nawn kei ding, mi lungsim ngaihtuahnate lah naupang neu a hih a pana gilou ahi ngala; tua ka gawt bangin thil hing chiteng leng ka gawt non sam kei ding.Lei om laiteng buh leh buh lak te, kho vot leh kho lum te, nipi leh phalbi te, sun leh jan te a bei kei ding, a chi hi.

²²Så länge jorden består, skola härefter sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra.»

²²Lei om laiteng buh leh buh lak te, kho vot leh kho lum te, nipi leh phalbi te, sun leh jan te a bei kei ding, a chi hi.