¹En bön av profeten Habackuk; till Sigjonót.

¹Jawlnei Habakkuk thumna, Sigionoth toh kituaka bawl.

²HERRE, jag har hört om dig och häpnat. HERRE, förnya i dessa år dina gärningar, låt oss förnimma dem i dessa år. Mitt i din vrede må du tänka på förbarmande.

²Aw TOUPA, na tanchin a gen uh ka jaa, ka lau hi; Aw TOUPA, kumte lakah nasep hihhalh ve, kumte lak ah kithei sak ve; thangpaihna chitna theigige-in.

³Gud kommer från Teman, den helige från berget Paran. Sela. Hans majestät övertäcker himmelen, och av hans lov är jorden full.

³Teman akipanin Pathian hongpaita, Paran tanga kipanin Mi Siangthou, a thupinain vante a tuama, amah phatna-in lei a dimta. Selah

⁴Då uppstår en glans såsom av solljus, strålar gå ut ifrån honom, och han höljer i dem sin makt.

⁴A tetna vak bang ahi; a khuta kipana nizungte hongsuak hia nei hi; a thilhintheihna huaiah a khuh hi.

⁵Framför honom går pest, och feberglöd följer i hans spår.

⁵A maah hi a paita, a khepekte ah suangkuangthei kuang apai kheta hi.

⁶Han träder fram -- därmed kommer han jorden att darra; en blick -- och han kommer folken att bäva. De uråldriga bergen splittras, de eviga höjderna sjunka ned. Han vandrar de vägar han fordom gick.

⁶A dinga, lei a teha; a mu a, namte a hawl jak hi; huan, khantawn tangte hihdalhin a omta ua, khan tawn mualte a kun uh; a paina nidanga bang ahi.

⁷Jag ser Kusans hyddor hemsökta av fördärv; tälten darra i Midjans land.

⁷Gimthuaknaa Kusan puaninte ka muta; Midan gam puanjakte a kising hi.

⁸Harmas då HERREN på strömmar? Ja, är din vrede upptänd mot strömmarna eller din förgrymmelse mot havet, eftersom du så färdas fram med dina hästar, med dina segerrika vagnar?

⁸Luite tunga TOUPA lungkumlou ahi de aw? luite tunga na hehna om hia, ahihkeileh tuipi tunga na thang paihna, na sakolte tunga na tuanna, hotdamna na kangtalaite tunga na tuan?

⁹Framtagen och blottad är din båge, ditt besvurna ords pilar. Sela. Till strömfåror klyver du jorden.

⁹Na thalpeu a vuak petmaha bawl ahi; namte kiangah kichiamnate thutak ahi uh. selah. Luite-in lei na khangkhamsak hi.

¹⁰Bergen se dig och bäva; såsom en störtskur far vattnet ned. Djupet låter höra sin röst, mot höjden lyfter det sina händer.

¹⁰Tangten nang honmu ua, a lau uh; tui khangin a khenga, tuithukin a aw a suaha, tung sangah a khutte a lik tou hi.

¹¹Sol och måne stanna i sin boning för skenet av dina farande pilar, för glansen av ditt blixtrande spjut.

¹¹A omna uah ni leh kha a ding kinken ua; a pai bang un na thalte vak ah, na teipi te zolzol vah ah.

¹²I förgrymmelse går du fram över jorden, i vrede tröskar du sönder folken.

¹²Hehin gam na pal suak petmaha, thangpaiin namte na chil hi.

¹³Du drager ut för att frälsa ditt folk, för att bereda frälsning åt din smorde. Du krossar taket på de ogudaktigas hus, du bryter ned huset, från grunden till tinnarna. Sela.

¹³Na mipite hotdamna dingin na kuan khiaa, na sathau nilh hotdamna dingin; giloute in a kipan lutang na hihliama; ngawng chiang pha hialin suangphum na hihse vek. Selah

¹⁴Du genomborrar deras styresmans huvud med hans egna pilar, när de storma fram till att förskingra oss, under fröjd, såsom gällde det att i lönndom äta upp en betryckt.

¹⁴A galhatte lutang amah chiangte ngeiin na suna; kei hondalh sak dingin pingpei bangin a hongpai uh; nuam a sakna uh gentheite a guka ne khin ding bangin ahi.

¹⁵Du far med dina hästar fram över havet, över de stora vattnens svall.

¹⁵Na sakolte-in tuipi na chila, tuihatte sunvum.

¹⁶Jag hör det och darrar i mitt innersta, vid dånet skälva mina läppar; maktlöshet griper benen i min kropp, jag darrar på platsen där jag står. Ty jag måste ju stilla uthärda nödens tid, medan det kommer, som skall tränga folket.

¹⁶Ka jaa, ka gilpi a kisinga, aw ah ka mukte a ling uh; ka guhte ah siatna a hongluta, huan ka mun ah ka linga; buai ni a, amah sim a honpipia hongkuan mite dou dia a hongpai thouh chianga ka lin louhna dingin, dai didein ka ngak ding.

¹⁷Ja, fikonträdet blomstrar icke mer, och vinträden giva ingen skörd, olivträdets frukt slår fel och fälten alstra ingen äring, fåren ryckas bort ur fållorna, och inga oxar finnas mer i stallen.

¹⁷Theipi kung pak pha keiin, grep guite ah a gah om lou in; oliv sepgimna vuaksuakin, louten nekding piangsak lou-in; a huanga kipan ganhonte sat khiaka omin, huang-sungah ganta omte kei mahleh;

¹⁸Likväl vill jag glädja mig i HERREN och fröjda mig i min frälsnings Gud.

¹⁸Huchiin leng TOUPA ah ka kipak ding, ka hotdamna Pathian ah ka nuam ding hi.Jehova, TOUPA, ka hatna ahi, ka khepekte zukpi khe bangin a bawla, ka mun sangte ah a honvak sak ding hi.

¹⁹HERREN, Herren är min starkhet; han gör mina fötter såsom hindens och låter mig gå fram över mina höjder. För sångmästaren, med mitt strängaspel.

¹⁹Jehova, TOUPA, ka hatna ahi, ka khepekte zukpi khe bangin a bawla, ka mun sangte ah a honvak sak ding hi.