¹När Israel var ung, fick jag honom kär, och ut ur Egypten kallade jag min son.

¹Israel mnaupang a hihlaiin, huailaiin amah ka ita, Aigupta akipan ka tapa ka sam khia.

²Men ju mer de hava blivit kallade, dess mer hava de dragit sig undan; de frambära offer åt Baalerna, och åt belätena tända de offereld.

²Amaute a sap bang un, huchiin amau akipan a pai uh: Baalin kiangah a kithoih ua, lim gelhte kiangah gimlim a hal hi.

³Och likväl var det jag som lärde Efraim att gå, och som tog dem upp i mina armar. Men de förstodo icke att jag ville hela dem.

³Hinapiin Ephraim pai ka kisinsaka; ka banin amau ka poma; himahleh amau ka hihdam chih a theikei uh.

⁴Med lena band drog jag dem, med kärlekens tåg; jag lättade oket över deras halsar, jag sänkte mig ned till dem och gav dem föda.

⁴Mihing khaujentein leh, itna guitein amau ka kaia; amau adin a muk tung uleh a muk nuai ua kipana hakkol lakkhiaksakte bang ka hia, a ma uah an ka lui hi.

⁵Borde de då icke få vända tillbaka till Egyptens land eller få Assur till sin konung, eftersom de icke vilja omvända sig?

⁵Aigupta gamah a kik nawn kei dinga; himahleh Assuria mi a kumpipa ahi ding, kik nawn a nial jiak un.

⁶Ja, svärdet skall rasa i deras städer och förstöra deras bommar och frossa omkring sig, för deras anslags skull.

⁶Huan, a khopite tungah namsau likin a om dia, a siktawnte a hulin, a negai ding, a thuhilhte uh ngei jiakin.

⁷Ty mitt folks håg står till avfall från mig; och huru mycket man än kallar dem till den som är därovan, så höjer sig ändå ingen.

⁷Huchiin ka miten kei akipan nungtawn a tum chiltel uh; a mah tung sanga ompa sam mahle uh, kuamah mahin amah a liansak kei ding uh.

⁸Men huru skall jag kunna giva dig till pris, Efraim, och låta dig fara, Israel? Icke kan jag giva dig till pris såsom Adma och låta det gå dig såsom Seboim? Mitt hjärta vänder sig i mig, all min barmhärtighet vaknar.

⁸Ephraim, bangchiin ka hontawpsan dia? Israel, bangchiin kon tankhe dia? Admah bangin bangchiin ka honbawl dia? Zeboim bangin bangchiin ka honkoih dia? ka sungah ka lungtang a kilumleta, ka lainatnate toh a kuang khawm hi.

⁹Jag vill icke låta dig känna min vredes glöd, jag skall icke vidare fördärva Efraim. Ty jag är Gud och icke en människa; helig är jag bland eder, och med vrede vill jag ej komma.

⁹Ka heh mahmahna ka suakkhe sak kei dinga, Ephraim hih se dingin ka kihei kei ding: mihing hi louin, Pathian lah ka hi ngala, nang laka Mi siangthou: khopi sungah ka lut kei ding.

¹⁰Efter HERREN skola de så draga åstad, och han skall ryta såsom ett lejon; ja, han skall upphäva ett rytande, och hans barn skola då med bävan samlas västerifrån;

¹⁰Humpinelkai banga humham ding, TOUPA deihdanin a om ding ua; humham ding lah ahi ngala, huchiin tumlam akipan tate lingkawmin a hongpai ding uh.

¹¹såsom fåglar skola de med bävan komma från Egypten och såsom duvor från Assurs land. Och sedan skall jag låta dem bo kvar i sina hus, säger HERREN.

¹¹Aigupta akipana vasa bangin lingkhawmin a hongpai ding ua, Assuria gam akipana vakhu bangin: huan a inte ua teng dingin amau ka bawl ding. TOUPAN a chi.Ephraimin juauthuin kei a honum suaka, Israel inkuan khemnain: himahleh Judain Pathian toh vaia hawm laia, Mi Siangthou lakah a ginom lai hi.

¹²Efraim har omvärvt mig med lögn och Israels hus med svek Juda är alltjämt trolös mot Gud, mot den Helige, den Trofaste.

¹²Ephraimin juauthuin kei a honum suaka, Israel inkuan khemnain: himahleh Judain Pathian toh vaia hawm laia, Mi Siangthou lakah a ginom lai hi.