¹Ve dig, Ariel, Ariel, du stad, där David slog upp sitt läger! Läggen år till år och låten högtiderna fullborda sitt kretslopp,

¹Ariel, Ariel, David puanin kaihna mun! kuamah kum gawm inla; ankuangluinate hongtung nawn hen;

²så skall jag bringa Ariel i trångmål; jämmer skall följa på jämmer, och då bliver det för mig ett verkligt Ariel.

²Huai hun chiangin Ariel ka lungjing sak dinga, huchiin sunna leh kahna a om ding; huan amah kei adingin Ariel bang ahi ding.

³Jag skall slå läger runt omkring dig och omsluta dig med vallar och resa upp bålverk emot dig.

³Huan, nangmah sual tumin na kimah kon giah khum dinga, nangmah sual dingin umsuakna insangte ka bawl ding.

⁴Då skall du tala djupt nedifrån jorden, och dina ord skola dämpade komma fram ur stoftet; din röst skall höras såsom en andes ur jorden, och ur stoftet skall du viska fram dina ord.

⁴Huchiin, puksakin na om dinga, leinuaia kipanin thu na gen dinga, na aw lah leivui lakah awlawlin a gingkhe ding; na aw lah dawi aisansiam jawl aw bang lelin leinuaia kipanin a pawt ding hi, na pau lah leivui laka kipanin a hongpawt siausiau ding hi.

⁵Men främlingshopen skall bliva såsom fint damm och våldsverkarhopen såsom bortflyende agnar; plötsligt och med hast skall detta ske.

⁵Himahleh nang hondou mipite jaw leivui nel mahmah bangin a om ding uh, mi kihtakhuai mipite leng buhsi mangthang sekte bangin a om ding uh; ahi, huai tuh mitphiatkal louin a hongom guih ding.

⁶Från HERREN Sebaot skall hemsökelsen komma, med tordön och jordbävning och stort dunder, med storm och oväder och med lågor av förtärande eld.

⁶Van gingte, jinlingte, ging thupi mahmahte, pingpeite huihpite, hul mang thei meiin amah lah sepaihte TOUPA gawtin a om ding hi.

⁷Och hela hopen av alla de folk som drogo i strid mot Ariel, de skola vara såsom en drömsyn om natten, alla som drogo i strid mot det och dess borg och bragte det i trångmål.

⁷Huchiin Ariel dou nam tengteng mi pite, amah leh a insang sualmi tengteng leh amah hihlungjingte tengteng, ihmu mang bang lel ahi ding uh, jana kilakna bang lel.

⁸Såsom när den hungrige drömmer att han äter, men vaknar och känner sin buk vara tom, och såsom när den törstande drömmer att han dricker, men vaknar och känner sig törstig och försmäktande, så skall det gå med hela hopen av alla de folk som drogo i strid mot Sions berg.

⁸Mi gilkialin mang a neihin an a ne a, ahihhangin a khangloua a bah lailaiin tui a duh lailai bang ahi ding hi; Zion tang sual, nam tengteng mipiute, huchibang ahi ding uh.

⁹Stån där med häpnad, ja, varen häpna; stirren eder blinda, ja, varen blinda, I som ären druckna, men icke av vin, I som raglen, men icke av starka drycker.

⁹Ding kinken unla, lamdang sa un, kituam unla, mittawin om un; a kham ua, himahleh uain jiak ahi kei; a hoi hoi ua, himahleh ju jiak ahi kei.

¹⁰Ty HERREN har utgjutit över eder en tung sömns ande och har tillslutit edra ögon; han har höljt mörker över profeterna och över siarna, edra ledare.

¹⁰TOUPAN ihmut limna kha na tunguah a sung buaa, na mit uh, jawlneite, a mitsi saka, na lu uh, mutheite, a khuhta ngala.

¹¹Och så har profetsynen om allt detta blivit för eder lik orden i en förseglad bok: om man räcker en sådan åt någon som kan läsa och säger: »Läs detta», så svarar han: »Jag kan det icke, den är ju förseglad»,

¹¹Huchiin kilakna himhim nou adingin laibu bilh khum bikbek bang a hita, huailah miten laisiammi kiangah, Hehpihtakin huai simin, chiin a pe sek ua, aman, ka sim theikei, bilh khum bikbek ahi, a chi seka;

¹²och om man räcker den åt någon som icke kan läsa och säger: »Läs detta», så svarar han: »Jag kan icke läsa.»

¹²Huan, laibu tuh laisiam loumi kiangah, Hehpihtakin hiai simin, chiin a pia ua, huan aman, Lai ka siam kei a chi hi.

¹³Och HERREN har sagt: Eftersom detta folk nalkas mig med sin mun och ärar mig med sina läppar, men låter sitt hjärta vara långt ifrån mig, så att deras fruktan för mig består i inlärda människobud,

¹³Huan, TOUPAN, Hiai miten a hongnaih ua, a kam un leh a muk un a honpahtawi ua, himahleh a lungtang uh keia kipanin a gamlaa, a honlauna uleh mihingte thupiak min a sinsak lel uh ahi;

¹⁴därför skall jag ännu en gång göra underbara ting mot detta folk, ja, underbara och förunderliga; de visas vishet skall förgås, och de förståndigas förstånd skall bliva förmörkat.

¹⁴Hiai mite lakah thillamdang ka hih behlap ding, thillamdang, thillamdang mahmah; huchiin a mipilte uh pilna a mangta dinga, a mi teite uh teina selin a omta ding, a chi a.

¹⁵Ve eder, I som söken att dölja edra rådslag för HERREN i djupet, och som bedriven edra verk i mörkret, I som sägen: »Vem ser oss, och vem känner oss?»

¹⁵A thutup uh TOUPA laka sel dinga thuktaka zongmit a tung uh agik hi! a thilhihte u lah jial nuaiah a oma, Kuan a honmu dia? kuan a honthei dia? a chi uh.

¹⁶Huru förvända ären I icke! Skall då leret aktas lika med krukmakaren? Skall verket säga om sin mästare: »Han har icke gjort mig»? Eller skall bilden säga om honom som har format den: »Han förstår intet»?

¹⁶Thilte na lumlet vek sek uh! Belvelpa bellei bang lela sehin a om sin ahia. thil bawlin a bawlpa tungthu-ah. Amah honbawl ka hi sama, a chih? a hih keileh, thil suktuaha omin a sutuahpa tungthu ah. Theihna himhim a neikei, a chih?

¹⁷Se, ännu allenast en liten tid, och Libanon skall förvandlas till ett bördigt fält och det bördiga fältet räknas såsom vildmark.

¹⁷Sawtlou chik nungin ahi ka hia. Lebanon lah lei hoih tak muna suahsakin a om sina, lei hoih tak mun lah gammanga seha a om sin?

¹⁸De döva skola på den tiden höra vad som läses för de, och de blindas ögon skola se och vara fria ifrån dunkel och mörker;

¹⁸Huai niin bengngongten laibu thute a bil un a zata ding ua, mittoten mial nuai leh mial lak akipanin a muta ding uh.

¹⁹och de ödmjuka skola då känna allt större glädje i HERREN; och de fattigaste bland människor skola fröjda sig i Israels Helige.

¹⁹Thunuailutten leng TOUPA ah a nopna uh a khangsakta ding ua, mihingte laka gentheite Israelte Mi siangthou ah a kipakta ding uh,

²⁰Ty våldsverkarna äro då icke mer till, bespottarna hava fått en ände, och de som stodo efter fördärv äro alla utrotade,

²⁰Mi lauhuai lah bangmahlou-a bawlin a omtaa, misimmohhat lah a daita, thulimlouhna ngaklahte tengteng lah hihmanthatin a omta ngal ua;

²¹de som genom sitt tal gjorde att oskyldiga blevo fällda och snärjde den som skulle skipa rätt i porten och genom lögn vrängde rätten för den rättfärdige.

²¹Huaiten lah mi thupoi thu-ah thilhihkhialin a bawl sek ua, kulh kongpi ah taihilhmi awkna dingin thang a kam sek ua, mi diktat lah bangmahlou tohin a nawlkhin nak uhi.

²²Därför säger HERREN så till Jakobs hus, han som förlossade Abraham: Nu skall Jakob icke mer behöva blygas, nu skall hans ansikte ej vidare blekna;

²²Huaijiakin TOUPA, Abraham tan pen. Jakob inkote tungthu ah hichin a chi hi: Jakobte jaw tuin a zahlak ta kei ding ua, a mai uh a mual nawn sam kei ding.

²³ty när han -- hans barn -- få se mina händer verk ibland sig, då skola de hålla mitt namn heligt, de skola hålla Jakobs Helige helig och förskräckas för Israels Gud.

²³A ta uh, ka khut suakte, a lak ua a muh un, ka min a siangthousak zota ding uh; ahi, Jakobte Mi Siangthou a siangthousak ding ua, Israelte Pathian lah a kihtata ding uh.Khaa vakmangten leng a hontheisiam ta ding ua mi phunhatten sinsak thu a sinta ding uh.

²⁴De förvillade skola då få förstånd, och de knorrande skola taga emot lärdom.

²⁴Khaa vakmangten leng a hontheisiam ta ding ua mi phunhatten sinsak thu a sinta ding uh.