1Bel sjunker ned, Nebo måste böja sig, deras bilder lämnas åt djur och fänad; de som I förden omkring i högtidståg, de lastas nu på ök som bära sig trötta av bördan.
1Bel a kuna, Nebo a kihihniama; a milimte uh gamsa tung leh gan tungah a naomta ua: na thil vak pih vialvialte uh vanpuak lela bawl ahia, gamsa bah adingin vanpuak gik dia bawl ahi lel hi,
2Ja, de måste båda böja sig och sjunka ned; de kunna icke rädda någon börda, själva vandra de bort i fångenskap.
2A nakihihniam un, a nakunta chiat ua, vanpuak gik lah a humbit thei ngal kei ua, amau mah lah sala piin a omzo ta uhi.
3Så hören nu på mig, I av Jakobs hus, I alla som ären kvar av Israels hus, I som haven varit lastade på mig allt ifrån moderlivet och burna av mig allt ifrån modersskötet.
3Jakob inkuanoihte leh, Israel inkuanpihte laka om sun tengteng aw, gil akipana kon puaka, sul akipana ka kithuahpihte aw, ka thu ngaikhia un:
4Ända till eder ålderdom är jag densamme, och intill dess I varden grå, skall jag bära eder; så har jag hittills gjort, och jag skall också framgent hålla eder uppe, jag skall bära och rädda eder.
4Tekkuna na om tan pha un leng amah ka hi dinga, na lu ua kelsam a pou vek hun chiang in leng ka honpom ding hi: ken ka bawla, keimah mahin ka po ding; ahi, ken ka pom dinga, ka humbit ding.
5Med vem viljen I likna och jämföra mig, och med vem viljen I sammanställa mig, så att jag skulle vara honom lik?
5Kibanga seh ka hihna dingun kua toh non teha, kua kimpihin non bawla, kua toh nonteh ding?
6Man skakar ut guld ur pungen och väger upp silver på vågen, och så lejer man en guldsmed att göra det till en gud, för vilken man kan falla ned och tillbedja.
6Zaip akipan dangkaeng bung khe jel, dangka buknaa buk jelten, dangkaeng sekmi achial ua, aman pathianin a bawla, huchiin, a khupboh ua, ahi, chibai a buk jel uhi.
7Den lyfter man på axeln och bär den bort och sätter ned den på dess plats, för att den skall stå där och ej vika från stället. Men ropar någon till den, så svarar den icke och frälsar honom icke ur hans nöd.
7A liangjang uah a pua ua, a paipih uh; a omnaa kipan a suan nawn kei ding: ahi, min amah a sam ding ua, himahleh a dawng theikei ding, a mangbatna ua kipan a honkhe theikei ding hi.
8Tänken härpå och kommen till förnuft; besinnen eder, I överträdare.
8Talekmite aw, huai theigige unla, kipasalsak unla, theikhe nawn un,
9Tänken på vad förr var, redan i forntiden; ty jag är Gud och eljest ingen, en Gud, vilkens like icke finnes;
9Nidanga thil masate theigige un: kei Pathian ka hia, adang himhim a om kei uh; kei Pathian ka hi, kei bang himhim a om kei uh;
10jag som i förväg förkunnar, vad komma skall, och långt förut, vad ännu ej har skett; jag som säger: »Mitt rådslut skall gå i fullbordan, och allt vad jag vill, det gör jag»;
10Ken a tawpna ding uh a tung akipanin ka gen a; Pha ka sak a ding suak dinga, ka deihlam tengteng ka hih vek ding, ka chi a:
11jag som kallar på örnen från öster och ifrån fjärran land på mitt rådsluts man. Vad jag har bestämt, det sätter jag ock i verket.
11Suahlam akipan vasa duhgawl tak, gamlapi-a kipanin ka mi seh ka sam ding a; ahi, ka genta, ka tangtungsak ding; ka na tumta, kahih ding.
12Så hören nu på mig, I stormodige, I som menen, att hjälpen är långt borta.
12Lungsim ki-uangsak, diktatna toh kigamlate aw, ka thu ngaikhia un:Ka diktatna ka hontawi naia, gamlaah a om kei ding, ka hondamnain leng sawt a hal kei ding; huchiin ka thupina Israelte adingin hotdamna Zion ah ka koih ding
13Se, jag låter min hjälp nalkas, den är ej långt borta, och min frälsning dröjer icke; jag giver frälsning i Sion och min härlighet åt Israel.
13Ka diktatna ka hontawi naia, gamlaah a om kei ding, ka hondamnain leng sawt a hal kei ding; huchiin ka thupina Israelte adingin hotdamna Zion ah ka koih ding