¹HERRE, om jag vill gå till rätta med dig, så behåller du dock rätten. Likväl måste jag tala med dig om vad rätt är. Varför går det de ogudaktiga så väl? Varför hava alla trolösa så god lycka?

¹Aw TOUPA, na kianga ka phun in leng, nang jaw na dik nilouhlouha; himahleh ka vuina thu pen ka gen himhim sin. Bangchiin ahia mi thulimloute lam a lamzan sek nak? Bang chiin ahia khemhat peuhmah nuamsaa a om nak uh?

²Du planterar dem, och de slå rot; de växa och bära frukt. Nära är du i deras mun, men fjärran är du från deras innersta.

²Amau na phuta, ahi, zung a kaita ua, a khang ua, ahi, gah a suahta uhi: a muk uah na naia, a sunggil uah lah na gamla ngala.

³Men du, HERRE, känner mig; du ser mig och prövar huru mitt hjärta är mot dig. Ryck dem bort såsom får till att slaktas, och invig dem till en dödens dag.

³Aw TOUPA, kei bel na hontheia, na honmua, nang lamah ka lungtang na entel seka, amaute belam goh ding bang maiin kaikhia inla, a gohna ni ding uh sep in.

⁴Huru länge skall landet ligga sörjande och gräset på marken allestädes förtorka, så att både fyrfotadjur och fåglar förgås för inbyggarnas ondskas skull, under det att dessa säga: »Han skall icke se vår undergång»

⁴Gamin bangtan ahia a sun dinga, gam pumpi antehlouhingte a vuai ding uh? a tengmite thulimlouhna jiakin gamsate a mang khin ua, vasate leng; I hun nanung uh a mu kei ding uh a chih jiak un.

⁵Om du icke orkar löpa i kapp med fotgängare, huru vill du då taga upp tävlan med hästar? Och om du nu känner dig trygg i ett fredligt land, huru skall det gå dig bland Jordanbygdens snår?

⁵Khea a pai mite na kitaitehpiha, nang a honbah khit sak uleh bangchiin ahia sakolte na kitaitehpih theih ding? muanna gamah bit takin om lechin leng, Jordan gam gammang ah bangchiin ahia na hih ding?

⁶Se, till och med dina bröder och din faders hus äro ju trolösa mot dig; till och med dessa ropa med full hals bakom din rygg. Du må icke tro på dem, om de ock tala vänligt till dig.

⁶Na unaute, na pa inkuante ngeiin, amau mahmahin nang a honkhemta ngal ua; amau nang hondelhin ngaihtakin a hon sam ua, thu hoihtak gen mahle uh taksang himhim ken.

⁷Jag har övergivit mitt hus, förskjutit min arvedel; det som var kärast för min själ lämnade jag i fiendehand.

⁷Ka inlehlou paisanin ka gouluah ding ka pai mangta; ka hinnain a it mahmahnu, a melma kiangah ka peta.

⁸Hon som är min arvedel blev mot mig såsom ett lejon i skogen; hon har höjt sin röst mot mig, därför har jag fattat hat till henne.

⁸Ka gouluah ding gamnuai humpinelkai bang a honghita, ka siatna dingin a aw a suaha, huaijiakin ka mudah ahi.

⁹Skall min arvedel vara mot mig såsom en brokig rovfågel -- då må ock rovfåglar komma emot henne från alla sidor. Upp, samlen tillhopa alla markens djur, och låten dem komma för att äta!

⁹Ka gouluah ding keia dingin sasial ne vasa gial ahi hia? sasial ne vasaten a kimvelin a sual ua hia? gamsa teng vakaikhawm unla, nekbei dingin honpi un.

¹⁰Herdar i mängd fördärva min vingård och förtrampa min åker; de göra min sköna åker till en öde öken. Man gör den till en ödemark;

¹⁰Belamchingmi tampiin ka grephuan a hihsia ua, ka tan a sik den ua, ka tantuan nuam mahmah mai gamdai gamsegawp a suaksakta uh.

¹¹sörjande och öde ligger den framför mig. Hela landet ödelägges, ty ingen finnes, som vill akta på.

¹¹Gamsia in a bawlta ua, a segawpa, ka kiangah a vui hi, a gam pumpi a segawpa, himahleh kuamahin a donsak kei.

¹²Över alla höjder i öknen rycka förhärjare fram, ja, HERRENS svärd förtär allt, från den ena ändan av landet till den andra; intet kött kan finna räddning.

¹²Gamdaia tang giau tengtengte ah, hihsemite a hongtungta ua, gam tawp khatlam a kipan leh khatlam phain TOUPA namsauin lah a nebeita ngala, muanna nei himhim a omta kei uh.

¹³De hava sått vete, men skördat tistel; de hava mödat sig fåfängt. Ja, I skolen komma på skam med eder gröda för HERRENS glödande vredes skull.

¹³Buh chi a tuh ua, ling a la ua, a kihihgim gawp ua, punna lah a om tuan kei, TOUPA heh mahmah jiakin gah na suahte uh na zumpih ding uh.

¹⁴Så säger HERREN om alla de onda grannar som förgripa sig på den arvedel jag har givit åt mitt folk Israel: Se, jag skall rycka dem bort ur deras land, och Juda hus skall jag rycka undan ifrån dem.

¹⁴Ka mi Israel kianga gouluah dinga ka piak khoihsemi, ka inveng giloute tengteng tungtangah TOUPAN hichibangin a chi: Ngai un, a gam ua kipan ka botkhe dinga, a lak ua kipan Juda inkote ka phawi khe ding.

¹⁵Men därefter, sedan jag har ryckt dem bort, skall jag åter förbarma mig över dem och låta dem komma tillbaka, var och en till sin arvedel och var och en till sitt land.

¹⁵Huan, hichi ahi dinga, ka bohkhiak nungin amau ka hehpih nawn dinga, mi chih gouluah ding leh mi chih amah gam mahah ka honpi ding.

¹⁶Om de då rätt lära sig mitt folks vägar, så att de svärja vid mitt namn: »Så sant HERREN lever», likasom de förut lärde mitt folk att svärja vid Baal, då skola de bliva upprättade mitt ibland mitt folk.

¹⁶Huan, hichi ahi dinga, Baal kianga ka mite kichiam a sinsak mah bang un, ka mina, TOUPA a hin-a a hin sung, chia kichiam a kisin ua, ka mite omdan ngentel taka a sin uleh ka mite lakah ka dingkhe sak ding.Ahihhangin a ngaihkhiak kei ua leh huai nam a bohin ka botkhe dinga, ka hihse ding, chih TOUPA thu pawt ahi.

¹⁷Men om de icke vilja höra, så skall jag alldeles bortrycka och förgöra det folket, säger HERREN.

¹⁷Ahihhangin a ngaihkhiak kei ua leh huai nam a bohin ka botkhe dinga, ka hihse ding, chih TOUPA thu pawt ahi.