¹Då nu Pashur, Immers son, prästen, som var överuppsyningsman i HERRENS hus, hörde Jeremia profetera detta,

¹Huan Immer tapa, TOUPA ina heutupa pen, siampu Pashurin Jeremiain huai thute a gen chih a naja a.

²lät han hudflänga profeten Jeremia och satte honom i stocken i Övre Benjaminsporten till HERRENS hus.

²Huchiin Pashurin jawlnei Jeremia a khena, TOUPA ina Benjamin Kongpi saknunga koltanna ah a tangsaka.

³Men när Pashur dagen därefter släppte Jeremia lös ur stocken, sade Jeremia till honom: »Pashur är icke det namn varmed HERREN benämner dig, utan Magor-Missabib;

³A jingin Pashurin Jeremia a khahkhia a, huan Jeremiain a kiangah. TOUPAN na min dingin Pashur a chi kei hi, Mager-missabib a honchi jaw hi.

⁴ty så säger HERREN: Se, jag skall göra dig till skräck såväl för dig själv som för alla dina vänner; och de skola falla för sina fienders svärd, i din egen åsyn. Och hela Juda skall jag giva i den babyloniske konungens hand, och han skall föra dem bort till Babel och dräpa dem med svärd.

⁴TOUPAN lah hichiin a chi ngala: Ngai in, nanga ding leh na lawmte tengteng a dingin kihtakin ka honbawl ding: amau a melmate uh namsauin a puk ding ua, nang jaw na mitin na en lel ding. Judate tengteng Babulon kumpipa khut ah ka pe vek ding: aman Babulon ah salin a pi dinga, namsauin a that ding hi.

⁵Och jag skall giva denna stads alla rikedomar, allt dess gods och alla dyrbarheter däri, ja, Juda konungars alla skatter skall jag giva i deras fienders hand; och de skola göra det till sitt byte och taga det och föra det till Babel.

⁵Huai banah, khopi hauhna tengteng, a sepkhiak tengteng, a thil manpha tengteng leh Juda kumpipate gou tengteng a melmate uh khut ah ka pe dinga, amau a lik ding ua, a man ding ua, Babulon ah a pi ding uh.

⁶Och du själv, Pashur, skall gå i fångenskap, med alla som bo i ditt hus. Du skall komma till Babel; där skall du dö, och där skall du begravas, Sjungen till HERRENS ära, jämte alla dina vänner, för vilka du har profeterat lögn.»

⁶Huan, nang Pashur, na in sunga om tengtengte toh sal ah na tang ding ua; Babulon ah na pai tei ding; huai ah na si dinga, huaiah vuiin na om dinga, nang leh na lawm juau thu na hilhsekte tengteng toh, a chi a.

⁷Du, HERRE, övertalade mig, och jag lät mig övertalas; du grep mig och blev mig övermäktig. Så har jag blivit ett ständigt åtlöje; var man bespottar mig.

⁷Aw TOUPA, nang non nakhema, khema om keita ve, nang jaw kei sangin na hata, non zoua; nitumin nuihsat ka hita, mi kuapeuhin a honnuih san uhi.

⁸Ty' så ofta jag talar, måste jag klaga; jag måste ropa över våld och förtryck, ty HERRENS ord har blivit mig till smälek och hån beständigt.

⁸Thu ka gen peuhmah chiangin, ka kikou khiaa, Hiamgamna leh siatna, chiin ka kikou; TOUPA thu bel kei adingin, nituma dem leh musit lohna kia ahi.

⁹Men när jag sade: »Jag vill icke tänka på honom eller vidare tala i hans namn», då blev det i mitt hjärta såsom brunne där en eld, instängd i mitt innersta; jag mödade mig med att uthärda den, men jag kunde det icke.

⁹Amah ka kan kei dinga, a minin leng thu ka gen nawn sam kei ding, chi mahleng, ka guh sunga mei kang kikhumkhin bang maiin ka lungtang sungah lah a om ngal naka, ka pai kinken zou keia, ka pha zou mahmah kei hi.

¹⁰Ty jag hör mig förtalas av många; skräck från alla sidor! »Anklagen honom!» »Ja, vi vilja anklaga honom!» Alla som hava varit mina vänner vakta på att jag skall falla: »Kanhända skall han låta locka sig, så att vi bliva honom övermäktiga och få taga hämnd på honom.»

¹⁰Mi tampite phun gu ka ja, kil chih a lauhuai a om, Hek unla, i hek khawm ding uh, chiin. Ka lawmte ka puk chiang tang gige ten, Khemin a om dia, i zou ding, a tungah i phu uh i la ding, a chi ua.

¹¹Men HERREN är med mig såsom en väldig hjälte; därför skola mina förföljare komma på fall och intet förmå. Ja, de skola storligen komma på skam, därför att de ej hade förstånd; de skola drabbas av en evig blygd, som icke skall varda förgäten

¹¹Himahleh TOUPA mihangsan kihtakhuai mahmah bangin ka kiangah a oma, a honsimmohte a puk ding ua, honzou kei ding uh. Zahlaktakin a om ding ua, a lohchin sin louh jiak un. Khantawna a minsiatna uh mangngilhin a om kei ding.

¹²Ty HERREN Sebaot prövar med rättfärdighet, han ser njurar och hjärta. Så skall jag då få se din hämnd på dem, ty för dig har jag lagt fram min sak.

¹²Aw sepaihte TOUPA, mi diktatte enchianpa, lungtang leh lungsim mu paisuak sekpa, a tung ua na phulak honmusak dih ve, ka tungtang thu lah ka honkemsakta ngala.

¹³Sjungen till HERRENS ära, loven HERREN; ty han räddar den fattiges själv ur de ondas hand.

¹³TOUPA kiangah lasa unla, TOUPA phat un; thil gilou hihmite khut akipan panpih deihte hinna lah a humbit ngala.

¹⁴Förbannad vare den dag på vilken jag föddes; utan välsignelse blive den dag då min moder födde mig.

¹⁴Ka piankhiak ni hamse thuakin om hen, ka nn a honpiaksak ni vualjawlin om dah hen.

¹⁵Förbannad vare den man som förkunnade för min fader: »Ett gossebarn är dig fött», och så gjorde honom stor glädje.

¹⁵Ka pa kianga, Tapa na neita hi, chih thu hontuna, hongkipaksakmi tak hamse thuakin om hen.

¹⁶Gånge det den mannen såsom det gick de städer som HERREN omstörtade utan förbarmande. Må han få höra klagorop om morgonen och härskri om middagen.

¹⁶Huai mi lah, TOUPAN hehpih het loua a sukgawp khuate bangin om hen, jingsang lamin kikou husa ja henla, sun ahih chiangin galdou husa;

¹⁷därför att han icke dräpte mig strax i moderlivet, så att min moder fick bliva min grav och hennes liv vara havande för evigt.

¹⁷Sul sunga a honhihlup louh jiakin; huchi hihle bel ka nu ka han hi mai ding hia, a sulin khantawna honpai mai ding hi ven.Bangdia sul akipan hongpawt chitchiat ka hia, semgim leh lungkhama om dinga zahlak mawngmawnga ka damsung nite zang dingin?

¹⁸Varför kom jag ut ur moderlivet och fick se olycka och bedrövelse, så att mina dagar måste försvinna i skam?

¹⁸Bangdia sul akipan hongpawt chitchiat ka hia, semgim leh lungkhama om dinga zahlak mawngmawnga ka damsung nite zang dingin?