¹Så sade HERREN: Gå ned till Juda konungs hus och tala där följande ord;

¹TOUPAN hichiin a chi: Juda kumpipa in ah hoh suk inla, hiai thu vagen in.

²säg: Hör HERRENS ord, du Juda konung, som sitter på Davids tron, hör det du med dina tjänare och ditt folk, I som gån in genom dessa portar.

²Aw Juda kumpipa, David tutphah tunga tu, nang leh na nungjuite leh na mi hiai kongkhaka lutte toh, TOUPA thu ngaikhia unla, chiin:

³Så säger HERREN: Öven rätt och rättfärdighet, och rädden den plundrade ur förtryckarens hand; förorätten icke främlingen, den faderlöse och änkan, gören icke övervåld mot dem, och utgjuten icke oskyldigt blod på denna plats.

³TOUPAN hichiin a chi: Diktak leh hoihtakin vai hawm unla; simmohmi khut akipan loh thuakmi hunkhhia unla; huan, mikhualte, pa neiloute leh meithai tungah te diklouhna hiam hiamgamna hiam ching kei un; hiai mun ah mi hoih sisan leng suah sam kei un,

⁴Ty om I gören efter detta ord, så skola konungar som komma att sitta på Davids tron få draga in genom portarna till detta hus, på vagnar och hästar, följda av sina tjänare och sitt folk.

⁴Hiai thu jui ngei hi le uchin jaw, David tutphah tunga kumpipate kangtalaite leh sakolte tunga tuangin, amaute leh a nungjuite uh leh a mite uh hiai na kongkhakte uah a lut ngeingei ding uh.

⁵Men om I icke hören dessa ord, då har jag svurit vid mig själv, säger HERREN, att detta hus skall bliva ödelagt.

⁵Himahleh hiai thute na ngaihkhiak kei uleh, hiai in a segawp dinga, chiin, kei leh kei kilouin ka kichiam ahi, chih TOUPA thu pawt ahi.

⁶Ty så säger HERREN om Juda konungs hus: Väl är du för mig såsom ett Gilead, såsom Libanons topp; men jag skall sannerligen göra dig till en öken, till obebodda städer.

⁶TOUPAN Juda kumpipa inkuan tungtang thu hichibangin a gen hi: Nang jaw kei ading in Gilead bang, Lebanon mual vum bang na hi: himahleh gamdai ka honsuaksak ding, luahmi omlou khopi bang maiin.

⁷Och jag skall inviga fördärvare till att komma över dig, var och en med sina vapen, och de skola hugga ned dina väldiga cedrar och kasta dem i elden

⁷Nang hihmang dingte, galvan nei chiatin, ka bawlkhol dinga; na sidar sing telte a phuk ding ua, meiah a khul ding uh.

⁸Och många folk skola gå fram vid denna stad, och man skall fråga varandra: »Varför har HERREN gjort så mot denna stora stad?»

⁸Huan, nam dang tampiten hiai khopi a pal paisuak ding ua, mi chihin amau insakinkhangte kiangah TOUPAN hiai khopi thupi mahmah bangdia hichi taka hih hi ding ahia eita? a chi ding uh.

⁹Och man skall då svara Därför att de övergåvo HERREN sin Guds, förbund och tillbådo andra gudar och tjänade dem.»

⁹A Pathian uh TOUPA thukhun a lehngatsanua pathian dangte a biak ua, a na a sep jiak uh ahi, chiin a dawng ding uh.

¹⁰Gråten icke över en död man, och ömken honom icke; men gråten bitterligen över honom som har måst vandra bort, ty han skall icke mer komma tillbaka och återse sitt fädernesland.

¹⁰Misi kah kei unla, sun sam kei un; paimangmi bel nakpi mahmahin kah un, a hongkik nawn sin ngal keia, a pianna gam a muh nawn louh ding jiakin.

¹¹Ty så säger HERREN om Sallum, Josias son, Juda konung, som blev konung efter sin fader Josia, och som har dragit bort ifrån denna plats: Han skall icke mer komma hit tillbaka,

¹¹Juda kumpipa Sallum, Josia sika vaihawmpa, hiai mun akipan paikheta tungtang thu bel TOUPAN hichiin a chi: Hiaiah a hongkik nawnta kei ding.

¹²utan på den ort dit han har blivit bortförd i fångenskap, där skall han dö; detta land skall han icke mer få återse.

¹²Sala a pi na mun uah, huailai mahah a si dinga, hiai gam a mu nawnta kei ding.

¹³Ve dig, du som bygger ditt hus med orättfärdighet och dina salar med orätt, du som låter din nästa arbeta för intet och icke giver honom hans lön,

¹³Diktatlouhnaa in lama, diklouhnaa a dantan tungnungte bawlmi, a thawna amah insakinkhangte tha zang, loh pe nuam loumite tung a gik hi;

¹⁴du som säger: »Jag vill bygga mig ett stort hus med rymliga salar», och så gör åt dig vida fönster och belägger huset med cederträ och målar det rött med dyrbar färg!

¹⁴In thupi mahmah ka kilam dinga, dantan tungnung zapite neiin, tohlette ka hong dinga, sidar singin ka thuap suak dinga, ze san ka nuh ding, chimi tung mah.

¹⁵Kallar du det att vara konung, att du ävlas med att bygga cederhus? Din fader åt ju och drack, dock övade han rätt och rättfärdighet; och då gick det honom väl.

¹⁵Sidar singa vuallehphai na khen jiakin, kumpipa kisa na hi maw! huan na pan a nein a dawna, diktakin vai a hawm ahi kei maw? huai tuh amah dingin a hoih ahi.

¹⁶Han skaffade den betryckte och fattige rätt; och då gick det väl. Är icke detta att känna mig? säger HERREN.

¹⁶Mi genthei leh tasamte a vaihawm saka, huai tuh a hoih ahi. Hiai tak na hontheihdan ding ahi maw? chih TOUPA thu pawt ahi.

¹⁷Men dina ögon och ditt hjärta stå allenast efter vinning och efter att utgjuta den oskyldiges blod och att öva förtryck och våld.

¹⁷Himahleh na huaihamnate adingin, mi hoih sisan suahna dingin, nuaisiahna ding leh hiamgamna ding leiin na mit leh na lungsim na pu ahi.

¹⁸Därför säger HERREN så om Jojakim, Josias son, Juda konung: Man skall ej hålla dödsklagan efter honom och ropa: »Ack ve, min broder! Ack ve, syster!» Man skall ej hålla dödsklagan efter honom och ropa: »Ack ve, herre! Ack ve, huru härlig han var!»

¹⁸Huaijiakin Judate kumpipa Jehoiakim, Josia tapa tungthu bel TOUPAN hichiin a gen a: Aw ka unaupa, chiin hiam, Aw ka sanggamnu, chiin hiam amah a kah kei ding ua, Aw toupa, chiin hiam, Aw thupi pen, chiin hiam amah a sun sam kei ding uh.

¹⁹Såsom man begraver en åsna, så skall han begravas; han skall släpas ut och kastas bort, långt utanför Jerusalems portar.

¹⁹Jerusamlem kulh po lama lot khiaka, paihin, sabengtung vuia vuiin a om ding.

²⁰Stig upp på Libanon och ropa, häv upp din röst i Basan, och ropa från Abarim, ty alla dina älskare äro krossade.

²⁰Lebanon ah pai tou inla, kikouin, Basan ah na aw suah inla, Abarim akipanin kikou in, na mi itte tengteng a mangthangta ngal ua.

²¹Jag talade till dig, när det gick dig väl, men du sade: »Jag vill icke höra.» Sådan har din väg varit allt ifrån din ungdom, att du icke har velat höra min röst.

²¹Na lohchinin na kiangah thu ka gena, nang lah ka ngaikhe kei ding, na chi a, ka kamsuak na ngaihkhiak louh na tuailai akipanin hiai na omdan ahi hi.

²²Alla dina herdar skola nu få en stormvind till sin herde, och dina älskare måste gå i fångenskap. Ja, då skall du komma på skam och få blygas för all din ondskas skull.

²²Na belampute tengteng uh huihin a kivak ding ua, na miitte sal din a tang ding ua, nang leng gitlouna tengteng jiakin zahlak tak leh mangbang tak in na hongom ngei ding hi.

²³Du som bor på Libanon, du som har ditt näste i cedrarna, huru skall du icke jämra dig, när vånda kommer över dig, ångest lik en barnaföderskas!

²³Aw Lebanon tanga teng, sidar sing laka bu septu natna na tunga a hongtuna na honghehpihhuai dingdan mai jaw! numei nauvei na bang maiin.

²⁴Så sant jag lever, säger HERREN, om du, Konja, Jojakims son, Juda konung, än vore en signetring på min högra hand, så skulle jag dock rycka dig därifrån.

²⁴A hina ka hin sung, chih TOUPA thu pawt ahi; Juda kumpipa Konia, Jehoiakim tapa bel ka khut taklama sawnna zungbuh himahle chin, huai a kipan ka honbot ngeingei ding.

²⁵Och jag skall giva dig i de mäns hand, som stå efter ditt liv, och i de mäns hans som du fruktar för, nämligen i Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand och i kaldéernas hand.

²⁵Huan, thah dinga nang hongzongmi khut ah, Babulon kumpipa Nebukadnezzar khut ah leh Kaldaite khut ah ngeingei nang ka honpe ding hi.

²⁶Och dig och din moder, den som har fött dig, skall jag slunga bort till ett annat land, där I icke ären födda; och där skolen I dö.

²⁶Na pianna hi lou gam dangah nang leh na nu nang honsuang ka honpai khe dinga, huaiah na si ding uh.

²⁷Till det land dit deras själ längtar att återvända, dit skola de icke få vända åter.

²⁷A lungsim ua kik nawn a ut mahmahna gam uah a kik nawn het kei ding uh.

²⁸Är då han, denne Konja, ett föraktligt, krossat beläte eller ett värdelöst kärl? Eller varför hava de blivit bortslungade, han och hans avkomlingar, och kastade bort till ett land som de icke hava känt?

²⁸Hiai Konia pen bel kitam gawp, simmohhuai ahi ka hia? bel a sunga lungkimna omlouhna ahi kai maw? bangdia amah leh a suante paihkhiaka gam a theih ngeilouh ua paihkhiaka a om uh?

²⁹O land, land, land, hör HERRENS ord!

²⁹Aw, gam, gam, gam, TOUPA thu ngaikhia in,TOUPAN hichiin a chi, Hiai mi ta neilou, a damsunga lohching lou ding mi ahi, a suante kuamah lohchinga, David tutphah tunga tu ding lah Juda gama vaihawm nawn ding lah a om sin ngal kei ua, chiin gelh in.

³⁰Så säger HERREN: Tecknen upp denne man såsom barnlös, såsom en man som ingen lycka har haft i sina livsdagar. Ty ingen av hans avkomlingar skall vara så lyckosam att han får sitta på Davids tron och i framtiden råda över Juda.

³⁰TOUPAN hichiin a chi, Hiai mi ta neilou, a damsunga lohching lou ding mi ahi, a suante kuamah lohchinga, David tutphah tunga tu ding lah Juda gama vaihawm nawn ding lah a om sin ngal kei ua, chiin gelh in.