1Men Sefatja, Mattans son, och Gedalja, Pashurs son, och Jukal, Selemjas son, och Pashur, Malkias son, hörde huru Jeremia talade till allt folket och sade:
1Huan, Matan tapa Sephati leh Pashur tapa Godali leh Shelami tapa Jukal leh Malaki tapa Pashur ten, mipi tengteng kiangah Jeremiain,
2»Så säger HERREN: Den som stannar kvar i denna stad, han skall dö genom svärd eller hunger eller pest, men den som giver sig åt kaldéerna, han skall få leva, ja, han skall vinna sitt liv såsom ett byte och få leva.
2TOUPAN hichiin a chi, hiai khopi a om nilouhte zaw namsau te, kial te, hipi tein a si ding ua, Kaldaite kianga kipia bel a hing ding ua, a hinna a ki humbit dinga a hing ding.
3Ty så säger HERREN: Denna stad skall förvisso bliva given i händerna på den babyloniske konungens här, och han skall intaga den.
3TOUPAN hichiin a chi: hiai khopi Babulon kumpipa sepaih honte khutah piak ahi ngei dinga, a la ding, chia a gen a ngaikhia ua.
4Då sade furstarna till konungen: »Denne man bör dödas, eftersom han gör folket modlöst, både det krigsfolk som ännu är kvar här i staden och jämväl allt det övrig: folket, i det att han talar sådan: ord till dem. Ty denne man söker icke folkets välfärd, utan dess olycka.
4Huan, heututen kumpipa kiangah, Hiai mi hihlup hihen, ka hon ngen uh; aman lah a kiang ua hiai thute gen in hiai khopia galkapmi omlai te leh mipi tengteng tha a hat kei sak ngala: hiai mi in hiai mipite hoihna a zong keia, a siatna a zong zaw hi, a chi ua.
5Konung Sidkia svarade: »Välan han är i eder hand; ty konungen förmår intet mot eder.»
5Huan, kumpipa Zedekiain, Ngai un, amah na khut ua om ahi: kumpipa na deihlouh lam uh hih thei ahi sama, achia.
6Då togo de Jeremia och kastad honom i konungasonen Malkias brunn på fängelsegården; de släppte Jeremia ditned med tåg. I brunnen var intet vatten, men dy, och Jeremia sjönk ned i dyn.
6Huan, Jeremia a pi ua, ngakmi huang singa om kumpipa tapa Malki lei nuai khukah a pai lut ua; Jeremkia bel khauin a khe suk ua, huai lei nuah khuk ah buannawi kia loungal tui a om keia: Jeremia bel buannawi ah a kia hi.
7När nu etiopiern Ebed-Melek, en hovman, som befann sig i konungshuset, under det att konungen uppehöll sig i Benjaminsporten, fick höra att de hade sänkt Jeremia ned i brunnen,
7Huan, Ethopia mi, michilgeh kupipa ina om sek Ebedmelekin Jeremia lei nuai khukah a koih uh chih a naja a; huchih laiin kumpipa bel Benjamin kongpi ah a tu a;
8begav han sig åstad från konungshuset och talade till konungen och sade:
8Ebedmelek bel kumpipa in akipan a pawta, kumpipa kiangah.
9»Min herre konung, dessa män hava handlat illa i allt vad de hava gjort mot profeten Jeremia; ty de hava kastat honom i brunnen, där han strax måste dö av hunger, då nu intet bröd finnes i staden.
9Ka pu, kumpipa, hiai miten jawlnei Jeremia lei khuka a napaih khiak uh thil gilou thupi mahmah hih ahi uh, gil kial ziakin a omna munah si mai sin akei maw; khopi ah lah tanghou a om nawn ngal keia, a chi a.
10Då bjöd konungen etiopiern Ebed-Melek och sade: »Tag med dig härifrån trettio män, och drag profeten Jeremia upp ur brunnen, innan han dör.»
10Huan, kumpipan Ethopia mi Ebedmelek thu a piaa, Hiai akipanin mi sawmthum pi inla, lei nuai kokhuk akipanin a sih main jawlnei Jeremia vala khia un, chiin.
11Så tog då Ebed-Melek männen med sig och begav sig till konungshuset, till rummet under skattkammaren, och hämtade därifrån trasor av sönderrivna och utslitna kläder och lät sänka ned dem med tåg till Jeremia i brunnen.
11Huchiin Ebedmelekin mite a pi a, kumpipa dangka in nuaiah a lut ua, puannak lui paihte leh puansilh siate a lakhia ua, lei nuai khuk ah Jeremia kiangah khauin a khaikhe suk uh.
12Och etiopiern Ebed-Melek sade till Jeremia: »Lägg trasorna av de sönderrivna och utslitna kläderna under dina armar, mellan dem och tågen.» Och Jeremia gjorde så.
12Huan, Ethopiami Ebedmelek in Jeremia kiangah, Hiai puanak luite leh puansilh siate na leinuaiah khauin gak khumin a chi a. Huan, Jeremiaiin huchibangin a hih hi.
13Sedan drogo de med tågen Jeremia upp ur brunnen. Men Jeremia måste stanna i fängelsegården.
13Huan, Jeremia bel leu nuai khuk akipan khauin a kaikhe ta ua: huan, Jeremia bel ngakmi huang sungah a om nilouh ta hi.
14Därefter sände konung Sidkia åstad och lät hämta profeten Jeremia till sig vid tredje ingången till HERRENS hus. Och konungen sade till Jeremia: »Jag vill fråga dig något dölj intet för mig.»
14Huan, kumpipa Zedekiain Jeremia a sama, TOUPA ina lutna thumna ah a kiangah pi luta: huan, kumpipan Jeremia kiangah, Thil ka hon dong ding; ka lakah bangmah im ken, a chi a.
15Jeremia sade till Sidkia: »Om jag säger dig något, så kommer du förvisso att låta döda mig; och om jag giver dig ett råd, så hör du icke på mig.»
15Huan, Jeremiain Zedekia kiangah, Honhilh leng na honhihlum mahmah kei dia hia? Thu honhasuan leng lah hon ngaikhe lou ding china, achia.
16Då gav konung Sidkia Jeremia sin ed, hemligen, och sade: »Så sant HERREN lever, han som har givit oss detta vårt liv: jag skall icke låta döda dig, ej heller skall jag lämna dig i händerna på dessa män som stå efter ditt liv.»
16Huan kumpipa Zedekiain Jeremia kiangah, TOUPA hiai ka hinna bawlpa a hina a hin sung teng ka hon hihlum kei hial ding, na hinna zong mite khut ah leng nang ka honpe sam kei ding, chiin a simin a kichiam hi.
17Då sade Jeremia till Sidkia: »Så säger HERREN, härskarornas Gud, Israels Gud: Om du giver dig åt den babyloniske konungens furstar, så skall du få leva, och denna stad skall då icke bliva uppbränd i eld, utan du och ditt hus skolen få leva.
17Huchiin Jeremiain Zedekia kiangah, TOUPA, sepaihte Pathian, Israel Pathianin hichiin a chi Babulon kumpipa heutute kiangah na kipiak leh na hinna na bitsak dinga, hiai khopi leng a kang kei ding, nang leh na inkote leng na hing ding uh.
18Men om du icke giver dig åt den babyloniske konungens furstar, då skall denna stad bliva given i kaldéernas hand, och de skola bränna upp den i eld, och du själv skall icke undkomma deras hand.»
18Babulon kumpipa heutute kianga na kipiak kei lebel hiai khopi Kaldai khuta piak ahidinga, a hal ding ua, a khut ua kipan na suakta het kei ding, a chi a.
19Konung Sidkia svarade Jeremia: »Jag rädes för de judar som hava gått över till kaldéerna; kanhända skall man lämna mig i deras händer, och de skola då hantera mig skändligt.»
19Huan kumpipa Zedekiain Jeremia kiangah, Kaldai mite kianga kipia Judate khut ah a honmansakin nuihzatin a honbawl kha ding uh ka lah ahi, achia.
20Jeremia sade: »Man skall icke göra det. Hör blott HERRENS röst i vad jag säger dig, så skall det gå dig väl, och du skall få leva.
20Jeremiain bel, a hon mansak kei ding uh; na kianga ka gen TOUPA aw mang maiin. Huchiin nang a din ahoih dinga hin leng na hing ding.
21Men om du vägrar att giva dig, så är detta vad HERREN har uppenbarat för mig:
21Kipiak na utkei lebel hiai TOUPA thu honkawkmuh ahi:
22Se, alla de kvinnor som äro kvar i Juda konungs hus skola då föras ut till den babyloniske konungens furstar; och kvinnorna skola klaga: 'Dina vänner sökte förleda dig, och de fingo makt med dig. Dina fötter fastnade i dyn; då drogo de sig undan'
22Ngaiin, Juda kumpipa ina numei omlaite tengteng Babulon kumpipa heutute kiangah piin a om ding ua, huai numeiten, Na lawm hoih hoihten a honkhem ua, a honzouta ua, na khe buannawia a tum takin a honlehngatsan ua, a chi ding uh.
23Och alla dina hustrur och dina barn skall man föra ut till kaldéerna, och du själv skall icke undkomma deras hand, utan skall varda gripen av den babyloniske konungens hand och bliva en orsak till att denna stad brännes upp i eld.»
23Na jite, na tanute Kaldai mite kiangah a pi vek ding ua, a khut ua kipan na suakta kei dinga, Babulon kumpipa khuta matin na omzo dinga, nang jiakin hiai khopi a kang ding a chi hi.
24Då sade Sidkia till Jeremia: »Låt ingen få veta vad här har blivit talat; eljest måste du dö.
24Huan Zedekiain Jeremia kiangah, Hiai thute kuamahin theikei uhen, huchiin na si kei ding.
25Och om furstarna få höra att jag har talat med dig, och de komma till dig och säga till dig: 'Låt oss veta vad du har sagt till konungen; dölj intet för oss, så skola vi icke döda dig; säg oss ock vad konungen har sagt till dig' --
25Himahleh heututen ka honhoupih a jak ua, na kianga a hong ua, na kianga, Kumpipa kianga na gen honhilhin; ka lak uah bangmah im ken la, konthat kei ding uh; na kianga kumpipa thugente leng, a chih uleh,
26då skall du svara dem: 'Jag bönföll inför konungen att han icke skulle sända mig tillbaka till Jonatans hus för att dö där.'»
26Nang a kiang uah, Jonathan ina honkiksak loua, huailaia vasi lou dingin kumpipa kiangah ngetna ka pe lut leh ahi, na chi ding hi, achia.
27Och alla furstarna kommo till Jeremia och frågade honom; men han svarade dem alldeles såsom konungen hade bjudit honom. Då tego de och gingo bort ifrån honom, eftersom ingen hade hört huru det verkligen hade gått till.
27Huan, heutu tengtengin Jeremia kianga a hongpai un, a dongta ngei ua, kumpipan thu a piak tengteng bangin amau a hilh hi. Huchiin a kihoupih un a tawp ua; a thu lah theih phak ahi ngal keia.Huchiin Jeremia bel Jerusalem lak ni tanin ngakmi huangsung ah a om nilouh hi.
28Men Jeremia fick stanna i fängelsegården ända till den dag då Jerusalem blev intaget.
28Huchiin Jeremia bel Jerusalem lak ni tanin ngakmi huangsung ah a om nilouh hi.