¹Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN, sedan Nebusaradan, översten för drabanterna, hade släppt honom lös från Rama; denne lät nämligen hämta honom, där han låg bunden med kedjor bland alla andra fångar ifrån Jerusalem och Juda, som skulle föras bort till Babel.

¹Juda leh Jerusalem sal tengteng, Babulon sala a pite uh laka Jeremia khainiang len kawma a pi laia ngakmi a pawtsak nunga TOUPA kianga kipana Jeremia kianga thu hongtung:

²Översten för drabanterna lät alltså hämta Jeremia och sade till honom: »HERREN, din Gud, hade förkunnat denna olycka över denna plats;

²Huan, ngakmi heutuin Jeremia a pia, a kiangah, TOUPA i Pathianin hiai muna thil hoihlou tung ding a na phuangkhina.

³och HERREN har låtit den komma och har gjort såsom han hade sagt. I haden ju syndat mot HERREN och icke hört hans röst, och därför har detta vederfarits eder.

³Huan, TOUPAN a hontungsakta ngeia, a gan bangbangin a hitaa; TOUPA tungah thil na hihkhia ua, a paukam na manlouh jiak un hiai thil na tunguah a hong tungahi.

⁴Och se, nu löser jag dig i dag ur kedjorna som dina händer hava varit bundna med. Om du är sinnad att komma med mig till Babel, så kom, och jag skall då se dig till godo; men om du icke är sinnad att komma med mig till Babel, så gör det icke. Se, hela landet ligger öppet för dig; dit dig synes gott och rätt att gå, dit må du gå.»

⁴Tuin, ngain, tuniin na khuta khainiang but ka honphel sak ahi. Babulon a ka kianga hong na ut leh hong inla, na ut keileh hong dah mai in; endih, gam tengteng na maah a im hi, hoh pha na sak leh hoih na chih chihin pai in, achia.

⁵Och då han ännu dröjde att vända tillbaka, tillade han: »Vänd tillbaka till Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, som konungen i Babel har satt över Juda städer, och stanna hos honom bland folket. Eller gå åt vilket annat håll som helst dit det behagar dig att gå.» Och översten för drabanterna gav honom vägkost och skänker och lät honom gå.

⁵A kik main aman, Juda khopite tunga ukpi dia Babulon kumpipan a bawl Shaphan tapa, Ahikam tapa Gedelia kiangah kik inla, mite lakah a kiangah om in, ahihkeilah hoh pha na saksakna ah hoh mai in, achia.

⁶Så begav sig då Jeremia till Gedalja, Ahikams son, i Mispa och stannade hos honom bland folket som var kvar i landet.

⁶Huchiin ngakmi heutuin nekding leh thilpiak a piaa, a paisanta hi. Huan, Jeremia bel Ahikam tapa Gedalia kiangah Mizpah khua ah ahoh a, a kianga gama omsun mite lakah a omtei ta hi.

⁷När då alla krigshövitsmännen på landsbygden jämte sina män fingo höra att konungen i Babel hade satt Gedalja, Ahikams son, över landet, och att han hade anförtrott åt honom män kvinnor och barn, och dem av de ringaste i landet, som man icke hade fört bort till Babel,

⁷Huan, sepaih pawl heutu tengteng gamlaka omten, amaute leh a heute uh Babulon kumpipan, Ahikam tapa Gedelia huai gama mi genthei penpen, Babulon sala pi louh tengtengte a kemsak chih a jak un Mizpah khua ah;

⁸kommo de till Gedalja i Mispa, nämligen Ismael, Netanjas son, Johanan och Jonatan, Kareas söner, Seraja, Tanhumets son, netofatiten Ofais söner och Jesanja, maakatitens son, med sina män.

⁸Gedalia kiangah a hongpai ua, Nethannia tapa Ismael te, Kare ta, Johanan leh Jonathan te, Tanhumet tapa Serai te, Netophath khuaa Ephai tate leh Maakath khuaa mi tapa Jezani te leh a heute uh.

⁹Och Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, gav dem och deras män sin ed och sade: »Frukten icke för att tjäna kaldéerna. Stannen kvar i landet, och tjänen konungen i Babel, så skall det gå eder väl.

⁹Huan, Shaphan tapa, Ahikam tapa Gedaliain amau leh a heute uh kiangah, Kaldaite nasep kihta kei un: gamah om dinden unla, Babulon kumpipa na sem unla, nou dingin a hoih mai ding hi.

¹⁰Se, själv stannar jag kvar i Mispa, för att vara till tjänst åt kaldéer som komma till oss; men I mån insamla vin och frukt och olja och lägga det i edra kärl, och stanna kvar i de städer som I haven tagit i besittning.»

¹⁰Kei jaw Mizpah khua ah ka om dinga, Kaldai mi ka kianga hong dingte maah noute sikin ka ding ding: nouten ahih leh uain te, nipi thei te, thau te la khawm unla na bel uah koih unla, na khopi lak sate uah teng un, chiin a kichiam hi.

¹¹Då nu också alla de judar som voro i Moabs och Ammons barns och Edoms land, och de som voro i andra länder hörde att konungen i Babel hade låtit några av judarna bliva kvar, och att han hade satt över dem Gedalja, son till Ahikam, son till Safan,

¹¹Huchimahbangin Juda mi tengteng, Moab gama tengte, Amon mite laka tengte leh Edom gama tengte leh gam danga omten Babulon kumpipa Juda mi khenkhat a nusiaa, a tunguah Shaphan tapa, Ahikam tapa, Gedalia a koih chih a jak un;

¹²vände alla dessa judar tillbaka från alla de orter dit de hade blivit fördrivna, och kommo till Juda land, till Gedalja i Mispa. Och de inbärgade vin och frukt i stor myckenhet.

¹²Juda mi tengteng a hawl jakna gam tengteng ua kipanin a hongpai kik ua, Juda gama Mizpah khua ah Gedalia kiangah a hongtung ua, uain leh nipi thei a la khawmta ek mai uhi.

¹³Men Johanan, Kareas son, och alla krigshövitsmännen på landsbygden kommo till Gedalja i Mispa

¹³Huailoiu leng Kare tapa Johanan leh sepaih pawlte heutu, gam laka om tengteng Mizpah khua ah Gedalia kiangah,

¹⁴och sade till honom: »Du vet väl att Baalis, Ammons barns konung, har sänt hit Ismael, Netanjas son, för att slå ihjäl dig?» Men Gedalja, Ahikams son, trodde dem icke.

¹⁴Amon mite kumpipa Baalisin na hinna la dingin Nethania tapa, Ismael a sawl chih na ja hia? A chi ua.

¹⁵Och Johanan, Kareas son, sade i hemlighet till Gedalja i Mispa: »Låt mig gå åstad och dräpa Ismael, Netanjas son; ingen skall få veta det. Varför skulle han få slå ihjäl dig och så bliva en orsak till att vi judar, som hava församlats till dig, allasammans förskingras, och vad som är kvar av Juda förgås?»

¹⁵Huan, kare tapa Johananin Mizpah khuaa Gedalia kiangah, Honpai sak dih ve, Nethania tapa Ismael kava that mai ding, kuamahin a theikei ding uh: Juda mi na kiang om khawm tengteng a dalh vek ua, Juda mi omsunte manthantna hih dingin bangdia na hinna la ding ahia? Chiin a simthamin a gen hi.Ahikam tapa Gedaliain bel Kare tapa Johanan kiangah, Hiai thil na hih ding ahi kei; Ishmael na gendan a dik kei hi, achia.

¹⁶Men Gedalja, Ahikams son, sade till Johanan, Kareas son: »Du får icke göra detta; ty vad du säger om Ismael är icke sant.»

¹⁶Ahikam tapa Gedaliain bel Kare tapa Johanan kiangah, Hiai thil na hih ding ahi kei; Ishmael na gendan a dik kei hi, achia.