¹Då trädde alla krigshövitsmännen fram, jämte Johanan, Kareas son, och Jesanja, Hosajas son, så ock allt folket, både små och stora,

¹Huan, sepaih pawl heutute leh Kare tapa Johanan leh Hosai tapa Azaria leh mipi tengteng, a neupen akipana a lianpen tanin a hongnai ua, jawlnei Jeremia kiangah;

²och sade till profeten Jeremia: »Värdes upptaga vår bön: bed för oss till HERREN, din Gud, för hela denna kvarleva -- ty vi äro blott några få, som hava blivit kvar av många; du ser med egna ögon att det är så med oss.

²Na maah ka ngetna uh pom hi henla, hiai omsun mi tengteng a ding ngein na Pathian kiangah hon thumsak dingin kon ngen uhi; na honmuh bang ngeiin mi tampite lak akipan tawmchik kia nutsiatin ka omta uhi.

³Må så HERREN, din Gud, kungöra för oss vilken väg vi böra gå, och vad vi hava att göra.»

³TOUPA na Pathianin ka paina ding thil uh honkokmuh theihna dingin, a chi ua.

⁴Profeten Jeremia svarade dem: »Jag vill lyssna till eder. Ja, jag vill bedja till HERREN, eder Gud, såsom I haven begärt. Och vadhelst HERREN svarar eder skall jag förkunna för eder; intet skall jag undanhålla för eder.»

⁴Huan, jawlnei Jeremiain a kiang uah, Na thu uh ka ja hi, ngai un, na thu uh bangbangin TOUPA na Pathian kiang uah ka ngen ding hi: huan, hichi ahi dinga, TOUPAN nou ahon dawn peuhmah ka honhilh jel ding: na lak uah bang mah ka im kei ding, a chi a.

⁵Då sade de till Jeremia: »HERREN vare ett sannfärdigt och osvikligt vittne mot oss, om vi icke i alla stycken göra efter det ord varmed HERREN, din Gud, sänder dig till oss.

⁵Huan, amau Jeremia kiang ah, TOUPA na Pathianin ka kiang ua nang a hongawlna thu tengteng bang jela ka hihkei uleh ka lak uah TOUPA thu theipa dik leh muanhuai hi hen.

⁶Det må vara gott eller ont, så vilja vi höra HERRENS, vår Guds, röst, hans som vi sända dig till; på det att det må gå oss väl, när vi höra HERRENS, vår Guds, röst.»

⁶A sia hiam a pha hiam ka honsawl na uh TOUPA ka Pathian uh paukam suak ka mang ngeingei ding uh: TOUPA ka Pathian uh paukam suak ka man uleh kou hoih theihna ding ahi, a chi ua.

⁷Och tio dagar därefter kom HERRENS ord till Jeremia.

⁷Huan, hichi a honghi a, ni sawm nungin TOUPA thu Jeremia kiangah a hongtunga.

⁸Då kallade han till sig Johanan, Kareas son, och alla de krigshövitsmän som voro med honom, och allt folket, både små och stora,

⁸Huchiin, Kare tapa Johanan leh a kianga sepaih heutu om tengteng leh sepaih tengteng, neupena akipana lianpen tanin a sama, a kiang uah,

⁹och sade till dem: Så säger HERREN, Israels Gud, han som I haven sänt mig till, för att jag skulle hos honom bönfalla för eder:

⁹TOUPA na Pathian uh, a maa na ngetna tundia tun dia na honsawlnapa uh hichiin a chi hi;

¹⁰Om I stannen kvar i detta land, så skall jag uppbygga eder och ej mer slå eder ned; jag skall plantera eder och ej mer upprycka eder. Ty jag ångrar det onda som jag har gjort eder.

¹⁰Hiai gama na om thek uleh ka hontunding dinga, ka honphel kei ding hi, ka hon phut dinga, ka honbotkhe kei ding, na tung ua thil hoih lou ka tutte lah ka lungheita ngala.

¹¹Frukten icke mer för konungen i Babel, som I nu frukten för, frukten icke för honom, säger HERREN. Ty jag är med eder och vill frälsa eder och rädda eder ur hans hand.

¹¹Babulon kumpipa na lau sek uh lau nawn kei un, amah lau kei un chih TOUPA thu pawt ahi; a khut akipan noute hondam ding leh honkhe dingin na kiang uah lah ka om ngala.

¹²Jag vill låta eder finna barmhärtighet; ja, han skall bliva barmhärtig mot eder och låta eder vända tillbaka till edert land.

¹²Huan, na tung ua zah a ngaih theihna dingin zahngaihna nou ka honphal dinga, na gam mah uah ka honkiksak ding hi.

¹³Men om I sägen: »Vi vilja icke stanna i detta land», om I alltså icke hören HERRENS, eder Guds, röst,

¹³Ahihhangin, hiai gamah i omkei ding uh, chia TOUPA na Pathian uh aw na man kei ua,

¹⁴utan tänken: »Nej, vi vilja begiva oss till Egyptens land, där vi slippa att se krig och höra basunljud och hungra efter bröd, där vilja vi bo» --

¹⁴Hi het lou Aigupta gamah i pai zaw ding ua, huaiah i kidouna himhim i tuak kei dinga, pengkul ging leng iza kei dinga, an taksap a om sam kei ding, huaiah i teng zaw ding uh, na chih uleh,

¹⁵välan, hören då HERRENS ord, I kvarblivna av Juda: Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Om I verkligen ställen eder färd till Egypten och kommen dit, för att bo där såsom främlingar,

¹⁵Aw Juda omsunte aw, TOUPA thu ngai dih ua; sepaihte TOUPA Israel Pathianin hichinin a chi:

¹⁶så skall svärdet, som I frukten för, hinna upp eder där i Egyptens land, och hungersnöden, som I rädens för, skall följa efter eder dit till Egypten, och där skolen I dö.

¹⁶Aigupta gama lutding leh huaia teng dingin kihei teitei na hih uleh hicih a hong hi dinga, namsau na kiktak ngei un Aigupta gamahon pha dinga, kial na kiktak sek un leng Aigupta gamah nou a hondelh jui jel dinga, huaiah na si ding uhi.

¹⁷Ja, de människor som ställa sin färd till Egypten, för att bo där, skola alla dö genom svärd, hunger och pest, och ingen av dem skall slippa undan och kunna rädda sig från den olycka som jag skall låta komma över dem.

¹⁷Aigupta gama teng dinga kihei teiteite tengteng huchibangin a om ding ua, namsau te, kial te, hi tein a si ding uh, thil hoihlou a tung ua ka tut ding akipan kuamah a suakta un a nit kei ding uh.

¹⁸Ty så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Likasom min vrede och förtörnelse har utgjutit sig över Jerusalems invånare, så skall ock min förtörnelse utgjuta sig över eder, om I begiven eder till Egypten, och I skolen bliva ett exempel som man nämner, när man förbannar, och ett föremål för häpnad, bannande och smälek, och I skolen aldrig mer få se denna ort.

¹⁸Sepaihte TOUPA, Israel te Pathianin hichiin, a chi ahi: Jerusalema tengte tunga ka hehna ka sun bang mahin Aigupta gamna lut hun chiang un na tunguah ka hehna ka sung sam ding: hamse thuak leh lamdangsak chiat, mi kamse banna, gensiat na hi ding ua, hiai mun na mu nawn himhim kei ding uh.

¹⁹Ja, HERREN säger till eder, I kvarblivna av Juda: Begiven eder icke till Egypten. Märken väl att jag i dag har varnat eder.

¹⁹Aw Juda omsunte aw, TOUPAN na tungtang uh a genta hi, Aigupta gamah lut kei un, hiai niin nou ka hon thei chian sak ahi chih thei mahmah un. Na hinna uh

²⁰Ty I bedrogen eder själva, när I sänden mig till HERREN, eder Gud, och saden: »Bed för oss till HERREN, vår Gud; och vadhelst HERREN, vår Gud, säger, det må du förkunna för oss, så vilja vi göra det.»

²⁰TOUPA na Pathian uh kiangah nonsawl ua, TOUPA ka Pathian uh kiangah honthumsak inla, TOUPA ka Pathian un a chihchih honhilh inla, ka hihzel ding uhi na chi ngal ua.

²¹Jag har nu i dag förkunnat det för eder. Men I haven icke velat höra HERRENS, eder Guds, röst, i allt det varmed han har sänt mig till eder.

²¹Tuniin na kiang uah ka phuangta ahi; himahleh na kiang ua a honsawlna bangmahin TOUPA na Pathian uh paukam lah na mang ngal kei uh.Huaijiakin tun jawtheita un, ten na lunggulhna mun ngei uah namsau te, kial te, hi tein na singei sin uhi, chiin a chi a.

²²Så veten nu att I skolen dö genom svärd, hunger och pest, på den ort dit I åstunden att komma, för att bo där såsom främlingar.

²²Huaijiakin tun jawtheita un, ten na lunggulhna mun ngei uah namsau te, kial te, hi tein na singei sin uhi, chiin a chi a.