¹Därefter for Jesus över Galileiska sjön, »Tiberias' sjö».

¹Huai thilte khitin, Jesu Galili dil Tiberia dil kichi gal leh lamah a paita a.

²Och mycket folk följde efter honom, därför att de sågo de tecken som han gjorde med de sjuka.

²Huan, damloute tunga thillamdang a hihte a muh jiakun mipi tampiin amah a jui ua.

³Men Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina lärjungar.

³Huan, Jesu tangah a hohtoua, huai ah a nungjuite kiangah a tu a.

⁴Och påsken, judarnas högtid, var nära.

⁴Huan, Paikan Ankuangluina, Judate Ankuangluina a naita hi.

⁵Då nu Jesus lyfte upp sina ögon och såg att mycket folk kom till honom, sade han till Filippus: »Varifrån skola vi köpa bröd, så att dessa få äta?»

⁵Huan, Jesu a daka, mipi tampiin a kiang lam honjuanin a mu a, Philip kiangah, Hiaite nekding tanghou koia kipanin ahia i lei ding? a chi a.

⁶Men detta sade han för att sätta honom på prov, ty själv visste han vad han skulle göra.

⁶Huai thu tuh amah zeet na dia a gen ahi, a hih ding lah aman a theigige ngala.

⁷Filippus svarade honom: »Bröd för två hundra silverpenningar vore icke nog för att var och en skulle få ett litet stycke.»

⁷Huan, Philipin a kiangah, Mi chihin tawm chika a tan chiat ding uleng, makhai zanih man tanghouin a chin kei ding, a chi a, a dawnga.

⁸Då sade till honom en annan av hans lärjungar, Andreas, Simon Petrus' broder:

⁸Huan, a nungjuite laka khat, Simon Peter anau Andru in a kiangah,

⁹»Här är en gosse som har fem kornbröd och två fiskar; men vad förslår det för så många?»

⁹Barli-buh tanghou phel nga leh ngasa nih nei pasal naupang khat hiaiah a om hi; himahleh, mi hiai zah lawmlawm lakah huaite bangtham hi ding ahia? a chi a.

¹⁰Jesus sade: »Låten folket lägga sig här.» Och på det stället var mycket gräs. Då lägrade sig männen där, och deras antal var vid pass fem tusen.

¹⁰Huan, Jesun, Mite tu sak un, a chi a. Huan, huai lai ah loupa tampi a om hi. Huchiin, pichingte a tuta ua, a tam lam uh tuh sangnga khawng ahi uh.

¹¹Därefter tog Jesus bröden och tackade Gud och delade ut åt dem som hade lagt sig ned där, likaledes ock av fiskarna, så mycket de ville hava.

¹¹Huan, Jesun tanghou phelte a la a, kipahthu a gen khit in a tute kiangah a hawma, huchi mahbangin ngasate leng a deih hun un a hawm sam hi.

¹²Och när de voro mätta, sade han till sina lärjungar: »Samlen tillhopa de överblivna styckena, så att intet förfares.»

¹²Huan, a kham nung un, a nungjuite kiangah, Bangmah mang lou dingin a nente luak un, a chi a.

¹³Då samlade de dem tillhopa och fyllde tolv korgar med stycken, som av de fem kornbröden hade blivit över efter dem som hade ätit.

¹³Huchiin, a luak ua, barli-buh tanghou phel nga nete nek bang nentein bawm sawm leh nih a hihdim uhi.

¹⁴Då nu människorna hade det tecken som han hade gjort, sade de: »Denne är förvisso Profeten som skulle komma i världen.»

¹⁴Huan, miten thillamdang a hih a muh tak un, Hiai mi, jawlnei, khovel a hong dingpa a nahi ngei e, a chi uh.

¹⁵När då Jesus märkte att de tänkte komma och med våld föra honom med sig och göra honom till konung, drog han sig åter undan till berget, helt allena.

¹⁵Huchiin, amah tuh kumpipa dia bawl dinga mat teitei tumin hongkuan a tum uh chih Jesun a theia, tangah amah kia in a pai tuam nawnta hi.

¹⁶Men när det blev afton, gingo hans lärjungar ned till sjön

¹⁶Huan, ni taklamin, a nungjuite dil ah a pai suk ua;

¹⁷och stego i en båt för att fara över sjön till Kapernaum. Det hade då redan blivit mörkt, och Jesus hade ännu icke kommit till dem;

¹⁷Longah a tuang ua, dil ah Kapernaum khua a juan ua. Huan, khua a mial ta a, Jesu lah a kiang uah a hongtung nai keia.

¹⁸och sjön gick hög, ty det blåste hårt.

¹⁸Huihpi hat tak a nun jiakin tui a kihawt sang hulhul ngala.

¹⁹När de så hade rott vid pass tjugufem eller trettio stadier, fingo de se Jesus komma gående på sjön och nalkas båten. Då blevo de förskräckta.

¹⁹Huan, ching sawmnih lah ching nga hiam, ching sawmthum hiam a kalh un, Jesu dil tungah khea paia, long honnaihin a mu ua, a lauta uh.

²⁰Men han sade till dem: »Det är jag; varen icke förskräckta.»

²⁰Himahleh, aman a kiang uah, Keimah ka hi, lau kei un, a chi a.

²¹De ville då taga honom upp i båten; och strax var båten framme vid landet dit de foro.

²¹Huchiin, longah tuansak a utta uhi; huan, longin, a zot gam uh a pha pahta hi.

²²Dagen därefter hände sig detta. Folket som stod kvar på andra sidan sjön hade lagt märke till att där icke fanns mer än en enda båt, och att Jesus icke hade stigit i den båten med sina lärjungar, utan att lärjungarna hade farit bort allena.

²²A jingin dil gal leh lama mipi dingten, long khat lou ngal long dang a om keia, Jesu a nungjuite toh longah a tuang ton keia, a nungjuite amau kiain a pai uh chih a thei ua.

²³Andra båtar hade likväl kommit från Tiberias och lagt till nära det ställe där folket bespisades efter det att Herren hade uttalat tacksägelsen.

²³Himahleh Toupan kipahthu a gen nunga, tanghou a nekna mun kiang uah, Tiberia khua akipanin long neu chikchik a hongtung uhi.

²⁴När alltså folket nu såg att Jesus icke var där, ej heller hans lärjungar, stego de själva i båtarna och foro till Kapernaum för att söka efter Jesus.

²⁴Huchiin, mipin Jesu leh a nungjuite a om takei uh chih a theih un, amau leng long neute ah a tuang ua, Jesu zongin Kapernaum khua a hong tung ua.

²⁵Och då de funno honom där på andra sidan sjön, frågade de honom: »Rabbi, när kom du hit?»

²⁵Huan, dil gala a hongmuh un a kiangah, Rabbi, chikin ahia hiai lam nong tun? a chi ua.

²⁶Jesus svarade dem och sade: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: I söken mig icke därför att I haven sett tecken, utan därför att I fingen äta av bröden och bleven mätta.

²⁶Huan, Jesun a kiang uah, Chihtaktakin, chihtaktakin kon hilh ahi, thillamdangte na muh jiak ua honzong na hi kei ua, tanghou phel na nek vah jiak uh ahi jaw.

²⁷Verken icke för att få den mat som förgås, utan för att få den mat som förbliver och har med sig evigt liv, den som Människosonen skall giva eder; ty honom har Fadern, Gud själv, låtit undfå sitt insegel.»

²⁷An mang thei phet zongin phiaphia kei un, khantawna hin phaa om gige ding an, Mihing Tapain a honpiak ding zong in phe jaw un; Pa Pathianin amah achiamtehta ngala, a chi a, a dawnga.

²⁸Då sade de till honom: »Vad skola vi göra för att utföra Guds gärningar?»

²⁸Huan, amau a kiangah, Pathian na ka sep theihna dingun thil banga hia ka hih ding uh? a chi ua.

²⁹Jesus svarade och sade till dem: »Detta är Guds gärning, att I tron på den han har sänt.»

²⁹Huan, Jesun a kianguah, Pathian nasep hiai ahi, a misawl gingta le uchin, a chi a, a dawnga.

³⁰De sade till honom: »Vad för tecken gör du då? Låt oss se något tecken, så att vi kunna tro dig. Vilken gärning utför du?

³⁰Huan, amau a kiangah, Chiamtehna bang ahia na hih ding, ka muh ua nang kon gintak theihna ding un? Thil bang ahia na hih ding?

³¹Våra fäder fingo äta manna i öknen, såsom det är skrivet: 'Han gav dem bröd från himmelen att äta.'»

³¹Ka pipute un gamdai ah manna a ne ua, Van akipanin a kiang uah amau tanghou nek ding a pia, chih gelh bangin, a chi ua.

³²Då svarade Jesus dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Det är icke Moses som har givit eder brödet från himmelen, men det är min Fader som giver eder det rätta brödet från himmelen.

³²Huan, Jesun a kiang uah, Chihtaktakin, chihtaktakin kon hilh ahi, Van akipana tanghou na muh pen uh Mosi honpiak ahi kei, ka Pan tuh vana kipanin tanghou tanghou tak nou a honpia ahi.

³³Ty Guds bröd är det bröd som kommer ned från himmelen och giver världen liv.»

³³Pathian tanghou tuh van akipanin a hongpaisuka, khovel kianga hinna pepa ahi, a chi a.

³⁴Då sade de till honom: »Herre, giv oss alltid det brödet.»

³⁴Huan, amau a kiangah, Toupa, huai tanghou honpe gige in, a chi ua.

³⁵Jesus svarade: »Jag är livets bröd. Den som kommer till mig, han skall aldrig hungra, och den som tror på mig, han skall aldrig törsta.

³⁵Huan, Jesun a kiang uah, Keimah tuh hinna tanghou ka hi; kuapeuh ka kianga hongpai a gilkial kei ding, kuapeuh kei hon gingta tuh chik mahchiangin a dangtak kei ding.

³⁶Men det är såsom jag har sagt eder: fastän I haven sett mig, tron I dock icke.

³⁶Himahleh, nou non muh un leng non gingta sam kei uh chih kon hilhta ve.

³⁷Allt vad min Fader giver mig, det kommer till mig; och den som kommer till mig, honom skall jag sannerligen icke kasta ut.

³⁷Pain honpiak peuhmah ka kiangah a hongpai vek ding uh; kuapeuh ka kianga hongpai tuh ka delh khe kei hial ding hi.

³⁸Ty jag har kommit ned från himmelen, icke för att göra min vilja, utan för att göra dens vilja, som har sänt mig.

³⁸Kei deihlam hih dingin van akipana hongpaisuk ka hi kei a, honsawlpa deihlam hih dinga hongpaisuk ka hi zo ngala.

³⁹Och detta är dens vilja, som har sänt mig, att jag icke skall låta någon enda gå förlorad av dem som han har givit mig, utan att jag skall låta dem uppstå på den yttersta dagen.

³⁹Hiaipen hon sawlpa deihlam ahi, aman honpiak tengteng bangmah mangsak louin, ni tawpni chiang in kai thou zo leng.

⁴⁰Ja, detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom, han skall hava evigt liv, och att jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.»

⁴⁰Huan, hiaipen ka Pa deihlam ahi, kuapeuh Tapa mu a, gingtain khantawna hinna a neih; huan, ken ni tawpni chiangin amah ka kai thou ding, a chi a.

⁴¹Då knorrade judarna över honom, därför att han hade sagt: »Jag är det bröd som har kommit ned från himmelen.»

⁴¹Huan, Van akipana tanghou hongpai suk ka hi, a chih jiak in, Judate a tungah a phun ua.

⁴²Och de sade: »Är denne icke Jesus, Josefs son, vilkens fader och moder vi känna? Huru kan han då säga: 'Jag har kommit ned från himmelen'?»

⁴²Hiai mi Joseph ta Jesu ahi ka hia, a nu leh a pa leng i theih? Van akipana hongpai suk ka hi, chih bangchi chiha chi ahia le? a chi ua.

⁴³Jesus svarade och sade till dem: »Knorren icke eder emellan.

⁴³Huan, Jesun a kiang uah, Phun phun dah un.

⁴⁴Ingen kan komma till mig, om icke Fadern, som har sänt mig, drager honom; och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.

⁴⁴Pa honsawlpan a hip kei leh kuamah ka kiangah a hongpai theikei; huan, ken ni tawpni chiah a hongpai tuh ka kai thou ding.

⁴⁵Det är skrivet hos profeterna: 'De skola alla hava fått lärdom av Gud.' Var och en som har lyssnat till Fadern och lärt av honom, han kommer till mig.

⁴⁵Jawlneite laibu ah, Pathian hilhin a om vek ding uh, chih gelh ahi. Mi chih Pa thu jaa thei peuhmah ka kiangah a hongpai nak.

⁴⁶Icke som om någon skulle hava sett Fadern, utom den som är från Gud; han har sett Fadern.

⁴⁶Kuamahin Pa a mu ngei ka chi kei, Pathiana kipan pen loungal in; aman jaw Pa a mu hi.

⁴⁷Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som tror, han har evigt liv.

⁴⁷Chihtaktakin, chihtaktakin kon hilh ahi, kuapeuh a gingtain khantawn hinna a nei hi.

⁴⁸Jag är livets bröd.

⁴⁸Keimah tuh hinna tanghou ka hi.

⁴⁹Edra fäder åto manna i öknen, och de dogo.

⁴⁹Na pipute un gamdai ah manna a ne ua, a si uhi.

⁵⁰Men med det bröd som kommer ned från himmelen är det så, att om någon äter därav, så skall han icke dö.

⁵⁰Hiai i chih van akipana tanghou hongpai sukpen ahi, min a nek ua, a sih louhna dingun.

⁵¹Jag är det levande brödet som har kommit ned från himmelen. Om någon äter av det brödet, så skall han leva till evig tid. Och det bröd som jag skall giva är mitt kött; och jag giver det, för att världen skall leva.»

⁵¹Keimah tuh vana kipana tanghou hing hongpai suk ka hi, kuapeuhin hiai tanghou a nek leh khantawnin a hong gige ding; ahi, khovel hinna dia ka piak ding tanghou tuh ka sa ahi, a chi a.

⁵²Då tvistade judarna med varandra och sade: »Huru skulle denne kunna giva oss sitt kött att äta?»

⁵²Huchiin, Judate a kisel ua, Hiai min bangchin a sa nek dingin honpe thei ding ahia? a chi ua.

⁵³Jesus sade då till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Om I icke äten Människosonens kött och dricken hans blod, så haven I icke liv i eder.

⁵³Huan, Jesun a kiang uah, Chihtaktakin, chihtaktakin kon hilh ahi, Mihing Tapa sa na nek ua, a sisan leng na dawn kei uleh, noumauin hinna neilou hive uchin.

⁵⁴Den som äter mitt kött och dricker mitt blod, han har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.

⁵⁴Kuapeuh ka sa ne a, ka sisan dawnin khantawna hinna a nei; huan, nitawp ni chiang in amah ka kai thou ding.

⁵⁵Ty mitt kött är sannskyldig mat, och mitt blod är sannskyldig dryck.

⁵⁵Ka sa jaw an ahi taktaka, ka sisan leng dawnding ahi taktak.

⁵⁶Den som äter mitt kött och dricker mitt blod, han förbliver i mig, och jag förbliver i honom.

⁵⁶Kuapeuh ka sa ne a, ka sisan dawn tuh, keimah ah a om gige a, keimah leng amah ah ka om gige ahi.

⁵⁷Såsom Fadern, han som är den levande, har sänt mig, och såsom jag lever genom Fadern, så skall ock den som äter mig leva genom mig.

⁵⁷Pa hingin honsawla, Pa jiaka hing ka hih mahbangin, kuapeuhmah kei honne tuh keimah jiakin amah leng a hing ding.

⁵⁸Så är det med det bröd som har kommit ned från himmelen. Det är icke såsom det fäderna fingo äta, vilka sedan dogo; den som äter detta bröd, han skall leva till evig tid.»

⁵⁸Hiai tuh van akipana tanghou hongpai suk ahi; na pipute un tanghou a ne ua, a sih bang ujaw ahi kei; kuapeuh hiai tanghou ne tuh khantawnin a hing gige ding, a chi a.

⁵⁹Detta sade han, när han undervisade i synagogan i Kapernaum.

⁵⁹Huai thute kikhopnain ah a gen a, Kapernaum khuaa thu a hilh laiin.

⁶⁰Många av hans lärjungar, som hörde detta, sade då: »Detta är ett hårt tal; vem står ut med att höra på honom?»

⁶⁰Huchiin, a nungjuite a khen tampiin, huai a jak un, Hiai thu haksa ahi, kuan a lasawn theidia? a chi ua.

⁶¹Men Jesus visste inom sig att hans lärjungar knorrade över detta; och han sade till dem: »Är detta för eder en stötesten?

⁶¹Huchiin, huai thu ah a nungjuite a phun uh chih Jesun a lungsimin a theia, a kiang uah, Hiai thun honhih lunghilou hia?

⁶²Vad skolen I då säga, om I fån se Människosonen uppstiga dit där han förut var? --

⁶²Mihing Tapa tumalama a omna ngeia kah tou mu le uchin, bang na chih ding ua?

⁶³Det är anden som gör levande; köttet är till intet gagneligt. De ord som jag har talat till eder äro ande och äro liv.

⁶³Hinna pia jaw kha ahi a, sa jaw bangmah din a phatuam kei; na kiang ua thu ka gente tuh kha ahi a, hinna leng ahi.

⁶⁴Men bland eder finnas några som icke tro.» Jesus visste nämligen från begynnelsen vilka de voro som icke trodde, så ock vilken den var som skulle förråda honom.

⁶⁴Himahleh, na lak uah a khen gingta lou om nahi uh, achia. Jesun a gingta loute leh a mansak dingpa a tunga kipanin a theigige ngala.

⁶⁵Och han tillade: »Fördenskull har jag sagt eder att ingen kan komma till mig, om det icke bliver honom givet av Fadern.»

⁶⁵Huan, amah mahin, Huaijiakin ahi, na kiang ua, Pain a piak keileh, kuamah ka kiangah a hongpai theikei, ka chih, a chi a.

⁶⁶För detta tals skull drogo sig många av hans lärjungar tillbaka, så att de icke längre vandrade med honom.

⁶⁶Hiai nungin a nungjuite a khen tampi a pai mang ua, amah a kithuahpih nawnta kei uh.

⁶⁷Då sade Jesus till de tolv: »Icke viljen väl också I gå bort?»

⁶⁷Huchiin, Jesun, sawm leh nihte kiangah, Nou leng pai mang sam na ut uhia? a chi a.

⁶⁸Simon Petrus svarade honom: »Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord,

⁶⁸Huan, Simon Peterin a kiangah, Toupa, kua kiangah ahia ka pai ding uh? Nangman khantawn hinna thu na nei hi.

⁶⁹och vi tro och förstå att du är Guds helige.»

⁶⁹Nangmah Pathian mi siangthou na hi chih ka taksangta ua, theih leng ka thei uhi, a chi a, a dawnga.

⁷⁰Jesus svarade dem: »Har icke jag själv utvalt eder, I tolv? Och likväl är en av eder en djävul.»

⁷⁰Huan, Jesun a kiang uah, Nou sawm leh nihte keimah hontel hi lou na hi umaw? Na lak ua mi khat diabol a hih laitei toh, a chi a.Iskariot Simon tapa Juda, sawm leh nihte laka tel tei, huai thu a gen ahi, amah juausana mansakpa ding ahi ngala.

⁷¹Detta sade han om Judas, Simon Iskariots son; ty det var denne som skulle förråda honom, och han var en av de tolv.

⁷¹Iskariot Simon tapa Juda, sawm leh nihte laka tel tei, huai thu a gen ahi, amah juausana mansakpa ding ahi ngala.