¹Josua, Nuns son, sände hemligen ut två spejare från Sittim och sade: »Gån och besen landet och Jeriko.» De gingo åstad och kommo in i ett hus där en sköka bodde, vid namn Rahab, och där lade de sig till vila.

¹Huan Nun tapa Josuain, A gam leh Jeriko khua te vaen vel vel dih ua, chiin mi nih Sitim mun akipanin a sima enkhe ding a sawl hi. Huan, a vahoh ua, kijuak khat, a min Rahab in ah a valut ua, huaiah a tung uh.

²Men för konungen i Jeriko blev inberättat: »I natt hava några män kommit hit från Israels barn för att utforska landet.»

²Huan, min, Ngaiin, tujanin gam entel dingin Israel suante a hong uh, chiin Jeriko kho kumpipa a hilh ua.

³Då sände konungen i Jeriko till Rahab och lät säga: »Lämna ut de män som hava kommit till dig och tagit in i ditt hus, ty de hava kommit hit för att utforska hela landet.»

³Huan, Jeriko kho kumpipan, Na ina hongtung mikhualte honpiin: gam pumpi entel dinga hong ahi uhi, chia hilh dingin Rahab kiangah mi a sawla.

⁴Men kvinnan tog de båda männen och dolde dem; sedan svarade hon: »Ja, männen kommo till mig, men jag visste icke varifrån de voro;

⁴Huchiin, numeiin huai mi nihte a pia, a sel a, huchiin, a kiang uah, He, mite ka kiangah hong ngei ngut ua, himahleh koi akipana hongpai uh ahi ua chih jaw ka theikei:

⁵och när porten skulle stängas, sedan det hade blivit mörkt, gingo männen ut, och jag vet icke vart de togo vägen; skynden eder att sätta efter dem, så fån I nog fatt i dem.»

⁵Huan, hichi ahi a, kho mial, kulh kongpi khak hunding lai khawngin huai mite a pawtkhe nawnta ua: koilamah ahia a pai uh ka theita kei hi: delh meng le uchiin, na pha lai ding u e, a chi a.

⁶Men hon hade fört dem upp på taket och gömt dem under linstjälkar, som hon hade där, utbredda på taket.

⁶Ahihhangin in tungah a pitou a, in tunga ji ja kung siat khawmna lakah a sel hi.

⁷Så satte nu männen efter dem åt Jordan till, bort emot vadställena; och man stängde stadsporten så snart förföljarna hade begivit sig åstad.

⁷Huan, miten Jordan lui lamah, gal kaina tanin a vadelh ua; huan, a delhmite a pawt khiak tak un kulh kongpi a khak uhi.

⁸Men innan de främmande männen hade lagt sig, steg hon upp till dem på taket

⁸Huan, a lup ma un in tungah a kiang uah a vahoh toua;

⁹och sade till dem: »Jag vet att HERREN har givit eder detta land, och att förskräckelse för eder har fallit över oss, ja, att alla landets inbyggare äro i ångest för eder.

⁹Huai mite kiangah, Hiai gam jaw TOUPAN nou a honpetaa, na kihtakhuaina un a hondelhkhuma, hiai gama tengte tengteng na ma uah a zul khin uh ahi chih ka thei hi.

¹⁰Ty vi hava hört huru HERREN lät vattnet i Röda havet torka ut framför eder, när I drogen ut ur Egypten, och vad I haven gjort med amoréernas konungar, de två på andra sidan Jordan, Sihon och Og, huru I gåven dem till spillo.

¹⁰Aigupta gam akipan na hongpawt un TOUPAN Tuipi San a honhihkan saka, Jordan lui gala Amorte kumpite nih Sihon leh Og te tunga na hihdante uh, huchibanga na hihman dan te uh lah ka naza ngal ua.

¹¹Då vi hörde detta, blevo våra hjärtan förfärade, och numera har ingen mod att stå eder emot; ty HERREN, eder Gud, är Gud, uppe i himmelen och nere på jorden.

¹¹Huai ka najak tak un ka lungtangte uh a zul khina, noute jiaka lunglau lou himhim a om kei uh: TOUPA na Pathian u lah tunglam van ah leh nuailam lei ah Pathian ahi ngala.

¹²Så loven mig nu med ed vid HERREN, att eftersom jag har gjort barmhärtighet med min faders hus och giva mig ett säkert tecken därpå,

¹²Huchiin tun na tunguah ka honhehpihdan ka nakilangsakta hi, nou leng ka pa inkote tungah na hehpihna uh honkilangsak sam unla,

¹³och låta min fader och min moder, mina bröder och mina systrar leva, så ock alla som tillhöra dem, och rädda oss från döden.»

¹³Ka nu lehka pa te, ka sanggampasalte, ka sanggam numeite leh a neih khempeuh uh hawi unla, sihna lak akipan ka hinna uh honhumbitsak dinginTOUPA min louin hehpih takin ka kiangahkichiam unla, chiamtehna tak petpet honbawlsak un, a chi a.

¹⁴Männen sade till henne: »Med vårt eget liv svara vi för edert, såframt I icke förråden vårt förehavande; när HERREN giver oss landet, skola vi bevisa dig barmhärtighet och trofasthet.»

¹⁴Huan miten a kiangah, ka thilhih uh na gen khiak kei ding leh na sih tang un ka si ding uh; huchiin hichi ahi dinga, TOUPAN gam a honpiak hun chiangin, ka hon hehpih ding ua, na tungah muanhuai takin ka hih ding uh, a chi ua.

¹⁵Då släppte hon ned dem genom fönstret med ett tåg; ty hennes hus låg invid stadsmuren, så att hon bodde invid själva muren.

¹⁵Huchiin tohlet ah khauhual a zankhe suk a; a in lah khopi kulh khoua om ahi ngala, kulh tunga om ahi.

¹⁶Och hon sade till dem: »Gån upp i bergsbygden, så att edra förföljare icke träffa på eder; och hållen eder gömda där i tre dagar, till dess edra förföljare hava kommit tillbaka, så kunnen I sedan fortsätta eder färd.»

¹⁶Huan, a kiang uah, Tang lam juanin paita un, huchilouinjaw nou hondelhten a honmu kha ding uh; huan, huailaiah ni thum vabu un; nou hondelhte a hongkiknawn masiah uh: huaizoh chiangin ahihleh na pai nawn na ding uhi, a chi a.

¹⁷Och männen sade till henne: »Vi vilja likväl vara fria ifrån den ed som du nu har tagit av oss,

¹⁷Huan, miten a kiangah, Na kichiamna nah on kichiam sak lel injaw moh na honmawk tansak sin kei hial ahi.

¹⁸om du, när vi komma in i landet, underlåter att binda detta röda snöre i det fönster genom vilket du har släppt ned oss, och likaledes om du icke har din fader och din moder och dina bröder, alla av din faders hus, samlade hemma hos dig.

¹⁸Ngaiin, hiai gama ka honglut hun chiang un hiai khausan na honkhiakna tohlet ah na nagak belh in; huan, in sungah na kiangah na nute, na sanggam pasalte leh na pa inkote tengteng pilut vek in.

¹⁹Dock, om någon går åstad, utom dörrarna till ditt hus, så komme hans blod över hans huvud, och vi äro utan skuld; om däremot någons hand kommer vid en av dem som äro inne i ditt hus, så må dennes blod komma över vårt huvud.

¹⁹Huan, hichi ahi dinga, na in kongpi akipana kholaka pawtkhia peuhmah amah lu tungah a sisan a om dia, kou a hihleh mohin ka om kei ding uh: huan, kuapeuh in sunga na kiang ua om peuhmah a tung ua khut a khak uhleh, ka lu tunguah a sisan uh a om ding hi.

²⁰Och om du förråder vårt förehavande, så äro vi likaledes fria ifrån den ed som du har tagit av oss.»

²⁰Himahleh ka thil hih uh na genkhiak leh non kichiam sakna ah mohin ka om kei ding uh, a chi ua.

²¹Hon svarade: »Vare det såsom I haven sagt.» Och så lät hon dem gå, och de drogo åstad. Men hon band det röda snöret i fönstret.

²¹Huan, aman, Na thu bang jel uh hi leh ake, a chi a. Huchiin amau a paisaka, a paita ua: huan, tohlet ah khau san a gak den hi.

²²Så drogo de nu åstad och kommo upp i bergsbygden och stannade där i tre dagar, till dess att deras förföljare hade vänt tillbaka; ty dessa hade sökt efter dem överallt på vägarna, men hade icke funnit dem.

²²Huchiin a pai ua, huai tang a vatung ua, huailaiah ni thum, amau delhte a kiknawn masiah uh a vaom uh: delhmiten lam tawnin a zong ua, himahleh a mu zou kei uhi.

²³Sedan vände de båda männen tillbaka och kommo ned från bergsbygden och gingo över floden och kommo så till Josua, Nuns son; och de förtäljde för honom allt vad som hade vederfarits dem.

²³Huchiin huai mi nihte a kik nawn ua, huai tangakipan a pai suk ua, a galkah ua, Nun tapaJosua kiang a vatung ua; a tung ua thiltung tengteng a hilh uh.Huan, Josua kiangah, TOUPAN a gampumpi ikhut uah a honnape petmah ve, huai kia leng hilou, huai gama tengte tengteng I ma uah zul jel maimah uhi, a chi ua.

²⁴Och de sade till Josua: »HERREN har givit hela landet i vår hand; alla landets inbyggare äro i ångest för oss.»

²⁴Huan, Josua kiangah, TOUPAN a gampumpi ikhut uah a honnape petmah ve, huai kia leng hilou, huai gama tengte tengteng I ma uah zul jel maimah uhi, a chi ua.