1I Efraims bergsbygd levde en man som hette Mika.
1Huan, Ephraim tanggam ah mi khat a oma, a min Mika ahi.
2Denne sade till sin moder: »De ett tusen ett hundra silversiklar som blevo dig fråntagna, och för vilkas skull du uttalade en förbannelse, som jag själv hörde, se, de penningarna finnas hos mig. Det var jag som tog dem.» Då sade hans moder: »Välsignad vare du, min son, av HERREN!»
2Huan, aman a nu kiangah, Dangka sangkhat leh za khat nang a hon guk sak ua, nang leng na hamsiata, ka jak mahmah a na gen ngaiin, huai dangka ka kiangah a om hi, kei lak ahi, a chi a. Huan, a nun, ka tapa TOUPA vualzawl in om hen, a chi a.
3Så gav han de ett tusen ett hundra silversiklarna tillbaka åt sin moder. Men hans moder sade: »Härmed helgar jag dessa penningar åt HERREN och lämnar dem åt min son, för att han må låta göra en skuren och en gjuten gudabild. Här lämnar jag dem nu tillbaka åt dig.»
3Huan dangka sang khat leh za khat a nu a pe nawna, huan, a nun, Hiai dangka kei khut mahmahin ka tapa tuama milim bawlna ding leh milima sunna dingin TOUPA kiangah ka lan hi: huaijiakin tuin ka honpe nawn sin hi, a chi a.
4Men han gav penningarna tillbaka åt sin moder. Då tog hans moder två hundra siklar silver och gav dem åt en guldsmed, och denne gjorde därav en skuren och en gjuten gudabild, vilka sedan ställdes in i Mikas hus.
4Huan, huai dangka anu a piak leh, a nun dangka za nih a laa, dangka siksekmi a piaa, aman milim dingin a na bawla, milim dingin a nasunga: huai tuh Mika in ah a om hi.
5Mannen Mika hade så ett gudahus; han lät ock göra en efod och husgudar och insatte genom handfyllning en av sina söner till präst åt sig.
5Huan, Mikain pathiante in a nei a, ephod leh milimte a bawla, atapa khat a siampu dingin a sehtuamta a.
6På den tiden fanns ingen konung i Israel; var och en gjorde vad honom behagade.
6Huailaiin Israel gamah kumpipa a om kei ua: michihin amau hoih saklam lamin a hih mai uh.
7I Bet-Lehem i Juda levde då en ung man av Juda släkt; han var levit och bodde där såsom främling.
7Huan, Bethlehem-judaa mi juda nam, Levi chi tangval khat a oma, huailaiah a vaom zek saka.
8Denne man vandrade bort ifrån sin stad, Bet-Lehem i Juda, för att se om han funne någon annan ort där han kunde bo; och under sin färd kom han till Efraims bergsbygd, fram till Mikas hus.
8Huai mi bel Bethlehem-juda khopi akipan a pawta, omna zongin a vak ahi: huchia a vakna lamah Ephraim tanggama Mika in a va tunga.
9Då frågade Mika honom: »Varifrån kommer du?» Han svarade honom: »Jag är en levit från Bet-Lehem i Juda, och jag är nu stadd på vandring, för att se om jag finner någon annan ort där jag kan bo.»
9Huan, Mikain a kiangah, koi akipana hongpai na hia oi? achi a. Huan, aman akiangah, Bethlehem-judaa mi levi chi ka hia, omna mun zonga vak ka hi, a chi a.
10Mika sade till honom: »Stanna kvar hos mig, och bliv fader och präst åt mig, så skall jag årligen giva dig tio siklar silver och vad kläder du behöver, och därtill din föda.» Då följde leviten med honom.
10Huan, Mikain a kiangah, ka kiangah omve, ka pa din lehsiampu din om lechin, kum tengin, dangka sik tang sawm ka hon pe dinga, puansilh silh khat leh nekdingte leng, achia. Huchiin Levi chi tuh a lutta.
11Och leviten gick in på att stanna hos mannen, och denne behandlade den unge mannen såsom sin son.
11Huan, Levi chiin huai mi kianga om pha a sataa; huchiin huai tangvalpa a tapa khat din a omta hi.
12Och Mika insatte leviten genom handfyllning, så att den unge mannen blev präst åt honom; och han var sedan kvar i Mikas hus.
12Huan, Mikain Levi chi a sehtuamtaa, huchiin tangval bel siampuin a hong oma, Mika in ah aomta hi.Huchiin Mikain, tuin jaw Levi chi ka siampu dingin ka neita ngala, TOUPAN ahonlamzang sak ngeiding chih ka thei, a chi a.
13Och Mika sade: »Nu vet jag att HERREN skall göra mig gott, eftersom jag har fått leviten till präst.»
13Huchiin Mikain, tuin jaw Levi chi ka siampu dingin ka neita ngala, TOUPAN ahonlamzang sak ngeiding chih ka thei, a chi a.