¹Men Israels män hade svurit i Mispa och sagt: »Ingen av oss skall giva sin dotter till hustru åt någon benjaminit.»

¹Huan, Israel miten Mizpa khua ah, I lak ua mi kuamahin i tanute Benjamin pawl ji dingin i paisak het kei ding, chiin a kichiam ua.

²Och nu kom folket till Betel och stannade där ända till aftonen inför Guds ansikte; och de brusto ut i bitter gråt

²Huan, mipite Bethelah a hoh ua, Pathian maah nitak tanin a tu ua, a awte uh suahin a kap vongvong uh.

³och sade: »Varför, o HERRE, Israels Gud, har sådant fått ske i Israel, att i dag en hel stam fattas i Israel?»

³Amau bel, Aw TOUPA, Israelte Pathian, bangchi dan ahia Israelte laka hichibang thil a hongom? a chi ua.

⁴Dagen därefter stod folket bittida upp och byggde där ett altare och offrade brännoffer och tackoffer.

⁴Huan, hichi ahia, ajingin jingkhangin a thou ua, huailaiah maitam a bawl ua, halmang thillatte leh lemna thillatte a lan uh.

⁵och Israels barn sade: »Finnes någon bland Israels alla stammar, som icke kom upp till HERREN med den övriga församlingen?» Ty man hade svurit en dyr ed, att den som icke komme upp till HERREN i Mispa skulle straffas med döden.

⁵Huan, Israel suanten, Israel nam tengteng laka TOUPA kianga paikhawm pawl laka vatel tei lou kuate ahi ua? a chi ua. Mizpa khuaa TOUPA kianga vahoh tei lou peumahte bel, Hihlup ngei ding ahi ding, chiin a na kichiamta ngal ua.

⁶Och Israels barn ömkade sig över sin broder Benjamin och sade: »Nu har en hel stam blivit borthuggen från Israel.

⁶Huan, Israel suante a unaupa uh Benjamin pawl tungthu ah a kisik ua, Tuniin Israel pawlte lakah lah nam khat sat khiak a hita ngala.

⁷Vad skola vi göra för dem som äro kvar, så att de kunna få hustrur? Ty själva hava vi ju svurit vid HERREN att icke åt dem giva hustrur av våra döttrar.»

⁷A omsungte adingin a ji ding uh bangchiin i hihta dia oi? I tanute lah ji dinga neisak het lou dingin TOUPA min louin i nakichiamta ngal ua, a chi ua.

⁸Och då frågade åter: »Finnes bland Israels stammar någon som icke kom upp till HERREN i Mispa?» Och se, från Jabes i Gilead hade ingen kommit till lägret, till församlingen där.

⁸Huan, amau, Israel pawl nam laka mi kua nampen ahia Mizpa khuaa TOUPA maa vakilak tei lou? a chi ua. Huan, ngaiin, kikhawm pawl omna munah Jabes-gilead mite jaw khat kia leng a hoh kei uh.

⁹Ty när folket mönstrades, befanns det att ingen av invånarna i Jabes i Gilead var där.

⁹Mipite a kisim uleh, ngaiin, Jabes-gilead gama omte khat leh leng a naomta kei uh.

¹⁰Då sände menigheten dit tolv tusen av de tappraste männen och bjöd dessa och sade: »Gån åstad och slån invånarna i Jabes i Gilead med svärdsegg, också kvinnor och barn.

¹⁰Huan, kikhawm khawmten mi hangsan hoih ngen sing khat leh sang nih a sawl ua, Kuan unla, Jabes-gilead gama omte numei leh a tanu neute u toh namsauin vasat lum vek un.

¹¹Ja, detta är vad I skolen göra: allt mankön och alla de kvinnor som hava haft med mankön att skaffa skolen I giva till spillo.

¹¹Na hih ding dan uh hichibang ahi, mi tengteng leh numei, pasal luppih khinsa peuhmah hihmang thang vek un, chiin thu a pia ua.

¹²Men bland invånarna i Jabes i Gilead funno de fyra hundra unga kvinnor som voro jungfrur och icke hade haft med män, med mankön, att skaffa. Dessa förde de då till lägret i Silo i Kanaans land.

¹²Huan, Jabes-gilead gama omte lakah nungak za li, pasal kithuahpih ngei het louh a mu ua; huchiin a omna uh Silo khua ah a pi ua, huai bel Kanan gamahi.

¹³Sedan sände hela menigheten åstad och underhandlade med de benjaminiter som befunno sig på Rimmons klippa, och tillbjöd dem fred.

¹³Huan, kikhawm khawmte tengtengin mi a sawl ua, Rimon suangpia om Benjaminpawl a vahoupih ua, a kiang uah kilepthu a puangta uh.

¹⁴Så vände nu Benjamin tillbaka; och man gav dem till hustrur de kvinnor från Jabes i Gilead, som man hade låtit leva. Men dessa räckte ingalunda till för dem.

¹⁴Huan, huaitakin Benjamin-pawl a paisakta ua; huan, Jabes gilead gama numeipawl a hawite uh a pia ua: huchiin leng a kiching nai sam kei uh.

¹⁵Och folket ömkade sig över Benjamin, eftersom HERREN hade gjort en rämna bland Israels stammar.

¹⁵Huan, Israel nam laka TOUPAN kihihtuamna a nabawl jiakin mipite Benjamin pawl thu ah a kisikta uhi.

¹⁶Och de äldste i menigheten sade: »Vad skola vi göra med dem som äro kvar, så att de kunna få hustrur? Ty alla kvinnor äro ju utrotade ur Benjamin.»

¹⁶Huchiin kikhawmte upaten, A damlaite ji ding bang i chih ding ua leh, Benjaminpawl laka a numeite uh lah hihmang a hita ngal ua? a chi ua.

¹⁷Och de sade ytterligare: »De undkomna av Benjamin måste få en besittning, så att icke en stam bliver utplånad ur Israel.

¹⁷Amau, Israel nam hihmana a om louhna dingin Benjamin pawl om sunte bangchiin suan i neisak ding uam aw?

¹⁸Men själva kunna vi icke åt dem giva hustrur av våra döttrar, ty Israels barn hava svurit och sagt: Förbannad vare den som giver en hustru åt Benjamin.»

¹⁸I tanute uh lah ji dingin i neisak thei ngal kei ua, a chi ua: Israel suanten, Kuapeuh Benjamin pawl ji dia neisak peuhmah hamsiatin om uhen, chiin a nakichiamta ngal ua.

¹⁹Och de sade vidare: »En HERREN högtid plägar ju hållas år efter år i Silo, som ligger norr om Betel, öster om den väg som går från Betel upp till Sikem, och söder om Lebona.»

¹⁹Huan, amau, Ngai un, Bethel mallam, Bethel akipana Sekem zotna lamlian suahlampanga Lebona simlama om Silokhua ah kum chihin TOUPA adingin ankuangluina a om sek a, a chi ua.

²⁰Och de bjödo Benjamins barn och sade: »Gån åstad och läggen eder i försåt i vingårdarna.

²⁰Huan, amau Benjamin suante pawl kiangah, Va hoh unla, grep munah va guk tan un;

²¹När I då fån se Silos döttrar komma ut för att uppföra sina dansar, skolen I komma fram ur vingårdarna, och var och en av eder skall bland Silos döttrar rycka till sig en som kan bliva hans hustru; därefter skolen I begiva eder hem till Benjamins land.

²¹Huan, na naen unla, huchiin ngai un, Silo khuaa nungakte lamnaa lam dinga a hongpawt uleh, grep mun akipan hongpawt unla, Silo nungakte na ji ding un man chiat unla, Benjaminte gamah pai vek un.

²²Om sedan deras fäder eller deras bröder komma och beklaga sig för oss, vilja vi säga till dem: 'Förunnen oss dem; ty ingen av oss har tagit sig någon hustru i kriget. I haven ju då icke själva givit dem åt dessa; ty i sådant fall haden I ådragit eder skuld.'»

²²Huan, hichi ahi dinga, a pate uh hiam, a sanggampate uh hiam kalh dinga i kiang ua a hong uh leh, a kianguah, Hon hehpih un: kidouna ah lah a ji ding uh ka na matsakta ngal kei ua: nou lahnou na pe kei ua: na pia hi le uchin jaw, lah mohsakin na om sin ngal ua, ka na chi ding uhi, chiin, thu a pia ua.

²³Och Benjamins barn gjorde så och skaffade sig hustrur, lika många som de själva voro, bland de dansande kvinnor som de rövade. Sedan begåvo de sig tillbaka till sin arvedel och byggde åter upp städerna och bosatte sig i dem.

²³Huan, Benjamin suanten huchibangin a hih ua, lampawlte laka mi amau zah chiat ji dingin a man ua, a paimangpihta uh: huan, a gamlam uah a pai ua, khopite a puah nawn ua, huaiah a omta uhi.

²⁴Också de övriga israeliterna begåvo sig bort därifrån, var och en till sin stam och sin släkt, och drogo ut därifrån, var och en till sin arvedel.

²⁴Huan, huaitakin huai akipanin Israel suante bel amau chichi leh amau namnamin a kihuituam nawn ua, huai nungsiah amau gam chiatah a pai nawnta uh.Huai lain Israelte lakah kumpipa himhim a om kei ua: mi chihin amau phatsak lam zongin a gamtang mai uhi.

²⁵På den tiden fanns ingen konung i Israel; var och en gjorde vad honom behagade.

²⁵Huai lain Israelte lakah kumpipa himhim a om kei ua: mi chihin amau phatsak lam zongin a gamtang mai uhi.