¹Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.

¹Theigigein, Aw TOUPA, ka tung ua hongtung: a honkouna uh en inla, muin.

²Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.

²Ka gouluah uh mikhualte lama heiiin a oma, ka inte uh gamdangmite lamah.

³Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.

³Tagah leh pabei ka hi ua, ka nute uh meithaite bang ahi uh.

⁴Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.

⁴sum jiakin ka tui uh kadawnkhin ua; ka singte uh kou laka juakin a om hi.

⁵Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.

⁵A hondelhte ka ngawng jang uah a om ua, ka bah ua, khawlna ka neikei uh.

⁶Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.

⁶Aiguptate kiang leh, Assuriate kiangah, Tanghoua lungkimna dingin ka kipia uh.

⁷Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.

⁷Ka pipute uh a nakhial ua, aom kei uh; a gitlouhna uh kou ka pua uh.

⁸Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.

⁸Sikhaten ka tunguah vai a hawm ua: a khut ua kipana kou hon tankhe ding kuamah a om kei uh.

⁹Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.

⁹Ka hinna uh lauthawnna toh ka tanghou uh ka mu ua gamdai namsau jiakin.

¹⁰Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.

¹⁰Thuk bangin ka vun uh a voma nakpitaka kialna jiakin.

¹¹Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.

¹¹Ziona numeite a sual ua, Juda khopitea nungakte.

¹²Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.

¹²A khut un lalte khailupin a om ua, upate maite zahtakin a om kei hi.

¹³Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.

¹³Tangvalten khawl a pua ua, naupang te singnuaiah a kisui uh.

¹⁴De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.

¹⁴Kongpi akipan upate a khawl ua, a lasakna ua kipanin Tangvalte a khawl uh.

¹⁵Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.

¹⁵Ka lungtang kipahna uh a tawpa; ka lamnauh dahna a suak hi.

¹⁶Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!

¹⁶Ka lu ua kipan ka lallukhu uh a kiaa, ka tung uh a gik hi! ka khelh jiakun.

¹⁷Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,

¹⁷Hiai jiakin ka lungtang uh a baha; hiai thilte jiakin ka mitte uh a miala;

¹⁸för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.

¹⁸Suksiatna om, Zion mual jiakin; sehalte a tungah a vak uh.

¹⁹Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.

¹⁹Aw TOUPA, nang khantawnin na om gige; na laltutphah khang khata kipanin khang khat tanin a om hi.

²⁰Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?

²⁰Bangdinga khantawna kou honmanngilha, hichi tantan honnungngatsan na hia?

²¹Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.

²¹Nang lam hon ngasakin, Aw TOUPA huchiin bawlhoih nawnin ka om ding uh; nidang lai bangin ka nite uh thaksakin.Ahihkeileh non nialkhe hilhiala hia? Ka tunguah na heh lomahmaha hia?

²²Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?

²²Ahihkeileh non nialkhe hilhiala hia? Ka tunguah na heh lomahmaha hia?