¹När han en gång uppehöll sig på ett ställe för att bedja och hade slutat sin bön, sade en av hans lärjungar till honom: »Herre, lär oss att bedja, såsom ock Johannes lärde sina lärjungar.»

¹Huan, hichi ahi a, Jesu koilai mun hiamah a thum a, a thum khitin a nungzui mi khatin a kiangah, Toupa, thumdan Johanin a nungjuite a hilh bangin honhilh sam ve, a chi a.

²Då sade han till dem: »När I bedjen, skolen I säga så: 'Fader, helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike;

²Huan, aman a kiang uah, Na thum chiang un hichi bangin na chi ding uh, achia: Ka Pa uh, vana om, na min kizahtak hen, Na gam hongtung hen.

³vårt dagliga bröd giv oss var dag;

³Ni tengin ka nek khop uh an honpia in.

⁴och förlåt oss våra synder, ty också vi förlåta var och en som är oss något skyldig; och inled oss icke i frestelse.'»

⁴Ka khelhte uh hongaidam in, kou leng kuapeuh bat honneite tengteng ka ngaidam uhi; huan, khemna ah honpilut ken.

⁵Ytterligare sade han till dem: »Om någon av eder har en vän och mitt i natten kommer till denne och säger till honom: 'Käre vän, låna mig tre bröd;

⁵Huan, amahmahin, akiang uah, Na lak ua kua ahi hiamin lawm nei henla, jan laiin a kianga hohin, Lawm, tanghou phel thum honleitawi sak ve;

⁶ty en av mina vänner har kommit resande till mig, och jag har intet att sätta fram åt honom'

⁶ka lawm zinin a hontawna, a maa lui ding bangmah ka nei ngak kei a, chi henla;

⁷så svarar kanske den andre inifrån huset och säger: 'Gör mig icke omak; dörren är redan stängd, och både jag och mina barn hava gått till sängs; jag kan icke stå upp och göra dig något.'

⁷in sung a pan tuh, Hon hihbuai ken; tun jaw kong khak ahi, ka tate leng ka kiangah lupnaah a ihmuta uh; thouin ka hongpe theikei, chiin, dawng leh, ka honhilh ahi,

⁸Men jag säger eder: Om han än icke, av det skälet att han är hans vän, vill stå upp och giva honom något, så kommer han likväl, därför att den andre är så påträngande, att stå upp och giva honom så mycket han behöver.

⁸A lawm a hih jiakin thouin a vape kei na a, a nget ngutngut jiakin thouin a deihzahzah a vape ding.

⁹Likaså säger jag till eder: Bedjen, och eder skall varda givet; söken, och I skolen finna; klappen, och för eder skall varda upplåtet.

⁹Huchiin, ka honhilh ahi, Ngen un, huan, piakin na om ding uh; zong un, huan na mu ding uh; kiu un, huan, honsakin na om ding uh.

¹⁰Ty var och en som beder, han får; och den som söker, han finner; och för den som klappar skall varda upplåtet.

¹⁰Kuapeuh a ngenin a mu nak a, kuapeuh a zongin a mu nak a, kuapeuh a kiu tuh honsakin a om ding.

¹¹Finnes bland eder någon fader, som när hans son beder honom om en fisk, i stallet för en fisk räcker honom en orm,

¹¹Nou laka pa pen, a tain tanghou phel ngen leh, kuan ahia suang pe ding? A hihleh, nga ngen leh, kuan ahia nga sika gul pe ding?

¹²eller som räcker honom en skorpion, när han beder om ett ägg?

¹²A hihleh, aktui ngen leh, aikam a pe dia hia?

¹³Om nu I, som ären onda, förstån att giva edra barn goda gåvor, huru mycket mer skall icke då den himmelske Fadern giva helig ande åt dem som bedja honom!»

¹³Huchiin, nou migilouin bawn noumau tate thil hoih piakna dan na theih uleh, na Pa uh vana omin a ngente Kha Siangthou pe natel in chia: a chi a.

¹⁴Och han drev ut en ond ande som var dövstum. Och när den onde anden hade blivit utdriven, talade den dövstumme; och folket förundrade sig.

¹⁴Huan, Jesun dawi pau theilou khat a delh khia a. Huan, hichi ahi a, dawi tuh a pawt takin pautheilou tuh a hongpauta; huchiin mipiin lamdang a sa mahmah uh.

¹⁵Men några av dem sade: »Det är med Beelsebul, de onda andarnas furste, som han driver ut de onda andarna.»

¹⁵Himahleh, a khenin, Dawi lal Beelzibul jiakin eive dawite a delh khiak jel, a chi ua.

¹⁶Och några andra ville sätta honom på prov och begärde av honom ett tecken från himmelen.

¹⁶Huan, a khenin, amah zeetna dingin, vana kipan chiamtehna a ngen ua.

¹⁷Men han förstod deras tankar och sade till dem: »Vart rike som har kommit i strid med sig självt bliver förött, så att hus faller på hus.

¹⁷Aman tuh a ngaituah uh ana thei a, a kiang uah, Koi gam leng amah kidou peuh a mangthang nak; inkuan khat leng amah kidou tuh a mangthang nak.

¹⁸Om nu Satan har kommit i strid med sig själv, huru kan då hans rike hava bestånd? I sägen ju att det är med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna.

¹⁸Setan leng amah a kidou leh, a gam bangchin a dingkhe dia? -Beelzibul jiakin dawite a delh khia, non chi ngal ua.

¹⁹Men om det är med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna, med vem driva då edra egna anhängare ut dem? De skola alltså vara edra domare.

¹⁹Huan, kei Beelzibul jiaka dawite delh khia ka na hih leh, na tate un kua jiakin ahia a na delh khiak jel uh? Huaijiakin amau noute honvaihawmsak dingte ahi ding uh.

²⁰Om det åter är med Guds finger som jag driver ut de onda andarna, så har ju Guds rike kommit till eder. --

²⁰A hihhangin, kei Pathian khut zung jiaka dawite delh khe jel ka hih leh, Pathian gam na kiang uah hongtung khin ahi vele.

²¹När en stark man, fullt väpnad, bevakar sin gård, då äro hans ägodelar fredade.

²¹Mi hatin hiamzat kim tawia a in a ven sung teng, a sum bit takin a om gige a;

²²Men om någon som är starkare än han angriper honom och övervinner honom, så tager denne ifrån honom alla vapnen, som han förtröstade på, och skiftar ut bytet efter honom.

²²himahleh, a sanga hatjawin a honsuala, a zoh chiangin, a muan a galvan kim tuh a sut a, sum a lak sak tuh a hawmjak jel hi.

²³Den som icke är med mig, han är emot mig, och den som icke församlar med mig, han förskingrar.

²³Kuapeuh ka lama panglou tuh, hondou ahi a, kuapeuh honlak khawm pih louin a hihjak ahi.

²⁴När en oren ande har farit ut ur en människa, vandrar han omkring i ökentrakter och söker efter ro. Men då han icke finner någon, säger han: 'Jag vill vända tillbaka till mitt hus, som jag gick ut ifrån.'

²⁴Dawi nin mi sung akipana apawtin, khawlna zongin tui om louhna mun peuhah a vak vak a; huan, khawlna himhim a mu kei a, ka pawtna in ah ka kik nawn mai ding, a chi a.

²⁵Och när han kommer dit och finner det fejat och prytt,

²⁵Huan, a va tunin phiat sianga zephoihin a mu a.

²⁶då går han åstad och tager med sig sju andra andar, som äro värre än han själv, och de gå ditin och bo där; och så bliver för den människan det sista värre än det första.»

²⁶Huai takin a vapaia, amah sanga gilou jaw dawi dang sagih a honpi a, huaiah a lut ua, a om gige uh; huai mihing tuh a omdan nanung a masa sangin a honghoih keizo tham hi, a chi a.

²⁷När han sade detta, hov en kvinna in folkhopen upp sin röst och ropade till honom: »Saligt är det moderssköte som har burit dig, och de bröst som du har diat.»

²⁷Huan, hichi ahi a, huai thute a genlaiin, mipi lakah numei khat a kikou khia a, a kiangah, Nang honpai gil a hampha e, na nawi tep toh, a chi a.

²⁸Men han svarade: »Ja, saliga är de som höra Guds ord och gömma det.»

²⁸Aman bel, A hi, himahleh Pathian thu jaa juite mi hampha ahi jaw uh a chi a.

²⁹Men när folket strömmade till tog han till orda och sade: »Detta släkte är ett ont släkte Det begär ett tecken, men intet annat tecken skall givas det än Jonas' tecken.

²⁹Huan, mipite a kiangah hongkikhop lai un, Jesun, Tulai khangthakte jaw khangthak gilou ahi uh; chiamtehna a zong ua; himahleh Jona chiamtehna chih louh a kiang uah chiamtehna himhim piak ahi kei ding.

³⁰Ty såsom Jonas blev ett tecken för nineviterna, så skall ock Människosonen vara ett tecken för detta släkte.

³⁰Jona tuh Ninevi khuaa mite adia chiamtehna a na hih bangin, Mihing Tapa leng tulai khangthakte din chiamtehna a honghi ding.

³¹Drottningen av Söderlandet skall vid domen träda fram tillsammans med detta släktes män och bliva dem till dom. Ty hon kom från jordens ända för att höra Salomos visdom; och se, har är vad som är mer än Salomo.

³¹Thukhenni chiangin, Simlam kumpinu tulai khangthakte kiangah a ding sam dia, siamlouh a tang sak ding; Solomon pilna ngaikhe dingin bawn kawl mong a kipan a hong ngala; ngai un, Solomon sanga thupi jaw hiai ah a om ahi.

³²Ninevitiska män skola vid domen träda fram tillsammans med detta släkte och bliva det till dom. Ty de gjorde bättring vid Jonas' predikan; och se, här är vad som är mer än Jonas.

³²Thukhenni chiangin, Ninevi khuaa mite tulai khangthakte kiangah a ding sam ding ua, siamlouh a tang sak ding uh, Jona thu hilh jiakin a kisik ngal ua; ngai un, Jona sanga thupijaw hiai ah a om ahi.

³³Ingen tänder ett ljus och sätter det på en undangömd plats eller under skäppan, utan man sätter det på ljusstaken, för att de som komma in skola se skenet.

³³Kuamahin khawnvak a det un in nuai tawngah a koih ngei kei uh, loh nuaiah a koih ngei sam kei uh, alut miten a vak a muh theihna ding uah a koihna ah a koih jel uh.

³⁴Ditt öga är kroppens lykta. När ditt öga är friskt, då har ock hela din kropp ljus; men när det är fördärvat, då är ock din kropp höljd i mörker.

³⁴Na sapum khawnvak tuh na mit ahi; na mit a chim leh na sapum leng a vekin a vak suak nak hi; a chim keileh bel na sapum leng a mial vek nak hi.

³⁵Se därför till, att ljuset som du har i dig icke är mörker.

³⁵Huchiin, na sunga vak om tuh mial a nahi kha ding e pilvangin.

³⁶Om så hela din kropp får ljus och icke har någon del höljd i mörker, då har den ljus i sin helhet, såsom när en lykta lyser dig med sitt klara sken.»

³⁶Huchiin, na sapum koi laipeuh mial lou a a veka a vak khiak leh, khawnvak vak petpetin a tatvak bangin a vak khe vek ding, a chi a.

³⁷Under det att han så talade, inbjöd en farisé honom till måltid hos sig; och han gick ditin och tog plats vid bordet.

³⁷Huan, a gen laiin Pharisai khatin amah a kianga an ne dingin achiala; huchiin, a luta an a ne a.

³⁸Men när fariséen såg att han icke tvådde sig före måltiden, förundrade han sig.

³⁸Huan, Pharisaiin a an um a muhin, an nek maa a sil louh tuh lamdang a sa mahmah a.

³⁹Då sade Herren till honom: »I fariséer, I gören nu det yttre av bägaren och fatet rent, medan edert inre är fullt av rofferi och ondska.

³⁹Huan, Toupan, akiangah, Nou Pharisaiten nou leh kuang po lam na silsiang ngeitak ua; na sung lam ulah lepgukna leh gilouin a dim ngala.

⁴⁰I dårar, har icke han som har gjort det yttre också gjort det inre?

⁴⁰Mi haite aw, polam bawlpan sung lam leng a bawl ka hia?

⁴¹Given fastmer såsom allmosa vad inuti kärlet är; först då bliver allt hos eder rent.

⁴¹Himahleh, a sunga thil om tuh mi genthei kianga piak dingin zang un; huchiin, ngai un, nou adin bangkim siangthou khin ahi.

⁴²Men ve eder, I fariséer, som given tionde av mynta och ruta och alla slags kryddväxter, men icke akten på rätten och på kärleken till Gud! Det ena borden I göra, men icke underlåta det andra.

⁴²Nou Pharisaite aw, na tung uh a gik e: pudina, pardi leh anteh-louhing teng sawma khat na pia ua, diktatna leh Pathian itna na limsak ngal kei ua; himahleh huaite eive na hih ding uh, a dangte hih lou tuan lou in.

⁴³Ve eder, I fariséer, som gärna viljen sitta främst i synagogorna och gärna viljen bliva hälsade på torgen!

⁴³Nou Pharisaite aw, na tung uh a gik e: kikhopna in ah tutphah hoihpente leh dawl muna chibai bukte na ngaisang uh.

⁴⁴Ve eder, I som ären lika gravar som ingen kan märka, och över vilka människorna gå fram utan att veta det!»

⁴⁴Na tung uh a gik hi: Han chih kithei lou, a tunga theiloua mi apai jelna bang uh, na hi uh, a chi a.

⁴⁵Då tog en av de lagkloke till orda och sade till honom: »Mästare, när du så talar, skymfar du också oss.»

⁴⁵Huan, dantheimi khatin, a kiangah, Sinsakpa, hiai thu na gen tuh kou leng hontai na hi, a chi a, a dawng a.

⁴⁶Han svarade: »Ja, ve ock eder, I lagkloke, som på människorna läggen bördor, svåra att bära, men själva icke viljen med ett enda finger röra vid de bördorna!

⁴⁶Huan, aman, Dantheimite aw, nou leng na tung uh a gik: Puakgik, puak haksapipi mite na suan ua, nou lah tua puakgikte na khut zung khat un leng na khoih ngei ngal kei ua.

⁴⁷Ve eder, I som byggen upp profeternas gravar, deras som edra fäder dräpte!

⁴⁷Na tung uh a gik: Jawlneite han in khawng na lam ua, na pipute uh thah ahi ngal ua.

⁴⁸Så bären I då vittnesbörd om edra fäders gärningar och gillen dem; ty om de dräpte profeterna, så byggen I upp deras gravar.

⁴⁸Huchiin na pipute uh thilhihte na theihpih un na hoihsakpih uh ahi; amau a that ua, nou a han inte uh na lam ngal ua.

⁴⁹Därför har ock Guds vishet sagt: 'Jag skall sända till dem profeter och apostlar, och somliga av dem skola de dräpa, och andra skola de förfölja.

⁴⁹Huaijiakin, Pathian pilna inleng, A kiang uah jawlneite leh sawltakte ka sawl dia, a khen a that ding ua, a khen a sawi ding uh;

⁵⁰Och så skall av detta släkte utkrävas alla profeters blod, allt det som är utgjutet från världens begynnelse,

⁵⁰jawlnei tengteng sisan, leilung piantung akipan a suah, tulai khangthakte tungah phu a lak theih ding a chih;

⁵¹ända ifrån Abels blod intill Sakarias' blod, hans som förgjordes mellan altaret och templet.' Ja, jag säger eder: Det skall utkrävas av detta släkte.

⁵¹Abel sisan suah akipan, Zakaria, maitam leh biakin kikala si sisan suah tannin; ahi, ka honhilh ahi, tulai khangthakte tungah phu a akila ding.

⁵²Ve eder, I lagkloke, som haven tagit bort nyckeln till kunskapen! Själva haven I icke kommit ditin och för dem som ville komma dit haven I lagt hinder.»

⁵²Nou dantheite aw, na tung uh a gik e: Pilna tabi na paimang pih ua; nou lah na lut ngal kei ua, mi lut ding lah na dal ngal ua, a chi a.

⁵³När han inför allt folket sade detta till dem, blevo fariséerna och de lagkloke mycket förbittrade och gåvo sig i strid med honom om många stycken;

⁵³Huan, huaia kipan apawtin, laigelhmite leh Pharisaiten amah a tawng ua, thu chiteng gen sak teitei tumin leh,a pau khelh zenzena mat tumin a tang gige uh.

⁵⁴de sökte nämligen efter tillfälle att kunna anklaga honom.

⁵⁴a pau khelh zenzena mat tumin a tang gige uh.