¹Vid samma tid kommo några och berättade för honom om de galiléer vilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer.

¹Huan, huchih lai takin, kuate hiam a na-om ua, huaiten, Galili gama Pilatin a sisan uh a Pathian biakna sa gohte laka a hel sakte tungtang Jesu a hilh ua.

²Då svarade han och sade till dem: »Menen I att dessa galiléer voro större syndare än alla andra galiléer, eftersom de fingo lida sådant?

²Huan, aman a kiang uah, Huai Galili gamete huchibang thil a thuak jiak un Galili gama tengteng sangin mi gilou tuan hi un na gingta ua hia?

³Nej, säger jag eder; men om I icke gören bättring, skolen I alla sammalunda förgås.

³Hi lou e, ka honhilh ahi, nou leng na kisik kei uleh huchi bangmahin na mangthang vek dinguh.

⁴Eller de aderton som dödades, när tornet i Siloam föll på dem, menen I att de voro mer brottsliga än alla andra människor som bo i Jerusalem?

⁴Huan, Siloam insangin mi sawm leh giat a delhlupte leng, Jerusalem khuaa omte tengteng sangin mi gilou tuan hi un na gingta ua hia?

⁵Nej, säger jag eder; men om I icke gören bättring, skolen I alla sammalunda förgås.»

⁵Hilou e, ka hon hilh ahi, nou leng na kisik kei uleh huchibang mahin na mangthang vek ding uh, a chi a, a dawnga.

⁶Och han framställde denna liknelse: »En man hade ett fikonträd planterat i sin vingård; och han kom och sökte frukt därpå, men fann ingen.

⁶Huan, hiai gentehna thu a gena; Kuahiamin a grep huanah theipi suan khat anei a: huan, a kungah a gah a hongzonga, khat leng amu kei a.

⁷Då sade han till vingårdsmannen: 'Se, nu i tre år har jag kommit och sökt frukt på detta fikonträd, utan att finna någon. Hugg bort det. Varför skall det därjämte få utsuga jorden?'

⁷Huchiin, grep gui kemmi kiangah, Ngai in, kum thum sung hiai thei kung ah a gah ka va zong jela, khatleng ka mu kei; phuk in; bangdia mun dala om nilouh ahia? a chi a.

⁸Men vingårdsmannen svarade och sade till honom: 'Herre, låt det stå kvar också detta år, för att jag under tiden må gräva omkring det och göda det;

⁸Huan, aman, a kiangah, Toupa, tukum bek om henla, a kimin ka tou dinga, ekin ka phungvuh tadih dia;

⁹kanhända skall det så till nästa å bära frukt. Varom icke, så må du då hugga bort det.'»

⁹huainunga a gah leh ahoih ding, a gah kei leh phuk mai in, achia.

¹⁰När han en gång på sabbaten undervisade i en synagoga,

¹⁰Huan khawl niin aman kikhopnain khat ah thu a hilh a.

¹¹var där en kvinna som i aderton år hade varit besatt av en sjukdomsande, och hon var så hopkrumpen, att hon alls icke kunde räta upp sin kropp.

¹¹Huan, ngai in, kum sawm leh kum giat hatlouhna dawi mat numei khat a oma; huai mi tuh a kun kheukheu a, amah thuin a ding tang theikei hiala.

¹²Då nu Jesus fick se henne, kallade han henne till sig och sade till henne »Kvinna, du är fri ifrån din sjuk dom»,

¹²Huan, Jesun amah a muh takin a sama, akiangah, Numei, na hatlouhnain a honkhahta, a chi a.

¹³och han lade därvid händerna på henne. Och strax rätade hon upp sig och prisade Gud.

¹³Huan, atungah a khut a koiha; huchiin, thakhatin a tangpah ngala, Pathian a phatta a.

¹⁴Men det förtröt synagogföreståndaren att Jesus på sabbaten botade sjuka; och han tog till orda och sade till folket: »Sex dagar finnas, på vilka man bör arbeta. På dem mån I alltså komma och låta bota eder, men icke på sabbatsdagen.

¹⁴Huan, Jesun Khawlnia mi a hihdam jiakin kikhopna in heutu a heha, mipi a houpiha, a kiang uah, Mihing na sepna ding ni guk a om vo oi; huai sungin, kihihdam un, Khawlniin hi louin, a chi a.

¹⁵Då svarade Herren honom och sade: »I skrymtare, löser icke var och en av eder på sabbaten sin oxe eller åsna från krubban och leder den bort för att vattna den?

¹⁵Toupan a kiangah, Nou lepchiahte aw, Khawlniin na bawng u hiam na sabengtung uhiam a an neknaa kipan phelin, tui dawndingin na pi khe chiat jel uh hi lou hia?

¹⁶Och denna kvinna, en Abrahams dotter, som Satan har hållit bunden nu i aderton år, skulle då icke hon på sabbatsdagen få lösas från sin boja?»

¹⁶Hiai numei, Abraham tanu ahi ngala, ngai un, Setanin kum sawm leh kum giat a mana, Khawlniin leng hiai gak tuh phel sak louh dan ahia hia? a chi a, a donga.

¹⁷När han sade detta, blygdes alla hans motståndare; och allt folket gladde sig över alla de härliga gärningar som gjordes av honom.

¹⁷Huai thute a gen laiin a melmate tengteng a zum ua; mipi bel a thil thupi hih tengteng jiakin a kipak uh.

¹⁸Så sade han då: »Vad är Guds rike likt, ja, vad skall jag likna det vid?

¹⁸Huchiin, aman, Pathian gam bang ahia? bang toh leng ka teh dia?

¹⁹Det är likt ett senapskorn som en man tager och lägger ned i sin trädgård, och det växer och bliver ett träd, och himmelens fåglar bygga sina nästen på dess grenar.»

¹⁹Ankam chi tangkhat min a laka, a huana a theh bang ahi, huai tuh a hongpou a, sing a honghi a, tungleng vasate khawng ahiangah a giak uh, a chi a.

²⁰Ytterligare sade han: »Vad skall jag likna Guds rike vid?

²⁰Huan, Pathian gam bang toh ka the dia? a chi nawna.

²¹Det är likt en surdeg som en kvinna tager och blandar in i tre skäppor mjöl, till dess alltsammans bliver syrat.»

²¹Silngou numeiin a laka, anbuang tehna thum laka a veka a thoh mateng a phumbang ahi, a chi a.

²²Och han vandrade från stad till stad och från by till by och undervisade folket, under det att han fortsatte sin färd till Jerusalem.

²²Huan, aman thuhilh kawm jelin, Jerusalem kho lam naihin kholian leh kho neute a tawn jela.

²³Och någon frågade honom: »Herre, är det allenast få som bliva frälsta?» Då svarade han dem:

²³Huan, kuahiamin, a kiangah, Hotdamte tawm chik ahi ding u maw? a chi a.

²⁴»Kämpen för att komma in genom den trånga dörren; ty många, säger jag eder, skola försöka att komma in och skola dock icke förmå det.

²⁴Huan, aman, a kiang uah, kong kochik ah lut tum teitei un; ka honhilh ahi, mi tampiin lut a tum ding ua, a lut thei ngal kei ding uh.

²⁵Om husbonden har stått upp och tillslutit dörren, och I sedan kommen och ställen eder därutanför och klappen på dörren och sägen: 'Herre, låt upp för oss', så skall han svara och säga till eder: 'Jag vet icke varifrån I ären.'

²⁵In neipa a thoha, kong a khak nungin, nou a puaa dingin, Toupa, kong honhonsak in, chiin kongkhak non kiuh chiang un, aman, Koi lam mi na hi ua, honthei lou ka hi, chiin, nou a hondawng dinga;

²⁶Och I skolen då säga: 'Vi hava ju ätit och druckit med dig, och du har undervisat på våra gator.'

²⁶huai hun chiangin, nou, Na muhin kane ua, ka dawn ve ua oi, ka kongzing uah leng thu na hilh jel vo oi, na chi ding uh.

²⁷Men han skall svara: 'Jag säger eder: Jag vet icke varifrån I ären; gån bort ifrån mig, alla I ogärningsmän.'

²⁷Huan, aman, Ka honhilh ahi, Koi lam mi na hi ua, ka hon theikei; nou thil gilou hihtengtengte aw, ka kianga pat pai mang vek un, a honchi ding.

²⁸Där skall då bliva gråt och tandagnisslan, när I fån se Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike, men finnen eder själva utkastade.

²⁸Abraham, Isaak, Jakob leh jawlnei tengteng Pathian gam, sunga om na muh ua, nou po lama delhkhiak na hih uh na kitheih chiangun, na kap ding ua, ha na gawi ding uh.

²⁹Ja, människor skola komma från öster och väster, från norr och söder och bliva bordsgäster i Guds rike.

²⁹Huan, suahlam leh tumlam, sim leh mal akipanin mite hongpai ding ua, Pathian gamah nein a dawn ding uh.

³⁰Och se, då skola somliga som äro de sista bliva de första, och somliga som äro de första bliva de sista.

³⁰Huan, ngai un, nanungpente leng masapena om ding a om ua, masapente leng nanungpena om ding a om uh, a chi a.

³¹I samma stund kommo några fariséer fram och sade till honom: »Begiv dig åstad bort härifrån; ty Herodes vill dräpa dig.»

³¹Huai laitakin Pharisai kuate hiam a hongpai ua, a kiangah, Pawt inla, hiaia kipan pai mang in: Herodin honhihlup ut mahmah ahi, a chi ua.

³²Då svarade han dem: »Gån och sägen den räven, att jag i dag och i morgon driver ut onda andar och botar sjuka, och att jag först på tredje dagen är färdig.

³²Huan, aman, a kiang uah, Huai sehal kiangah hiai thu vagen un: Ngai in, tuni toh, jingchiang toh dawite ka delhkhe dia, natnate leng ka hihdam dia a ni thum niin ka zou ding.

³³Men jag måste vandra i dag och i morgon och i övermorgon, ty det är icke i sin ordning att en profet förgöres annorstädes än i Jerusalem. --

³³Abangabang hitaleh, tuni toh, jingchiang toh, a ni thumni toh ka pai jel ding ahi; Jerusalem kho po lamah jawlnei sih theih hilou ahi.

³⁴Jerusalem, Jerusalem, du som dräper profeterna och stenar dem som äro sända till dig! Huru ofta har jag icke velat församla dina barn, likasom hönan församlar sina kycklingar under sina vingar! Men haven icke velat.

³⁴Aw Jerusalem, Jerusalem: jawlneite that, na kianga honsawlte uh suanga na deng lum: akpiin a noute a kha nuaia a op khawmbangin na tate bangzah vei op khawm ka tum a? Himahleh na ut kei.En in, na in a vuaka taisanin a om. Huan, Ka honhilh ahi, Toupa mina hongpai a hampha, na chih ma siah non mu kei ding, a chi a.

³⁵Se, edert hus skall komma att stå övergivet. Men jag säger eder: I skolen icke se mig, förrän den tid kommen, då I sägen: 'Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn.'

³⁵En in, na in a vuaka taisanin a om. Huan, Ka honhilh ahi, Toupa mina hongpai a hampha, na chih ma siah non mu kei ding, a chi a.