1Och de stodo upp, hela hopen, och förde honom till Pilatus.
1Huan, mipi khempeuh a ding ua, Jesu Pilat kiangah a pita ua.
2Där begynte de anklaga honom och sade: »Vi hava funnit att denne man förleder vårt folk och vill förhindra att man giver kejsaren skatt, och att han säger sig vara Messias, en konung.»
2Huan, Hiai miin ka chite uh a pimanga, Kaisar kiangah siah liau a kham, Kris, Kumpipa, a kichih, ka ja uh, chiin, a hekta ua.
3Då frågade Pilatus honom och sade: Är du judarnas konung?» Han svarade honom och sade: »Du säger det själv.»
3Huan, Pilatin, a kiangah, Judate kumpipa na hi hia? chiin, a donga. Hi e, chiin, a dawng a.
4Men Pilatus sade till översteprästerna och till folket: »Jag finner intet brottsligt hos denne man.»
4Huan, Pilatin siampu liante leh mipite kiangah, Hiai mi tungah bangmah khelhna ka mu kei, a chi a.
5Då blevo de ännu ivrigare och sade: »Han uppviglar med sin lära folket i hela Judeen, allt ifrån Galileen och ända hit.»
5Himahleh, amau, Galili gamah a pana, hiai mun phain, Judia gam kho tengah thuhilhin, mi tengteng a toknok gige ahi, chiin, a pang semsem ua.
6När Pilatus hörde detta, frågade han om mannen var från Galileen.
6Huan, Pilatin huai a jakin, huai mi tuh Galili gama mi a hih leh hih louh a donga.
7Och då han fick veta att han var från det land som lydde under Herodes' välde, sände han honom bort till Herodes, som under dessa dalar också var i Jerusalem.
7Huchiin, Herod uka mi ahi chih a theih takin Herod kiangah a sawlta a; huai laiin amah leng Jerusalem khua ah a om a.
8När Herodes fick se Jesus, blev han mycket glad, ty han hade sedan lång tid velat se honom; han hade nämligen hört talas om honom, och han hoppades nu att få se honom göra något tecken.
8Herodin Jesu a muhin a kipak mahmah a; a tanchin a jak jiakin, tumasiah a pat muh a ut him ahi a, a thillamdang hih banghiam bek muh leng a lamen ahi.
9Men fastän han ställde ganska många frågor på Jesus, svarade denne honom intet.
9Huan thu tampi a donga; himahleh bangmahin a dawng tuan kei hi.
10Och översteprästerna och de skriftlärde stodo där och anklagade honom häftigt.
10Huan, siampu liante leh laigelhmiten dingin nakpi takin a hek ua.
11Men Herodes och hans krigsfolk bemötte honom med förakt och begabbade honom; och sedan de hade satt på honom en lysande klädnad, sände de honom tillbaka till Pilatus.
11Huan, Herod leh a sepaihten Jesu a simmoh ua, nuihza bawlnan a zang uh, huan, puan thupi tak silh sakin Pilat kiangah a sawl nawnta hi.
12Och Herodes och Pilatus blevo den dagen vänner med varandra; Förut hade nämligen dem emellan rått ovänskap.
12Huan, huai ni takin Herod leh Pilat a kihouthei ta uh; huai masiah jaw kihouthei lou hi ua.
13Sedan kallade Pilatus tillhopa översteprästerna och rådsherrarna och folket
13Huan, Pilatin siampu liante, heutute, mi tengteng a sam khawm a, a kiang uah,
14och sade till dem: »I haven fört till mig denne man och sagt att han förleder folket; och jag har nu i eder närvaro anställt rannsakning med honom, men icke funnit honom skyldig till något av det som I anklagen honom för.
14Mite a pimang, chiin, hiai mi ka kiangah na honpi uh ahi a; huan, ngai un, na ma ua ka etchet nungin na hekna thu uah hiai mi tungah bangmah khelhna ka mu kei ahi;
15Och ej heller Herodes har funnit honom skyldig; han har ju sänt honom tillbaka till oss. I sen alltså att denne icke har gjort något som förtjänar döden.
15Herodin leng a mu sam kei; i kiang uah a honsawl nawnta ahi; ngai un, sihna khop hial bangmah a hih kei hi.
16Därför vill jag giva honom lös, medan jag har tuktat honom.»
16Huchiin ka vo dinga, ka pawt sak mai ding, a chi a.
18Då skriade hela hopen och sade: »Hav bort denne, och giv oss Barabbas lös.»
17(Ankuanglui nia mikhat amau laka a pawt sak teitei ding ahi ngala. )
19(Denne man hade blivit kastad i fängelse på grund av ett upplopp, som hade ägt rum i staden, och för ett dråps skull.)
18Himahleh, kituaktakin a kikou ua, Hiai mi hihmangthang inla, Barabba pen honpawt sak jawin, a chi ua.
20Åter talade Pilatus till dem, ty han önskade att kunna giva Jesus lös.
19Huai mi tuh khopia helna bang ahi hiam jiak leh, tual a thah jiaka suangkulha tang ahi.
21Men de ropade emot honom: »Korsfäst, korsfäst honom!»
20Pilatin bel, Jesu khah a uta, a kiang uah thu a gen nawna.
22Då talade han till dem för tredje gången och frågade: »Vad ont har denne då gjort? Jag har icke funnit honom skyldig till något som förtjänar döden Därför vill jag giva honom lös, sedan jag har tuktat honom.»
21Himahleh, a kikou ua, Kros ah kilhden in, kros ah kilhden in, a chi ua.
23Men de lågo över honom med höga rop och begärde att han skulle låta korsfästa honom; och deras rop blevo honom övermäktiga.
22Huan, aman, a thum veina ah a kiang uah, Bang dingin maw? hiai min bang ahia ahihkhelh? sihna khop hial a tungah bangmah ka mu kei; huchiin ka vo dinga, ka khah mai ding, a chi a.
24Då dömde Pilatus att så skulle ske, som de begärde.
23Amau bel aw ngaihtakin kros a kilhden dingin a ngen teitei uh. Huan, a aw un a vau daita hi.
25Och han lösgav den man de begärde, den som hade blivit kastad i fängelse för upplopp och dråp; men Jesus utlämnade han, för att med honom skulle ske efter deras vilja.
24Huan, Pilatin a nget bang ua hih dingin thu a hihpukta a.
26När de sedan förde bort honom, fingo de fatt en man, Simon från Cyrene, som kom utifrån marken; på honom lade de korset, för att han skulle bära det efter Jesus.
25Helna leh tualthah jiaka suangkulha tang a nget uh a khaha; Jesu bel a ut ut ua lohdingin a peta hi.
27Men en stor hop folk följde med honom, bland dem också kvinnor som jämrade sig och gräto över honom.
26Huan, a pi mang lai un, Simon Kurini khua a mi, gam lam a kipana hong a man ua, Jesu nunglama po dingin a tungah kros tuh a nga ta uhi.
28Då vände Jesus sig om till dem och sade: »I Jerusalems döttrar, gråten icke över mig, utan gråten över eder själva och över edra barn.
27Huan, mi nazong leh numei amah kaha mau jeljul, mipi tampitakin a jui ua.
29Ty se, den tid skall komma, då man skall säga: 'Saliga äro de ofruktsamma, de moderliv som icke hava fött barn, och de bröst som icke hava givit di.'
28Jesu bel amau lam a nga a, Jerusalem tanute aw, honkah kei un, noumau leh na tate uh dingin kap jaw un.
30Då skall man begynna säga till: bergen: 'Fallen över oss', och till höjderna: 'Skylen oss.'
29Ngai un, a ni a hongtung dinga, huai niin, numei chingte, naupai ngei louhna gilte, naunek ngei louh nawite a hampha uh, a honchi ding uh.
31Ty om han gör så med det friska trädet, vad skall icke då ske med det torra!»
30Huai hun chiangin, miten, tangte kiangah, Hondelh un, a chi ding uh, mualte kiangah, Honkhuh un, a chi ding uhi.
32Jämväl två andra, två ogärningsmän, fördes ut för att avlivas tillika med honom.
31Sing a hinlaia bawn hichi banga a hih u leh; a keu chiangin bang a kilohta phet dia? a chi a.
33Och när de hade kommit till den plats som kallades »Huvudskallen» korsfäste de honom där, så ock ogärningsmännen, den ene på högra sidan och den andre på vänstra.
32Huan, a kiangah mi dang nih, mi gilou, hihlup dingin a pi sam ua.
34Men Jesus sade. »Fader, förlåt dem; ty de veta icke vad de göra. Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. --
33Huan, Lu Guh, a chih mun uh a tun un, huaiah kros ah a kilhden ua, mi giloute toh, a taklam ah khat, a vei lam ah khat.
35Men folket stod och såg därpå. Och jämväl rådsherrarna drevo gäck med honom och sade: »Andra har han hjälpt; nu må han hjälpa sig själv, om han är Guds Smorde, den utvalde.»
34Huan, Jesun, Pa, amau ngaidam in; a thil hih uh a theikei ua hi, a chi a. Huan a puansilhte kihawmin, ai a san uh.
36Också krigsmännen gingo fram och begabbade honom och räckte honom ättikvin
35Huan, vantang honin dingin a en ua. Huchiin vaihawmmiten bel Midang bawn a hihdam jel aka; Pathian tel kris tuh a hih taktak leh amah leng kihihdam leh ake, chiin, a enghou ua.
37och sade: »Är du judarnas konung, så hjälp dig själv.»
36Huan, sepaihten leng amah nuihza bawlnan a nei ua, a kiangah a hong ua, zu thuk a pia ua,
38Men över honom hade man ock satt upp en överskrift: »Denne är judarnas konung.»
37Judate kumpipa na hih taktak leh, kihihdam in, a chi ua.
39Och en av de ogärningsmän som voro där upphängda smädade honom och sade: »Du är ju Messias; hjälp då dig själv och oss.»
38Huan, a tung lamah, HIAI MI JUDATE KUMPIPA A HI, chiin, lai a kisuang hi.
40Då tillrättavisade honom den andre och svarade och sade: »Fruktar icke heller du Gud, du som är under samma dom?
39Huan, a mi gilou kilh khat un Jesu a taia, Kris na hi ka hia? kihihdam inla, kou leng honhihdam tanla, a chi a.
41Oss vederfares detta med all rätt, ty vi lida vad våra gärningar äro värda, men denne man har intet ont gjort.»
40Himahleh, khatpan tuh dawn kawmin, a taihilh a, Pathian na ngawn leng na kihta ka hia? kibang sapa hongawt uh.
42Sedan sade han: »Jesus, tänk på mig, när du kommer i ditt rike.»
41Ei jaw gawttuak him i hi; i thil hih man lel mu i hi a; hiai miin bel bangmah a hihkhial ngal keia, a chi a.
43Han svarade honom: »Sannerligen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset.»
42Huan, aman, Jesu, thuneihna toh Kumpipa-a na hongpai chiangin hontheigige in, a chi a.
44Det var nu omkring sjätte timmen; då kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen,
43Huan, aman, a kiangah, Chihtaktakin ka honhilh ahi, Tuniin ka kiangah Paradis ah na om sam ding, achia.
45i det att solen miste sitt sken. Och förlåten i templet rämnade mitt itu.
44Huan, dak gukna ding khawng ahi a, huai nungsiah dak kuana hun tanin gam pumpi a hongmial vekta a, ni vak a beita hi;
46Och Jesus ropade med hög röst och sade: »Fader, i dina händer befaller jag min ande.» Och när han hade sagt detta, gav han upp andan.
45huan, Pathian biakin puanjak a lai ah a hong kekta hi.
47Men när hövitsmannen såg vad som skedde, prisade han Gud och sade: »Så var då denne verkligen en rättfärdig man!»
46Huan, Jesu aw ngaihtakin a kikou a, Pa, na khutah ka kha ka honkem sak hi a chi a. Huan, huai a chih khitin a kha a khahta hi.
48Och när allt folket, de som hade kommit tillsammans för att se härpå, sågo vad som skedde, slogo de sig för bröstet och vände hem igen.
47Huan, sepaih zaheupan thil omdan a muh in, Hiai mi pel louin mi dik ahi ngeingei, chiin, Pathian a phatta.
49Men alla hans vänner stodo på avstånd och sågo detta, bland dem också några kvinnor, de som hade följt med honom från Galileen.
48Huan, huai etnop tuh en dinga mipi hongkikhawm tengteng ten thil omdante a muh un a awm uh tumtumin a kik nawnta uhi.
50Nu var där en rådsherre, vi namn Josef, en god och rättfärdig man,
49Huan, amel theihte tengteng leh, numei Galili gama kipana honjuite, huai thilte enin gamla takah a ding uh.
51som icke hade samtyckt till deras rådslag och gärning. Han var från Arimatea, en stad i Judeen; och han väntade på Guds rike.
50Huan, ngai un, mi khat amin Joseph, vaihawmmi, mi hoih tak, diktak, Judate khua khat Arimathai a kipan a oma,
52Denne gick till Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp.
51A vaihawm uah leh a thil hih uah leng a kiawi kei him a. Pathian gam a lamen gige a.
53Och han tog ned den och svepte den i en linneduk. Sedan lade han den i en grav som var uthuggen i klippan, och där ännu ingen hade varit lagd.
52Huai mi tuh Pilat kiangah a hoha, Jesu luang a ngen a.
54Det var då tillredelsedag, och sabbatsdagen begynte ingå.
53Huan a la khia a, puan mal ngatin a tuama, han, suang khuakkuak, kuamah sial ngei nai louhna ah, a siala.
55Och de kvinnor, som med honom hade kommit från Galileen, följde efter och sågo graven och sågo huru hans kropp lades ned däri.
54Huan, huai ni tuh kiginni ahi a, Khawlni a honghi sinsinta hi.
56Sedan vände de hem igen och redde till välluktande kryddor och smörjelse; men på sabbaten voro de stilla, efter lagens bud.
55Huan, numei, Galili gam akipana a kianga hongten a jui jel ua, han leh a luang sialdan a mu uh hi.Huan, a pai nawn ua, banghiam gim namtui khawng leh thau namtui khawng a bawl uhi.
56Huan, a pai nawn ua, banghiam gim namtui khawng leh thau namtui khawng a bawl uhi.