¹Detta är en utsaga, som innehåller HERRENS ord till Israel genom Malaki.

¹Israel kianga TOUPA thu kilakna Malakiin a muh

²Jag har bevisat eder kärlek, säger HERREN. Nu frågen I: »Varmed har du då bevisat oss kärlek?» Esau var ju en broder till Jakob, säger HERREN, och jag älskade Jakob,

²Ka honitta, TOUPAN a chi, Nou bel, koilaiah ahia nang kou non ittak? na chi ua, Esay Jakob unaupa ahi kei maw? TOUPAN a chi; hinapiin Jakob ka it:

³men Esau hatade jag; därför gjorde jag hans berg till en ödemark och hans arvedel till ett hemvist för öknens schakaler.

³Himahleh Esau ka huaa, a tangsangte ka hihgopa, a goutan gamdai sehalte kiangah ka peta hi.

⁴Om nu Edom säger: »Ja, vi äro förstörda, men vi skola åter bygga upp det ödelagda», så svarar HERREN Sebaot: Väl må de bygga upp, men jag skall åter riva det ned, och så skall man få kalla det 'ogudaktighetens land' och 'det folk, på vilket HERREN evinnerligen vredgas'.

⁴Edomin, Sukjawngkhalin i om ua, himahleh i kik nawn ding ua mun segawpsate i lam ding uh, chi mahleh, hichibangin sepaihte TOUPAN a chi, a lam ding ua, himahleh ka chim sak ding; huan miten amaute gitlouhna gam leh, Mipi a tung ua khantawna TOUPA hehnate, a chi ding uh.

⁵I skolen få se det med egna ögon, och då skolen I säga: 'HERREN är stor utöver Israels gränser.'

⁵Huchiin na mitte uh a mu dia, Israel gamgi khenah TOUPA letsakin om hen, na chi ding uhi.

⁶En son skall hedra sin fader och en tjänare sin herre. Om nu jag är fader, var är då den heder, som skulle visas mig? Och om jag är en herre, var är då den fruktan, som man skulle hava för mig? -- så säger HERREN Sebaot till eder, I präster, som förakten mitt namn. Nu frågen I: »Varmed hava vi då visat förakt för ditt namn?»

⁶Tapain a pa a zahtaka, sikhain a pu; huchia pa ka hih leh, kei zahtakna kaw om ahia? huchia pu ka hih leh, kei kihtakna kaw om ahia? sepaite TOUPAN na kiang uah a chi, siampu ka min musitte aw. Huan nou, Koilaiah ahia na min ka muhsit uh? na chi ua,

⁷Jo, därmed att I bären fram ovärdig spis på mitt altare. Åter frågen I: »På vad sätt hava vi betett oss ovärdigt mot dig?» Jo, i det att I tänken: »HERRENS bord behöver man icke mycket akta.»

⁷Ka maitam tungah tanghou sesa na lan ua, huan nou Koilaiah ahia kon hihnit uh? na chi uh. TOUPA dohkan a simmohhuai, na chih na uah.

⁸När i fören fram ett offerdjur, som är blint, då räknen I sådant icke för ont; när I fören fram ett som är lytt eller svagt, då räknen I ej heller sådant för ont. Kom med något sådant till din ståthållare, så får du se, om han tager gunstigt emot dig och bliver dig bevågen, säger HERREN Sebaot.

⁸Huan kithoihna dinga mittaw na lat un, gilou ahi kei maw? huan khebai leh damlou na lat un, gilou ahi kei maw? Tuin na ukpipa kiangah tawiin na tungah a lungdam diam? ahihkeileh nou hon deihsak diam? sepaihte TOUPAN a chi.

⁹Bönfallen alltså nu inför Gud, att han må bliva oss nådig. Kan han väl vara eder bevågen, då I haven begått sådant? säger HERREN Sebaot.

⁹Huchiin tuin, ka honngen hi, i tunga a chitna theihna dingin Pathian deihsakna ngen un. Hiai na khut ua kipan thilpiak toh nou hondeih sak diam? sepaiht TOUPAN a chi.

¹⁰Ack att bland eder funnes någon som ville stänga tempeldörrarna, så att I icke längre förgäves upptänden eder eld på mitt altare! Jag har icke behag till eder, säger HERREN Sebaot, och till offergåvor av eder hand har jag icke lust.

¹⁰A thawna ka maitam tunga mei na toh louhna ding un, na lak ua mi khat kongkhakte khak ding om le aw; Sepaihte TOUPAN, Nouah kipahna ka neikeia, na khut ua kipanin thillat leng ka sang sam kei ding, a chi.

¹¹Från solens uppgång ända till dess nedgång är ju mitt namn stort bland folken, och överallt frambäras rökoffer och rena offergåvor åt mitt namn; ja, mitt namn är stort bland folken, säger HERREN Sebaot.

¹¹Ni suahna lama kipan ni tumna lam pha hialin leng Jentelte lak ah ka min a thupi ngala, huan mun chihah ka min adin gimlim a kilana, thillat siangthou; Jentelte laka ka min a let jiakin, sepaihte TOUPAN a chi.

¹²Men I ohelgen det, i det att I sägen: »Herrens bord kan man gärna försumma, och den spis, som gives därtill, behöver man icke mycket akta.»

¹²Himahleh nou na hihnin ua, TOUPA dohkan a nina, huaia a gah, a an nangawn, a zahpihhuai, na chih na uah.

¹³Ja, I sägen: »Icke är det mödan värt!», och så handhaven I det vanvördigt, säger HERREN Sebaot. När I alltså frambären eder offergåva, då fören I fram, vad som är rövat och vad som är lytt och svagt. Skulle jag hava behag till sådana gåvor av eder hand? säger HERREN.

¹³Ngai un, a chimtakhuai na e; na chi lai ua, huan na hahchhiau khum uh, sepaihte TOUPAN a chi, hiam maa lak van na tawi ua, khebaite, damloute, huchibangin thillat na hontawi uh; na khut ua kipanin hiai ka sang peuh mah ding hia? TOUPAN a chi hi.Himahleh a ganhon laka a pa neia, thuchiama TOUPA laka thil demkaia kithoih, mikhem pa hamsiatin om heh; kumpipa thupi ka hia, Jentelte lakah ka min a lauhuai ngala, sepaihte TOUPAN a chi hi.

¹⁴Nej, förbannad vare den bedragare, som i sin hjord har ett djur av hankön, men ändå, när han har gjort ett löfte, offrar åt Herren ett djur, som icke duger. Ty jag är en stor konung, säger HERREN Sebaot, och mitt namn är fruktansvärt bland folken.

¹⁴Himahleh a ganhon laka a pa neia, thuchiama TOUPA laka thil demkaia kithoih, mikhem pa hamsiatin om heh; kumpipa thupi ka hia, Jentelte lakah ka min a lauhuai ngala, sepaihte TOUPAN a chi hi.