¹När Jesus hade givit sina tolv lärjungar alla dessa bud, gick han därifrån vidare, för att undervisa och predika i deras städer.

¹Huan, hichi ahia, Jesun a nungjui sawm leh nihte thu a piak zoh phetin huai a kipanin a khua khawng ua hilh ding leh thugen dingin a paita a.

²Men när Johannes i sitt fängelse fick höra om Kristi gärningar, sände han bud med sina lärjungar

²Huan, Johanin, suangkulh sunga Kris thilhihte a najakin a nungjuite tuh sawlin a kiangah,

³och lät fråga honom: »Är du den som skulle komma, eller skola vi förbida någon annan?»

³Hongpai dingpa na hi hia, a hihkeileh midang hungaih lai ding ka hi uhia? a chi saka.

⁴Då svarade Jesus och sade till dem: »Gån tillbaka och omtalen för Johannes vad I hören och sen:

⁴Huan Jesun a kiang uah, Pai nawnta unla, thil na muh uh leh na jak uh Johan kiangah vahilh un.

⁵blinda få sin syn, halta gå, spetälska bliva rena, döva höra, döda uppstå, och 'för fattiga förkunnas glädjens budskap'.

⁵Mittawte a mit uh a hong vakta, khebaite khein a hongpai ua, phakte a hongsiangthouta ua, bengngong te leng a bil uh a hongvakta, misite leng kaihthohin a omta ua; a jawngten leng Tanchin Hoih hilh a dongta uh.

⁶Och salig är den för vilken jag icke bliver en stötesten.»

⁶Huan, kuapeuh ka tunga lunghihlouhna mu lou tuh a hampha uhi, chiin a na dawnga.

⁷När dessa sedan gingo bort, begynte Jesus tala till folket om Johannes: »Varför var det I gingen ut i öknen? Var det för att se ett rör som drives hit och dit av vinden?

⁷Huai mite tuh a paitak un, Jesun mipite kingah Johan thu a genta a, Bang en dinga gamdai a pai khia neita ua? Sialluang huih mut ling maw?

⁸Eller varför gingen I ut? Var det för att se en människa klädd i fina kläder? De som bära fina kläder, dem finnen I ju i konungapalatsen.

⁸A hihkeikeh, bang en dingpena pai khia neita ua? Puan nem silh maw? Ngai un, puan nem silhte jaw kumpipate in ah eive a om uh.

⁹Varför gingen I då ut? Var det för att se en profet? Ja, jag säger eder: Ännu mer än en profet är han.

⁹A hihkeileh, bang jiakpenin ahia na pai khiak uh? jawlnei, en dngin maw? A hi tawk vo oi, ka honchi ahi, jawlnei sanga leng thupijaw.

¹⁰Han är den om vilken det är skrivet: 'Se, jag sänder ut min ängel framför dig, och han skall bereda vägen för dig.'

¹⁰en dih, ka thangkou na ma ah ka sawl ahi, aman tuh na ma ah na lam a bawl ding. chih, a tanchin a gelh uh, hiai mipa ahi.

¹¹Sannerligen säger jag eder: Bland dem som äro födda av kvinnor har ingen uppstått, som har varit större än Johannes döparen; men den som är minst i himmelriket är likväl större än han.

¹¹Chihtaktakin, ka honhilh ahi, Numei suan lakah Baptispa Johan sanga thupijaw a suak ngei kei; himahleh vangama mi neu deuh leng amah sangin a thupizo ngal ua.

¹²Och från Johannes döparens dagar intill denna stund tränger himmelriket fram med storm, och människor storma fram och rycka det till sig.

¹²Baptispa Johan om akipan tutanin vangamin hiamgamna a tuak nak, hiamgamten hat thuin a la uh.

¹³Ty alla profeterna och lagen hava profeterat intill Johannes;

¹³Jawlneite tengteng leh dan thuin Johan a hongom tanphain a na gen khol jel uh ahi.

¹⁴och om I viljen tro det: han är Elias, den som skulle komma.

¹⁴Na pom nop uleh, huai jaw Elija, hongpai dingpa mah ahi.

¹⁵Den som har öron, han höre.

¹⁵Kuapeuh jakna dinga bil neiin ja heh.

¹⁶Men vad skall jag likna detta släkte vid? Det är likt barn som sitta på torgen och ropa till andra barn

¹⁶Himahleh, tulai khangthakte bang toh ka tehpih dia? Naupang dawlmun khawnga tua, a lawmte sama

¹⁷och säga: 'Vi hava spelat för eder, och I haven icke dansat; vi hava sjungit sorgesång, och I haven icke jämrat eder.'

¹⁷Tamngai hontum sak una, lam lou uchina, Kap huphup unga, sun lou uchin a. chite bang ahi uh

¹⁸Ty Johannes kom, och han varken äter eller dricker, och så säger man: 'Han är besatt av en ond ande.'

¹⁸Johan a hongpaia, a ne in a dawn kei a, dawi nei ahi, a chi ua.

¹⁹Människosonen kom, och han både äter och dricker, och nu säger man: 'Se vilken frossare och vindrinkare han är, en publikaners och syndares vän!' Men Visheten har fått rätt av sina barn.»

¹⁹Mihing Tapa a hongpai a, a ne in a dawn a, Endih ua, an haipa uain haipa, siahkhonte leh mikhialte lawm; a chi ngal ua. Himahleh, pilna tuh a thilhihten siam a tan uh, a chi a.

²⁰Därefter begynte han tala bestraffande ord till de städer i vilka han hade utfört så många av sina kraftgärningar, och förehålla dem att de icke hade gjort bättring:

²⁰Huan, a kisik louh jiakun, a thil thupi hih tamna pen khuate tuh a taita a.

²¹»Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftgärningar som äro gjorda i eder hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, så skulle de för länge sedan hava gjort bättring i säck och aska.

²¹Korazin, na tung gik e: Bethsaida, na tung gik e; noumau a thil thupi hihte Tura leh Sidon khua a hih hileh, saiip puan silha vut laka tuin akisikta ding uh.

²²Men jag säger eder: För Tyrus och Sidon skall det på domens dag bliva drägligare än för eder.

²²Himahleh, ka honhilh ahi, thukhen ni chiangin nou thuak ding sangin Tura leh Sidon khua thuak ding a dan a om zo ding.

²³Och du, Kapernaum, skall väl du bliva upphöjt till himmelen? Nej, ned till dödsriket måste du fara. Ty om de kraftgärningar som äro gjorda i dig hade blivit gjorda i Sodom, så skulle det hava stått ännu i dag.

²³Huan, nang Kapernaum, van tana tawisang na hi dia hia? Misi khua tan a vapai ding neive, nangmah a thil thupi tak hihte Sodom khuaa hih hileh, tutanin a om lai ding.

²⁴Men jag säger eder att det för Sodoms land skall på domens dag bliva drägligare än för dig.»

²⁴Himahleh, ka honhilh ahi, thukhen ni chiangin na thuak ding sangin Sodom gam thuakding a dan a om zo ding, a chi a

²⁵Vid den tiden talade Jesus och sade: »Jag prisar dig, Fader, du himmelens och jordens Herre, för att du väl har dolt detta för de visa och kloka, men uppenbarat det för de enfaldiga.

²⁵Huchihlaiin, Jesun a houpiha, Pa aw, leitung leh van Toupa, nang mi pil leh mi bengvakte kiangah hiai thu na ima, naungekte kianga na than jiakin ka honphat hi.

²⁶Ja, Fader; så har ju varit ditt behag.

²⁶A hi, Pa, tua bang hih tuh, nang ngaihin a hoih ahi.

²⁷Allt har av min Fader blivit förtrott åt mig. Och ingen känner Sonen utom Fadern, ej heller känner någon Fadern utom Sonen och den för vilken Sonen vill göra honom känd. --

²⁷Ka Pan thil bangkim honkem sakta; Pa louin kuamahin Tapa a theikei; Tapa leh a kiang ua Tapain a kitheihsak utnate kia loungalin kuamahin Pa a theikei.

²⁸Kommen till mig, I alla som arbeten och ären betungade, så skall jag giva eder ro.

²⁸Nou sem gim leh puakgik po tengteng aw, ka kiangah hongpai unla, keiman khawlna konpe ding.

²⁹Tagen på eder mitt ok och lären av mig, ty jag är saktmodig och ödmjuk i hjärtat; 'så skolen I finna ro för edra själar'.

²⁹Ka hakkol pua unla, keia kipan zil un; thunuailut leh lungtanga kingainiam tak ka hi; huchiin, na kha ua dingin khawlna na mu ding uh.Ka hakkol a nuama, ka puak leng a jang ahi, a chi a.

³⁰Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.»

³⁰Ka hakkol a nuama, ka puak leng a jang ahi, a chi a.