¹Och HERREN talade till Mose Sinais öken, i första månaden av det andra året efter deras uttåg ur Egyptens land; han sade:

¹Huan, TOUPAN Aigupta gam akipan a hongpawt nung uh kim nihna kha khatnain Sinai gamdai ah Mosi a houpiha,

²Israels barn skola ock hålla påsk högtid på den bestämda tiden.

²Israel suanten paikan ankuangluina a hunbi jelin nei uhen.

³På fjortonde dagen i denna månad, vid aftontiden, skolen I hålla den, på bestämd tid. Enligt alla stadgar och föreskrifter därom skolen I hålla den.

³A hunbiin, hiai kha ni sawm leh ni li nitaklamin na nei ding uhi: huaia hih ding seh bang tengteng leh adan bang bangin na nei ding uhi, chiin.

⁴Så sade då Mose till Israels barn att de skulle hålla påskhögtid.

⁴Huchiin Mosiin Israel suante paikan ankuangluina nei dingin a hilh.

⁵Och de höllo påskhögtid i först månaden, på fjortonde dagen i månaden, vid aftontiden, i Sinais öken Israels barn gjorde i alla stycken såsom HERREN hade bjudit Mose

⁵Huchiin Sinai gamdai ah kha khatna, a ni sawm leh ni lini nitaklamin paikan ankuanluina a neita uhi: TOUPAN Mosi thu a piak bang jelin Israel suanten a hih uh.

⁶Men där voro några män som hade blivit orena genom en död människa, så att de icke kunde hålla påskhögtid på den dagen; dessa trädde på den dagen fram inför Mose och Aron.

⁶Huan, kuate hiam misiluang jiaka siangthoulou a naom ua, huai niin paikan ankuangluina ah a tel tei theikei uh; huchiin huai niin Mosi leh Aron maah a hoh ua:

⁷Och männen sade till honom: »Vi hava blivit orena genom en död människa; skall det därför förmenas oss att bland Israels barn bära fram HERRENS offergåva på bestämd?»

⁷Huaiten a kiangah, Misi luang jiakin ka siangthou kei ua; bangjiakin ahia Israel suante lakah a hunbia TOUPA kianga thillat ka lat sam uh non kham! a chi ua.

⁸Mose svarade dem: »Stannen så vill jag höra vad HERREN bjuder angående eder.»

⁸Huan, Mosiin a kiang uah, Na pau kei phot dih uh, na tungtang thu uah TOUPAN bangchibangin ahia thu a piak sin ka honza masa phot ding, a chi.

⁹Och HERREN talade till Mose och sade:

⁹Huan, TOUPAN Mosi a houpiha,

¹⁰Tala till Israels barn och säg: Om någon bland eder eller edra efterkommande har blivit oren genom en död, eller är ute på resa långt borta, och han ändå vill hålla HERRENS påskhögtid

¹⁰Israel suante kiangah, Na lak ua kuapeuh, na suante uh laka kuapeuh, misiluang jiaka siangthoulou hiam, na zin mang hiam a om zenzen uleh TOUPA adin paikan ankuangluina na nei tei himhim ding uhi:

¹¹så skall han hålla den i andra månaden, på fjortonde dagen, vid aftontiden. Med osyrat bröd och bittra örter skall han äta påskalammet.

¹¹Kha nihna ni sawm leh ni li ni nitaklamin a nei ding uh ahi: tanghou silngou sohlouh loukha nah toh a nek ding uh ahi:

¹²Intet därav skall lämnas kvar till morgonen, och intet ben skall sönderslås därpå. I alla stycken skall påskhögtiden hållas såsom stadgat är därom.

¹²Ajing adingin a bangmah a koih ding uh ahi kei: a guh leng a hihtan ding uh ahi kei: paikan ankuangluina a hih ding seh bangjel a hih ding uh ahi.

¹³Men om någon som är ren, och som icke är ute på resa ändå underlåter att hålla påskhögtid, så skall han utrotas ur sin släkt, eftersom han icke har burit fram HERRENS offergåva på bestämd tid; den mannen bär på synd.

¹³Ahihhangin, siangthou ngala zin manga lah neilou paikan ankuangluinaa tel lou mawkmawk jaw a chihpihte lak akipanin huai mi satkhiak ding ahi ding: a hunbia TOUPA kianga thillat a lat louh jiakin huai miin a khelh moh a po ding hi.

¹⁴Och om någon främling bor hos eder och vill hålla HERRENS påskhögtid, så skall han hålla den enligt den stadga och föreskrift som gäller för påskhögtiden. En och samma stadga skall gälla för eder, lika väl för främlingen som för infödingen i landet.

¹⁴Huan, nam dang mi na kiang ua omin TOUPA adinga ankuangluina a tel tei a ut uleh paikan ankuanluinaa hih ding seh leh a dan bangin a hih ding uh ahi, hiai gama mi mawng leh nam dang mite dingin dan kikhat na neih ding uh ahi, chiin genin, chiin.

¹⁵Och på den dag då tabernaklet sattes upp övertäckte molnskyn tabernaklet, vittnesbördets tält, och om aftonen, och sedan ända till morgonen, var det såsom såge man en eld över tabernaklet.

¹⁵Huchiin biakbuk lamkhit niin biakbuk theihsakna puanin pen meipin a tuam liailuaia, huan, nitaklamini biakbuk tungah meikuang bangbang a jingsang tanin a om hi.

¹⁶Så var det beständigt: molnskyn övertäckte det, och om natten var det såsom såge man en eld.

¹⁶Huchibangin a om nilouha: meipiin a tuam nilouha, jan chiangin mei bangin a kilang.

¹⁷Och så ofta molnskyn höjde sig från tältet, bröto Israels barn strax upp, och på det ställe där molnskyn stannade, där slogo Israels barn läger.

¹⁷Meipiin Puan In a kikhinsan tengin Israel suanten pai ding vai a hawm jel uh: huan, meipi a khawlnamun peuh ah Israel taten giahbuk a sat uh.

¹⁸Efter HERRENS befallning bröto Israels barn upp, och efter HERRENS befallning slogo de läger. Så länge molnskyn vilade över tabernaklet, lågo de i läger.

¹⁸TOUPA thupiakin Israel suante a pai jel ua, TOUPA thupiak mahin giahbuk a sat uh: biakbuk tunga meipi a om sungteng giahbuk ah a om nilouh uh.

¹⁹Och om molnskyn en längre tid förblev över tabernaklet, så iakttogo Israels barn vad HERREN bjöd dem iakttaga och bröto icke upp.

¹⁹Huan, biakbuk tunga meipi sawtpi a om leh Israel taten TOUPA thu a jui ua, a pai kei uhi.

²⁰Stundom kunde det hända att molnskyn allenast några få dagar stannade över tabernaklet; då lågo de efter HERRENS befallning i läger och bröto sedan upp efter HERRENS befallning.

²⁰Huan, akalkalin meipi biakbuk a sat ua, TOUPA thupiak bangin a pai jel uh.

²¹Stundom kunde det ock hända att molnskyn stannade allenast från aftonen till morgonen; när då molnskyn om morgonen höjde sig, bröto de upp; eller om så var, att molnskyn stannade en dag och en natt och sedan höjde sig, så bröto de upp då.

²¹Huan, akalkalin meipi nitaklam akipana jingsang phain a oma; huan, jingsanga meipiin a tungkah san leh a pai jel uhi, ni khat lel hiam, jan khat lel hiam oma meipiin a tungkah san leh a pai jel uh.

²²Eller om den stannade två dagar, eller en månad, eller vilken tid som helst, så att molnskyn länge förblev vilande över tabernaklet, så lågo Israels barn stilla i läger och bröto icke upp; men när den sedan höjde sig, bröto de upp.

²²Biakbuk tunga meipi ni nih hiam, kha khat hiam, kum khat hiam zong a oma, huailaia a om nilouh leh Israel suante giahbuk ah a om nilouh ua, a pai kei jel uh; a tungkah san lebel a pai jel uh.TOUPA thupiakin giahbuk a sat jel ua, TOUPA thupiakin a pai jel uh: Mosi zanga TOUPA thupiakin TOUPA thu a jui uhi.

²³Efter HERRENS befallning slogo de läger, och efter HERRENS befallning bröto de upp. Vad HERREN bjöd dem iakttaga, det iakttogo de, efter HERRENS befallning genom Mose.

²³TOUPA thupiakin giahbuk a sat jel ua, TOUPA thupiakin a pai jel uh: Mosi zanga TOUPA thupiakin TOUPA thu a jui uhi.