1För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld.
1TOUPA, ka hatna aw, ka honit hi.
2Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
2TOUPA tuh ka suangpi leh ka kulhpi leh, honhumbitpa ahi; ka Pathian ka suangpi kip tak ahi a, amah ah ginna ka koih ding; ka phaw leh ka hotdamna ki leh, ka insang ahi;
3HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
3Phat tuak TOUPA ka sam dinga, huan hondoute lakah hotdamin ka om ding hi.
4HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
4Sihna khauhualten a hongaka, Pathian limsaklouhna tuikhangten honlau sak a;
5Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig.
5Sheol khauhualten a hongak suaka: sihna thangte ka kimvelin a om hi.
6Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.
6Ka lungkhama TOUPA tuh ka sama, ka Pathian ka sam hi. Aman a biakin akipanin ka aw a ja a, a maa ka kikou husa tuh a bil ah a lutta hi.
7Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.
7Huaitakin lei a linga, a kisat ta a, a heh jiakin tangte leng a kingakna nangawn toh a kisatin a lingta hi;
8Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
8A nak akipanin meikhu ajamtou lunglunga, a kama pawt meiin a kang juajua a, huaiin meihol leng a hihkuang phomphom hi.
9Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.
9Aman tuh vante leng a kunsaka, a hoh sukta a; a khe nuaiah te khawng mial bikbek a hongom hi.
10Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.
10Cherub tungah a tuanga, a lengta a, ahi, huih khuate-ah a leng vengveng hi.
11Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.
11Mial tuh a bukna munah, amah umna buktain, a bawla; tuia mialna, vana meipite mah;
12Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.
12A maa vakna jiakin a meipite athenga, gialte leh meiamte a ke toktok uhi.
13Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.
13TOUPA tuh van tung khawngah a ging dodopa, Tungnungpenin a aw a suaksaka; gialte leh meiamte a ke toktok uhi.
14Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.
14Huan, a thalte tuh a kap khia a, amau tuh a hihjakta hi; ahi, khua khawng a phe zolzol nilouha, ahihbuai vengvung hi.
15Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
15Huaitakin, TOUPA aw, na tai dinga, na naka hu pawtin a mut ek jiakin, tui luannate a hongkilanga, leilung kingaknate hihlatin a omta hi.
16Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.
16Aman tuh tunglam akipanin a honsawka, honlena; tui tampi akipan honkai khia hi;
17Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
17Kei galhat tak lakah honhumbita, honhote lakah leng; kei dingin a hat lojen ngal ua;
18Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
18Amau tuh ka vangtah niin honsual ua, himahlen TOUPA ka ginpi pen ahi;
19De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
19Aman tuh mun awngthawl takah honpi khiaa; ka tunga a kipah jiakin honhumbit ta ahi.
20Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.
20TOUPAN ka diktatdan bang ngeiin ka tungah a hiha; ka khutte a siangthoudan bang ngeiin a hondin ahi;
21HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
21TOUPA lampite ka tawna, ka Pathian kiang akipan gilou takin ka pai mang ngei ngal keia;
22Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
22A vaihawmna tengteng ka maah a om naka, a thu sehte tuh ka pai ngei ngal kei a;
23nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
23Amah lakah gensiatbei leng ka hi a, ka siatna akipan ka kihuikhe jel hi.
24Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.
24Huaijiakin TOUPAN ka diktatdan bang jelin honna dinta a, ka khutte a mitmuha a sianthou bang jelin.
25Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.
25Mihehpihthei takte lakah hehpihtheitakin na kihihlang dinga; mihoihkimte lakah hoihkimin na kihihlang dinga;
26Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
26Misiangthoute lakah siangthouin na kihihlang dinga; huan, genhakte lakah genhakin na kihihlang ding hi;
27Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
27Gimthuak mite hondam ding na hih ngala; mikisatheite bel na hihniam ding hi;
28Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.
28Nang ka khawnvak na hondet sak ding ahi ngala: TOUPA ka Pathianin ka mialna a hihvak ding hi.
29Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.
29Nang hon panpihin gal ka delh ngala; ka Pathian panpih mahin kulh dai ka tawmkan ahi.
30Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.
30Pathian jaw, a lampi a hoihkima, TOUPA thu tuh etdik a hita hi; amaha ginna koih tengteng adingin amah tuh phaw ahi.
31Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
31TOUPA lou Pathian kua a oma ahia? I Pathian lou suangpi kua a oma ahia?
32Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?
32Hatna hontengsakpa leh ka lampi hihhoihkimpa Pathian mah;
33Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,
33Aman ka khe zukpi khe bangin a bawla, ka mun sangpi ahte khawng a honom sak hi;
34du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
34Ka khutte uh gal kap dingin a chila, huchiin ka banten leng dal thalpeu a lai zou hial hi.
35du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
35Nang na hotdamna phaw leng non piaa: na khut taklamin honkaia, na kingaihniamnain na honbawllianta hi.
36Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;
36Ka nuaia ka kalsuanna na hihliana, huchiin ka khete a teu kei hi;
37du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
37Hondoute ka delh dinga, ka delh pha mai ding: hihmanthata a om masiah uh ka kihei kikta kei ding hi.
38Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
38A thoh nawn theihlouhna ding un ka sat tan dia: ka khe nuaiah a puk ding uhi;
39Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.
39Nang kidouna adingin hatna ka taiah non tengsak ngala: honsualte tuh ka nuaiah na zouta hi.
40Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
40Honhote ka hihmangthat theihna dingin, nang hondoute tuh honnung lehngatsan dingin na omsakta hi.
41Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.
41Amau tuh a kikou ua, himahleh hondampa ding kuamah a om kei uh: TOUPA mah tuh a sam ua, himahleh a dawng tuan kei hi.
42De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
42Huaitakin leivui huih mutleng bang mai in ka sat nena: kholak buannawi bangphetin ka pai kheta hi.
43Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
43Nang mite kilaina lakah non humbita; nam chih lutang dingin na honsiama, ka theih ngeilouh miten ka nek ka tak a bawlta ding uhi.
44Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
44Ka tanchin a jak tak un ka thu a mang ding ua; mikhualte ka kiangah a kipe ding uhi.
45Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.
45Mikhualte a vul ding ua, a in sang ua kipanin ling kawmin a hongsuk ding uhi.
46Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.
46TOUPA tuh a hing hi; ka suangpi tuh phatin om henla; honhondampa Pathian tuh pahtawiin om hen:
47HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!
47Phu honlaksakpa leh, mi chih ka nuaia zoupa Pathian mahmah.
48Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;
48Amah hondoute lakah honhonkhia a: ahi, nang kei honsualte tunglamah non domkanga: mi hiamgamte lak akipan na honhumbit jel hi.
49du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
49Huaijiakin, TOUPA aw, nam chih lakah kipahthu ka honhilh dinga, nang phatin la ka sa ding hi.Aman tuh hotdamna thupitak a kumpipa bawl kiangah a pejela; a thaunilhpa tungah, David leh a suante tung ngeiah, khantawnin a chitna a langsak ding hi.
50Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn.
50Aman tuh hotdamna thupitak a kumpipa bawl kiangah a pejela; a thaunilhpa tungah, David leh a suante tung ngeiah, khantawnin a chitna a langsak ding hi.
51Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.