¹För sångmästaren; en psalm av David.

¹Toupa aw, nangmah ah ka ginna ka koih jela; chickmah chiangin leng zahlakin hon omsak kenla: na diktatna jiakin honhumbit in.

²Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam, befria mig genom din rättfärdighet.

²Kei lamah na bil hondoh inla; honhumbit menin: kei dingin suangpi kiptak, hon hondamna dingin bitna in’ hong hi in.

³Böj ditt öra till mig, rädda mig snarligen; var mig en fast klippa, en bort till min frälsning.

³Nang tuh ka suangpi leh ka kulhpi nahi ngala; huaijiakin na min jiakin hon piin hon kaiin.

⁴Ty du är mitt bergfäste och min bort, och du skall, för ditt namns skull, leda och föra mig.

⁴Ka awkna dinga aguka len a phah lak uah honkai khiain; nang ka insang na hi ngala.

⁵Du skall draga mig ur det nät som de lade ut för mig; ty du är mitt värn.

⁵Na khut ah ka kha kon kemsak hi: Toupa aw, thutak Pathian, nang non tanta hi.

⁶I din hand befaller jag min ande; du förlossar mig, HERRE, du trofaste Gud.

⁶Thil bangpeuh ginalou peuh ngaihtuahte tuh ka hua a; ken bel Toupa ka kamuang ahi.

⁷Jag hatar dem som hålla sig till fåfängliga avgudar, men jag förtröstar på HERREN.

⁷Na chitna jiakin ka nuamin ka kipak dinga; ka mangbatna na mu gige ngala; ka hinna a mangbat laiin leng na theigige hi.

⁸Jag vill fröjda mig och vara glad över din nåd, att du ser till mitt lidande, att du låter dig vårda om min själ i nöden

⁸Huan, hondoumi khut ah nang non khumta keia; ka khe mun awng thawl takah na nga zota hi.

⁹och icke överlämnar mig i fiendens hand, utan ställer mina fötter på rymlig plats.

⁹Toupa aw, honhehpihin, mangbangin ka om ngala; ka mit lungkham na jiakin a se huaihuai ahi, ka hinna leh ka pumpi nangawn.

¹⁰Var mig nådig, HERRE, ty jag är i nöd; av sorg är mitt öga förmörkat, ja, min själ såväl som min kropp.

¹⁰Ka damsung lungkhamna in a mangbangta ngeia, ka kumte thum na in a beita hi: ka thulimlouhna jiakin ka tha a jaw a, ka guhte leng a segawp hi.

¹¹Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse och mina år i suckan; min kraft är bruten genom min missgärning, och benen i min kropp äro maktlösa.

¹¹Hondoute jiakin ka min a hong seta a, ahi ka vengte lakah nakpi in a seta hi, ka meltheihte a dingin leng kihtakhuaipi ka hita hi: kho laka hon muten lah hon taisan ta ngal ua.

¹²För alla mina ovänners skull har jag blivit till smälek, ja, till stor smälek för mina grannar och till skräck för mina förtrogna; de som se mig på gatan fly undan för mig.

¹²Misi a mangngilh bangtak un mangngilh in ka om a: bel kitam bang lel ka hita hi.

¹³Jag är bortglömd ur hjärtat, såsom vore jag död; jag har blivit såsom ett sönderslaget kärl.

¹³Mi tampi hon hekna ka za ngala, ka kima kihtakhuai om tuh hon sawm khawm lai un, ka hinna hon laksak a tum uhi.

¹⁴Ty jag hör mig förtalas av många; skräck från alla sidor! De rådslå med varandra mot mig och stämpla för att taga mitt liv.

¹⁴Himahleh, Toupa aw, ka hon muanga: ka Pathian nahi ka chi a.

¹⁵Men jag förtröstar på dig, HERRE; jag säger: »Du är min Gud.»

¹⁵Ka hunte na khut ah a oma, hondoute khut a kipan leh hon sim mohte lakah honhumbit in.

¹⁶Min tid står i dina händer; rädda mig från mina fienders hand och mina förföljare.

¹⁶Na melin na sikha hon sunvak in; na chitna jiakin hon hondam in.

¹⁷Låt ditt ansikte lysa över din tjänare; fräls mig genom din nåd.

¹⁷Toupa aw, zahlakin hon omsak ken; kon sam ngala: mi gilousalou zahlak in om uhen la, Sheol ah dai dinden in om uhen.

¹⁸HERRE, låt mig icke komma på skam, ty jag åkallar dig; låt de ogudaktiga komma på skam och varda tystade i dödsriket.

¹⁸Muk juautheite pau theilou in om uhen; huaiten tuh kisathei leh musit kawmin pau taltakin mi diktat te a gense jel uhi.

¹⁹Må lögnaktiga läppar förstummas, de som tala vad fräckt är mot den rättfärdige, med högmod och förakt.

¹⁹Na hoihna, nangmah laudamsiamte a dingin na kholkhawm tuh thupi natel e aw! Mihing tate mitmuha muanna koihte a dinga na hih sak pen tak.

²⁰Huru stor är icke din godhet, den du förvarar åt dem som frukta dig, och den du bevisar inför människors barn mot dem som taga sin tillflykt till dig!

²⁰Amau tuh mihing omna lakah na humbitna mitmuh in na selgu dinga: lei selhatna lakah bukta ah na koih gu ding hi.

²¹Du beskärmar dem i ditt ansiktes beskärm mot människors sammangaddning; du döljer dem i din hydda mot tungors angrepp.

²¹Toupa phatin om hen: a chitdan lamdang tak tuh khopi kiptak ah a hon musak ngala.

²²Lovad vare HERREN, ty han har bevisat mig sin underbara nåd genom att beskära mig en fast stad!

²²Kei lah, ka hamhaih in, Na itmuh a kipan paih mangin ka omta, ka na chi maimah a; himahleh ka hon sapa hehpihna kon ngetna awte nana za ngala.

²³Ty väl sade jag i min ångest: »Jag är bortdriven från dina ögon.» Likväl hörde du mina böners ljud, när jag ropade till dig.

²³A mi siangthou tengtengte aw, Toupa it un: Toupan mi ginom a humbit a, kisatheitaka gamta tuh nakpi tkain a thuk jel hi.Toupa lamen tengtengte aw, hattakin om unla, na lungtang uh hangsak un.

²⁴Älsken HERREN, alla I hans fromme. HERREN bevarar de trogna, men han vedergäller i fullt mått den som över högmod.

²⁴Toupa lamen tengtengte aw, hattakin om unla, na lungtang uh hangsak un.

²⁵Varen frimodiga och oförfärade i edra hjärtan, alla I som sätten edert hopp till HERREN.