¹För sångmästaren; av Koras söner; en sång.

¹Pathian aw, nidang laia a damlai ua na thilhihte ka pipute un honhilh uh ka bil un ka ja ua.

²Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

²Namte na khutin na hawlkhiaa, amau na phuta; miten a sugima, na paikhia.

³Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

³Gam luah dinga amau namsaua a lak uh ahi kei a, amau bana kihumbit leng ahi kei uhi; a tung ua na kipah jiakin na khut taklam leh, na ban leh, na mel vakin ahi jaw.

⁴Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

⁴Pathian aw, nang ka Kumpipa na hi: Jakob humbitna dingin thu pia in.

⁵Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

⁵Nangmah jiakin ka melmate uh ka si pai ding ua; na min jiakin honsualte ka chil ekek ding uhi.

⁶Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

⁶Ka thalpeu ka muang kei dinga, ka namsauin honhondam sam kei ding.

⁷Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

⁷Hondoute lak ah nang non hondam zota hi, honhote na zaklaksak behlap hi.

⁸nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

⁸Nitumin Pathian ka suang ding ua, na min khantawn in ka phat ding uhi. Selah.

⁹Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. Sela.

⁹Tun jaw nang non khah khia a, non hihzum a; ka sepaih honte u lakah lah na pawtkhe ngeikei hi.

¹⁰Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.

¹⁰Melmate lakah non taijak saka: honhoten sum a deihdeih uh a lauhi.

¹¹Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.

¹¹Nang nek ding a seh belam bang in non pia a; namchih lakah non hihdalh behlap hi.

¹²Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

¹²Na mite bangmahlou in na khawngta a, a man uh lah a tam het kei hi.

¹³Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.

¹³Nang ka kim ua mite gensiatin non omsaka, ka kiangnai ua mite muhsit leh nuihsan in non omsak.

¹⁴Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

¹⁴Nang namchih lakah a selam gentehna in non omsaka, michih laka mite lu sinsanin non omsak hi.

¹⁵Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.

¹⁵Ka zumna nitum in ka maah a om gige a, ka zahlaknain hon tuam zouta hi.

¹⁶Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

¹⁶Genthangmi leh gense mi aw jiak leh, melma leh phulami jiakin.

¹⁷när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

¹⁷Huai tengteng ka tunguah a tunga; himahleh kon mangngilh ngeikei ua, na thukhun ah juauin ka hih ngeikei uhi.

¹⁸Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

¹⁸Ka lungtang uh a kihei nawn kei a, ka kalsuante un na lampi a paisan ngeisam kei hi.

¹⁹Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

¹⁹Nang sehalte omna ah non bawl ek a, sihna lima non tuamna ding in.

²⁰så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

²⁰I Pathian min i mangngilh hiam, gamdang Pathian lamah i khutte i jak hiam.

²¹Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

²¹Pathian in huai tuh a zong khe kei dia hia! Lungtang thugukte a thei gige ngala.

²²månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

²²Ahi, nangmah jiakin nitumin thah in ka om gige ua; belam goh dingte banga seh ka hi uhi.

²³Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

²³Toupa aw, halh tanla, bangachia ihmu! hak inla, khantawnin hon khah khe ken.

²⁴Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

²⁴Bangjiakin ahia na mai na sela, ka haksatdan u leh nuaisiah ka thuakdan uh na mangngilh nak.

²⁵Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

²⁵Ka hinna uh leivui siin a kun a; ka gilpi uh lah leiah a belh bikbek ngala.Honpanpih dingin thou inla, na chitna jiakin hon tan in.

²⁶Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.

²⁶Honpanpih dingin thou inla, na chitna jiakin hon tan in.

²⁷Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.