1Sångernas sång av Salomo.
1Late la, Solomon-a.
2Kyssar give han mig, kyssar av sin mun! Ty din kärlek är mer ljuv än vin.
2Na kam tawpnatein hontawp lechin aw! na itna lah uain sangin a hoihzo ngala.
3Ljuv är doften av dina salvor, ja, en utgjuten salva är ditt namn; fördenskull hava tärnorna dig kär.
3Na kinuhten gimlim hoihtak a neia; na min kinuh butkhiak bang ahia; huaijiakin nungaksiangthouten nang honit uh.
4Drag mig med dig! Med hast vilja vi följa dig. Ja, konungen har fört mig in i sina gemak; Vi vilja fröjdas och vara glada över dig, vi vilja prisa din kärlek högre än vin; med rätta har man dig kär. ----
4Honkaiin; nang kon deih ding uh: kumpipan a dantante sungah a hongpitaa: nang ah ka kipak un nuam ka sa ding uh, uain sangin na itna ka genkhe mun zo ding ua: diktakin nang a honit uh.
5Svart är jag, dock är jag täck, I Jerusalems döttrar, lik Kedars hyddor, lik Salomos tält.
5Ka voma, himahleh ka mel a hoih, Aw nou Jerusalem tanute, Kedar puaninte bang, Solomon puankhaite bang.
6Sen icke därpå att jag är så svart, att solen har bränt mig så. Min moders söner blevo vreda på mig och satte mig till vingårdsvakterska; min egen vingård kunde jag icke vakta.
6Ka vomjiakin hon en ken, niin a honhai jiakin. Ka nu tapate ka tungah a thangpai ua, grephuante kemin a honbawl ua; himahleh kei mah grephuan leng ka kem kei.
7»Säg mig, du som min själ har kär: Var för du din hjord i bet? Var låter du den vila om middagen? Må jag slippa att gå lik en vilsekommen kvinna vid dina vänners hjordar.»
7Hon hilh ve, Aw nang ka khain a it, na gan honvakna mun, sunlaia na khawlsakna mun: bang dinga na kithuahpihte laka ganhon kianga maituam banga kei om ding ka hia?
8»Om du icke vet det, du skönaste bland kvinnor, så gå blott åstad i hjordens spår, och för dina killingar i bet vid herdarnas tält.» ----
8Na theih kei leh, Aw nang numeite laka kilawmpen, ganhonte khapte juiin kuan khia inla, belamchingte puanin kiangah na kelnoute vakin.
9»Vid ett sto i Faraos spann förliknar jag dig, min älskade.
9Aw ka it, Pharo kangtalaite laka sakol toh ka honteha.
10Dina kinder äro så täcka med sina kedjehängen, din hals med sina pärlerader.
10Na biangte samphekte toh a kilawm a, na ngawng suangmantam khite toh.
11Kedjehängen av guld vilja vi skaffa åt dig med silverkulor på.»
11Dangkaeng samphekte dangka siatte toh ka honbawl sak ding uh.
12»Medan konungen håller sin fest, sprider min nardus sin doft.
12Kumpipa a dohkana a tut laiin, ka spiknardi gimlimin a namtuina a sawl khia.
13Min vän är för mig ett myrragömme, som jag bär i min barm.
13Ka ngaihnou kei dingin murra gimlim bang ahia, ka nawite kikal a om.
14Min vän är för mig en klase cyperblommor från En-Gedis vingårdar.»
14Ka ngaihnou kei dingin En-gedi grephuante a henna-pak hom bang ahi.
15»Vad du är skön, min älskade! Vad du är skön! Dina ögon äro duvor.»
15Ngaiin, na kilawm, ka it; ngaiin, na kilawm; na mitte vahui bang ahi uh.
16»Vad du är skön, min vän! Ja, ljuvlig är du, och grönskande är vårt viloläger.
16Ngaiin, na kilawm ka ngaihnou, ahi, a nuam: i tutnanem leng a hing.I in inkamte sidar ahia, i insunte meilah ahi.
17Bjälkarna i vår boning äro cedrar, och cypresser vår väggpanel.»
17I in inkamte sidar ahia, i insunte meilah ahi.