¹»Ja, jag kommer till min lustgård, du min syster, min brud; jag hämtar min myrra och mina välluktande kryddor, jag äter min honungskaka och min honung, jag dricker mitt vin och min mjölk.» ---- Äten, I kära, och dricken, ja, berusen eder av kärlek.

¹Ka huan sungah ka hongpai hi, ka sanggamnu, ka mou: ka murra ka gimnamtui toh ka lakhawmta: ka khuaikhak ka khuaiju tohka netaa; ka uain ka nawitui toh ka dawnta. Aw lawmte, ne un; dawn un, ahi, tampi dawn un, Aw ka ngaihnou.

²Jag låg och sov, dock vakade mitt hjärta. Hör, då klappar min vän på dörren: »Öppna för mig, du min syster, min älskade, min duva, min fromma; ty mitt huvud är fullt av dagg, mina lockar av nattens droppar.»

²Ka ihmua, himahleh ka lungtang a hak: a kiu ka ngaihnou aw ahi, honhon in, ka sanggamnu, ka it, ka vahui, ka ninbanglou: ka lutang lah daituiin a dima, ka samtum lah jana tuitakin.

³»Jag har lagt av mina kläder; skulle jag nu åter taga dem på mig? Jag har tvagit mina fötter; skulle jag nu orena dem?»

³Ka puannak tung ka suahtaa: bang chiin ka silh nawn dia? ka khepekte ka siltaa; bangchiin ka hihnin dia?

⁴Min vän räckte in sin hand genom luckan; då rördes mitt hjärta över honom.

⁴Ka ngaihnouin kongkhak awngah a khut ahon golh luta, amah jiakin ka lungtang hihlinin a om hi.

⁵Jag stod upp för att öppna för min vän, och mina händer dröpo av myrra, mina fingrar av flytande myrra, som fuktade rigelns handtag.

⁵Ka ngaihnou hon dingin ka thou taa; ka khutte murrain a taka, ka khutzungte murra tuiin, kalhna hekna tungah.

⁶Så öppnade jag för min vän, men min vän var borta och försvunnen. Min själ blev utom sig vid tanken på hans ord. Jag sökte honom, men fann honom icke; jag ropade på honom, men han svarade mig icke.

⁶Ka ngaihnou ka hontaa; himahleh ka ngaihnou a nakik nawna a na omta kei hi. Thu a gen laiin ka khain a honjuausana: amah ka zonga, himahleh hondawng kei hi.

⁷Väktarna mötte mig, där de gingo omkring i staden, de slogo mig, de sårade mig; de ryckte av mig min mantel, väktarna på murarna.

⁷Khopia vialvak vengmiten a honmu ua, a honkhen ua, a honliam sak uh; kulhbang ngakten ka puannak a honlak mang sak uh.

⁸»Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, om I finnen min vän, så sägen -- ja, vad skolen I säga honom? Att jag är sjuk av kärlek!»

⁸Ka honngen ahi, Aw Jerusalem tanute, ka ngaihnou na muh uleh, jawlngaiin ka chi a na chih, amah hilh un.

⁹»Vad är då din vän förmer än andra vänner, du skönaste bland kvinnor? Vad är din vän förmer än andra vänner, eftersom du så besvär oss?»

⁹Na ngaihnou, ngaihnou dangsanga a tuansemna bang ahia Aw nang numeite lak a kilawmpen? na ngaihnou ngaihnou dang sanga a tuansemna bang ahia, huchibang na honnget?

¹⁰»Min vän är strålande vit och röd, härlig framför tio tusen.

¹⁰Ka ngaihnou jaw a a san hiuhiaua, sang sawm laka pipen ahi.

¹¹Hans huvud är finaste guld, hans lockar palmträdsvippor, och svarta såsom korpen.

¹¹A lutang dangkaeng hoih penpen bang ahi a, a samtumte a liana, vaak bangin a vom hi.

¹²Hans ögon likna duvor invid vattenbäckar, duvor som bada sig i mjölk och sitta invid bräddfull rand.

¹²A mitta lah luita tui kianga vahui bang ahi a; nawituia sil, kituak taka bulh.

¹³Hans kinder liknar välluktrika blomstersängar, skrin med doftande kryddor. Hans läppar äro röda liljor; de drypa av flytande myrra.

¹³A biangte gimnamtui omna bang ahi a, loupa gimlim bil bang: a mukte lah lili pak bang ahia, murra tui takkhe sakin.

¹⁴Hans händer äro tenar av guld, besatta med krysoliter. Hans midja är formad av elfenben, övertäckt med safirer.

¹⁴A khutte dangkaeng zungbuh beril suangmantam siatna bang ahi: a pumpi saihaa bawl saphir suangmantama luan bang ahi.

¹⁵Hans ben äro pelare av vitaste marmor, som vila på fotstycken av finaste guld. Att se honom är såsom att se Libanon; ståtlig är han såsom en ceder.

¹⁵A khete suangpak khuam, dangkaeng hoihte kuaka kitung bang ahi: a kilatdan Lebanon bang, sidar banga thupi ahi.A kam a khum penpen a: ahi, a ngaihhuai tuntun hi. Hiai ka ngaihnou ahi a, hiai ka lawm ahi. Aw Jerusalem tanute.

¹⁶Hans mun är idel sötma, hela hans väsende är ljuvlighet. Sådan är min vän, ja, sådan är min älskade, I Jerusalems döttrar.»

¹⁶A kam a khum penpen a: ahi, a ngaihhuai tuntun hi. Hiai ka ngaihnou ahi a, hiai ka lawm ahi. Aw Jerusalem tanute.

¹⁷»Vart har han då gått, din vän, du skönaste bland kvinnor? Vart har din vän tagit vägen? Låt oss hjälpa dig att söka honom.»