¹Därefter tog Job till orda och sade:

¹Zatem odpowiedział Ijob i, rzekł:

²Ja, visst ären I det rätta folket, och med eder kommer visheten att dö ut!

²Wieraście wy sami ludźmi? i z wamiż umrze mądrość?

³Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I, icke står jag tillbaka för eder; ty vem är den som ej begriper slikt?

³Teżci ja mam serce jako i wy, anim jest podlejszym niżeli wy; a któż i tego nie wie, co i wy?

⁴Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän, jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud; man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig!

⁴Pośmiewiskiem jestem przyjacielowi memu, który gdy woła do Boga, ozywa mu się; naśmiewiskiem jest sprawiedliwy i doskonały.

⁵Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker; förakt väntar dem vilkas fötter vackla.

⁵Ten, co jest upadku bliski, jest pochodnią wzgardzoną człowiekowi, według myśli pokoju zażywającemu.

⁶Men förhärjares hyddor åtnjuta frid, och trygghet få sådana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand.

⁶Spokojne i bezpieczne są namioty zbójców tych, którzy draźnią Boga, którym Bóg daje w ręce dobre rzeczy.

⁷Men fråga du boskapen, den må undervisa dig, och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig;

⁷A nawet pytaj się proszę bydląt, a one cię nauczą; i ptastwa niebieskiego, a oznajmi tobie.

⁸eller tala till jorden, hon må undervisa dig, fiskarna i havet må giva dig besked.

⁸Albo się rozmów z ziemią, a ona cię nauczy, i rozpowiedząć ryby morskie.

⁹Vem kan icke lära genom allt detta att det är HERRENS hand som har gjort det?

⁹Któż nie wie z tych wszystkich rzeczy, że to ręka Paóska sprawiła?

¹⁰I hans han är ju allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.

¹⁰W którego ręku jest dusza wszelkiej rzeczy żywej, i duch wszelkiego ciała ludzkiego.

¹¹Skall icke öra pröva orden, likasom munnen prövar matens smak?

¹¹Azaż nie ucho mowy doświadcza, jako usta pokarmu smakują?

¹²Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat.

¹²W ludziach starych jest mądrość, a w długich dniach roztropność.

¹³Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom råd och förstånd.

¹³Dopieroż u Pana jest mądrość, i siła, i rada, i umiejętność.

¹⁴Se, vad han river ned, det bygges ej upp; för den han spärrar inne kan ingen upplåta.

¹⁴Oto on burzy, a nikt nie zbuduje; zamknie człowieka, a nikt mu nie otworzy.

¹⁵Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt, han släpper dem lösa, då fördärva de landet.

¹⁵On gdy zatrzyma wody, wyschną; a gdy je wypuści, podwracają ziemię.

¹⁶Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand.

¹⁶U niego jest moc i mądrość. Jego jest błądzący, i w błąd zawodzący.

¹⁷Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt, och domare gör han till dårar.

¹⁷On obiera radców z mądrości, a sędziów przywodzi do głupstwa.

¹⁸Han upplöser konungars välde och sätter fångbälte om deras höfter.

¹⁸On pas królów rozwiązuje, i znowu przepasuje pasem biodra ich.

¹⁹Präster utblottar han, han för dem i landsflykt, och de säkrast rotade kommer han på fall.

¹⁹Podaje książęta na łup, a mocarze podwraca.

²⁰Välbetrodda män berövar han målet och avhänder de äldste deras insikt.

²⁰Odejmuje usta krasomówcom, a rozsądek starym odbiera.

²¹Han utgjuter förakt över furstar och lossar de starkes gördel.

²¹Wylewa wzgardę na książęta, a mdli siły mocarzów.

²²Han blottar djupen, så att de ej höljas av mörker, dödsskuggan drager han fram i ljuset.

²²On odkrywa głębokie rzeczy z ciemności, a wywodzi na jaśnię cieó śmierci.

²³Han låter folkslag växa till -- och förgör dem; han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort.

²³Rozmnaża narody, i wytraca je; rozszerza lud, i umniejsza go.

²⁴Stamhövdingar i landet berövar han förståndet, han leder dem vilse i väglösa ödemarker.

²⁴On odejmuje serca przełożonym ludu ziemi, a czyni, że błądzą po pustyni bezdrożnej;

²⁵De famla i mörkret och hava intet ljus, han kommer dem att ragla såsom druckna.

²⁵Że macają w ciemnościach, gdzie nie masz światłości, a sprawuje, że błądzą jako pijani.