¹Därefter tog Job till orda och sade:

¹A odpowiadając Ijob rzekł:

²Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.

²Słuchajcież z pilnością słów moich, a będzie mi to od was pociechą.

³Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.

³Znoście mię, a ja będę mówił; a gdy domówię, naśmiewajcie się.

⁴Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?

⁴Izaż do człowieka obracam narzekanie moje? a ponieważ mam o co, jakoż się niema trapić duch mój?

⁵Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.

⁵Wejrzyjcież na mię, a zdumiewajcie się, a połóżcie rękę na usta wasze.

⁶Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.

⁶Bo co sobie wspomnę, tedy się lękam, a strach zdejmuje ciało moje.

⁷Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?

⁷Przeczże niepobożni żyją, starzeją się, i wzmagają się w bogactwa?

⁸De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.

⁸Nasienie ich trwałe jest przed obliczem ich z nimi, a rodzina ich przed oczyma ich.

⁹Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.

⁹Domy ich bezpieczne od strachu, a niemasz rózgi Bożej nad nimi.

¹⁰När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.

¹⁰Byk ich przypuszczon bywa, a nie traci nasienia; krowa ich rodzi, a nie pomiata.

¹¹Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.

¹¹Wypuszczają maluczkie dziatki swoje jako trzodę, a synowie ich wyskakują.

¹²De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.

¹²Wykrzykają przy bębnie i przy harfie, a weselą się przy głosie muzyki.

¹³De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid.

¹³Trawią w dobrem dni swoje, a we mgnieniu oka do grobu zstępują.

¹⁴Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.

¹⁴Którzy mawiają Bogu: Odejdź od nas; bo dróg twoich znać nie chcemy.

¹⁵Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»

¹⁵Któż jest Wszechmocny, abyśmy mu służyli? a cóż nam to pomoże, choćbyśmy mu się modlili?

¹⁶Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!

¹⁶Ale oto, dobra ich nie są w rękach ich; przetoż rada niepobożnych daleka jest odemnie.

¹⁷Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?

¹⁷Częstoż pochodnia niepobożnych gaśnie? a zginienie ich przychodzi na nich? Oddziela im Bóg boleści w gniewie swoim.

¹⁸De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.

¹⁸Stawają się jako plewa przed wiatrem, i jako perz, który wicher porywa.

¹⁹»Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.» Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.

¹⁹Bo Bóg chowa synom jego pomstę jego; nadgradza mu, aby to poczuł.

²⁰Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.

²⁰Oglądają oczy jego nieszczęście swoje, a z popędliwości Wszechmocnego pić będzie.

²¹Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?

²¹Co za staranie jego o domu jego po nim, gdyż liczba miesięcy jego umniejszona jest?

²²»Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?»

²²Izali Boga kto nauczy umiejętności, gdyż on wysokich sądzi?

²³Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;

²³Ten umiera w doskonałej sile swojej, gdy zewsząd bezpieczny i spokojny jest;

²⁴hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.

²⁴Gdy piersi jego pełne są mleka, a szpik kości jego odwilża się,

²⁵Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.

²⁵Inny zaś umiera w gorzkości ducha, który nie jadał z uciechą.

²⁶Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.

²⁶Spólnie w prochu leżeć będą, a robaki ich okryją.

²⁷Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.

²⁷Oto ja znam myśli wasze i zamysły, które przeciwko mnie złośliwie zmyślacie.

²⁸I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»

²⁸Bo mówicie: Gdzież jest dom książęcy? gdzie namiot przybytków niepobożnych?

²⁹Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:

²⁹Izaliście nie pytali podróżnych? a znaków ich izali znać nie chcecie?

³⁰att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?

³⁰Że w dzieó zatracenia zły zachowany bywa, w dzieó, którego gniew przywiedziony bywa.

³¹Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?

³¹Któż mu oznajmi w oczy drogę jego? a to, co czynił, kto mu odpłaci?

³²Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.

³²Wszakże i on do grobów zaprowadzony będzie, a w kupie umarłych zawżdy zostanie.

³³Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.

³³Słodnieją mu bryły grobowe, i ciągnie za sobą wszystkich ludzi; a tych, którzy go poprzedzili, niemasz liczby.

³⁴Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.

³⁴Jakoż mię tedy próżno cieszycie, gdyż w odpowiedziach waszych zostaje kłamstwo?