¹Och Elihu tog till orda och sade:

¹Nadto mówił Elihu, i rzekł:

²Hören, I vise, mina ord; I förståndige, lyssnen till mig.

²Słuchajcież, mądrzy! mów moich, a nauczeni posłuchajcie mię.

³Örat skall ju pröva orden, och munnen smaken hos det man vill äta.

³Bo ucho słów doświadcza, jako podniebienie smakuje pokarmu.

⁴Må vi nu utvälja åt oss vad rätt är, samfällt söka förstå vad gott är.

⁴Obierzmy sobie sąd, a rozeznajmy między sobą, co jest dobrego.

⁵Se, Job har sagt: »Jag är oskyldig. Gud har förhållit mig min rätt.

⁵Ponieważ Ijob rzekł: Jestem sprawiedliwym, a Bóg odrzucił sprawę moję:

⁶Fastän jag har rätt, måste jag stå såsom lögnare; dödsskjuten är jag, jag som intet har brutit.»

⁶I mamże kłamać, mając sprawiedliwą? Bolesny jest postrzał mój bez przewinienia.

⁷Var finnes en man som är såsom Job? Han läskar sig med bespottelse såsom med vatten,

⁷Któryż jest mąż taki, jako Ijob, coby pił pośmiewisko jako wodę?

⁸han gör sig till ogärningsmäns stallbroder och sällar sig till ogudaktiga människor.

⁸A coby chodził w towarzystwie czyniących nieprawość; i przestawałby z ludźmi niepobożnymi?

⁹Ty han säger: »Det gagnar en man till intet, om han håller sig väl med Gud.»

⁹Bo powiedział: Nie pomoże człowiekowi, choćby się podobał Bogu.

¹⁰Hören mig därför, I förståndige män: Bort det, att Gud skulle begå någon orätt, att den Allsmäktige skulle göra vad orättfärdigt är!

¹⁰Przetoż mię słuchajcie, mężowie rozumni! Niech będzie daleka niepobożność od Boga, i nieprawość od Wszechmocnego.

¹¹Nej, han vedergäller var människa efter hennes gärningar och lönar envar såsom hans vandel har förtjänat.

¹¹Bo on według uczynku płaci człowiekowi, a według drogi jego każdemu nagradza.

¹²Ty Gud gör i sanning intet som är orätt, den Allsmäktige kan icke kränka rätten.

¹²A zgoła Bóg przewrotnie nie czyni, a Wszechmocny nie podwraca sądu.

¹³Vem har bjudit honom att vårda sig om jorden, och vem lade på honom bördan av hela jordens krets?

¹³Któż go przełożył nad ziemią? a kto wystawił cały okrąg świata?

¹⁴Om han ville tänka allenast på sig själv och åter draga till sig sin anda och livsfläkt,

¹⁴Jeźliby obrócił przeciwko niemu serce swoje, a ducha jego, i dech jego do siebie wziął:

¹⁵då skulle på en gång allt kött förgås, och människorna skulle vända åter till stoft.

¹⁵Zginęłoby wszelkie ciało społu, a człowiekby się do prochu nawrócił.

¹⁶Men märk nu väl och hör härpå, lyssna till vad mina ord förkunna.

¹⁶Maszli tedy rozum, słuchaj tego, a przyjmuj w uszy swe głos mowy mojej.

¹⁷Skulle den förmå regera, som hatade vad rätt är? Eller fördömer du den som är den störste i rättfärdighet?

¹⁷Azaż ten, który ma w nienawiści sąd, panować może? azaż tego, który jest wielce sprawiedliwy, niepobożnym uczynisz?

¹⁸Får man då säga till en konung: »Du ogärningsman», eller till en furste: »Du ogudaktige»?

¹⁸Zaż potępisz tego, który może rzec królowi: O bezecny! a książętom: O niepobożny!

¹⁹Gud har ju ej anseende till någon hövdings person, han aktar den rike ej för mer än den fattige, ty alla äro de hans händers verk.

¹⁹Który nie ma względu na osoby książąt, i nie waży sobie więcej bogacza nad ubogiego; bo oni wszyscy są czynem rąk jego.

²⁰I ett ögonblick omkomma de, mitt i natten: folkhopar gripas av bävan och förgås, de väldige ryckas bort, utan människohand.

²⁰Nagle umierają; a o północy wzruszony bywa naród, i przemija, a mocarz zniesiony bywa bez ręki ludzkiej.

²¹Ty hans ögon vakta på var mans vägar, och alla deras steg, dem ser han.

²¹Oczy bowiem jego nad drogami człowieczemi, a on widzi wszystkie kroki jego.

²²Intet mörker finnes och ingen skugga så djup, att ogärningsmän kunna fördölja sig däri.

²²Niemasz ciemności, ani cienia śmierci, kędyby się skryli ci, którzy czynią nieprawość.

²³Ty länge behöver Gud ej vakta på en människa, innan hon måste stå till doms inför honom.

²³Bo na nikogo nie wkłada więcej, tak, żeby miał wchodzić w sąd z Bogiem.

²⁴Han krossar de väldige utan rannsakning och låter så andra träda fram i deras ställe.

²⁴Pociera bardzo wiele mocarzów, a inszych miasto nich wystawia.

²⁵Ja, han märker väl vad de göra, han omstörtar dem om natten och låter dem förgås.

²⁵Przeto, iż zna sprawy ich, obraca im dzieó w noc, aby byli potarci.

²⁶Såsom ogudaktiga tuktar han dem öppet, inför människors åsyn,

²⁶Poraża ich jako niepobożnych na miejscu jawnem.

²⁷eftersom de veko av ifrån honom och ej aktade på alla hans vägar.

²⁷Przeto, iż odstąpili od niego, a żadnych dróg jego zrozumieć nie chcieli:

²⁸De bragte så den armes rop inför honom, och rop av betryckta fick han höra.

²⁸Aby przywiódł na nich wołanie znędzniałych, a pokazał, że wysłuchuje wołanie ubogich.

²⁹Vem vågar då fördöma, om han stillar larmet? Ja, vem vill väl skåda honom, om han döljer sitt ansikte, för ett folk eller för en enskild man,

²⁹Gdy on sprawi pokój, któż go wzruszy? także, gdy skryje oblicze, któż go ujrzy? A to czyni tak całemu narodowi, jako każdemu człowiekowi,

³⁰när han vill rycka makten ifrån gudlösa människor och hindra dem att bliva snaror för folket?

³⁰Aby dalej nie panował człowiek obłudny na upadek ludzki.

³¹Kan man väl säga till Gud: »Jag måste lida, jag som ändå intet har förbrutit.

³¹Zaprawdę miałbyś mówić do Boga: Przepuść; poniosę, a nie będę się wzbraniał.

³²Visa mig du vad som går över mitt förstånd; om jag har gjort något orätt, vill jag då ej göra så mer.»

³²Nadto jeźlibym czego nie baczył, ty mię naucz; jeźlim nieprawość popełnił, nie uczynię tego więcej.

³³Skall då han, för ditt klanders skull, giva vedergällning såsom du vill? Du själv, och icke jag, må döma därom; ja, tala du ut vad du menar.

³³Izali według zdania twego będziesz płacił, żeć się to nie podoba, a żeś ty owo obrał, a nie on? Ale wieszli co lepszego, powiedz.

³⁴Men kloka män skola säga så till mig, visa män, när de få höra mig:

³⁴Mężowie rozumni toż rzeką ze mną, a człowiek mądry przypadnie na to,

³⁵»Job talar utan någon insikt, hans ord äro utan förstånd.»

³⁵Że Ijob nie mówi mądrze, a słowa jego nie są roztropne.

³⁶Så må nu Job utstå prövningar allt framgent, då han vill försvara sig på ogärningsmäns sätt.

³⁶Boże, Ojcze mój! niech będzie Ijob doskonale doświadczony, przeto, iż nam odpowiada, jako ludziom złym.

³⁷Till sin synd lägger han ju uppenbar ondska, oss till hån slår han ihop sina händer och talar stora ord mot Gud.

³⁷Bo przestępstwa przyczynia do grzechu swego; chlubi się między nami, i mówi bardzo wiele przeciwko Bogu.