¹Då tog Job till orda och sade:

¹I odpowiedział Ijob, a rzekł:

²Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!

²O gdyby pilnie zważono narzekanie moje, a biedę moję pospołu na wagę włożono,

³Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.

³Tedyby była cięższą nad piasek morski; przetoż mi słów niestaje.

⁴Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.

⁴Albowiem strzały Wszechmocnego tkwią we mnie, których jad wysuszył ducha mego, a strachy Boże walczą przeciwko mnie.

⁵Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?

⁵Izali osieł dziki ryczy nad trawą? albo wół izali ryczy nad paszą swoją?

⁶Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?

⁶Izali może być jedzona rzecz niesmaczna bez soli? albo jestli jaki smak w białku jajowym?

⁷Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.

⁷Czego się przedtem nie chciała dotknąć dusza moja, to teraz jest boleścią ciała mego.

⁸Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!

⁸Bodajże się spełniła prośba moja! Niechże mi Bóg da, czego oczekuję!

⁹O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!

⁹Oby się Bogu podobało, żeby mię zniszczył, a żeby mię wyciął, rozpuściwszy rękę swoję!

¹⁰Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.

¹⁰Bo mam jeszcze pociechę swoję, (chociaż pałam w boleści, a Bóg mi nie folguje) żem nie taił słów Świętego.

¹¹Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?

¹¹Cóż jest za moc moja, abym potrwał? albo co za koniec mój, abym przedłużył żywota mego?

¹²Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?

¹²Izali moc kamienna moc moja? albo ciało moje miedziane?

¹³Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.

¹³Azaż obrony mojej niemasz przy mnie? azaż rozsądek oddalony odemnie?

¹⁴Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,

¹⁴Przeciwko temu, którego litość słabieje ku bliźniemu swemu, i który bojaźó Wszechmogącego opuścił?

¹⁵Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,

¹⁵Bracia moi omylili mię jako potok; pominęli jako gwałtowne potoki,

¹⁶som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,

¹⁶Które bywają mętne od lodu, w których się śnieg ukrywa;

¹⁷men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.

¹⁷Czasu którego topnieją, zaginą; a czasu gorącości niszczeją z miejsca swego.

¹⁸Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.

¹⁸Udawają się tam i sam z dróg swoich; rozciekają się po miejscach bezwodnych, i giną.

¹⁹Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;

¹⁹Podróżni ludzie z krainy Teman obaczyli je; a którzy szli do Seba, mieli w nich nadzieję.

²⁰men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.

²⁰Ale się zawstydzili, iż w nich ufali; a gdy tam przyszli, oszukali się.

²¹Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.

²¹Tak zaiste i wy, bywszy nie jesteście; widząc utrapienie moje, lękacie się.

²²Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,

²²Izalim mówił: Przynieście mi co, a z majętności waszej dajcie mi dary?

²³att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?

²³I wybawcie mię z rąk nieprzyjaciela, a z rąk okrutników odkupcie mię?

²⁴Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.

²⁴Nauczcież mię, a ja umilknę; a w czemem zbłądził pokażcie mi.

²⁵Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?

²⁵O jakoż są mocne słowa prawdziwe! Ale cóż sprawi obwinienie wasze?

²⁶Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?

²⁶Izali słowa moje obwinić myślicie, a przewiewać mowy utrapionego?

²⁷Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!

²⁷I na sierotę targacie się, i kopiecie doły pod przyjacielem swoim.

²⁸Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.

²⁸Przetoż przypatrzcie mi się teraz, a obaczycie, jeźli kłamię przed obliczem waszem.

²⁹Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!

²⁹Obaczcie się, proszę, a niech nie będzie w was nieprawość; obaczcie się, a poznacie, że jest sprawiedliwość moja przy mnie.

³⁰Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?

³⁰A iż nie masz w języku mym nieprawości: i nie mamże znać utrapienia mego?