¹Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.

¹Wspomnij, Panie! na to, co się nam przydało; wejrzyj a obacz pohaóbienie nasze.

²Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.

²Dziedzictwo nasze obrócone jest do obcych, a domy nasze do cudzoziemców.

³Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.

³Sierotamiśmy a bez ojca; matki nasze są jako wdowy.

⁴Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.

⁴Wody nasze za pieniądze pijemy, drwa nasze za pieniądze kupujemy.

⁵Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.

⁵Na szyi swej prześladowanie cierpiemy, pracujemy, a nie dadzą nam odpocząć.

⁶Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.

⁶Egipczykom podajemy rękę i Assyryjczykom, żebyśmy się nasycili chleba.

⁷Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.

⁷Ojcowie nasi zgrzeszyli, niemasz ich, a my nieprawość ich ponosimy.

⁸Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.

⁸Niewolnicy panują nad nami, niemasz, ktoby nas wybawił z ręki ich.

⁹Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.

⁹Z odwagą duszy naszej szukamy chleba swego dla strachu miecza i na puszczy.

¹⁰Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.

¹⁰Skóra nasza jako piec zczerniała od srogości głodu.

¹¹Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.

¹¹Niewiasty w Syonie pogwałcono; i panny w miastach Judzkich.

¹²Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.

¹²Książęta ręką ich powieszeni są, a osoby starszych nie mają w uczciwości.

¹³Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.

¹³Młodzięców do żarn biorą, a młodzieniaszkowie po drwami padają.

¹⁴De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.

¹⁴Starcy w bramach więcej nie siadają, a młodzieócy przestali pieśni swoje.

¹⁵Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.

¹⁵Ustało wesele serca naszego, pląsanie nasze w kwilenie się obróciło.

¹⁶Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!

¹⁶Spadła korona z głowy naszej; biada nam, żeśmy zgrzeszyli!

¹⁷Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,

¹⁷Dlategoż mdłe jest serce nasze, dlatego zaćmione są oczy nasze;

¹⁸för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.

¹⁸Dla góry Syoóskiej, że jest spustoszona, liszki chodzą po niej.

¹⁹Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.

¹⁹Ty, Panie! trwasz na wieki, a stolica twoja od narodu do narodu.

²⁰Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?

²⁰Przeczże nas na wieki zapominasz, a opuszczasz nas przez tak długi czas?

²¹Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.

²¹Nawróć nas do siebie, o Panie! a nawróceni będziemy; odnów dni nasze, jako z dawna były.

²²Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?

²²Bo izali nas cale odrzucisz, a gniewać się będziesz na nas tak bardzo?