¹När jag kom till eder, mina bröder, var det också icke med höga ord eller hög visdom som jag kom och frambar för eder Guds vittnesbörd.

¹Mange, phrale, kana gelem tumende, na bare divanosa vai gojasa, avilem te phenav tumenge pa Del.

²Ty jag hade beslutit mig för, att medan jag var bland eder icke veta om något annat än Jesus Kristus, och honom såsom korsfäst.

²Te nas ma gindo te zhanav mashkar tumende aver diela, ferdi O Jesus Kristo, ai lesko merimos po trushul.

³Och jag uppträdde hos eder i svaghet och med fruktan och mycken bävan.

³Me korkorho simas tumende slabo, ai daras, ai izdramasa.

⁴Och mitt tal och min predikan framställdes icke med övertalande visdomsord, utan med en bevisning i ande och kraft;

⁴Ai murhi vorba ai murho divano nas bare vorbi kai parhuven la gojasa, numa sas dino ande putiera le Swuntsone Duxoski.

⁵ty eder tro skulle icke vara grundad på människors visdom, utan på Guds kraft.

⁵Kashte tumaro pachamos te na avel kerdo pe goji le manushenge, numa ande putiera le Devleski.

⁶Visdom tala vi dock bland dem som äro fullmogna, men en visdom som icke tillhör denna tidsålder eller denna tidsålders mäktige, vilkas makt bliver till intet.

⁶Numa iek goji si kai phenas mashkar le shave le Devleske kai barile ando Del, kadala zhanglimos nai katar e lumia, vai katar le bare kai poronchin adies. Won meren ai vi lengo zhanglimos merel lensa.

⁷Nej, vi tala Guds hemliga visdom, den fördolda, om vilken Gud, redan före tidsåldrarnas begynnelse, har bestämt att den skall bliva oss till härlighet,

⁷Ame phenas e goji le Devleski, shodo ai garadi, kai O Del mai anglal sar le bersh shinadisas pe amaro barimos.

⁸och som ingen av denna tidsålders mäktige har känt; ty om de hade känt den, så hade de icke korsfäst härlighetens Herre.

⁸Goji kai chi iek baro anda kadala bersh chi zhanglia, ke te zhanglino la nashti karfon le Devles le bares.

⁹Vi tala -- såsom det heter i skriften -- »vad intet öga har sett och intet öra har hört, och vad ingen människas hjärta har kunnat tänka, vad Gud har berett åt dem som älska honom».

⁹Numa sar si ramome, kai e iakh chi dikhlia, kai o khan chi ashundia, ai kai chi avile ando ilo le manushesko, dieli kai O Del lashardia kodolenge kai si lenge drago.

¹⁰Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Anden utrannsakar ju allt, ja ock Guds djuphet.

¹⁰O Del sikadia lenge pa Duxo; ke o Duxo zumavel swako fielo vi o garavimos le Devleske.

¹¹Ty vilken människa vet vad som är i en människa, utom den människans egen ande? Likaså känner ingen vad som är i Gud, utom Guds Ande.

¹¹Savo andal manush chaches zhanen le dieli le manusheske, te na avela o Duxo le Manushesko kai san ande leste? Saikfielo khonik chi zhanel le dieli le Devleske, de ferdi O Duxo le Devlesko.

¹²Men vi hava icke fått världens ande, utan den Ande som är av Gud, för att vi skola veta vad som har blivit oss skänkt av Gud.

¹²Akana chi liam o duxo la lumiako, numa o Duxo kai avel katar O Del; kashte te zhanas le dieli kadia sas O Del ande pesko mishtimos.

¹³Om detta tala vi ock, icke med sådana ord som mänsklig visdom lär oss, utan med sådana ord som Anden lär oss; vi hava ju att tyda andliga ting för andliga människor.

¹³Ai ame das duma, na divanonsa kai sicharel e goji la manushenge, numa kodola sas kai sicharel O Swunto Duxo; phenas divano duxosko pel dieluria le duxoske.

¹⁴Men en »själisk» människa tager icke emot vad som hör Guds Ande till. Det är henne en dårskap, och hon kan icke förstå det, ty det måste utgrundas på ett andligt sätt.

¹⁴Numa o manush zhigania (manush kai chi pachalpa ando Del), chi lel le dieli anda Duxo le Devlesko; ke leske si dilimos, ai nashte zhanel le, ke ferdi Duxosa sai haliarel.

¹⁵Den andliga människan åter kan utgrunda allt, men själv kan hon icke utgrundas av någon.

¹⁵O manush duxosko aver fielo kerel kris pe sa le dieli, ai pe leste korkorho chi kerel kris khonik.

¹⁶Ty »vem har lärt känna Herrens sinne, så att han skulle kunna undervisa honom?» Men vi hava Kristi sinne.

¹⁶Ke kon zhanelas o gindo le Devlesko, te sicharel les? Numa si ame o gindo le Kristosko.