¹Vad nu angår det I haven skrivit om, så svarar jag detta: En man gör visserligen väl i att icke komma vid någon kvinna;

¹Andal dieluria kai ramosardian mange, gindiv ke mai mishto le mursheske te na azbal ek zhuvlia.

²men för att undgå otuktssynder må var man hava sin egen hustru, och var kvinna sin egen man.

²Numa te na kerdiol kurvimos, te avel swakones leske rhomni, ai swakona rhomni swako rhom.

³Mannen give sin hustru vad han är henne pliktig, sammalunda ock hustrun sin man.

³Mekel o rhom peska rhomnia so trobul: ai te kerel vi rhomni saikfielo peske rhomesa.

⁴Hustrun råder icke själv över sin kropp, utan mannen; sammalunda råder ej heller mannen över sin kropp, utan hustrun.

⁴E rhomni chi poronchil pe pesko stato, ke lako rhom si. Ai saikfielo o rhom nai chi poronchil pe pesko stato, ke leski rhomni si.

⁵Dragen eder icke undan från varandra, om icke möjligen, med bådas samtycke, till en tid, för att I skolen hava ledighet till bönen. Kommen sedan åter tillsammans, så att Satan icke frestar eder, då I nu icke kunnen leva återhållsamt.

⁵Na len tume iek kavrestar, de ferdi te avena dakordo pek vriama, ai den tume te postin ai rhuginpe; ai porme pale thon tume andek than daraltar ke o beng mangel te zumavel tumen.

⁶Detta säger jag likväl såsom en tillstädjelse, icke såsom en befallning.

⁶Te na kodia mishtimata chi kerav anda late zakonuria.

⁷Jag skulle dock vilja att alla människor vore såsom jag. Men var och en har fått sin särskilda nådegåva från Gud, den ene så, den andre så.

⁷Mangavas te aven sa manush sar mande. Numa swakones si les leski podarka katar O Del, iekes te phirav, ai iek kavres aver fielo.

⁸Till de ogifta åter och till änkorna säger jag att de göra väl, om de förbliva i samma ställning som jag.

⁸Kodola kai nai ansurime ai le phivlia, phenav lenge, ke mishto lenge te beshen sar mande.

⁹Men kunna de icke leva återhållsamt, så må de gifta sig; ty det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär.

⁹Numa te na avela le dosta zor pe kodia te ansurinpe: ke mai mishto te ansurinpe de sar te phabol.

¹⁰Men dem som äro gifta bjuder jag -- dock icke jag, utan Herren; En hustru må icke skilja sig från sin man

¹⁰Kodola kai si ansurime, phenav lenge, na me, numa O Del, e rhomni te na vulardiol katar pesko rhom.

¹¹(om hon likväl skulle skilja sig, så förblive hon ogift eller förlike sig åter med mannen), ej heller må en man förskjuta sin hustru.

¹¹Ai te suvliardi, te beshel bi te ansurilpe, vai te pochil pe pesko rhomesa. Ai vi o rhom te na shudel peska rhomnia.

¹²Till de andra åter säger jag själv, icke Herren: Om någon som hör till bröderna har en hustru som icke är troende, och denna är villig att leva tillsammans med honom, så må han icke förskjuta henne.

¹²Le kavrenge chi phenel O Del, me phenav: te si iek phral kai si les rhomni kai chi pachalpe, ai te mangela te beshel lesa, te na shudel la.

¹³Likaså, om en hustru har en man som icke är troende, och denne är villig att leva tillsammans med henne, så må hon icke förskjuta mannen.

¹³Ai e zhuvli kai si la iek rhom kai chi pachalpe ando Del, ai te mangela te beshel lasa, te na zhaltar katar pesko rhom.

¹⁴Ty den icke troende mannen är helgad i och genom sin hustru, och den icke troende hustrun är helgad i och genom sin man, då han är en broder; annars vore ju edra barn orena, men nu äro de heliga. --

¹⁴Ke o rhom kai chi pachalpe ando Del sai avel swuntsome peski rhomni, ai e rhomni kai chi pachalpe ando Del sai avel swuntsome katar pesko rhom. Te na, tumare glate sas te aven bi vuzhe; numa akana swuntsele.

¹⁵Om däremot den icke troende vill skiljas, så må han få skiljas. En broder eller syster är i sådana fall intet tvång underkastad, och Gud har kallat oss till att leva i frid.

¹⁵Kodo kai chi pachalpe te vulardiola katar peski zhuvli, mek te vular lake o phral vi e phei kai nai astarde: O Del phendia lenge te traiisaras pachasa.

¹⁶Ty huru kan du veta, du hustru, om du skall frälsa din man? Eller du man, huru vet du om du skall frälsa din hustru?

¹⁶Sar zhanes tu, Rhomnio, kai chi skepis cho rhom? Vai sar zhanes tu, rhoma, kai chi skepis chi rhomni?

¹⁷Må allenast var och en vandra den väg fram, som Herren har bestämt åt honom, var och en i den ställning vari Gud har kallat honom. Den ordningen stadgar jag för alla församlingar.

¹⁷Ferdi swako te phirel, sar e partia le Devleske kai kerdia lesko Del, sar akhardia les O Del, kadia phenav ka sa le khangeria.

¹⁸Har någon blivit kallad såsom omskuren, så göre han sig icke åter lik de oomskurna; har någon blivit kallad såsom oomskuren, så låte han icke omskära sig.

¹⁸Vari kon akhardo sas sar Zhidovo, te beshel sar Zhidovo. Vari kon akhardo sas sar Nas Zhidovo, te na kerdiol Zhidovo.

¹⁹Det kommer icke an på om någon är omskuren eller oomskuren; allt beror på huruvida han håller Guds bud.

¹⁹O semno le Zhidovongo nai kanchi, ai bi o semno nai kanch, numa o zakono le Devlesko si sa.

²⁰Var och en förblive i den kallelse vari han var, när han blev kallad.

²⁰Swako te beshel sar kai si kana akhardia les O Del.

²¹Har du blivit kallad såsom träl, så låt detta icke gå dig till sinnes; dock, om du kan bliva fri, så begagna dig hellre därav.

²¹Akhardia tu kana sanas sluga? Na gindi sa: numa te sai lebirisas tu, libiris (ivia) sa.

²²Ty den träl som har blivit kallad till att vara i Herren, han är en Herrens frigivne; sammalunda är ock den frie, som har blivit kallad, en Kristi livegne.

²²Ke wo si akhardo katar O Del, ai i kako kai nai sluga le Devlesko; kadia o manush kai si ivia, ai si akhardo kerdiol sluga le Kristosko.

²³I ären köpta, och betalningen är given; bliven icke människors trälar.

²³Ke chinde sanas pek bari semna; na kerdion slugi le manushenge.

²⁴Ja, mina bröder, var och en förblive inför Gud i den ställning vari han har blivit kallad.

²⁴Swako phral, beshel angla Del sar kai akhardia les.

²⁵Vad vidare angår dem som äro jungfrur, så har jag icke att åberopa någon befallning av Herren, utan giver allenast ett råd, såsom en som genom Herrens barmhärtighet har blivit förtroende värd.

²⁵Andal sheia baria nai ma kris katar O Del: numa dav murho gindo, sar kai len katar O Del mishtimos te avav chacho lestar.

²⁶Jag menar alltså, med tanke på den nöd som står för dörren, att den människa gör väl, som förbliver såsom hon är.

²⁶Vi ta miazol mange andai vriama kai si trutno kai pashol mishto peske mursheske te avel kadia.

²⁷Är du bunden vid hustru, så sök icke att bliva lös. Är du utan hustru, så sök icke att få hustru.

²⁷Astardo san ka rhomni? Na roden te shuden la. Chi san astardo ka rhomni? Na roden ek rhomni.

²⁸Om du likväl skulle gifta dig, så syndar du icke därmed; ej heller syndar en jungfru, om hon gifter sig. Dock komma de som så göra att draga över sig lekamliga vedermödor; och jag skulle gärna vilja skona eder.

²⁸Numa te san ansurin, chi kerdian bezex; ai shei bari te ansurilpe, nai bezex. Numa kodola manush avela le baiuria mashkar lende.

²⁹Men det säger jag, mina bröder: Tiden är kort; därför må härefter de som hava hustrur vara såsom hade de inga,

²⁹Phrala le, so phenav, e vriama skurto la, ai mai angle kodola kai si le rhomnia te keren kashte te na aven le.

³⁰och de som gråta såsom gräte de icke, och de som glädja sig såsom gladde de sig icke, och de som köpa något såsom finge de icke behålla det,

³⁰Kodola kai roven, sar kana te na roven; ai kodola kai veselinpe, sar kana te na veselinpe; kodola kai chinen, sar kana te na avel les;

³¹och de som bruka denna världen såsom gjorde de icke något bruk av den. Ty den nuvarande världsordningen går mot sitt slut;

³¹ai kodola rhusgin anda e lumia, sar kana te na rhusgin; ke o semno kadala lumiako nakhel.

³²och jag skulle gärna vilja att I voren fria ifrån omsorger. Den man som icke är gift ägnar nämligen sin omsorg åt vad som hör Herren till, huru han skall behaga Herren;

³²Manglemas te aven bi darako. Kodo kai nai ansurime rodel le dieluria le Devleske, sar te avel drago le Devleske.

³³men den gifte mannen ägnar sin omsorg åt vad som hör världen till, huru han skall behaga sin hustru,

³³Ai kodo kai si ansurime rodel le dieluria la lumiake, sar te avel drago peska rhomnia.

³⁴och så är hans hjärta delat. Likaså ägnar den kvinna, som icke längre är gift eller som är jungfru, sin omsorg åt vad som hör Herren till, att hon må vara helig till både kropp och ande; men den gifta kvinnan ägnar sin omsorg åt vad som hör världen till, huru hon skall behaga sin man.

³⁴Ai vi keren si mashkar e rhomni ai e shei bari. Kucha kai nai ansurime rodel le dieluria le Devleske, kashte te avel swunto vi lako stato ai vi lake duxo: numa kucha kai sas ansurime rodel le dieluria la lumiake, sar si te avel drago peske rhomeske.

³⁵Detta säger jag till eder egen nytta, och icke för att lägga något band på eder, utan för att I skolen föra en hövisk vandel och stadigt förbliva vid Herren.

³⁵Phenav kodia te av tumenge mishto, te na dzilarav tume, te mangav te ingerav tume ka so si mishto, so serel ke astardion ke amaro Del.

³⁶Men om någon menar sig handla otillbörligt mot sin ogifta dotter därmed att hon får bliva överårig, då må han göra såsom han vill, om det nu måste så vara; han begår därmed ingen synd. Må hon få gifta sig.

³⁶Vari kon te na daral leske te lazhal, te na ansuril peska sha kai gindil peske trobul te ansuril la, sai kerel sar wo mangel, chi kerel bezex te ansurilpe.

³⁷Om däremot någon är fast i sitt sinne och icke bindes av något nödtvång, utan kan följa sin egen vilja, och så i sitt sinne är besluten att låta sin ogifta dotter förbliva såsom hon är, då gör denne väl.

³⁷Numa kodo kai thodia gindo bi zorako te kerel peski putiera, ai kai phendia ande lesko ilo te garavel peska sha, shei bari kodo kerel mishto.

³⁸Alltså: den som gifter bort sin dotter, han gör väl; och den som icke gifter bort henne, han gör ännu bättre.

³⁸Antunchi kodo kai ansurilpe peska sha mishto kerel; ai kodo kai chi ansuril la mai mishto kerel.

³⁹En hustru är bunden så länge hennes man lever; men när hennes man är avsomnad, står det henne fritt att gifta sig med vem hon vill, blott det sker i Herren.

³⁹E rhomni kai si astarde ka pesko rhom so godi traiila; numa te merela lako rhom, libirila te ansurilpe kasa kana, numa te avel ando anav le Devlesko.

⁴⁰Men lyckligare är hon, om hon förbliver såsom hon är. Så är min mening, och jag tror att också jag har Guds Ande.

⁴⁰Mai raduime haliarav te beshela sar kai si, sar me gindiv: ai me gindiv ke i me si ma O Duxo le Devlesko.